... i vilken vår hjältinna tar sig ton

(Bruschetta i makro)
Sådärja. Familjeträffen avklarad. Den avlöpte faktiskt helt okej, till och med. Inte minst var det roligt att se hur stora de stora barnen blivit. Den äldre lillasyrrans pojkar hade blivit bitiga tvåmetersräklar hela bunten och brorsans dotter en riktigt kalastjej. Fast SÖT har hon ju alltid varit!

















(Linus sover sött)

Vi trodde att det var den yngre lillsyrrans barn (1, 4 och 10 år) som skulle stå för det mesta stojandet, men ack! vad vi bedrog oss.













(Lillkusinen Wiggo)

De fem närvarande storkusinerna blev genast 7 år igen - hela bunten - och väsnades som de brukade, med den skillnaden att 4/5 av dem nu innehade någon sorts mullrande basröster.













Så vi fick - som vanligt - sitta och hojta till varandra för att göra oss hörda. Men kul var det! Linus trivdes som fisken och för mig själv var nog den största vinsten att jag och den äldre lillsyrran kom "on speaking terms", igen, efter många år av total tystnad.

Inte blev vi väl bästisar och bundis, men livet har inte varit så snällt mot henne och hon har klivit ner från sina höga hästar och står nu med bägge fötterna på jorden. Det låter kanske elakt av mig att säga så, men hon har alltid ansett sig vara lite förmer, lite bättre, lite mer lyckad - och samtidigt avundsjuk på mig, på ett motsägelsefullt sätt. Jag tror hon har sett mitt liv (innan skilsmässan, mind you - resten har hon inte haft en aning om...) utifrån ett mycket materialistiskt perspektiv.













(Att fånga alla på samma bild visade sig vara ogörligt...)














(Linus med morfar & mormor)

Nåväl - nu sov jag och Linus över hos henne och grabbarna och vi hade ett långt bra snack på nattkröken. Det känns förbenat bra.


















(Äldst & yngst)














(Storkusinen Anton)

Nåväl. Detta om släktkalaset. Det var lite trist att Kärleken inte kunde följa med, men han hade en spelning han inte kunde flytta på. Dock har han lovat vara med på nästa tillställning, som lär bli frampå vårkanten nånstans. Och då med hela släkten på min fars sida. Huvva... Han är en modig man!

Den här veckan har jag sportlov. Det är absolut superskönt! Jag sover tills jag vaknar på mornarna, stiger upp, fixar mig kaffe och hänger vid datorn och slöar. Sedan tränar jag. Innan snöovädret gjorde jag några enmilarundor längs en fin skogsväg jag blivit tipsad om av en arbetskamrat. Sista dagen innan ovädret joggade jag större delen av rundan och det är en absolut underbar känsla. Andens seger över materien, typ. Sedan kom snön och då släpade jag fram min motionscykel och så trampar jag några mil på den, medans jag t ex tittar på Oprah, eller nåt. I övrigt pysslar jag mest, fiffar och moffar lite.

Och så har jag börjat sjunga i en kör! Wohoo! Jag var där i onsdags, första gången, och jag var rätt pirrig innan. Jag gillar ju att sjunga men gör det inte så att andra hör, ju. Nu fick jag sitta in i altstämman under första halvan av repetitionen och liksom mest känna mig för och sedan - när de andra gick för att fika - fick jag sjunga upp för körledaren. Och det gick riktigt bra! Det var ju annars det jag var nervig för; att hon inte skulle tycka att jag platsade. Men hon tyckte att jag hade ett riktigt, riktigt fint gehör och att det jag saknade var teknik. Men, å andra sidan, det var ju därför jag tog kontakt med henne från början - för att lära mig tekniken. Så... jag blev godkänd och är nu officiellt medlem i Köriosa. En låg alt, det är jag det.

Repertoaren är synnerligen blandad, allt från medeltidsvisor till pop, ungefär. Och vi har redan "sjungningar" bokade; både vid valborg (då jag inte kan vara med eftersom jag är i Göteborg då) och innan midsommar i en kyrka, plus något årsmöte i en musikförening. Spännande! Dessutom får jag ju både röstvårdshjälp vid varje repetition plus att var och en i kören får privat coachning vid olika rep-tillfällen. Så det blir som en liten smygstart på sånglektionerna! Och vilken känsla det är; när harmonierna hamnar där de ska och det svänger till. 15-20 personer som sjunger skapar ett ganska skönt tryck!

Nu ska jag dricka en sista mugg kaffe och skicka ett rart sms till Kärleken, innan jag drar på mig träningskläderna och försöker bestämma mig för om jag ska ge mig ut eller om jag ska stanna inne och bråka med motionscykeln...








(Jag och mina "småsyskon")

... i vilken vår hjältinna är detaljerad

Trött, trött, trött. Det blev sent igår. Och så upp tidigt idag. Lång dag på jobbet, som avrundades med en 2-timmars ämneskonferens tillsammans med engelsklärare från låg- och mellanstadium. Knäckfrågan - kring vilken vi tassade som katten runt den berömda heta gröten - var hur vi kan samarbeta och på ett mycket tidigare stadium fånga upp de elever som får stora bekymmer när de kommer till högstadiet. Det var såpass illa att inte mindre än 25% av alla åttondeklassarna inte klarade målen för Godkänt i engelska, när de till jul skulle ha sina första terminsbetyg. Det är knappast något som plötsligen händer på högstadiet, utan "felet"kan nog stå att finna betydligt tidigare än så. Det behöver ju inte ens innebära att det görs några fel utan att det skulle göras en bättre koll och sättas in extraresurser mycket tidigare än vad som nu görs.

Jag hade sådana ambitioner när jag gick hemåt i skymningen och med Sweet's Teenage Rampage i lurarna. Ikväll skulle jag baka bröd och dammsuga och skriva rent en sak och ringa alla barnen. Joråsåattehh... Jag ringde i alla fall till Lillmysen. Det är väl ungefär vad jag har uträttat... Jo - jag har kopierat en CD åt en arbetskompis också. Carla Bruni. "Gillar du fransk musik?", undrade kollegan, som f ö är väldigt rar och trevlig och dessutom varit Kärlekens tyskafröken... Vad svarar man på sådant? "Gillar du engelsk musik?" Hmm...

Och så ringde en arg mamma. Hennes dotter är min mentorselev och dessutom har jag fått ansvaret för att ge henne extra stöd i engelska under resten av terminen men det var inte det saken gällde. Saken gällde en incident som inträffade i skolan idag. Såg ni TV4 i morse? De unga, arga tjejerna från en skola i Borås, som fått nog av [sexuella] trakasserier?

Sådant händer överallt. Så även i Emmaboda. Idag hade ett par killar i nian tafsat på och smekt ett par tjejer och samtidigt filmat det med sina mobiltelefoner. Tjejerna var skitarga och inte blev det bättre av att killarna bara flinade och sa att de skulle visa filmen för sina polare när de ska ha filmkväll nästa gång... Jag fick tag i killarna i cafeterian och läste lusen av dem rakt upp och ner inför deras kompisar. Först var de kaxiga och flinade upp sig, men det blev lite annat ljud i skällan när jag talade om för dem att om inte tjejerna anmäler dem så är det skolans förbannade plikt att göra det och att om inte skolledningen gör det så kan jag göra det själv. Dessutom har de (Igen! Detta är ju inte första gången de är inblandade i liknande saker) samtal hem att vänta och om de så mycket som andas i riktning mot någon tjej som inte vill det så blir det EVK på studs!

Det mamman ville prata om var just detta, hur ledsen och förbannad dottern var och så ville hon bara försäkra sig om att vi inte ser genom fingrarna med detta. Jag kunde lugna henne och berätta att jag ska ha ett samtal imorgon med killarnas mentor och att detta - liksom deras andra påhitt - rapporteras. Dessutom - vilket inte är minst viktigt - så finns både jag och min co-mentor till hands för tjejerna när de kommer till skolan imorgon. De ska inte behöva möta puckona ensamma...

Hmm... Som det kan bli. När jag satte rubriken på bloggen tänkte jag mest att jag skulle lägga upp några bilder på små detaljer från vårt hem. Fotona som jag lekte med igårkväll ligger överst i bloggen och här kommer några andra bilder:














(Grekisk-ortodox nattvardstavla, köpt i Aten)














(En skinande buddha vakar över vår nattsömn)


















(St. Jimi...)




















(Detalj av den libanesiska vattenpipan)




















(En liten etrusk?)




















(En gång var den till salu - violan)


Nu ska jag plocka undan lite och sedan är det dags att laga te och fixa ett par mackor tills Kärleken kommer hem från jobbet. När han jobbar sen vecka är torsdagen veckans sista arbetsdag, för hans del, så då brukar det bli uppsittande och mys. Jag har ju så kort dag på fredagarna att jag alltid orkar upp och iväg. När jag kommer hem vid elva brukar han ha fixat frukost.

... i vilken vår hjältinna känner sig en smula romantisk

(Vacker...)
Vi har inte pratat så mycket om Alla Hjärtans Dag, Kärleken och jag, utom igår när jag kom hem och det låg små egenhändigt hopknåpade kort till oss från småtjejerna, i brevlådan. Så söta & rara ungar det där!

Jag tänkt ju att jag skulle överraska honom med något, så jag gick omvägen om bokhandeln på väg hem från jobbet, för att köpa ett fint kort att ge honom och så köpte jag "Elling" i överraskningspresent till oss båda. En underbar film som gör en alldeles varm om hjärtat. (Han blev glad!)

Och när jag kom hem stod en stor, mörkt röd ros på köksbordet med ett rart kort till. Så jag blev lite överraskad, jag också! Rosen ska bara få stå någon dag, sedan ska jag torka den, tänkte jag.

Har ni lyssnat på Janis Joplin-plattan som Caroline af Ugglas har släppt? Om inte - gör det! Det hon eventuellt saknar i omfång och finess kompenserar hon med råge genom en ljuvlig känsla och närvaro! Jag köpte plattan i Växjö i lördags och den har gått varm både i stereon och i mp3-spelaren sedan dess!

Hujedamej vad den här veckan går fort. Nu är Jävelonsdagen avklarad och sedan är det bara Trevliga torsdagen innan det är Fin Fredag och helg igen! Jag kallar den Jävelonsdag eftersom den är ruggigt späckad; knappt en rast har jag och de raster jag har är ynkans korta och måste vanligen användas till annat än att sitta och fika, eller äta, på.

Jag har en grupp i SvEng7 som är väldigt splittrade och arbetsovilliga. Låååånga startsträckor är bara förnamnet. Den här veckan ska de avsluta arbetet med "Boken om mig" och för några av dem har det varit motigt värre. Tänk att det ska vara så svårt att skriva om sig själv, trots att de fått en triljard uppslag till olika kapitel och vad de kan innehålla. Så det har mest blivit en massa slammer och tjafs och smågnabb dem emellan. Ända tills dess jag fick den lysande idén att vi kunde lyssna på musik när vi jobbar. Mina kollegor anser detta vara en styggelse - när man studerar ska det vara tyst och lugnt omkring en - men jag brände ihop en hårdrocksplatta med lite klassiker såsom Maiden, Priest, AC/DC, Kiss, Led Zeppelin och liknande och sipåfan; det blev plötsligen ett helt annat arbetsklimat i klassrummet. Musiken diskuterades lite och de jobbade var och en med sitt och eftersom jag inte såpelade så högt var de tvungna att hålla en hyfsat låg ljudnivå för att kunna höra. Det kändes riktigt gott! Så jag ska fortsätta mitt musikpedagogiska experiment ett tag till. Ja, jag blev på så gott humör att jag tänker låta dem göra lite kul multimediapresentationer efter påsk, när diagnoser, prov etc är avklarade. För dessa [mestadels] killar som har det jobbigt med sig själva och med skolarbetet skulle det kunna vara ett lyft att få jobba på ett annat vis än de brukar, och få använda färdigheter som de behärskar långt mycket bättre än exempelvis läsning...

Nu är det sent. Jag borde sova för länge sedan, men jag drar lite växlar på att det snart är lov och då kan jag ju sova ikapp. Vill ju vara vaken när Kärleken kommer hem från jobbet, och sedan blir vi ju sittande och fikar och pratar och kollar lite teve. Myser och trivs med varandra.

Jag har gjort ett utkast. En sorts enkelt fotopyssel, men bilderna ligger i den andra datorn och jag orkar inte hämta dem ikväll. Ska lägga ut det nästa gång istället.

Susstajm! Äntligen...

... i vilken vår hjältinna har skrivklåda, bara

Har egentligen inget nytt att förmedla. Är bara sugen på att knacka tangenter en liten stund.

Det var rätt tufft på jobbet idag. Torsdagarna brukar annars vara rätt softa dagar, även om jag har några rejäla långpass. Men idag var det nationellt prov (vaktade 9D i tre timmar, men hann iofs rätta alla A-delarna under tiden - och det är en bra sak eftersom vi får kompa ut en undervisningsdag för all rättningstid... ;-), och sedan hann jag ta en mugg kaffe innan det var dags för ett elevvårdsmöte och sedan lektion och så ett planeringsmöte med en kollega som har nästan 30 år i jobbet och ändå är något av det mest osjälvständiga jag vet. (Vi har en timmes förstärkningstid på måndagarna för en stor grupp 7:or som vi då ska ha gemensam lektion med. Det "gemensamma" innebär - förutom själva lektionstillfället - att jag lägger upp hela planeringen och sedan skriver hon ner allt in i minsta detalj och sedan vill hon gå igenom det hon skrivit minst två gånger innan hon känner sig någorlunda trygg... GAAAHHH...)

Därefter var det en timme med 9D igen. De läser "Ett öga rött" och svettas rätt ordentligt eftersom de flesta av dem har fetignorerat det faktum att de fått utförliga instruktioner om vad som ska göras, när det ska göras etc:

"Under v 3 – 7 kommer vi att läsa Jonas Hassen Khemiri’s bok om tankesultanen och revolutionsblatten Halim, killen som har genomskådat allt.

Vi kommer att lyssna till några av de första kapitlen gemensamt, därefter är det läsning på egen hand som gäller.

Din uppgift – förutom att planera din egen läsning så du hinner läsa klart boken inom angiven tid – är att välja 3 av nedanstående uppgifter, om du siktar på ett G. För dig som vill försöka dig på ett högre betyg gäller att du löser 4 uppgifter för VG-nivå och 5 uppgifter för MVG-nivå.

Välj ut dina uppgifter och börja arbeta med dem parallellt med att boken läses, annars gör du det extra jobbigt för dig. För dig som väljer t ex uppg 5 är detta extra viktigt.

Jag vill INTE att du lämnar in arbetet innan allt är klart, och då vill jag ha det du gjort samlat i ett snyggt kompendium. Deadline är torsdagen den 15/2. Missar du deadline kan du max få G på ditt arbete, oavsett vilken ambitionsnivå du lagt dig på."

Och nu sitter de där med sina obefintliga skägg i brevlådan och ylar. Jag bara ler maliciöst och påpekar att de har haft boken i 3½ veckor redan och att vi gick igenom förutsättningarna tillsammans innan de ens fick ut boken. Hehe.

Men... Snäll som jag är så lovar jag dem att slänga in boken i CD-versionen på min dator och låta de som vill tanka över den till sina mp3:or. De måste fortfarande igenom boken, men inte bryr jag mig om hur de gör det; en högläst bok är fortfarande en litterär upplevelse. Det är möjligt att det är en ful-grej att göra (rent upphovsrättsmässigt och så) men skolan har köpt in en klassuppsättning av boken och då gör jag knappast någon ekonomiskt utblottad genom att ta min privata - ärligt betalda - CD-bok och bjussa dem på. I all synnerhet gör jag detta med gott samvete, när jag tänker på hur mycket som kopieras i våra skolor idag; TONVIS med papper dagligen, där lärare sedan står och tipp-exar över "KOPIERING FÖRBJUDEN". Vad ska man göra annars, när budgeten inte alltid räcker till ens en full klassuppsättning av diverse arbetsmaterial?

Och den bästa överraskningen sparar jag till nästa vecka. Deadline-torsdagen måste jag ställa in lektionen pga en stor konferens för samtliga lärare i hela kommunen (framförhållning är inte skolledningens starka sida, direkt - vi fick veta det igår...) och därför kommer deadline att flyttas till första lektionen efter sportlovet.

Dagen avrundades med en mugg svart kaffe och en därpå följande klasskonferens där vi diskuterade några åk-7-klasser i allmänhet och elever med bekymmer av olika slag, i synnerhet. Sedan fick jag äntligen krypa in i dunjackan och pulsa-halka-slinta-snubbla-pulsa-mera hemåt i mörkret. Kärleken vet att jag inte gillar att komma hem till en kolmörk lägenhet så han brukar alltid tända lite lampor innan han går iväg på något. Ikväll är han och repar. De har några spelningar bokade framöver plus att de har anmält sig till tributebandtävlingen som har final på SRF. Han drog nog till repet strax innan jag kom hem för de vara inte bara lite upptänt i lägenheten; nybryggt kaffe fanns i bryggaren också. Omtanke.


















Och i köksskåpet ligger både biljetter till nämnda SRF, GMF och dessutom In Flames (Karlskrona, 22 mars)! Det blir en musikvår i år också!

Apropå musik så ringde Lillmysen nyss bara för att säga att ikväll ska han på Sticky (Gbg) där hans [jobbar]kompis C har spelning med sitt Oholics (som finns addade på min MySpace, för den nyfnikne). Han har, givetvis, köföreträde och fribiljett, berättade han lite kaxigt. Liten blir stor! :-)

Nu är värsta skrivkliet över. Ska lägga mig en stund i soffan, tror jag, och slöglo lite på teven. Eller lyssna på lite skön musik.

Dricker jag mer kaffe kommer jag inte att somna ikväll, så det får vara. Tänka på Kärleken ska jag dock göra. Det gör jag ju nästan för jämnan...

... i vilken vår hjältinna kontemplerar över tidens flykt

(Äntligen har jag ju köpt mig nya glasögon!)

Tempus fugit.

Hjäääälp! Vart tar tiden vägen? Det var nyss jullov och snart är det sportlov. En gammal tumregel (i skolans värld, då) säger att det som inte hunnit bli klart till påsk blir inte klart alls. Det är faktiskt sant. Jag ser på min noggranna terminsplanering och kallsvettas.

9D kommer inte att hinna med det roliga mediaprojektet jag hade klurat ut, för de har just nu fullt upp med nationella proven, samt läsningen av och de digra arbetsuppgifterna kring Jonas Hassen Khemiris "Ett öga rött" och sedan bör de absolut få tillfälle att skriva en vetenskapligt utformad uppsats, så att de är väl förberedda för sådant när de kommer till gymnasiet. Det blir extra körigt när jag inte haft dem så länge, heller, och deras förra lärare har fokuserat på helt andra saker, som satsdelning och annan skit.

Så mediaprojektet får jag köra med en annan nia ett annat år. Istället ska de få skriva ett arbete kring en samtida författare. Inga gamla döda poeter utan så friskt och fräscht som möjligt, är min tanke. Givetvis ska författaren också läsas; minst två böcker, för den som siktar på ett högre betyg än G. Och detta ska hinnas innan Kristi Himmelsfärd för sedan är det Englandsresan och en massa jippon. Hej och hå.

När jag tänker på hur dagar och veckor bara rusar iväg - och jag med dem - är det inte så konstigt att jag varit nästan konstant trött de sista veckorna. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag sover; jag är ändå aldrig utvilad. Men snart är det vecka 8 och därmed en veckas ledighet. Bortsett från att jag ska inleda lovet med en snabbrepa (lör-sön) till Örebro för den där familjegrejen så ska jag bara vara hemma och sova länge på mornarna, ta milslånga promenader och mysa med Kärleken på eftermiddagar och kvällar. Längtar!

Det lite lustiga är att samtidigt som jag är sådär trött så orkar jag powerwalka och/eller jogga varenda dag som bara väglaget tillåter det. Jag vägrar att ägna mig åt sådant när det förligger risk för att halka och bryta om inte lårbenshalsen (jag är nog lite för ung än, hoppas jag...) så någon handled eller kanske krossa svanskotan. Men annars gör jag det och mina tider och mitt flås är bättre än nånsin!

Dessutom har jag liksom som en kreativ bomb inne i huvet som tickar. Högt. Det är så mycket jag vill göra och prova och sätta igång med! Jag har plåtat en del med den lilla digitalkameran; tagit en oändlig serie bilder/porträtt av Kärleken och så har jag lekt med makron också.


















(Litet korglock)

Jag är svårt sugen på att skaffa mig en systemkamera (digital, förstås). Ska kolla upp det med min fotografvän P.

















(Egyptiska parfymflaskor)

Och... ehmm... skratta inte nu... Men... jag skulle så gärna vilja kunna sjunga. Bra. Riktigt tonsäkert och gärna från bladet. Lära mig bra andnings- och muskelkontroll/teknik. Så jag ska börja ta sånglektioner. Faktum är att det var Kärleken som föreslog det. Min röst är egentligen inte helt oäven, men jag vågar inte ta en ton så att någon annan hör. Mitt och bästa A:s bravurnummer på diverse sjöslag (en kärleksfull tolkning av Kansas' Dust In the Wind) räknas inte dit. Men Kärleken vet att jag kan. Ändå. Jag tror han tjyvlyssnat någon gång när jag trott att jag är ensam hemma, eller att han inte hör. Och när jag sa vad jag ville gav han mig t o m ett namn och idag, när jag sa att jag faktiskt kontaktat damen ifråga, blev han uppriktigt GLAD för min skull.

Med fantastisk tajming bar det sig inte heller bättre än att hon upplyste mig om att hon också ska dra igång en kör i samma anda som Caroline af Ugglas "Alla kan sjunga", alldeles i rappet. Och hon ville absolut ha mig med! TJOHEJ!

Mer, då? Jag har köpt nytt akvarellblock och nya penslar. Inga skira blomsterakvareller, hade jag tänkt mig. Utan lite annat, mest för att jobba med lite färg- och formkänsla. Tanken är sedan att se om jag kan köra ihop färgidéer med fotografier. Lite som Andy Warhol gjorde. Men ändå något som är helt mitt eget. Akvarellfärgerna är liksom bara experimentmaterial; sådant ska ju egentligen tryckas.

Kärleken vet inte om det - men jag har kört ut några väldigt bra foton på honom och ska se om jag kan göra något bra av dem. Isåfall blir det en fin överraskning någon gång. (Nej - han läser fortfarande inte min blogg. Jag vill ha min egen sfär.)

Idag har det snöat på tvären nästan hela dagen! Jag tycker det är fint med snö. Men så har jag också ungefär tre minuters väg att pulsa till jobbet i morronmörkret (osm för övrigt inte är så kompakt, längre) och slipper bekymra mig om att sopa/skrapa bilen och kallstarta och sladda och skotta trottoar och uppfarten och sånna goa grajjer. Jag gonar bara in mig i dunjackan, drar upp luvan och så på med lovikkavantarna och sen går jag ut. Hur gött som helst!

När jag kom hem var Lilla M. här; en av Kärlekens två små tvillingtjejer. Det har lossnat lite på den fronten och nu är de hos oss flera dagar, varannan vecka. Hur mysigt och roligt som helst! Och det värmer mitt hjärta att se hur mjuk och glad och rofylld Kärleken blir av att ha dem runt sig. Det kan nog snart bli så att de även ska sova här och då funderar jag påom vi inte skulle ta och omdisponera lite härhemma, så att de får arbets/gäst/barnrummet som sitt helt egna. Idag står ju mitt arbetsbord här, och våra datorer. Det ska isåfall flyttas och så ska det fixas om en del. Kreativ bomb, var ordet...

Just nu är Kärleken och hämtar & lämnar Lilla M och Lilla E hos scouterna. Och så skulle han träffa de lite äldre barnen också, under tiden som småtjejerna scoutar. Jag är alltså ensam hemma och timmen är tidig. Jag tror jag ska göra mig en kanna Blue Java och så dra på Bolt Throwerplattan som kom med posten idag: The IV:th Crusade.