Vilken känsla att vakna av mig själv en kvart i sju... veta att jag sovit åtta och en halv timme... och känna mig nästan lite utvilad. Jag låg kvar ett par minuter och sträckte på mig och gick sedan upp och gjorde mig klar i sakta mak. Stickade ett par varv på ett sticke. Kollar morgonnyheterna på SVT1 (och hur tänker de kommuner som inte låter sina lärare ta del av Lärarlyftet? Eller vänta... det kanske de inte gör... tänker, alltså..?).
Min käraste ringer och hjärtat tar det där lilla skuttet och vi småpratar lite, bara. Snökaoset är inte mindre i hans landsända (som snart också är min) och jag oroar mig lite för Matilda som tänker köra neröver i kväll; det ska komma ännu mer snö och då i synnerhet på ostkusten... I kombination med rätt starka vindar är det inget kul scenario, direkt.
SL:s störningsinformation säger att det inte är några förseningar på min busslinje till Hökis och inte på tunnelbanan heller (mer än tåg mot Åkeshov, och det går ju andra...), men det där tar jag med en näve salt och väljer en lite tidigare avgång så jag ganska säkert är i tid för att möta upp mina elever. Vad vi ska göra på vår utflykt kan jag inte berätta om just nu eftersom det ska bli en liten överraskning och det finns de som har adressen till bloggen här... ;)
Jag drömde konstigt i natt - och minns det. Jag drömde att jag bodde kvar i huset på Strandvägen (Falkenberg) och att barnen var små och att Farbror Stens (pensionerad polis som fortsatte att "polisa" sig i kvarteret - fast han också köpte sprit av grannen som hade lite smuggelförsäljning i sitt garage... ;)) hus köptes av ett konstigt par som stod och kikade in i fönstren hos oss och klev in och plockade saker i våra skåp och liksom tog sig konstiga friheter och det skummaste var att mina föräldrar, som också var där (i drömmen), tyckte att vi bara skulle låta det bero och inte ställa till bråk med dem... Hmm... Ibland är det nog bra att jag så sällan minns mina drömmar...
Nu ska jag fylla på mitt kaffe och läsa nätDN. Ikkje noen stress, me lovely ones!
Min käraste ringer och hjärtat tar det där lilla skuttet och vi småpratar lite, bara. Snökaoset är inte mindre i hans landsända (som snart också är min) och jag oroar mig lite för Matilda som tänker köra neröver i kväll; det ska komma ännu mer snö och då i synnerhet på ostkusten... I kombination med rätt starka vindar är det inget kul scenario, direkt.
SL:s störningsinformation säger att det inte är några förseningar på min busslinje till Hökis och inte på tunnelbanan heller (mer än tåg mot Åkeshov, och det går ju andra...), men det där tar jag med en näve salt och väljer en lite tidigare avgång så jag ganska säkert är i tid för att möta upp mina elever. Vad vi ska göra på vår utflykt kan jag inte berätta om just nu eftersom det ska bli en liten överraskning och det finns de som har adressen till bloggen här... ;)
Jag drömde konstigt i natt - och minns det. Jag drömde att jag bodde kvar i huset på Strandvägen (Falkenberg) och att barnen var små och att Farbror Stens (pensionerad polis som fortsatte att "polisa" sig i kvarteret - fast han också köpte sprit av grannen som hade lite smuggelförsäljning i sitt garage... ;)) hus köptes av ett konstigt par som stod och kikade in i fönstren hos oss och klev in och plockade saker i våra skåp och liksom tog sig konstiga friheter och det skummaste var att mina föräldrar, som också var där (i drömmen), tyckte att vi bara skulle låta det bero och inte ställa till bråk med dem... Hmm... Ibland är det nog bra att jag så sällan minns mina drömmar...
Nu ska jag fylla på mitt kaffe och läsa nätDN. Ikkje noen stress, me lovely ones!
Inlägg
3 kommentarer:
Haha, farbror Sten, ja... ;) Eftersom du själv är språkfascist kan jag nämna att jag TROR (men jag kan ha fel, fast det händer inte så ofta) att det heter antingen "ikke noe stress" (bokmål) eller "ikkje noko stress" (nynorsk)... ba'såatt du vet... ;) PUSS!
Haha... jag noterar! ;)
Skicka en kommentar