... i vilken vår hjältinna agerar sjukängel

Det är inte alltid allt blir exakt som man har tänkt sig. Men det brukar ändå bli ganska bra. Kärleken och jag hade planerat att bara vara hemma, äta och dricka lite gott och ha det mysigt. Men när vi kom hem från Växjö igår, efter att ha traskat på stan i timtal, var han minst sagt hängig och det dröjde inte länge innan han började få feber också. Idag har han varit helt utslagen och bara legat och sovit. Jag har, efter bästa förmåga (jag är egentligen inget vidare som sjuksköterska), försökt pyssla om honom med kuddar och filtar och svartvinbärste med honung och vatten och juice och het soppa (vilket han inte orkat äta). Vid det här laget känner jag mig som Sibiriens ängel - eller kanske rentav som Florence Nightingale i all min självuppoffring...
















... även om just det där med "självuppoffring" kanske inte är så relevant. Jag gillar ju att pyssla och fiffa och moffa och särskilt med honom...

Lillmysen Linus har varit här ett par dagar, med sin Simone, och det kändes gott att få rå om honom. Som jag misstänkte ville han inte alls ha julmat, utan lasagne, så jag lagade till en värstingvariant och sedan hade han och Kärleken lasagneätartävling medan jag och Simone fascinerat tittade på. Kärleken vann...

















Och det både värmde och kylde när Linus sa att "det är så skönt att komma hem några dagar, mamma" och sedan förtydligade med att han känner sig betydligt mer hemma här (där han aldrig bott...) än hos sin pappa... Han kommer hit snart igen och jag längtar redan!

Igår var vi alltså i Växjö. Kärleken skulle känna lite på en ny älskarinna in spe, en Les Paul Standard Faded '60 - Honey Burst...















... och jag bara älskar instrumentbutiker så jag protesterade föga. Jag kan driva runt och smeka pianotangenter och dregla över läckra gitarrer hur länge som helst... Om jag bara kunde några ackord hade jag lätt köpt mig en snygging att plinka på...

Men vi var inte bara inne i stadens gitarrhålor utan bedrev också lite annan shopping. Mest jag, dårå. På Skivan & Boken köpte jag dels en bok om Led Zeppelin; Hammer of the Gods och dels en inofficiell WhitesnakeDVD (Live... In The Heart Of The City) med ett par kanonkonserter på. Kärleken övertalade mig att köpa en riktig vinterjacka också, så det gjorde jag. Dunfodrad och allt - så nu får det gärna bli lite kallt, i alla fall. Till min lycka upptäckte jag att Lagerhaus öppnat i centrala Växjö, så det fick bli en småplockstur dit också och sedan åkte vi ut till Siba så jag fick köpt min mycket efterlängtade mp3-spelare - en Sony Walkman NW-E003black 1 GB. Så här ser den ut:









Egentligen är det otroligt; den väger 25 gram och har kapacitet för bortåt 45 CD's... Så ni kan ju gissa vad jag pysslat med mellan mina sjukängelsutbrott, idag... ;)

Och så har jag ägnat mig åt en smula nätshopping... (Ja, jag firar min lägenhetsförsäljning! :-)).
Så här ser dagens beställning ut:
Musik:
Opeth - Lamentations (DVD)
The Band - The Last Waltz - Special Edition (DVD)
Depeche Mode - Touring The Angel - Live In Milan (2DVD+1CD)
Krister Linder - Songs From The Silent Years
Jimi Hendrix - Blue Wild Angels
Jimi Hendrix - Experience Hendrix
Jimi Hendrix - Electric Ladyland
Jimi Hendrix - A Film About Jimi Hendrix (Special Edition 2-disc DVD)
The Syd Barret Story (10 spänn är inte mycket att bråka om)
Townes van Zandt - Legend 1969-78 (2-CD)

Övrigt:
Korpen Flyger
Pang i Bygget - Disc 1 (avsnitt 1-6)
Pang i Bygget - Disc 2 (avsnitt 7-12)

Nu är det bara en knapp halvtimme kvar av det här året. Det har varit ett helt otroligt händelserikt år. När det började befann jag mig i en haltande och tämligen osund relation, studerade, städade på kvällarna, skrev frenetiskt det allra sista på min uppsats och var en smula orolig för framtiden - både för min egen och för barnens del.

Nu är jag KÄR och lever tillsammans med mannen jag älskar, mina två "små" barn klarar sig fint (bägge har jobb och ett liv de trivs rätt bra med) liksom de två "stora", jag har en fast heltidsanställning, har sålt min bostadsrätt med såpass vinst att jag kan starta det nya året skuldfri (bajbaj CSN) och bor - och trivs! - i en ny mysig bostad, på andra sidan Sverige.

Och mellan dessa två ytterligheter ligger 364 händelserika dagar av med- och motgång, av Kärlek i dess olika yttringar, av varm Vänskap, av musik och andra sköna upplevelser. Jag har t o m hunnit leka vegetarian. Jag ser fram emot 2007 med spänd förväntan och hopp om ännu mer trivsamheter!

Ute har otåliga människor redan börjat brassa på med fyrverkerier och här inne sover Kärleken så gott, i den sköna LC4:an...












Så... Godnatt Sverige, varän du befinner dig. Och ett Varmt, Gott Nytt År till Er alla!

... i vilken vår hjältinna gästar verkligheten

Tänk Sällskapsresan I. Tänk spanskt solkusthotell à la 1974. Tänk vit rappning, valvformade balkonginramningar och bruna trädetaljer. Tänk Bodega El Toro (jo, klubben i källaren heter faktiskt så!). Tänk Sangria. Tänk grisfest (jag har iofs aldrig varit på någon, men jag har ju sett filmen). Tänk detta och ni har Emmabodas Hotell Amigo.













Tänk också lite Big Bengt som var (är?) boss på High Chaparall borta i en annan del av Småland - och ni har en bild av managementet, dessutom.

Nu vet ni var jag var igårkväll, efter diverse andra äventyrligheter. Spanien. 1974. Kärleken m band var bokade för spelning där och eftersom det var traditionell hemvändarkväll var det absolut fullspikat. Jag var febrig och trött så jag ägnade mig mest åt att iaktta publiken, vilket iofs var mycket intressant. En annan intressant sak var när diskot plötsligt drog igång efter en knapp timmes gig. Såväl publik som band blev - minst sagt! - en smula överrumplade... Och bossen på stället klev helt sonika upp på scen och tillkännagav att nu måste nog grabbarna vila sig en stund..? Intressant beteende, på min ära. Och bandet packade ihop. Ett helt korrekt beslut.

De andra äventyren, då? Jo, jag mådde fint när Kärleken drog iväg för att fika hemma hos sångaren och dealen var att han skulle hämta upp mig sedan, så skulle jag vara med på soundcheck och sedan skulle vi dra direkt hem till hans syster på julfest. När han svängde förbi för att plocka upp mig kände jag en skum värk i kroppen och var lite frusen. Men jag hängde med i alla fall och tänkte att jag, i värsta fall, kunde vigga ett par alvedon av hans syrra. Knappt hade vi kommit fram till lokalen förrän jag började frysa ordentligt... händerna och fötterna blev iskalla... och känseln i dem liksom försvann, de domnade bort på något vis. Jag bara satt och skakade och kunde knappt prata för jag hackade tänder så... Så Kärleken fick skjutsa hem mig igen. Jag höll på att knappt få in nyckeln i låset och med ett uppbjudande av mina sista krafter (dramatiskt uttryck, eller hur?) fick jag av mig ytterkläderna, satte på vatten till te och bytte om till mysbyxor, tröja, strumpor, raggsockar och LOVIKKAVANTAR och iförd denna mundering kröp jag ner i sängen och bredde över mig en tjock fleecefilt och två täcken, varav ett av dun... Jag lyckades fippla i mig det mesta av teet, trots att jag skakade så det skvätte ur muggen och sedan lyckades jag somna, trots att jag frös så hemskt, och trots att jag var skraj för den tappade känseln och hjärtat som slog som en stånghammare.

Vaknade tre timmar senare. Sjöblöt. Men hyfsat pigg, bortsett från en lätt huvudvärk. Just då kom Kärleken hem och efter en kvarts uppfiffning var jag kavat nog att inte bara följa med på julfesten, utan t o m delta i en av tävlingarna; en utklädningskaraokegrej. Man fick poäng om man bjöd på sig själv och mer poäng om man dessutom kunde texten osv. Iförd en intressant mundering från Miljöstationen och med en rosa plyschkuk på huvudet framförde jag - med viss bravur och hattbyten allteftersom de olika personerna i låten (Polaren Pär hos det sociala - av Cornelis) hade replikerna. Jag har sällan känt mig så idiotisk, och samtidigt modig. Jag som AVSKYR sådant. Nu drog jag iaf ner en del skratt och det känner jag mig nöjd med. Tyvärr kunde vi ju inte stanna festen ut, eftersom det var gig på sagda Amigo. Men nu har jag iaf testat dels den berömda bastumetoden för utdrivande av bacillusker och dels att göra mig till allmänt åtlöje inför [mestadels] främmande människor... Efter det här vågar jag mig nog t o m på norsk karaoke.

Idag har jag varit hyfsat spak, dock, och efter att ha städat och fiffat lite, till tonerna av Sven Zetterberg, medans Kärleken råddade grejer så sov jag middag ett par timmar. Väcktes av Brazen Abbot - en ljuvlig musikalisk bekantskap. Skön, melodiös hårdrock med fina texter!
Kärleken hade fixat kaffe och så har vi mysfikat, kollat lite på videoupptagning från första gemensamma festen vi var på och bara slöat tillsammans.

Och vid tiotiden ikväll kommer Linus och hans tjej! Mera mys!

... i vilken vår hjältinna fört krig mot illasinnad reptil samt har lite hemma-hos-visning

Vicken vecka.

I lördags var det lite fest med efterlängtat sällskap från västkusten (som i det här fallet räknas från Helsingborg upp till Varberg) och från Öland. Temat var - som brukligt vid den här tiden på året - GLÖGG och vi drack vit glögg, Blossas röda starkvins liksom whiskyglögg och romglögg. Till detta mumsade vi russin, mandlar, nötter, pepparkakor och jättegoda små klenätliknande smördegsskapelser med riven parmesan och kummin (som jag bakat och som var så gott att det ska bakas igen - jag tror det smakar mumma även till en het soppa i vintermörkret!) och pepparkaksgrissini med ädelostdip (vilket verkar vara en trendgrej i år; varje matlagningstidning och receptfolder med självaktning har ädelostdiprecept i år) vilket var mycket smarrigt och passande. Sedan var det buffé där var och en fått ta med vad de kände för vilket gav oss en och annan smaksensation och därtill dracks det vin och/eller öl. Och så shottades det tequila med apelsin och kanel. Och rockmusiken dånade. Märkligt att inte grannarna kallade på störningsjouren... ;-)

Söndagen var en hemsk och avslagen historia. Och jag som inte lyckats sova en blund. Det gjorde jag inte natt till måndag heller vilket renderade mig inte bara huvud- utan också magvärk, så halvsju på måndagsmorgonen klev jag upp och gick till skolan. Satte mig vid mitt arbetsbord och gjorde i ordning en vikarieplanering för ett par dagar, gick upp till expen och satte min sjukanmälan på sekreterarens dörr och gick hem och kröp ner i sängen hos Kärleken igen. Och somnade tvärt. Tillbringade resten av dagen - i stort sett - i sängen och Kärleken stannade hemma hos mig och jag tror det var det bästa vi gjort på ett bra tag, faktiskt. Sist jag var sjukskriven var i januari 2001, så jag gör mig inget som helst dåligt samvete för att jag valde att vårda mig själv, Kärleken och vår ytterst dyrbara och underbara relation.

För helgen innebar också något alldeles otäckt och gruvligt och uppslitande; vår första konflikt. Inte var det kattskit, heller, precis. En otäck, allförstörande och illasinnad orm hade lyckats slingra sig in i Paradise City och den nästan paralyserade oss med sitt droppande giftdregel. Men nu är den avdagatagen och kommer aldrig mer tillåtas sticka upp sitt slemmiga fejs i vår närhet. DÖD åt den som hotar det vi har, på det viset igen.

(För tydlighetens skull är det säkrast att jag tillägger att den inte hade med våra hitresta gäster att göra, så ingen läsare som är bekant med dessa drar felaktiga slutsatser!)

För att tänka på något betydligt trevligare tänkte jag lägga upp några bilder på vårt hem. Tyvärr är jag inte vän med kamerans blixtfunktion; bilderna skulle bli så mycket mer rättvisande om jag inte hade använt blixt (den ger ett så kallt och knepigt ljus) men om jag inte använder blixt blir bilderna väldigt oskarpa, har jag märkt. Nåväl; väl bekomme:

(La cuisine - nedan)

(Detalj från kökshyllan ovanför spisen)

(Sovrummet - i otäck belysning à la grekisk taverna)
(Vardagsrummet, clockwise - nedan)

(Gäst-, barn- och arbetsrum)

Hmm... Vad vårt vardagsrum ser rörigt ut på bild. Det är det faktiskt inte. Inte ens sådär trångt som det ser ut på de första bilderna. Men skräpsamma; så här har vi det. Tänkte lägga in lite mer detaljbilder framöver.

Nu är jag slut och trött. Borde kanske varit hemma idag också, men det är nog att fresta på plånboken lite väl mycket, tror jag. Så jag fyller på min mugg med Pasión Colombia, hämtar en filt att vira in mig i och fortsätter med Joyce Carol Oates' "Fallen" i väntan på att Kärleken ska komma hem från jobbet.

... i vilken vår hjältinna anmäler sig som frivillig

Men Herre GUD!!? Vad tänkte jag på? När en av idrottslärarna på veckomötet idag undrade vilka av lärarna som ville vara med i julavslutningens dragkamp mot det vinnande elevlaget så vem börjar då veva med armen och häver upp sin stämma och ser röd och ivrig ut? Jag får skylla på en alien hand, eller nåt. Nåväl - nästa torsdag ska jag, tillsammans med fem andra lärare spöa skiten ur det vinnande elevlaget (tjejer, alltså). Det kan mycket väl bli roligt och blir det inte det så har jag hela jullovet på mig att ångra mitt tilltag. Och dessutom - huvudsaken! - så slipper jag vara med i lärarlaget i fopoll... Det är dessutom så att vi, precis som eleverna, ska vara utklädda... Ehmmm...

Det var ett tag sedan jag bloggade nu. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte. Det betyder ju inte att jag ändå inte tagit mig tid att samla tankarna ibland. Inte heller innebär det att livet har varit händelselöst på något vis; jag har ju hunnit vara på såväl rockkryssning (lyckad och rolig!) som att ta hand om supertankad Kärlek efter julbord-med-jobbet, söndagsfika med nya "svägerskan & hennes karl, höstens lataste lördag, rockkväll med Kärlekens band och två till och tillhörande efterfest (fast den var så lam att vi gick hem) och filmkväll med jobbet och långa, sköna telefonsamtal med mina barn och hej och hå.

Julklapparna är inköpta också. Till mina två "små" blir det en rund summa pengar till deras körkort och varsin liten symbolisk sak baföratt. De två stora tjejerna får platta, hårda paket i form av böcker och dvd:s. Kärleken två små tvillingflickor och syrrans Fanny (alla tre flickorna är 9½) får små lackaskar från Indiska med små gulliga pryttlar i. Något litet smycke, små glittriga, stenbeströdda anteckningsblock, fina pennor med strasstenar osv. Syrrans två pojkar får en CD med Jojje Wadenius Godda', Godda' (Wiggo) och en tuff t-shirt "For those about to walk..." (Leo).

Sedan blir det inget mer. Jo... Kärleken får en bok; "The Dirt" i den svenska översättningen (nej, han har inte min bloggadress. Än.). Egentligen skulle vi inte köpa något alls till varandra, men jag vet att han försökt få tag på den på bibblan so wtf liksom... That's it. I övrigt blir det ljus och mys och skön musik och god mat (mestadels hemlagad/hembakat) och dryck. Allt ordnat i synnerlig lugn och ro. Jag vägrar verkligen att stressa för att kunna ta det lugnt.

Det känns väldigt konstigt att, som igår, titta ut på innergården och se hur gräsmattan är grön och hur ett par ungar leker i bara jeans och tröjor. Hade det inte varit för de avlövade träden kunde det lika gärna ha varit en fin septembersöndag. Idag var det dock ett elakt bett i vinden och duggregnet kändes som tusen nålar mot kinderna när jag gick ner till affären, efter jobbet. Naturligtvis hade jag glömt vantarna också, vilket jag bittert fick märka av när jag skulle bära hem kassen med lite pastasåsingredienser och en annan kasse med ett snyggt kollegieblock (ska användas som lektionsplaneringsblock under första halvan av vårterminen - det är min fasta punkt i [yrkes]livet och en Betydelsefull Sak att inhandla), en Snoopykalender för 2007 (ifall jag inte hittar en refill till min norska Nemikalender) och en kul kalender till Matilda, med lite sjuka uppdrag som ska utföras under vissa tider på året. Så här beskrevs kalendern inför 2006 (kanske är det samma saker inför 2007, men det kan jag inte kolla upp eftersom den redan är fint inslagen):

"Den här kalendern kommer att förändra ditt liv". En kultkalender som lovar att göra just det. Varje vecka får läsaren ett eller flera uppdrag att utföra.
Det är inte helt ofarligt. Men '...hittills har inga dödsfall noterats bland användarna...' står det i inledningen.
Vecka 1 är en uppvärmningsvecka och man kan välja mellan att sluta äta avocado, sextrakassera sig själv eller vifta på tårna och gå ner ett gram.
Och så ska man fylla i en humörkurva.
Man kan välja mellan Orgasmiskt, Himlastormande, Glad som en lärka, Jo tack bra, Okej Sådär, Sur, Skitsur, Djupt deprimerad eller Självmordsbenägen.
Vecka 2 ska man ljuga patologiskt. Om allt. Precis allt.











(Bilden hittade jag på nätet.)
Vecka 3 ska man sälja en oansenlig sexuell tjänst.
Vecka 9 ska man begå alla sju dödssynderna, vecka 19 förväntas man iscensätta sin egen kidnappning och veckan efter det ska man bedriva en veckas äckelbantning, med hjälp av mördarsniglar, bajskorvar, ludna spindlar och kräk...."

Ja, ni fattar, va'? Och ju mer jag tänker på det, ju mer kommer jag på att jag skulle köpt en till; till väninnan A. Hon hade skrattat sig harmynt och sedan verkligen använt den.

Den påminner mig om en annan bok jag köpte på Designtorget för ett par år sedan: "Uppdraget. Boken som förändrar ditt liv". Den innehåller 189 uppdrag av olika typ och svårighetsgrad. Man ska genomföra ett uppdrag om dagen, bokföra det i boken och sedan se hur saker och ting förändras... Exempel på uppdrag är:

3. Gå till närmaste fik. Spill kaffe på någon som sitter ensam. Bjud på fika.

12. Klappa fem olika hundar under dagen. Lär dig der namn och skriv in dem i din adressbok.

32. Gå till en TV/radioaffär. Vrid upp volymen till max på en stereo och gå därifrån.

58. Gå en hel dag utan att spendera en enda krona.

59. Köp en hamburgare på McDonald's. Gå till Burger King och ät den.

86. Få minst 5 okända människor att ta en bit godis ur din gottpåse.

88. Smyg på en främling. Följ efter en okänd person och spana på vad denne gör och vart han/hon går under minst en timme.

129. Ta kort i en passfotoautomat. Gör de fyra värsta/bästa grimaserna du kan. Skicka utan avsändare i ett kuvert till: Skatteverket, 171 94 Solna

167. Få en bäbis att börja gråta.

Osv osv... ;-)

Och slutligen... Något som då och då gör min dag lite extra lättjefullt svävande och djuplodande tänkvärd. Min och Linus' favorit... Graffarnas graffare: http://www.banksy.co.uk/


Mycket nöje! Själv ska jag fylla på muggen med Blue Java, surfa in på Banksy's sida en stund medan jag väntar på Kärleken som strax kommer hem...

... i vilken vår hjältinna är allmänt uppåt och lycklig

Åh! Något av det bästa med musik är att man hela tiden kan upptäcka nytt, både på bredden och på djupet. Den här veckan går - som vanligt? - i musikens tecken. Visst har jag kollat in In Flames förr och visst har jag tyckt att de är rätt okej. Men... DÄM vad bra de är! Och FAN att jag inte var med och såg dem i Malmö i fredags, med Kärleken. Jag är helt SÅLD på dem! Det började med att Kärleken helt listigt (som han tror iaf... ;-)) drog på dvd:n och kollade med mig ett par gånger. Sedan lånade han (ännu listigare...) ut sin mp3-spelare till mig för kvällarnas träningsrundor. Och vad har han där, om inte bl a den helt superba Clayman. Jag är helt golvad.

Nästa lika golvad som jag blir när Kärleken överraskar mig med Neil Young's Like a Hurricane i en 14-minuters liveversion på brutalvolym. Det är kärlek det! Och det blir ju inte sämre av att vi såg Jeff Healey göra en horrorskön version av den på SRF, i somras, tillsammans...

Veckan som gått har varit en så bra vecka. Studiebesök på bygdens största arbetsplats (ITT Flygt) i måndags, och en snabb långpromenad dit och hem och rolig gemenskap med min mentorsklass. Träning varje dag utom i torsdagskväll, då det var film- och mingelkväll på jobbet. Snacks och vin (för dem som ville; jag ville men skippade det ändå...) först, sedan film (Barntjuven). Italienarna vet hur man gör filmer med ett intressant tempo och små uttrycksmedel. Efter filmen var det pizza och lite eftersnack. Fredagen var - som vanligt - Fin Fredag och jag var Unholy-Alliance-änka och jag hann handla och klippa mig och städa och baka och träna (en-mila-rundan) och prata med Jenny i telefon och bada skumbad och lyssna på In Flames och se sista delen av Lonesome Dove (och därvid fälla en tår vid Gus' sorgliga frånfälle) samt vakna i natten och bli iskall av rädsla när Kärlekens sida av sängen fortfarande var tom och kall och jag började tänka, vilket sällan är en bra sak att göra i vargtimmen. Tänka att han kanske låg i något vägdike, eller på något sjukhus (i bästa fall...) och hur ska sjukhuspersonalen veta hur de ska få tag i mig osv osv. Som sagt; jag ska inte tänka vid den tiden på dygnet...

Men det bästa på hela veckan har ändå varit stunderna med Kärleken. Vi ses ju inte alltid så mycket; varannan vecka jobbar han eftermiddag och vi ses bara en stund på kvällen, och när han (som den gångna veckan) jobbar förmiddag är det så mycket annat; barn och rep och sånt. Men vi har verkligen tagit väl vara på vår gemensamma tid och haft det så mysigt och fint och bra. Vi har roligt ihop. Vi skrattar och flamsar och pratar om allvarliga ting och njuter av skön musik och dricker te och tar långa promenader och slösurfar och pratar musik och lyssnar på ännu mer skön musik och kollar på teve och fäller kommentarer om allt och alla och är helt överens om vår egen förträfflighet. ;-)

Och idag fick jag honom att - mot att jag lovar att hålla den dammfri - ställa upp en av gitarrerna i vardagsrummet (en jädrans fin Gibson Les Paul-kopia). Ett par av dem är fantastiskt fina, tycker jag, och jag blir ledsen vid tanken på att de ska framleva sin tillvaro i svarta fodral i vår klädkammare... Musikinstrument (allt från mungigor till Bechsteinflyglar) ger karaktär och trivsel åt ett hem, och ska i möjligaste mån vara en del av inredningen. Jag hoppas kunna övertala honom att ställa fram åtminstone en till.

Nu är det söndagskväll, Kärleken repar och jag lyssnar på In Flames och slösurfar. Och dricker kaffe. Och äter bullar. Imorgon är en ny dag. Då väntar enmilarundan igen, efter jobbet. Kikar runt efter lite kul julklappar till mina barn. Johanna och Linus ska få varsitt presentkort till en körskola. Och Jenny ska få en dvd med Axl Rose. Och något mer, men jag vet ännu inte vad. Matilda är svårare, men jag tror att hon ska få min mormors vigselring i 23 karats guld. Den är så vacker med sitt lite slitna mönster av en lövgirlang runt om.

Kärleken vill inte ha någon julklapp, säger han. Men något vill jag ju ge honom. Ska fundera på vad...

Under tiden fyller jag på min mugg med Pasión Colombia och längtar lite efter honom.

... i vilken vår hjältinna ser sanningen i vitögat

Fan, piss och jävlars glödheta helvete. Jag har trillat dit. Jag som aaaaldrig skulle... Långa tokmysiga kvällar i hångel- och tevesoffan med snask och snacks har hunnit ikapp mig. Jag har gått upp i vikt. Fler kilo än två. Det har ju knappast hjälpt till att jag inte kunnat vara ute och promenera på en vecka eftersom toklånga arbetsdagar (utv.samtalen) har gjort att jag varken hunnit eller orkat. Självföraktet kryper upp bakom mig och flåsar på min nacktatuering, med sin stinkande andedräkt.

Det finns bara en sak att göra; bryta ihop och gå vidare. Fr o m idag (nej, inte imorgon... idag!) är det hård regim som gäller för att jag ska kunna få vikten att sjunka i samma takt som min självkänsla ökar igen. Det får bli daglig powerwalk alt. jogging oavsett hur långa dagar jag har. Och det är SLUT med snask och snacks och alkohol. I första etappen är det stopp i 13 dagar, tills det är dags för den efterlängtade båttrippen, Rock at Sea. Där har jag för avsikt att unna mig alkohol. Sedan blir det nya tag i exakt 3 veckor, då vi ska ha en liten fest härhemma, jag & Kärleken.

Samtidigt ska jag ta tag i mitt kaxiga löfte till Kärleken att jag VISST kan jogga runt ER-sjön (liten fin parkpromenadrunda kring anlagd sjö, just runt knuten) på 10 minuter. Nästa söndag ska jag göra det. Jogga på tid, alltså. Sådeså.

Nu har jag inte varit helt förtappad och försoffad. Fredagarna högtidlighåller jag alltid genom att ha Fin Fredag, eftersom jag slutar tidigt och det gör Kärleken också (utom varannan fredag då han t o m är ledig) så vi liksom får långa mysiga helger tillsammans. Jag har alltid lite extra snygga kläder på mig på jobbet (typ som en omvänd 'casual Friday'... ;-)) vilket alltid innebär kjol (och gärna lätt provokativa 20-håls Undergroundkängor). Och när jag kommer hem fikar vi ihop och sedan låter vi dagen komma och vara som den vill. Och är det inte alltför pissigt väder tar vi en lång, skön promenad också. Så även i fredags; Hälsans stig på 5 km, i underbart väder. Det får duga. Som klen ursäkt...













(Kärleken och sjön)

Så... Solen har börjat bryta fram genom de grå molnmassorna och så snart jag druckit ur min mugg Blue Java som Kärleken har bryggt åt mig (han är en mästerlig bryggare av kaffe!) ska jag dra på mig träningskläderna och gå ut. Långt. Fort. Länge.

Over and out.

... i vilken vår hjältinna slår ett slag för ungas musikaliska allmänbildning

Igår på en lektion i engelska med nior skulle de arbeta med en dialog i sin textbok. Läroboksförfattarna hade liksom tänkt till och på det övergripande temat World Fame hade de avrundat kapitlet med en dialog där två unga män sitter och diskuterar hur kända artisters instrument, dagböcker etc säljs för hiskeliga summor på diverse auktioner. I texten droppades namn som Jimi Hendrix, John Lennon, George Michael och Kurt Cobain/Nirvana. Min vana trogen började jag diskutera texten med dem i samband med att vi gjorde en muntlig översättning och det visade sig att INGEN ens kände till NÅGON av sagda herrar, ens till namnet. Och då säger sig de flesta i gruppen ändå vara mycket intresserade av musik. *suck*

Så jag skippade veckans glosläxa och gav dem i uppgift att gå hem och googla på herrarna i fråga och sedan skriva minst två fulla meningar på engelska om dem, vardera, tills idag. Jag blev skakad i mina grundvalar och undrar om jag ska prata med deras föräldrar eller om jag ska ta det med musikläraren...

Kärleken tyckte iofs att det där med att inte känna till Kurt Cobain kunde kvitta...

Jag har f ö utvecklingssamtal den här veckan, och jag var nervös som XVII innan efterom jag ju inte träffat en enda av föräldrarna tidigare (ja, förutom mamman till killen som befann sig i min hall i lördags, då) men det hela avlöpte väl. Eftersom någon familj ville byta tid och eftersom jag är angelägen om att avverka samtalen den här veckan blev det en megalång dag igår; jag var inte hemma förrän halvtio. Tretton och en halv timmes arbetsdag... Och det blir bara marginellt bättre idag. Kanske klarar jag mig undan med tolv timmar...

I sängen ligger Kärleken och sover och här sitter jag och vaknar sakta till liv med en stor mugg Blue Java...

... i vilken vår hjältinna funnit Hälsans stig

Vilken UNDERBAR dag,va´!? Solen lyser från nästan klarblå himmel och temperaturen håller sig runt nollan. Kärleken och jag har haft en välförtjänt sovmorgon och efter en ljuvligt slö frukost tog vi på oss jackor och vantar och solglajjer och gick Hälsans stig.

Häromdagen lyckades jag lokalisera "Hälsans stig" och provgick den. 5 km lång är den. Eller kort; det beror på hur man väljer att se det. Jag tyckte den var lite väl kort, så i fredags förlängde jag den med "Kryssebodarundan", en liten trevlig promenadrunda som kanske är 3-3½ km (ska mäta med bilen, vid tillfälle) och nu har jag en lagom runda som tar en timme att gå och som givetvis ska joggingtestas också. "Hälsans stig" finns på många orter i landet (längden på rundan varierar) och här finns mer info: http://www.hjart-lung.se/halsansstig/slingor.asp?Action=Alla

Gårdagens festligheter avlöpte lugnt och fint med en skön blandning av vänner, musik, alkohol, god mat och allmänna trevligheter. Först ut (in...) var Kärlekens mamma med karl, hans syster med karl och ett par av hans barn. Vi åt en härlig italiensk gryta som vi lagat med gemensamma krafter; jag rörde i grytan och han spelade en blues. Mycket lyckad kombination!



















(Matlagning!)

På kvällskanten var det fest för ett gäng kompisar. Inte riktigt alla inbjudna kunde dyka upp och det visade sig vara ganska lyckosamt, eftersom det blev lite mer avslappnat och inte fullt så trångt och bökigt som vi hade fruktat. Kärleken gillar inte uppmärksamhet i form av tal, sånger och prickasenter och det blev inte så mycket sådant, heller. Visst fick han presenter och blommor och visst sjöngs det men det blev inte alls jobbigt. Mestadels lyssnades det på massa musik, snackades musik och gamla minnen (och nya) och dracks öl. Klart godkänt, tycker jag. Kvällens överraskning var väl när jag skulle ut i köket för att hämta något och två av mina mentorselever stod i hallen... Det visade sig att en av de inbjudna är mamma till den ene av dem. Sköna ungar som jag gillar. Hoppas jag såg hyfsat städad ut... ;-)

Nu ska vi strax uppväga vår hälsosamma söndagspromenad med hämtning av pizza och film och sedan blir det soffliv för hela slanten. Såvida vi inte rentav kollar dvd i sängen... Men då lär ingen av oss hålla sig vaken länge nog för att fatta vad filmen handlar om. Och är det bara jag eller är nyhetsutbudet på hyrfilmsfronten klent just nu? :-(

... i vilken vår hjältinna känner sig en smula pysslig

När jag vaknade i morse (i höjd med att Kärleken pussades gomorron och sedan gick till jobbet) var det mörkt och kallt ute. Frosten låg vit på taken och Kärleken fick skrapa bilrutorna innan han kunde köra iväg. För ett ögonblick tyckte jag synd om honom och sedan rullade jag in mig i duntäcket och somnade om en liten stund. ;-)

Idag börjar höstlovet. Men bara för eleverna. Vi lärare har tre kompetensutvecklingsdagar att se fram emot. Eller... tja... en av dessa är nu avverkad. Pedagogikprofessorn Mats Ekholm föreläste på förmiddagen, och för en gångs skull var det en intressant förmiddag. I sådana här sammanhang brukar det inte vara det, tycker jag. Eftermiddagen ägnades åt kortare seminarier och det var generösa avbrott för fika och lunch. Till eftermiddagskaffet fick vi t o m lite livemusik av kommunens musiklärare. Rena finlandsbåtsstämningen. Minus gunget. Och spriten. Men på torsdag och fredag ska jag vara ledig. Eller... ledig och ledig... En mig synnerligen närstående Kärlek fyller jämnt i helgen och det kommer att bli en viss baluns, både lite finmiddag för närmaste familjen och lite artyparty för de 15-18 närmaste kompisarna. Så det ska planeras käk och handlas och fiffas och moffas. Men jag tycker ju sådant är roligt och är rätt van att organisera events så det är lugnt. Dock vet man aldrig om jag i ett kritiskt ögonblick lyckas tappa något eller glömma bort något i ugnen. Jag får återkomma med rapport i detta.

Den s k "stormen" kom av sig rejält här. Det var lite småblåsigt i fredags, men det blev ändå en skön promenad i väntan på att Lillmysen och hans tjej skulle komma och hälsa på. Egentligen hade vi inte alls tänkt promenera utan ÄNTLIGEN få upp mitt CDställ. Men det visade sig att väggen i vardagsrummet är synnerligen borresistent och vi måste hyra/låna en slagborr... Finns det sådana till uthyrning i Emmaboda? Svar: nej. Så Kärleken ska fråga på jobbet och plan B är annars att jag frågar vår attans trevlige slöjdlärare omutifall att han kanske har en att låna ut, nu när det inte pågår någon undervisning. För UPP ska skiten och det innan helgen! Basta!

Det blev f ö promenader även i lördags och söndags. Skönt för kropp och själ! När vi var på IKEA förra söndagen kikade jag runt efter lite najsiga julgrejer. Det är visserligen nästan två månader kvar, men man måste passa på när man är i stan, ju. Fast de hade verkligen inget intressant. Inte än, åtminstone. Men det fick ändå den effekten att jag plötsligt blev svårt pysselsugen. Jag förstår det inte riktigt, eftersom jag varken firar särskilt mycket jul eller brukar pyssla och pynta. Kanske är det för att Kärleken aviserat att hans barn nog blir jätteledsna om vi inte har en gran och jag därvidlag upplever en viss stress eftersom jag inte kan klä en gran och inte heller har några grejer att göra det med, ens om jag visste hur man gör... Alltså... jag har sett granar. Ja, t o m närstuderat dem. Men aldrig funderat på hur jag skulle vilja att en egen ska se ut. Utom att jag inte vill att den ska vara sådär röd och grön. Jag tror att blått och silver vore ganska vackert. Och... öhm.. kanske... änglar? Hmm... Jag får bara en känsla av att ska jag få det som jag vill ha det måste jag knåpa ihop prylarna själv. Jag har letat lite på nätet (jag skulle vilja hitta den ultimata julpyntsnätshopen!) utan några imponerande resultat. Närmast hittills är Panduro och då får jag klippa och klistra något alldeles hejdlöst. Vilket iofs kan vara roligt, ju... Jag har lovat Kärleken att en gran är helt okej men att jag drar gränsen vid byte av gardiner. Jag pyntar gärna, och bakar lussebullar och lagar käk. Men jag byter inte gardiner. Och jag bakar inte pepparkakor. Lägger in sill gör jag inte heller. Pepparkaksbagarna och sillinläggarna ska ju leva de också, och dessutom gör de det de gör så oändligt mycket bättre än jag.

Nåväl. Detta om detta. Nu ska jag dra mig tillbaka från datorn, ta mig en mugg Blue Java, lägga mig i soffan med kudde och filt och längta lite efter Kärleken som är hos sina barn. See ya!

... i vilken vår hjältinna har repat mod

Jarå. Lördagskvällens dipp var av tillfällig art. Nu leker livet igen. Men trött är jag. Inte så konstigt. En triljard nya grejer på jobbet, varenda dag. Men det går framåt och därmed är jag ganska nöjd. Framförallt känner jag att jag börjar komma mina elever inpå livet.

Kärleken och jag har klarat ännu ett svårt relationsprov. IKEA. Det gick hur smärtfritt som helst, faktiskt. Och - TADAA! - det var Kärleken som hittade de perfekta gardinerna till vardagsrummet. Tjohej!

Bara mitt CDställ kommit upp (JA - det är fortfarande inte uppsatt...) ska jag ta lite kort och lägga upp här. Och så måste jag ta hem drivrutiner så jag kan ladda över bilderna i min kamera. CDn med dem var det enda som försvann i flytten. Eller så ligger det i datorn Linus fick med sig.

Nu är Kärleken hemma från jobbet, så jag ska inte sitta här och tråka mig. Nu blir det barnförbjudet... ;-) Inget kaffe, alltså. Bara kärlek.

... i vilken vår hjältinna känner sig lite eländig

Det var ljuvligt att ha 3/4 av mina barn här förra helgen. Jag har verkligen saknat dem; inte minst har jag oroat mig för hur de två "små" har det och det kändes gott att se att de verkar må rätt fint och att få prata med dem. Matilda också, förstås, men den flickan vet hur man tar hand om sig och hur man tar sig fram här i livet. Givetvis åt vi också lasagne och kanelbullar. Och promenerade runt den lilla sjön i solskenet. Kärleken tycker om dem och de gillar honom. Det känns så gott!

Eftersom de hade bil hit var det ju fiffigt att låta sonen ta med sig min gamla dator, som han ska bygga ihop med sin nuvarande. Det innebar dessvärre att vi blev utan internetmöjligheter nästan en vecka igen. Men nu har vi säkrat upp kontakterna med yttervärlden avsevärt med såväl stationär dator som en laptop. Trådlöst nätverk också. Det är fint att kunna sitta i soffan eller sängen och blogga och/eller surfa.

Jobbet är fortfarande roligt, men också väldigt krävande. Bara att lära känna mina elever och att ha en bra struktur på planering och lektioner ger mig fulla händer och att dessutom, efter knappa tre veckor, vara tvungen att avleverera skriftliga omdömen kändes tungt i veckan. Omdömena måste dessutom vara så distinkt formulerade att det klart framgår att eleverna inte når målen och därför behöver åtgärdsprogram (och därmed fortsatt plats i Studion) och hur i glödheta ska jag kunna ha underlag för det? Nåväl - jag är en improvisationens mästarinna så jag snickrade ihop riktigt bra omdömen till slut. Och har någon av mentorerna synpunkter, eller frågor, på dem inför sina utvecklingssamtal så får de väl komma och fråga mig, då. Men innan jag kom så långt fick jag ett mindre bryt och ringde till Kärleken och var ledsen och han blev jätteorolig och kom försent till repet eftersom han inte ville sticka innan jag kommit hem från jobbet så han fick krama lite på mig och uppmuntra mig. Och det funkade! Han är

Så... ikväll känner jag mig tom och eländig. Jag orkar liksom inget och det är inte riktigt likt mig; jag brukar ha en bedrövlig massa energi. Jag saknar mina barn, jag har ont i magen och jag längtar efter Kärleken som är på nån sorts grabbfest och jag är allmänt trött och dessutom har jag lite ont i halsen och min arm värker igen. Känner mig uppsvälld och FUL. Inte blir det bättre av att jag vet att jag inte skulle moffat i mig smågodis igår och att jag verkligen borde haft bättre disciplin på min träning på sistone. Den är fanimej under all kritik, just nu. Jag skyller på att jag inte hinner/orkar före jobbet och att jag slutar så sent men det är ju inte riktigt hela sanningen. Och så saknar jag Närmaste A. Vad jag borde göra är att lägga mig strax och sova och sedan dra ut på en skön långrunda imorgonbitti innan vi äter frukost och kör till IKEA i Kalmar. Men gör jag det? Nähärå... Jag sitter här och svär över att boarden hela tiden kukar ur, småtittar på den helt underbart vackra Hero på teven och bloggar, dårå. Och jag lär nog inte komma i säng på den här sidan midnatt...

Ha! Sicken jämrans gnällblogg det blev, då. Ingen kan tycka synd om sig själv som jag om jag sätter den sidan till. En viss tröst - om än klen - är väl att jag är medveten om hur illa jag låter och dessutom kommer jag snart att vara tillbaka i gamla uppåtgängor igen. Kanske dippar jag lite för att jag egentligen inte har så mycket att oroa och bekymra mig för, egentligen? Nu är ju t o m min ekonomi uppstagad.

Wellwellwell... Jag ska inte ytterligare belasta de tappra bloggläsarna med mina jeremiader mer ikväll. Dricka kaffe vid tiotiden på kvällen är nog ingen vidare bra idé, men tänka på Kärleken kan jag såklart göra. Och ska.

Over and out.

... i vilken vår hjältinna är rik

ÄNTLIGEN har vi ett fungerande internet hemma hos oss. Först var vi tvungna att vänta 10 arbetsdagar på flytten av abonnemanget av bredbandet och sedan funkade det liksom inte ÄNDÅ. När jag ringde supporten sa de ömsom att det VISST skulle funka ömsom att det inte var riktigt "i synk" (???) än. Och så ifrågasatte de om jag anslutit alla kablar rätt, om modemet funkade och troligen ifrågasatte de annat rörande min person, också. Men så till slut, i onsdags, ringde självaste Teracom upp och sa att NUUUU så... och YES! Det funkade!

Flytten av teleabonnemanget var ju betydligt smidigare såtillvida att det gick på nanosekunder den 22 september, just så som jag beställt. Problemet var bara att Felia lyckats med konststycket att koppla det till grannen tvärsöver i trappuppgången... Det är så FINT att leva i en digital tidsålder...

Men ANNARS är det oförskämt bra med mig. Att hoppa av tåget för tre veckor sedan och mötas av Kärleken och åka hem till oss kändes stort och underbart. Det gick fort att få ordning på grejerna - förutom mina CD-ställ som fortfarande står på vardagsrumsgolvet och de dithörande 350-400 skivorna står i travar längs en vägg. Jag har just avslutat min andra jobbvecka och när jag går och handlar möter jag folk som jag kan nicka och heja till och ibland rentav stanna och prata med (kollegor, elever och Kärlekens kompisar) och eftersom jag är en sorts kameleont känner jag mig redan tämligen hemmastadd här i byn/samhället/orten/whatever. ADSL-bristen gjorde ju att jag var tvungen att bli stammis på bibblan för att kunna kolla mail och pynta räkningar (och låna böcker, förstås) och här är ju inte så stort så jag har bra pejl på var allt finns. Sådant känns bra, tycker jag - jag finns i ett sammanhang, liksom.

Jobbet är tufft och jag är totalt utslagen när jag kommer hem på eftermiddagarna men det är också KUL! Än så länge har jag ju bara kunnat fokusera på att lära känna mina elever och få lektionerna att funka, men det känns så BRA. Jag jobbar med en stor "vanlig" klass som jag har i svenska och är mentor för, och så har jag 6 mindre grupper (om 3-7) med elever i "Studion" där vi jobbar med Eng/Sv/Sveng år 7-9. Totalt rör det sig om ca 40 elever (en del återkommer i olika gruppkonstellationer) och jag har lärt mig vad alla heter och haft tillfälle att prata lite mer med en del av dem. Kollegorna är också helt okej (nåväl - de flesta av dem...) så det gör inget att våra lokaler är rätt nedgångna eller att skolans datorer är så gamla att det står på dem att de är säkra för millenieskiftet. Å andra sidan står det inte vilket millennieskifte...

Jag ska bespara eventuella bloggläsare en massa lycko- och kärleksmyspysskriverier men... vårt hem... att komma hem... det är verkligen så det känns... Kärleken finns här och det känns på atmosfären. Jag är äckligt lycklig!

Och JO... jag har ju fått sålt min lägenhet! Och bra betalt fick jag också! Handpenningen går in på mitt konto idag och när jag tagit mig an några eftersatta räkningar ska jag tanka upp bilen och köra till Kalmar och shoppa loss lite på IKEA. Inte så mycket KUL som ska shoppas, mest lite krokar och extra hyllplan till Billy och sånt. Men det blir säkert något flärdfullt också, som ytterkrukor eller fina påslakan eller så... Egentligen har jag feber men det väljer jag att fetignorera. Kärleken är på väg till Dalarna för en spelning så jag kan vara hur asocial som helst ikväll. Däcka tidigt om så är.

Så jag är rik. Mest är jag rik på Kärlek och sköna vänskaper men också på pengar. Pengarna kommer dock att rulla iväg - mycket förståndigheter som inlösen av studieskulder etc och så en del ljuvliga oförståndigheter också! - men Kärleken och vänskaperna kommer att bestå. Länge.

Och imorron kommer Matilda och Johanna och hälsar på! Kanske Lillmysen också! DET ska bli så roligt! Frysen är dessutom fylld med kanelbullar och det står lasagne på menyn.

Fast närmast på programmet står alltså Kalmar. Jag hoppas jag hittar IKEA, men jag tror man ska köra mot Öland, typ. Vi var i Kalmar förra lördagen när Kärleken spelade på Rockvallen (och jag körde... en stor chevavan med släp!) och på natten försökte vi hitta nåt nattöppet ställe att äta på så jag har iaf en aning åt vilket håll jag ska. Tror jag. Medan jag samlar mig lite ska jag dricka en stor mugg Blue Java och längta efter Kärleken på väg norröver.

















(Kärleken sjunger och spelar ovan. Bandet nedan.)

... i vilken vår hjältinna bloggar för sista gången

... innan flytten, alltså. SÅ lätt slipper ni inte mig...

Helgen har varit helt underbar! Sol och värme hjälpte till att göra den till en minisemester för oss båda. I torsdags tog vi en promenad längs ån... Doktorspromenaden/Laxpromenaden. Vardagsmat för mig men Kärleken tyckte det var så vackert. Han tyckte iofs att musikaffären i backen vid Grand var fin också... ;-) Och de har ju faktiskt både en massa fina instrument och kunnig personal.

Och i fredags tog vi bilen en liten sväng för att Kärleken skulle få se lite av omgivningarna och sedan avrundade vi utflykten vid "båtakåsen" vid norra änden av Bobergs naturreservat. Vi parkerade bilen uppe på Grusmalenvägen (där jag tillbringat alla mina sommarfalkenbergarsomrar) och gick den lilla stigen ner mot havet. Utsikten som öppnar sig när man kommer ut ur dungen slår aldrig fel - ljuvlig är den! Sedan gick vi ut till de små båthusen och la oss i gräset med kaffe och kanelbullar och blev liggande i solgasset i timtal. Pratet gled lugnt över djupt och grunt, högt och lågt. Innan vi åkte hem för att laga lasagne och träffa Linus efter hans jobbvecka i Göteborg åkte vi till stans andra riktiga musikbutik. Bra utbud där också - och Kärleken blev svårt sugen på en misshandlad Gibson som jag misstänker han skulle vilja ta hem och pyssla om och fixa till ungefär som jag kan ta hem ledsna kattungar och tonårsbarn...

I lördags gick vi en sväng på stan och så fikade vi kaffe och underbar SIA-glass på Stålboms Café. Ännu ett av de där farvälen, för min del. I perioder har det varit som mitt andra hem; där har jag fikat, skvallrat, sökt ensamhet och pluggat i lugn och ro alltmedan jag njutit deras dubbla cappucino. Men ATTANS att jag glömt kameran hemma. Dämdämdäm.

Så skulle vi ju ut till stugan, förstås. På vägen dit passerar man den gamla dansrotundan Cortina och ett stopp, och lite fotografering, var ju ett måste. Den påläste vet ju redan att den 16 juli 1976 gjorde AC/DC sin allra första sverigespelning där (bortsett från spelningarna i Storbritannien var det deras första spelning utanför Australien, öht...), mellan dansbandet Jigs två set, och mtp Kärlekens intresse var detta att stå på historisk mark! Det blir ju inte mindre kul när allt är intakt från den tiden (och ännu tidigare). Samma scen, samma tak, samma små kaffe- och tombolabodar osv...














Stugan låg där och bara var MYSIG i solglittret. Vi delade upp de obligatoriska uppgifterna oss emellan utan större åthävor. Kärleken öste ur båten (ifall vi ville fiska från den senare)...
































... och jag fixade fikat. Att fixa fika vid stugan innebär att man också klyver upp ved och ser till att få rejäl fart på elden så det är inte fullt så vekt som det kan låta. ;-)
Sedan hade vi det bara så GOTT. Fikade... pratade... gosade... grillade... fnissade och skrattade... drack en smula Bowmore... och var bara tysta på det där väldigt avslappnade, bekväma viset som man bara kan vara med människor man tycker väldigt mycket om och trivs väldigt bra med.


















Allt sunt friluftsliv (?) gjorde oss dödens trötta och vi törnade in före tio. Att få somna därute i tystnaden och kolmörkret är en gåva. Fast man ligger inne i den timrade stugan hörs klucket av de små vågorna mot båten och sjökanten så tydligt som om man stod därute. Utanför rutan är det becksvart och stjärnorna syns så klart, så som man aldrig kan se dem i stan där allt ljus stör. Att kura ihop sig tillsammans under täcket och lyssna till varandras andetag - vilken skön känsla...

När man somnar sådär tidigt vaknar man ganska tidigt också. Mulet var det och vi kände för att åka tillbaka till civilsationen igen. Vid tiotiden var vi redan tillbaka i stan och åt en långsam frukost hemma, med färska frallor från Stålboms och nybryggt Pasión Colombia. Efter frukosten tittade en tveksam sol fram igen och vi tog en skön långpromenad på Skrea Strand.














Solglajjer hade varit välbehövligt, kanske?

Och nu är det måndag igen. Kärleken har åkt hem och jag har två dagar på mig att avsluta här. På onsdag kommer flyttfirman och hämtar mitt pick och pack och innan dess måste vi rådda med Linus pinaler. Johanna får hjälp av Jenny med sina grejer. En runda till tippen måste det också bli, med en trasig gästsäng och lite andra prylar som är bortom all räddning. Och Kim (stödsonen) ska få bli vid ett par grejer också. Onsdag eftermiddag städar jag och på torsdag morron åker jag till Emmaboda. Hem.

Strax ska jag gå ner och spöa skiten ur min mäklare. Eller.. njäh.. men.. jag ska tala om vad jag anser om hur han sköter sitt jobb... *muttrar*

Men först ska jag dricka lite mer Pasión Colombia och ringa Kärleken...

PS. Johanna ger Kärleken MVG. "Han är bara SÅ go', mamma. Jag förstår att du är jättekär i honom!" Linus säger: "Schysst kille. Synd att han redan skulle åka hem. Jag kommer och hälsar på er så snart jag kan!". Matilda säger [till Kärleken i telefon]: "HEJ PAPPA!!!" (Ingen av dem har träffat honom tidigare och det var nära att det inte blev av nu heller för Johannas del, men så dök han ju upp redan i torsdags, innan hon stack till Gbg med en kompis.)

... i vilken vår hjältinna får en överraskning

Igår var jag och "avskedsfikade" hos väninnan A (ej att förväxla med andra väninnor A *s* - den här väninnan A bor här i stan). Hon genomgår en uppslitande vårdnadstvist just nu (eller.. ja.. det har hållt på i över tre år nu...) och var helt slut. Ny rättegång är på G och just nu utreds hon, barnens far och barnen ännu en gång inpå bara tarmluddet. Jag har aldrig träffat barnens pappa men enligt väninnan är han missbrukare, har tokkort stubin och lätt för att bli direkt våldsam. Ändå måste hon lämna barnen till honom varannan vecka och det håller på att ta kål på både henne och barnen. Jag är ändå glad att jag och mina barns far kunnat lösa våra mellanhavanden, när det gäller barnen, så smidigt som vi ändå gjort.

Dock pratade vi också om annat, som t ex min flytt och allt najsigt och ljuvligt runt den och så lekte jag med hennes lilla kattunge. Den är 8 veckor men född för tidigt, alla syskonen dog och mamman vill inte veta av den.














SKITFUL är den och liksom lite knycklig och skelögd. Och samtidigt så näpen att jag bara smalt! Den vet inte hur den ska vara en katt, heller. Väninnan A har fått lära den att bajsa och fått hålla igång systemet genom att massera den och inte förstår den heller att katter tvättar sig hela tiden, så hon måste bada den varje dag. Hon undrade om jag ville ha den, eftersom hon redan har två andra katter (bl a mamman) och inte kan ha fler, egentligen. Tack, men nejtack, sa jag. Jag har haft en annan kattunge som också varit mammalös sedan den var bara ett par veckor och den var helt klart ofrisk på de flesta punkter. Och även om den vore kärnfrisk och normal så ska det inte has någon katt just nu.

Gårdagen i övrigt la jag på (ja, förutom morronjoggen, då) att städa/sortera ur det sista köksskåpet, städa kökslådorna och fläktskåpet/kryddhyllan. Det är för tidigt att göra själva flyttstädningen, men på det här viset kommer den att gå så mycket snabbare. Min städarjävelchef från pluggtiden har lovat fixa fönsterputsen åt mig för sisådär en 4-500. Jag antar att Pär Nuder inte kommer att briefas om detta...

Och så ringde Kärleken tidigare i morse för att säga att han inte kommer hit imorgon utan idag istället! Åh, vad jag gillar den sortens överraskningar! Nu måste jag nog ta tag i livet på studs här; bädda, ta en sväng med dammsugaren och fiffa och moffa lite så jag slipper funta på det sedan ifall det ska bli visning. Jag har alltså inte fått min lägenhet såld än och jag är riktigt bekymrad för det. Lägenheten är kanon och med bästa läge så jag fattar inte riktigt vad som händer. Eller rättare sagt - vad som inte händer. men skitsamma - nu blev det liksom lite fredag för mig, fast det bara är torsdag och det känns Ljuvligt!

Så... ha en trevlig helg ni tappra läsare av bloggen; nu ska jag ta ett slutröj här och sedan ska jag sitta i solen på balkongen, dricka Pasión Colombia och längta efter och vänta på Kärleken!

... i vilken vår hjältinna säger "Farväl, Falkenberg"

De senaste två veckorna har liksom bara svischat förbi. Fredagen den 1 september åkte jag till Emmaboda och Kärleken. Tio magiska dygn har vi haft. Myst, gosat, promenerat, lyssnat på massor av musik, pratat massor, druckit och ätit gott hemma och ute, lekt vardagsliv (i veckan som gick var ju även jag på mitt nya jobb; dels två dagar för att träffa min företrädare Å. och få en bra överlämning av eleverna och dels två dagar som vikarie för Å. som skulle på utbildning), överraskat varandra, varit ljuvligt barnsliga och tramsiga, sorterat en triljard skivor, strosat i Växjö, varit på kanonskoj 40-årsöverraskningskalas (inte ens de hösthärdiga smålandsmyggorna kunde förta feststämningen), varit på lite sightseeing, skrattat en väldig massa och helt enkelt bara haft det så otroligt GOTT.

Det kändes nästan konstigt att komma "hem" i söndagskväll. Nu vill jag ju bara vika ihop livet här i Falkenberg och starta upp det i Emmaboda, istället. Och snartsnartsnart är det dags! Flyttlasset går på torsdag eller fredag i nästa vecka!

Den här veckan ska jag ägna åt att knyta upp lite lösa ändar, tänkte jag. Jag har några sköna vänner som jag ska träffa för att fika och/eller klämma ett par vört med, jag ska extramysa med mina "små" och ta farväl av en stad som jag tillbringat ohemult många år i.

Redan som bebis var jag sommarfalkenbergare, eftersom mina föräldrar hyrde hus av min faster & farbror (också badjävlar, av den värsta sorten; boråsare...) och sedan har jag gått nästan hela min grundskoletid i skolan här för att sedan komma tillbaka i slutet av 80-talet, bara någon månad innan Linus föddes.

Dagen har bjudit på en helt fantastisk värme och sol från klarblå himmel så en riktig långpromenad längs havet kändes som en bra grej. För att göra det lite extra minnesvärt tog jag med mig kameran:















Det här är norra änden av Skrea strand. Sällan är den så fin som såhär års, när den är nästan folktom och ändå så varm och skön...















Mittemot Hotell Strandbaden går den långa bryggan ut. Den är 250 meter lång och helt nyrenoverad efter att Gudrun slet sönder den och skickade in den i en glasad restaurang en halv kilometer söder om bryggfästet... Längst ut är en liten "veranda" med bänkar där man kan sitta och filosofera och förlora blicken vid horisonten.















Mera Skrea strand. Lätt hänt eftersom den är rätt lång. De två mörka plupparna ute i vattnet är faktiskt folk som badar. Motljuset gjorde dock att det inte blev så tydligt. De var för övrigt inte de enda badarna jag såg idag, så det är nog fortfarande rätt skönt i vattnet. Och det låg en hel del folk och solade och/eller picknickade uppe vid sanddynerna, eller "klitterna" som de heter här i Halland. Tacksamt att skämta lite ekivokt om, ibland.















Här har jag lämnat Skrea strand och passerar över ett parti med en del klippor och små, rara vikar med båtar och båthus. Båthuset som syns - fortfarande motljus! - här får mig alltid att tänka på ett litet fornnordiskt gudahus med de där små uppstickande grejerna vid taknockarna. Det gröna gräset runtom ger mig dessutom lätta islandsvibbar; fattas bara att det skulle trava omkring några söta islandshästar där, också. (Ja, "Korpen flyger" är en gammal favvofilm...)














Till Bastuholmen kan man bara gå torrskodd vid lågvatten, eller om man balanserar sig ut på stenmuren. Att ta sig UT på stenarna är svårt nog, men försök ta er IN igen en mörk kväll efter bastubad med tillhörande ölhävning... Också ett fint mål för en skön grillkväll en ljummen kväll.















Jag var bara tvungen att testa makrofunktionen (som jag nyss hittat) på kameran, på den här lilla krabbrackaren. Jag la den på min hand för att komma riktigt nära. Det starka ljuset gjorde att jag inte kunde se riktigt hur bilderna blev förrän jag kom hem och fick in dem i datorn. Men håll tillgodo.














När jag nått södra änden av Ringsegårds strand vände jag och traskade hemåt igen. Uppe på klipporna och stigarna mellan Ringsegård och Skrea växer det massor av söta, solvarma björnbär. SÅ gott! Gick där och tänkte på hur jag började gå den här långlånga strandpromenaden strax efter att jag flyttat in till stan, och på allt som hänt i mitt liv de här 4½ åren. I've come a long way...














Och visst var vattnet varmt - åtminstone inne vid strandkanten. Jag kommer att sakna havet. Jag vet det. Får se till att åka hit emellanåt, inte bara solvarma höstdagar utan gärna en dag när den elaka januaristormen piskar upp vågorna och man tappar känseln i ansiktet efter bara några minuter. När man inte längre härdar ut går man hem och dricker varm choklad. Ahh...















Bakom mig ser ni restaurangen där bryggan blåste in... Fast den är ju givetvis renoverad sedan länge. Där kan man äta god mat med lite havsanstrykning och dessutom lyssna på skön livemusik ibland. Fin kombination.















Jag konstaterar att även en mig närstående ung man brukar vara ute och promenera på samma håll som jag...














Nu har jag närmat mig stan igen. Här joggar jag varje morgon och när jag kommer upp till den gamla Tullbron, mitt i bild, har jag kommit ganska exakt halvvägs på Långa Rundan. Jag har redan hittat en bra Runda i Emmaboda även om den inte är lika vacker som den jag vant mig vid här.














Mitt på Tullbron samlas man vid tolvslaget på nyår för att skåla in ett gott, nytt år med andra falkenbergare - kända och okända. Jag undrar var- och hur - jag ska fira nyår i år. Oavsett hur/var kommer det att bli så BRA. Allt annat är omöjligt. ;-)


Och titta! Här är han ju - min Älskling!














I söndagsförmiddag (efter skön bakisfrukost på värdfolkets veranda) stannade vi till vid Tomatjouren i Långasjö för att köpa söta, ljuvliga tomater. Detta är landet, alltså. Man lyfter på locket, tar sina tomater (paketerade i påsar... och det fanns lite gurka och sånt också) och stoppar pengarna i en liten springa i väggen. Oärliga människor har dock föranlett att man alltså kameraövervakas under transaktionen... HOHO!

Nu ska jag äta potatismos och kycklingfilé med Johanna och sedan ta mig en mugg Pasión Colombia och tänka på Kärleken...

... i vilken vår hjältinna har det ganska vanligt

Helgen som gick var synnerligen stillsam. I fredags försvann Linus till flickvännen nästan direkt efter jobbet och Johanna skulle ha tjejhelg hos en kompis så hon drog iväg hon också. Att vara helt ensam är för mig en sällsynt lyx så efter en rask kvällspromenad tog jag en skön kudde, en gosig fleecefilt och en bra bok och parkerade mig i sköna vilfåtöljen vid stereon. Sedan dåsade jag mestadels där, lyssnade på allehanda musik (bl a Wolverine) och pratade med Kärleken i telefon både länge och väl efter att han repat klart. Och sedan var han på öldrickning och dvdtittning (BLS' nya) hos en polare, men han stängde in sig i köket och så bubblade vi i telefon ett par timmar till.

På lördagen tog jag Rundan på förmiddagen och sedan pysslade jag lite härhemma och handlade hem lite smått och gott. Frampå sena eftermiddagen kom närmaste väninnan A. och väninnan A. och så åt vi middag och pratade och bara tog det allmänt lugnt. Det blev inte ens någon alkohol drucken. Jag och närmaste A hade redan bestämt oss, eftersom det blir så jala mycket kalorier om man dricker sådant varje helg och då tappade väninnan A också lusten för det. Det känns inte som att sådant spelar någon roll - vi har det fint ihop i alla fall, ju. Väninnan A. körde hem i natten och närmaste A stannade över. Vi satt uppe och bubblade ett tag till och sedan kändes det rätt skönt att gå och lägga sig. Kärleken ringde efter sin sena spelning och vi pratade lite men sedan slumrade jag in.

Söndagen var en klassisk slöardag. Det småregnade mest hela dagen så det blev inte ens en stilla promenad längs med ån, som vi hade pratat om. När närmaste A hade kört hemåt kom "barnen" hem igen. Linus hade med sig flickvännen och senare på kvällen kom en av Johannas kompisar över och det stökades och grejades i köket. Att de är kreativa i köket är ju bara roligt. Men det är mindre roligt att kliva upp i ottan och det ser ut såhär när jag tassar ut i gryningen (hmm.. nåja.. klockan var iaf inte ens åtta...):


























































Inte ens det faktum att jag blivit väckt av ett morgonsamtal från Kärleken kunde hålla mig på gott humör eftersom jag inte vill ta rätt på deras stök, men å andra sidan inte heller vill ha det sådär hela dagen - eftersom de sover till tre när de är lediga...




























Så jag drog på mig träningskläderna och stack ut på Rundan. Jag började jogga direkt och tog den LÅNGA rundan. När jag kom tillbaka hade jag lyckats jogga 55 minuter i ett sträck. Då blev jag på milt och gott humör igen, och efter vederbörlig stretching, dusch och grötätande satte jag på en kul och udda Roxyplatta som kommit med posten och tog itu med röjningsarbetena. Sonen hade faktiskt vaknat när jag var ute, men gått ut för att fixa några ärenden. Bl a lite krafs på banken, med lönekonto och kort och sånt. Han är nog på väg att bli vuxen... Disken hade han dock fetignorerat.

Och så fick jag mail från min handledare på högskolan i Halmstad. Kursen börjar imorgon! Religionsvetenskap D, 61-80! TJOHO! Jag får lov att läsa den på någon sorts halvdistans (halvfart är det ju redan) och det där med en magisterexamen kommer att lösa sig längs vägen. Halmstad kan inte utfärda det men kanske kan man examineras vid annat lärosäte. För mig kommer ju Kalmar eller Växjö att kännas rätt naturligt, men jag får väl se vad det blir. Måste redan börja fundera på uppsatsämne, känner jag. Vill gärna fortsätta att utveckla C-uppsatsen eftersom "mina" mouridiyya nu startat upp en dahira för enbart kvinnor, vilket kan vara spännande att fördjupa sig i. (Den nyfikne hittar uppsatsen på nätet om man googlar på "be som om ni" - med citationstecken! ;-)) Men jag får se vad Jonas säger imorron. Han kanske har helt andra idéer.

I övrigt har det varit en sval höstdag, utan nämnvärd stress, med mycket drickande av Mollbergs blandning och såväl tankar på som sköna samtal med Kärleken. Han har flyttat in nu, och jag är en smula avundsjuk. Eller snarare bara svårt Längtansfull. Jag vill också flytta in nu! En fin sak är dock att vi ska tillbringa varje helg tillsammans, nu, tills jag flyttar ner. Ljuvligt!

... i vilken vår hjältinna har gått under jord

Sala silvergruva, alltså. Tufft ställe!


















Och nu har jag fått några bilder från djupet.




































Här har vi Grabbarna Grus framför det 250 meter djupa Christinaschaktet. Jag tassade fram till kanten men drog mig snabbt tillbaka, det höga stängslet till trots. Jag fick totalsvindel...
Nästa gång jag är i krokarna ska jag helt klart ner på 155 meter. Så djupt pumpar de undan grundvattnet, nämligen. Och så finns det tuffingar som dyker i orterna för att kartlägga dem.
HUVVA!

















Som i alla underjordiska rum med självaktning finns det fladdermöss, förstås.













Nu, när hösten nalkas, samlas de i taket uppe vid hissen, i Knektschaktet, och myser till det! Tyvärr fick jag inga riktigt bra "stämningsbilder" à la Tolkien; det är så mörkt och salarna så stora att blixtarna inte förmår lysa upp.

Igår hade jag mina föräldrar här en timme.


















De var på besök hos min moster här i stan och förärade även mig med en stunds uppmärksamhet. De var åtminstone lite nyfikna på Kärleken och faktiskt var min mor mer välvillig än jag någonsin hade trott. Men kortfattad. *s* De är iaf uppriktigt glada för min skull, både vad gäller Kärleken och nya jobbet och lägenheten och allt. Och det känns bra.

















Av en händelse var Matilda & Rille också i stan, på blixtvisit för att packa om inför en tidigarelagd Norgeresa, för Matildas del. Så vi hade lite familjelunch.




































Eftersom Rille också är veggis (fast hardcore - jag är ju bara hittepå-dito) så lagade jag borstj och till det hade jag bakat ett grovt, mörkt bröd. Riktigt gott blev det! Jag älskar soppa i alla former och särskilt nu när sommarvärmen klingar av.

Idag har Kärleken varit och hämtat nycklarna till Lägenheten, och inspekterat renoveringen. Åååh, han tycker det blivit så fint!!! Han gick bara där och spankulerade och myste och pratade med mig i telefon och berättade hur det såg ut nu. Fasiken vad jag vill vara där NU!

Som det blir nu kommer han ändå att flytta in där (i helgen!) och bo en månad innan jag drar in med alla mina grejer. Nästa helg ska jag åka ner och ha med mig lite pysselsaker i alla fall. Några krukväxter och sånt som gör att det känns lite bebott. Sedan får vi fixa till resten när alla våra gemensamma grejer är på plats. Det kan bli lite meckigt - men kul! - eftersom han har en megaskivsamling och gitarrer och grejer och jag har massor av böcker/bokhyllor. Men det blir ett kärt nöje!

Och vilken kanonlösning det blivit för min flytt! Jag som redan råddat med liten lastbil (19kubik) och flytthjälp fick ett överraskande telesamtal från min handläggare Lars, på Arbetsförmedlingen, i morse. Eftersom jag stått inskriven som arbetssökande i mer än 6 månader och fått ett jobb med längre varaktighet än 6 månader får jag hela flytten bekostad av Af! En flyttfirma kommer hit, packar ner mina grejer, lastar i dem, kör till Emmaboda, lastar ur, packar upp och kör hem. LYXIGT! Saker och ting faller mig så väl i händer just nu att jag nästan blir lite orolig. Något måste ju ändå skita sig, eller? Eller.. nej... det måste det faktiskt inte. Som närmaste väninnan A. sa till mig idag: "Det är universum som belönar dig för allt slit du haft de senaste åren". Och kanske har hon rätt? Jag vill gärna tro det...

Dricka kaffe såhär dags är inte att tänka på, men jag ska laga mig en mugg te och sedan krypa i säng med Leon Uris' "Befrielsen" och läsa en stund. Och tänka på Kärleken...
Det tröttnar jag aldrig på.