tisdag, september 30, 2008

... i vilken vår hjältinna är bubblig

Alltså... jag kan inte bara vara tyst idag. Huvudet bara bubblar av skrividéer och totalt random tankar. En del av dem försvinner barmhärtigt nog lika fort som de dyker upp. Andra måste jag bara få ur mig - och varför då inte här i min egen ägandes blogg?

Jag läser ju andra bloggare, varav några kan ses till höger här, i marginalen. Under några dagar har jag missat att kika in hos Jonas Gardell, så jag tog en sväng förbi på kvällens bloggpromenad. Och se så helt ljuvligt han besvarar frågan om vad han föll för hos Mark, en gång i tiden:

"'Jag föll inte', svarar jag, ”utan det var så enkelt som att jag kände igen.'

När jag träffade Mark där i badhuset i Gamla Stan kände jag omedelbart igen honom. 'Där är ju han', konstaterade jag, 'han som jag ska leva mitt liv med.'

Det var ingenting 'hos' honom. Det var inga egenskaper jag satte på ett plus-konto för att sedan väga mot hans negativa sidor. Jag upprättade ingen balansräkning. Jag stämde inte träff med en revisor för att överväga vad jag kunde få ut av Mark.

En relation handlar inte om att nån ska 'vara värd' nånting, det är ingen affärsuppgörelse, ingen förhandling där man ska få ut så mycket som möjligt.

En relation handlar om att konstatera att det är vi.

Tricket är att känna igen det vi väntar på när vi möter det, att säga ja när det kommer mot oss. Att omfamna det och sedan ta det goda med det onda.

Mark är på det hela en mycket irriterande människa. Säkert underbar också. Men det är alltså inte det som det handlar om.

Utom att han är han. Att jag är jag. Att det skulle bli vi.
Och att vi båda var lyckliga nog att förstå det."

Amen to that, Jonas. Amen to that...

... i vilken vår hjältinna inte är ensam

När jag skulle lägga mig igårkväll satt det en spindel vid skugglisten upp mot taket, i vardagsrummet. Den var inte stor, men inte heller liten... Men jag var för trött för att bråka med den. Nu är den borta. Eller snarare; någon annanstans. Härinne. Den ser säkert mig, även om jag inte ser den... GAH!
















Nåväl. Ska göra mig en mugg te till. Sedan ska jag se nyheter och trilla isäng.

... i vilken vår hjältinna inser att hon MÅSTE nixa

När jag flyttade hit för ett par år sedan måtte jag ha trillat ur nixregistret. I början märktes inte så mycket men nu börjar det bli lite väl jobbigt. Inte bara för mig utan troligen också för de stackarna som ringer hit. Jag är nämligen snabbare och mer slipad och de hinner i princip bara dra efter andan innan jag klipper av. Fast ibland är det kul att driva lite med dem. Nyss ringde en tjej från MrMusic och ville absolut inte sälja något utan bara skicka mig en skiva, som reklam, och undrade vilken slags musik jag lyssnar på. HAHA - det där skulle jag kunna utvecklat, såklart, men jag nöjde mig med "fusionjazz, progressiv metal och grindcore" - sagt sådär illersnabbt. Hon blev först alldeles tyst och sa sedan att de nog inte hade sådana skivor. "Nä, det kan jag just tänka mig", sa jag i en vän ton. Sedan tackade hon för sig och så la vi på. *myser lite* Men jag måste ta ta i det där med att nixa.





















(Nej. Grind är inte min tekopp... ;-))

... i vilken vår hjältinna fått en släng av anglofili

Peter ringde precis när jag skulle gå hem från jobbet. Jag var lite uppjagad över det faktum att klockan var 16.10 och jag egentligen slutar kl 16. Inte bra. Så jag sa att "jag ringer när jag kommer hem". Sedan traskade jag hemåt i regnet. Smart att jag kom ihåg att köra ner paraplyet i väskan imorse! Dock skulle jag tagit på mig de rödrutiga. Mina conversekopior blev ju klafsvåta, liksom jeansen.

Öppnade ytterdörren och blev glatt förvånad när där varken låg en hög reklam eller några obehagliga kuvert med fönster på. Gick ut i köket, efter att ha tagit av de blöta skorna och de lika blöta strumporna. Öppnade kylen och kom på att jag inte hade den minsta lust att laga middag. Fuck the näringslära, tänkte jag, fick en släng av anglofili och bakade mig scones istället, medan jag pratade med Peter en stund. Första bitarna avnjöts med ingefärsmarmelad och kaffe och nu har jag ätit några bitar till, tillsammans med en stor (den största! 9 dl!) mugg Earl Grey med socker och en skugga mjölk. Får teet dra exakt rätt tid fungerar det faktiskt utmärkt med minimjölk.

Sedan har jag slösurfat och beställt tågbiljetter till, och från, Jönköping för månadens sista lördag då jag ska träffa Netti och kolla Cloudscapes spelning på Zaragon. Det ska bli roligt - har inte hört gubbarna sedan de spelade på Musikens Hus, i Göteborg, förra Valborg.

Ösregnandet (som i plötsliga ryck avbryts av toksoliga stunder) fick mig att inte alls cykla iväg till poweryogan, ikväll. Komma hem och vara dyvåt spelar ingen större roll, men komma dit och vara helt dränkt känns inget vidare. Så jag stannade hemma, pysslade lite, läste en stund och nu har jag landat i tevesoffan, med den största muggen.
















Existens på teve - om alternativa behandlingsmetoder, kvackeri, charlataner och en näve New Ageflum. Kan vara intressant att kolla på, kanske. För övrigt en alldeles tokbra programserie som innehållit mycket intressant inom mitt speciella intresseområde, ju! Vad jag inte förstår är att man alltid talar om just zonterapi som en kvackig behandlingsmetod. Men det kan ju bero på mina egna, mycket positiva, erfarenheter av just detta. Jag ska berätta om det en annan dag.

Apropå alternativa behandlingsmetoder ska jag bjuda er en helt underbar "huskur", så här i förkylningstider - jag gav den till Peter också (idén alltså, han får röra ihop den själv ;-):

Häll het mjölk i en stor mugg.
Rör ner en liten näve Fünf Kräuter och 1-2 msk O'Boy

Fyll upp med en rejäl slatt whisky


Inte blir ni ett dyft friskare, men det smakar riktigt gott och känns helt underbart lindrande att inmundiga. Faktum är att man inte ens behöver vara sjuk för att belöna sig själv med denna dryck... ;-)

Enjoy, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna talar allvar






















Läser i DN om alkoholvanor - apropå att vart femte barn i Sverige lever i hem med spritproblem (vanligast är att ensamstående pappor har ett riskdrickande) - och vad som kan anses vara ett riskbeteende. I en av artiklarna står att kvinnor inte bör dricka mer än 9 glas vin i veckan - ur medicinsk risksynpunkt. Well... I'm safe, I think. Det är ju två flaskor (vilket låter ganska mycket i mina öron) och det dricker jag inte ens en riktigt glad helg (sorgliga helger avstår jag helt - av ren och skär självbevarelsedrift). Möjligen en otroligt glad festivalhelg - men de är ju ganska få och dessutom gravt säsongsbundna.

Men... till allvaret... Vart femte barn är en ohyggligt stor siffra. Och precis som bara en mycket liten andel av samhällets alkoholister sitter på parkbänkarna i any given centrum och hänger så lyckas de flesta barn också - väldigt länge - mörka hur de har det hemma. Barn är lojala mot sina föräldrar och vill gärna bevara det som ibland kallas Världens Största Familjehemlighet. Men de mår dåligt. Väldigt dåligt. Och de skadas för livet. För om man med magen känner, ända sedan barnsben, att något är alldeles väldigt mycket galet... men den känslan inte erkänns eller bekräftas... hur ska man då kunna lita på sina egna magkänslor och intuitioner eller reaktioner när man blir vuxen? Hur ska man kunna växa upp till en stark, trygg människa - full av självtillit?

Man kan. Jag vet det. Men det kräver mycket stöd. Vuxenstöd - både professionellt sådant och alldeles vanliga trygga vuxna runt omkring barnet. Vuxenstöd mycket, ofta och länge. Och ärren i själen får man kanske ändå bära resten av livet...

Var rädda om er, me lovely ones. Och om de unga människor ni har runt omkring er - egna eller andras.

(Artikeln i sin helhet här!)

... i vilken vår hjältinna får kalla fötter

Eller snarare blöta. Om det nu inte slutar att tokregna tills jag går hem för dagen, vilket dröjer ännu 3 timmar och 31 minuter... För inte tog jag mina fina gummistövlar imorse. Ånej - jag tog mina conversekopior (våga vägra dyra märken!). Sköna, snygga, bekväma - men knappast gjorda för hoppande i vattenpussar. Ptja... sån är jag.

Och... vad tror ni om det här, ifall livet i Emmajävlaboda bliver mig för tungt..?

... i vilken vår hjältinna affirmerar

Det ska gå. Jag ska ta mig genom den här dagen också. Och den ska förbanne mig bli bra, dessutom.
















Ja. Det är stövelväder i mitt hörn av sydöstra Småland, idag.
Men ikväll är det poweryoga. Det ser jag fram emot!

måndag, september 29, 2008

... i vilken vår hjältinna gaskat upp sig

Men bara lite. Den tappade sugen har siktats såväl på Framsidan som i hufvudstaden. Jag hoppas det är en "homing" sug som rätt vad det är landar härhemma igen. Det vore ju najs - så att något som försvinner faktiskt dyker upp igen, till skillnad från Fröken som är och förblir (?) borta. *suck*

Kanske är den på väg åt rätt håll ändå. Imorse ville jag inget. Nu vill jag i alla fall något. Lite.

På Fejsan har jag hittat en verkligt long lost friend som jag hoppas kunna språka lite med där! Vi delade lägenhet i de sena tonåren och har många gemensamma minnen att prata om. Vi sågs lite senare också - jag har i alla fall träffat hennes dotter som absolut toksöt ettåring. Nu bör dottern vara 27... Men det mest spännande är ju inte att älta gamla minnen utan höra om livet därefter!

... i vilken vår hjältinna gör en efterlysning



Hallå, eller..?
Har någon sett en tappad sug?
Den kan vara min!
Emottages mot beskrivning!


söndag, september 28, 2008

... i vilken vår hjältinna visar RIKTIG fuldesign

När Matilda var i Egypten häromsistens råkade hon ut för några hemskt skitiga, storögda och väldigt söta små barn som sålde de mest fasansfulla cykelsadelöverdrag, i ett gathörn. Hon och kompisen kunde givetvis inte motstå de slipade små försäljarna och köpte varsitt. När hon kom hit, förra veckan, fick jag ett av henne.

Det är så vidrigt fult att det faktiskt är roligt och jag satte det genast på cykelsadeln, så att den skyddas från regn och väta där den står i cykelstället utanför mitt köksfönster.
















Frågan är hur "designern" tänkte. Det medaljongmönstrade övertyget går väl an - och silkesfransen är ju åtminstone färgstämd mot detta. Men... den blåvita vaxduken..? Hur tänktes det där?

... i vilken vår hjältinna har tagit en höstpromenad

















Är man ensam om man sitter och svarar högt för sig själv medan man tittar på Vem vet mest? eller är man kanske bara lite nördig?

Jag tog mig en skön, rask och ganska lång promenad nu i eftermiddags. Hastigheten gör att den absolut kvalar in som powerwalk. Jag hade med mig lilla Ixusen och tänkte dokumentera denna soliga septembersöndag. Även om det fortfarande är väldigt grönt ute så står en och annan lönn som i brand, och även björkar och ekar börjar skifta färg, mot gult.
















Det känns fint med solvärmen i ansiktet, den höga klara luften och att höra hur det krasar och frasar under fötterna när jag trampar på ekollon och nerfallna löv.





















Mot slutet av rundan, när jag kommer tillbaka till byn, kommer jag fram till den lilla sjön.
















Det känns lite fint, men att ens tänka på havet samma år som jag går vid sjön fungerar liksom inte. *s*

Johanna skriver på msn och är ledsen. Pojken åker hem till USA idag, efter tre månader här. Det här är en sådan kväll då jag verkligen önskar att hon (eller snarare jag...) inte hade bott 25 mil bort.

Igår skrev jag att jag skulle berätta hur - och var - man finner sig ett livsvittne. Men det faller ju på sin egen orimlighet; jag vet ju inte. Det är faktiskt en sak jag funderar på ibland - hur gör man? Och var ska man börja?





















Inte för att det känns sådär superaktuellt och framförallt ingen brådska, men tänker jag att jag ska leva själv resten av livet blir snörper det till i magen, ganska ordentligt, å andra sidan. Nätdejtande verkar ju vara vanligt men orka engagera sig i sådant. Det blir ju bara helt skumt, liksom. Då får det hellre vara.

Så är det, me lovely ones. Så är det.

... i vilken vår hjältinna tänker på en annan bob















Han är också väldigt stilig. Bildmässigt.

... i vilken vår hjältinna tänker om Bob Hansson

Vafan är det som händer? Jag såg alldeles nyss reprisen av Beckman, Ohlson & Can - och där var Bob Hansson med. Efter den reprisen kommer Babel på bokmässan och eftersom jag såg programmet igår vet jag att Bob Hansson är med där också. Och nu när jag slår över till SVT1 och det går en repris (helgerna är reprisernas verkliga högsäsong...) av Debatt så vem FAN sitter i panelen om inte Bob Hansson. Visst - karln är uttrycksfull, verbal, begåvad och dessutom klart stilig på ett bildmässigt vis. Fel: han ser absolut skitintressant ut (få mig!)!





















Men ibland går det inflation i vissa. Och då blir jag bara fed up. Tröttnar. Och glömmer att lyssna på vad han faktiskt säger. Och börjar reta mig på hans snack om "nåden" och annat kvasireligiöst flum. Dock gillar jag det här citatet:













Och nu , me lovely ones, är han också här... i min blogg - Bob Hansson! Hmm...

... i vilken vår hjältinna tänker om politisk ko-ism
















Anarki: Du har två kor. Du skiter i dem.

Fascism: Du har två kor. Regeringen tar båda och säljer din mjölk.

Kapitalism: Du har två kor. Du säljer den ena och köper en tjur.

Kommunism: Du har två kor. Regeringen tar båda och ger dig mjölken.

Maoism: Du har två kor. Du mjölkar dem tills det endera kommer smör
eller korna kan ordförandens lilla röda.

Nyliberalism: Du har två kor. Du säljer dem och köper mjölk för
pengarna.

Socialism: Du har två kor, du ger den ena till din granne.

MUUUUUUUUUUUUUUUUUUUH...

lördag, september 27, 2008

... i vilken vår hjältinna haft en ganska produktiv dag

Visserligen gav jag mig själv en rejäl sovmorgon och sedan ett sakta uppvaknande i tevesoffan, med en kanna Blue Java som avnjöts lugnt och fint. Men sedan pysslade jag undan lite och fortsatte med mitt senaste kreativa projekt - fulbroderi! Idén och inspirationen får jag från Fuldesign - och den här...





















...kommer från deras kollektion med gratismönster.

Jag började lite på den igår kväll, men har gjort den klar nu. Lagom arbetsinsats, känns det som! Mellan-aida och 2 trådar moulinégarn. Jag har skissat och planerat lite andra grejer också, så imorgon ska jag göra en annan grunka. Det är så otroligt skönt att pyssla - keeps my mind form wandering. Tiden bara flyger iväg och jag får lite ro i mitt ganska oroliga sinne. Något är fel - väldigt fel - när jag ser fram emot måndagarna för att mina helger är så förbannat tomma och tråkiga. Femte helgen i rad nu, som jag bara är hemma och gör ingenting alls. Träffar ingen. Har inget roligt. Nästa helg blir likadan. Sedan lättar det lite. Och mot slutet av oktober lossnar det totalt och så gott som varje helg är redan bokad - nästan till nyår. Oh well... when it rains it pours...

Jag har inte bara suttit och broderat idag. På eftermiddagen tog jag mig en timmes powerwalk i solskenet. När hösten är så här måste ju alla älska den, eller? Sedan förstår jag att alla inte är som jag och älskar den även när det är mörkt, blåsigt och regnigt. Åh... att få gå vid havet i en rejäl höststorm och bli stelfrusen och lomhörd och liksom fullständigt renblåst i huvudet. Jag saknar havet och stranden så fruktansvärt mycket. Bäst att inte tänka på det för mycket...

Klockan är runt midnatt. Jag lär inte lägga mig än på en stund... Jag ska ta mig ett glas vin till - eller två - och begrunda livet här i Emmajävlaboda. Spela lite bra musik - vid den här tiden på dygnet lär det betyda Frank Zappa, Miles Davis eller John Coltrane. Möjligen Pink Floyd, men troligare Billie Holiday.

Imorgon kanske jag skriver - taggad och inspirerad av senaste ETC.nu - om Bonniers mediamonopol. Om alliansens rövarpolitik. Om hur/var man finner ett livsvittne. Eller något helt annat.

Stay tuned, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna funderar lite till

Å andra sidan; verklig vänskap innebär att man lyfter upp saker och ting och pratar om dem. Det har vi gjort nu, min vän och jag. Frågetecknen är uträtade. Tack för att du ringde! Och *kram* på dig! :-)

... i vilken vår hjältinna funderar om vänskap

Om någon som är min vän tror att jag har ett förhållande med en man - hur är den personen då funtad om hon lägger an på denne man? Det undrar jag idag.

Det handlar inte om huruvida jag har en sådan relation, eller ej. Det handlar inte om vem mannen är. Det handlar inte om vem vännen är.

Det handlar om vad man gör, respektive kanske inte gör, gentemot sina vänner.

Det handlar om sådant som är grundläggande för alla slag av fungerande relationer; ärlighet, tillit, öppenhet och respekt. Ömsesidigt.

fredag, september 26, 2008

... i vilken vår hjältinna ser rött

Efter en lång, skön natts sömn mådde jag fint när jag vaknade imorse, igen. Fin fredag ju och idag fick det bli svart för hela slanten, så när som på den vita skjortan och de vita prickarna på slipsen. I övrigt var det svart för hela slanten; sammetskjol (knälång), svart v-ringad tröja, svarta strumpor och svarta stövlar. Men när jag åkte till stan, efter jobbet (Sari var jättefin idag igen - URsnygg jeanskjol! - och chefen önskade mig Fin Fredag när han ångade förbi), hade jag min knallröda tvärs-över-bröstet-väska. Snygg kontrast!'

Jag köpte verkligen bara det absolut nödvändigaste; hårfärg (svart och rött), strumpor och ett läppstift samt aidaväv och en del dockor moulinégarn till mitt fuldesignpyssel. Och den där röda, lite tajta klänningen, då. Den är verkligen livsnödvändig. Ehm... ;-)

När jag handlat vad jag skulle träffade jag Dee på Wayne's för en fika. Men han hade ju tänkt att vi skulle fika på hans kontor, så vi gick dit när jag mumsat i mig min scones och min latte. Det kändes märkligt att sitta där och prata med honom - vi som bara pratat via nätet (aldrig ens i telefon, ju) i såpass många år att jag inte riktigt minns hur/var vi "träffades" och när det kan ha varit. Märkligt och roligt! Det får allt bli fler fikor, Dee! Helt klart!

På väg hem från stationen fick det bli en bag-in-box rött vin, också. Den avnjuter jag nu (njah... inte hela... åtminstone inte än... ;-)).

Jag har fuldesignpysslat och så kollar jag på Ang Lee's Mat, dryck, man, kvinna på SVT1 med ett halvt öga. Är man inte hungrig så blir man av all matliagning och att ätande av diverse kinesiska läckerheter... ;9

Fröken S. är fortfarande på fri fot. Ingen verkar ens ha sett till henne. Det känns ledsamt på alla sätt och vis.

Jag är trött. Fredagstrött. Det ska inte få bli toksent. Det är åtminstone ambitionen... Hmm...

torsdag, september 25, 2008

... i vilken vår hjältinna anar oråd

Armarna värker. Axlarna värker. Nacken värker. Huvudet värker. Jag fryser. Kinderna är glödröda och pannan het. Jag har feber. Jag anar en sjuka i antågande. Sådant har jag verkligen inte tid med.

Jag går ner i tvättstugan nu och hämtar upp det sista av tvätten. Katten syns fortfarande inte till. Dumma kattfan. Bara flytta ut sådär. Hur har hon tänkt försörja sig? Hmm... :-(

När jag kommer in igen ska jag gå och lägga mig och det tvärt. Sovasovasova och - förhoppningsvis - vakna imorgon och må bättre.

Må väl, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna vill ha en bok!







Min absoluta älsklingsreligionshistoriker Mattias Gardell kommer nu med en ny bok, Tortyrens återkomst, på Leopards förlag. Fanfanfan att jag inte kunde få ledigt och vara på bokmässan imorgon när han ska vara där och prata - jag som hade erbjudande om friplåt (tack ändå till min nätvän och tillika Leopardförlagets förläggare, Dan Israel, för en rar inbjudan!) och allting. :-(

Så här skriver DN Kultur/Bok idag, i nätupplagan:

"Tortyr var något vi förknippade med inkvisition och diktaturer - men plötsligt utövas den i fullt medieljus på Guantánamobasen. Hur gick det till? ­Historikern Mattias Gardell söker svaren i hemliga amerikanska dokument.

Ordet "tortyr" klingar medeltida. Glödande tänger och sträckbänkar, primitiva bödlar och grymma inkvisitorer. Det var associationer som också bidrog starkt till att väcka världens fasa inför 1900-talets återfall i Nazi-Tyskland, Sovjet och senare krigets Algeriet.


Som den fria
världens ledare talade president George W Bush inför invasionen i Irak 2003 med förakt om diktatorn Saddam Husseins brutala tortyrkammare. Ett par år senare spreds bilderna från Abu Ghraib-fängelset och i dag är det hans egen regering som är tortyrens mest vältaliga förespråkare i världen."
(Artikeln i sin helhet här!)

Ska jag bara köpa en bok till i höst blir det denna. Lätt!

Jag är också sugen på Majgull Axelssons senaste - Is och vatten, vatten och is. Men den kan jag låna på bibblan. Prioritering is da shit.

... i vilken vår hjältinna kontemplerar

















(Bilden har jag snott på wikimedia)

Det är för tidigt - tror jag? - för att kalla det här "brittsommar". Annars är det vad det är. Är det inte det så är det i alla fall så att en ljuvlig, och smått värmande, sol lyser från klart blå himmel för tredje dagen i rad nu. I lä är det varmt och gott och vore jag hemma på eftermiddagarna hade jag kunnat sitta på balkongen och läsa och dricka kaffe. Har jag tur blir helgen likadan!

Jag kunde också bedrivit kattspaning från min balkong. Fröken S. lyckades göra en utbrytning igår, i ett obevakat ögonblick, och när vi började sakna henne (först tänkte vi ju att hon låg och sov i något hörn) var hon long since gone...





















Jag var ute en sväng tidigt i natt och letade efter henne, men till ingen nytta. Imorse, vid halv sex, hörde jag henne jama utanför balkongen och drog snabbt på mig kläder och sprang ut men där var tyst och tomt. Nåväl - hon dyker nog upp. Jag tror inte hon går särskilt långt bort och blir hon bara inte ihjälbråkad av någon annan katt så klarar hon sig. Tyvärr lär hon dock dyka upp med en massa äckliga fästingar och antagligen också några små bullar i ugnen...

Igår skickade jag in en spännande jobbansökan; klasslärare på en internationell skola där all undervisning sker på engelska. Jag tror det är väldigt många sökande och bedömer mina chanser som små till hyfsade, men det är spännande ändå. Att jag vågade, liksom! Men jag måste - att undervisa extremt svaga högstadieelever gör att jag snart är nere på pidginnivå. Och så kan vi inte ha det. Det tyckte ju min chef också (när vi hade medarbetarsamtalet förra veckan) och lovade kolla möjligheterna att låna ut mig något litet till gymnasiet här.

Matilda åkte hem vid lunchtid. Det har varit mysigt och gosigt att ha henne här (hon var riktigt cool på poweryogan i tisdags!). Vi har pratat och umgåsats och lagat/ätit kålpudding och läst och haft det allmänt koseligt, bara. Inga stora åthävor. Och så ses vi ju till jul, då. Alla mina fyra barn verkar kunna dyka upp julafton/juldag och det är stort! Det är stort vilken som helst dag på året; jag tror sist de alla var samlade hemma hos mig var sommaren 2005... (Linus har iaf dreads på bilden...)

Strax är det
The Glamour Hour
:
TVÄTTSTUGAN!

tisdag, september 23, 2008

... i vilken vår hjältinna ska ha en extra bra dag

Mycket roligt idag!

1. Kaffe och lite ströarbete vid min arbetsplats
2. Gå rastvakt (inte alltför betungande, men viktigt med maxad vuxennärvaro i korridorer etc)
3. Två dubbelpass engelska på raken (ingen rast emellan). Engelska är roligt!
4. Skoljoggen! Behjärtansvärt initiativ och dessutom en timmes powerwalk/joggning på betald arbetstid!
5. Slutar efter skoljoggen (dvs 2 timmar tidigare än vanligt!)
6. Matilda kommer hit! Wohoo!
7. Matlagning, umgåsing och mys med Matilda
8. Poweryoga - med Matilda (som en del av firningen! ;-)
9. Mera Matildamys!

Dessutom ser det ut att kunna bli lite tveksam sol under dagen. Eller åtminstone inte regn.

Bra dag va', me lovely ones?

måndag, september 22, 2008

... i vilken vår hjältinna ska fira

När jag kom hem från jobbet låg den sedvanliga högen med post (fast den består ju mest av reklam och räkningar) på hallgolvet. Bråttom som jag hade till träningen skyfflade jag bara ihop högen och la den på köksbordet och bytte sedan genast om till träningskläder. Med Olle Ljungström i lurarna hojade jag bort, i duggregnet, till gymmet där jag körde 15 min träningscykel på 180 watt (=jävelfart), 30 minuter tungt nautiluspass och så avrundade jag med 15 minuter till på träningscykel (180 watt...). Träningsmusik på cykeln idag fick bli Moby's platta 18 - den förefaller delvis vara gjord för cykling! - och Atom Heart Mother för styrketräningen. Duktigt svettig och mör hojade jag hemåt igen - och plötsligt kändes min MTB (alltid med den växel som ger maximal utväxling=tyngsta) superlätt. Jag bara flög hem, liksom! Vilken kick! Wohoo! Typ.

Väl hemma igen drack jag en massa vatten och åt en banan medan jag hämtade andan och bläddrade igenom posten. Och titta vad som låg där:
















Ett jättefint kort som AnnaAnna gjort! Matilda kommer ju imorgon och det ska väl bli lite firning av hennes 26:e födelsedag - även om den var för 3 veckor sedan - och till denna tilldragelse beställde jag ett kort av AnnaAnna vars blogg jag är en flitig läsare av! Kika dit ni också - där finns allt möjligt fint och spännande!
















Hur vi i övrigt ska fira Matilda får jag återkomma om; än så länge har jag bara lite lösa planer eftersom jag inte vet hur länge hon stannar och vad hon har lust på. Förra året blev det tårta (på K-märkta och legendariska Konditori Fenix) och ponnyridning (dvs vi var ute på islandshästar i de djupa skogarna). Vad jag vet är att det i år i alla fall innefattar något paket, ett riktigt fint franskt vin och så kålpudding med rårörda lingon, som hon sedan två veckor försäkrat sig om att jag ska laga. Det är ju inte nödvändigt att vinet och kålpuddingen förtärs samtidigt...'

Jag skulle vilja skriva om budgetpropositionen (a k a Nådiga Luntan, som den hette på den tiden då den verkligen var en megatjock papperslunta) och vad jag tycker om alliansens idéer kring hur man stimulerar ekonomisk tillväxt genom skattesänkningar och genom att i realiteten ge mer till dem som redan har mycket och ta från de som redan har väldigt lite. Men jag orkar fan inte. Inte ikväll.

Det har blivit dags för en kvällsbloggpromenad och sedan väntar sängen. Imorgon händer mycket!

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna önskar

















Jag tänkte bara önska er en skön, mjuk och fin måndagsmorgon och en god fortsättning på dagen, me lovely ones.

söndag, september 21, 2008

... i vilken vår hjältinna balanserat

Efter att ha dragit ut på det i det längsta fick jag på mig träningskläder och gav mig ut på en entimmes powerwalkrunda. Opeth's Still Life på brutalvolym i iPoden. Hur jävla dum i huvudet får jag egentligen bli? Varför har jag inte gjort detta på flera dagar? Jag vet inte om det var en endorfinkick eller om detvar glädjen över att ha lyft mig själv i håret som gjorde att jag liksom bara svävade fram de sista två kilometrarna (av ca 8). När jag kom hem plockade jag bara på mig cykelnycklarna och hojade sedan ner till affären för min sedvanliga inför-veckan-handling. Olle Ljungström i lurarna.

Väl hemkommen var jag så energiboostad att jag inte bara snabbt plockade upp varorna ur kassarna utan dessutom fick bytt lampfästet på cykeln (det jag köpte häromdagen, efter att ha insett att den gamla faktiskt inte gick att laga - även om den kostade över trehundra när jag köpte den, vilket var flera år sedan...), smort kedjan lite och pumpat däcken. Och när jag säger att jag "fick" gjort det betyder det att jag gjorde det själv, naturligtvis. Därefter var jag lite taggad på att bara trampa lite, så jag cyklade upp i skogen här bakom och kollade lite spännande stigar. Knöligt, stenigt, sankt, guppigt och backigt - precis som det ska vara! Men bara återvändsstigar.

Till slut hittade jag en härlig stig ner i en bokslänt som var ganska trixig en bit, för att sedan bli en riktigt härlig liten gräsig skogsväg. När den delade sig valde jag höger och in mot byn igen, men nästa gång ska jag se vart jag hamnar om jag tar vänster - jag tror det kan bli bortåt Loafallet (en 2 meter lång grusplätt vid en strandkant - the locals kallar det en "badplats"... Det är nästan lite charmigt...). Pink Floyd's Atom Heart Mother funkar oerhört bra i motlut, förresten!

Riktigt roligt att cykla lite "offroad"! Nej... fel... SJUKT roligt! Jag har inte provat att cykla i skog tidigare utan höll ju mest till ute på stränderna, när jag bodde i Falkenberg. Jag kan inte minnas att det var så jobbigt - men ruggigt bra för mitt balanssinne. Nu har jag alltså upptäckt (tack Peter A!) en rolig lek som både tränar balanssinnet och är ordentligt konditionskrävande. Musklerna får sitt också; mina överarmar tokvärker! Om jag någonsin köper en ny hoj ska det vara en med stötdämpare fram!

Efter denna högst spontana utflykt var jag ju galet hungrig, men orkade inte laga någon "riktig" middag. Så det fick bli broccoli (färsk, fin för bara en femma ståndet på affären dag) och en röra med keso mini, fint hackad lök och diverse krydderier och så en macka till det. Allt avnjutet till Blood Sweat and Tears' I Love You More Than You'll Ever Know.

Ljuvligt!

... vilken vår hjältinna erkänner ett beroende





Så är det. Jag vet inte vad det är; om det är mor-dotterrelationerna, om det är småstadslivets positiva sidor, den ljuvliga miljön, de kvicka och rappa dialogerna - eller allt sammantaget. Men det ger mig en sådan skön feel-good-känsla att se Gilmore Girls.

Jag har haft beroendet i flera år, men lyckats hålla det i schack. Nu är plötsligt mina härligt lata (läs: oföretagsamma) söndagsförmiddagar inte kompletta utan en rejäl dos GG. Och... skulle ett plötsligt sug efter mer falla över mig så vet jag att jag någonstans i gömmorna har 2-3 hembrända säsonger på DVD, som min kursare - och tillika uppsatsmedbrottsling - Martin presentade mig med, en gång.

Jag måste bara hela tiden hålla i huvudet att det är en teveserie; livet ser inte ut så. Så länge jag klarar det är jag nog inte egentligen beroende utan mer... storkonsument... *host*

Men... om livet i Emmajävlaboda bara vore lite mer Stars Hollowlikt skulle jag nog kunnat stanna här. Dock saknas alla features; ingen dotter här, inget härligt hus, ingen Luke, inget ständigt-öppet-café, inga roliga aktiviteter på byn... inte ens ett par föräldrar att reta mig på och äta fredagsmiddag hos.

Men vet ni... det som finns är en liten, liten sjö kantad av träd vars löv så smått börjar anta glödande höstfärger. Nu ska jag dra på mig kläder, dricka lite mer kaffe och ta en skön promenad som jag ska avsluta runt just den där lilla sjön. Alltid något.

Skön söndag på er, me lovely ones!

lördag, september 20, 2008

... i vilken vår hjältinna går med

På Facebook kan man, som bekant, gå med i olika intressegrupper. Det kan handla om musik, festivaler, kaffedrickande, glädjen över att Olle Ljungström får en hyllningsplatta, Greenpeace och allt annat mellan himmel och jord. En del är nog så seriöst annat bara hittepå och påskoj. Själv tänkte jag joina en arabisk feministgrupp, som en solidaritetsgrej, typ. Men jag ville ju gärna veta vad den handlade om:

خلق وتطوير ساحة النقاش هذه. وفيما يلي تعريف عن جمعية السوار


"السوار" هي حركة نسوية عربية تناضل ضد كافة أشكال
القمع، وتجلياته على المستوى البطريركي والإقتصادي والقومي والإثني. فتحرير المجتمع، وبالذات الفئات المهمشة والمستضعفة فيه، يستوجب محاربة كافة أشكال الإستغلال هذه، مجتمعة وكلا على حدة. تؤمن السوار بأن "النسوية" هي حركة سياسية - اجتماعية ثورية، تسعى لتغيير علاقات القوة والهيمنة السائدة في المجتمع. فالتحليل النسوي يحاول تعرية أشكال الإستغلال، وفهم التقاطعات المركبة بين هذه الأشكال في جميع النواحي المجتمعية وعلى كافة الأصعدة.
على الصعيد البطريركي، نرى أن مظاهر كالعنف ضد النساء والأطفال، وبالذات الإعتداءات الجنسية، هي صورة من صور التسلط الذكوري في المجتمع، لتحقيق الإحساس بالقوة والتسلط، وليس لاشباع الرغبة الجنسية. إن الإعتداءات الجنسية ظاهرة إجتماعية ضحيتها النساء والأطفال لاستضعافهم اجتماعياً، وأي واحدة قد تتعرض لها، لأن الوحيد الذي بإمكانه منع حدوثها هو المعتدي. إن الإعتداء الجنسي أزمة نختص في علاجها. لا نرى في ضحيتها إنسانة مريضة يجب شفاؤها أو تغيير تصرفاتها، بل نرى في الدعم والتفهم الأساس لخروجها من الأزمة. إن السرية هامة جداً لضحية الإعتداء الجنسي، جراء الظروف الإجتماعية غير الداعمة في مجتمعنا، لذا نمتنع عن إعطاء معلومات شخصية عنها لاية جهة كانت.
على الصعيد القومي، ترى السوار أن للنساء الفلسطينيات خصوصية يجب التعامل معها، وأن نضالنا لا بد وأن ينطلق من انتمائنا القومي. إلا أن هذا الإنتماء يتطلب معاينة نقدية للمفهوم الجوهري واللاتاريخي للقومية، والذي يغيّب علاقات القوة على المستوى الطبقي والنوع-اجتماعي داخل المجموعة القومية. كما ويتجاهل أن ثقافة المجموعة القومية هي محصلة علاقات القوة التاريخية التي أنتجتها.

Så jag gick med i en annan grupp istället - Heck Yes I'm a Feminist. Lite på skoj.
Mycket på allvar.

(Kommer FRA-hantlangarna och tar mig nu, eller? När jag skrivit på arabiska och allt? ;-)

... i vilken vår hjältinna soffar

Med avbrott för smärre städ-, disk- och cykeleruptioner har min dag, så här långt, tillbringats i soffan. Teven är på (nyss Existens - nu ett program om forskning kring annat liv i rymden), CD-växlaren är laddad (och fjärren inom räckhåll), veckans måsteläsning (ETC.nu, DagensETC, Mersmak, Bang, lärarnas tidning och ett par kopierade artiklar om pojkars läsvanor) ligger bredvid mig. Sakta men säkert betar jag mig igenom högen. Dessemellan bloggar jag, eller slösurfar på Facebook och SRF-boarden, pratar med Agneta, Magnus och Martin på msn, pratar med Peter i telefon och killar Fröken bakom örat och under hakan.

Middag har jag också lagat och ätit (nyss). Idag blev det lite uppfräst rödlök, svamp och aubergine tillsammans med färsk, kokt brysselkål och en hög med röda linser, kryddade med bl a spiskummin. Nu är jag äckligt mätt. Gott var det också. Faktiskt. Mitt "nya" liv som vegetarian fungerar fint.





















Arcimboldos geniala frukt- och gröntbilder är svulstigt mustiga och ger mig ofta en känsla av lätt förruttnelse, unken lukt och småkryp. Jag gillar den här mycket bättre, egentligen:





















(The Librarian, Arcimboldo)

... i vilken vår hjältinna retar sig på Herr Glugg igen


















Men vad i helvete..? Läser om veckans utspel från allianspersoner, med Jan Björklund (men AVGÅ, då! Eller... NU menar jag, såklart!) i spetsen, och vet inte om jag ska skratta eller bli redigt arg..?

Jag citerar slutklämmen i skrivelsen:

"Staten kan skapa förutsättningar för ett bra företagar- och entreprenörskapsklimat, men än viktigare för att få fram nästa generations företagare är lärarnas engagemang." (Min kursivering.)

Jag tror jag får hjärnblödning, faktiskt. Det är alltså vårt uppdrag att fostra framtidens företagare? Vad blir nästa steg? Och vad hände med "en skola för alla"? Jag väntar med spänning...

... i vilken vår hjältinna funderar på att kräva tillbaka några gator

Det har varit stökigt i Malmö inatt. Det visste jag ju redan innan. Peter sa att så sjukt jävla mycket poliser, hundar och hästar som det ansamlats de senaste dagarna så var det givet att något var tänkt att hända.

Själva tanken bakom Reclaim the Streets känns egentligen rätt okej:

"A direct action network for global and local social-ecological revolution(s) to transcend hierarchical and authoritarian society, (capitalism included), and still be home in time for tea... Welcome to the cyber-streets of RTSLondon." som det står på en hemsida.

Ska det kastas sten ska det inte göras i glashus, dock. Det ska inte drabba stackars satar som bara råkat parkera sin - måhända surt förvärvade och möjligen väldigt miljö"vänliga" (eller åtminstone mindre ovänlig...) - bil på "fel" plats, eller har sin arbetsplats, eller sitt lilla, med stor ansträngning inarbetade, företag beläget där ett gäng snoriga medelklassungar - med benäget bistånd av det sedvanliga klientelet av proffshuliganer - bestämt sig för att stöka på ett sätt som de antagligen själva uppfattar som "legitimt"...

"Kontraproduktivt" är ett ord som ploppar upp i mitt huvud. Revolution? Javisst! Men... den ska väl ändå syfta någonstans? Det ska finnas en bärande tanke bakom. Den ska åstadkomma något mer än förfasade tidningsläsare, resultera i något mer än bevekelsegrund för ökade polisiära resurser och en allmän känsla av irritation. Aktion? Ja! Direkt? Ja! Men... resultat, då? Vad har återkrävts? Vad har vunnits?

Jag vill också kräva tillbaka lite gator. Nattliga, dåligt upplysta, ensliga och smått skumma - som jag skulle vilja gå på... helt obekymrat... trygg... i andra tankar.

... i vilken vår hjältinna blänker till om finansministern

"Rebellen som alltid velat sticka ut" säger de om honom på TV4, just nu. Öhh... joråsåatteh... Kattskatt är ju väldigt... rebelliskt.

... i vilken vår hjältinna tänker och drömmer




















Idag är det två år sedan jag klev av tåget på perrongen, här i Emmajävlaboda. Två år sedan jag klev av för att, som jag trodde och tänkte, stanna. Två år går ganska sakta, men också ganska fort. Mycket har hänt och alldeles oavsett vad jag tycker och känner om det så har mina erfarenheter under dessa två år lagts till mina andra och jag har lärt mig saker. Lärt mig saker om mig själv. Om andra. Om livet.

Vad gör jag om två år? Var är jag? Vem är jag då? Jag har inga rätta svar - men jag har tankar... idéer... planer... visioner... och jag har drömmar. Någon sa, så sent som igår, att den enda tid vi kan påverka är framtiden. Och det tänker jag fortsätta göra. I framtidsperspektivet är två år en lång tid - för mig. Jag har gott om tid. Jag ska förverkliga mina idéer och planer... på väg mot visionerna... drömmarna... och under tiden försöka vara öppen för att se de nya möjligheter som garanterat kommer att dyka upp, men som så lätt kan missas om jag är för låst vid den väg jag valt.

Det handlar liksom om att ha blicken fäst vid horisonten utan att fördenskull göra avkall på vidvinkelseendet. Att inse att ingenting egentligen är omöjligt - en del saker tar bara lite längre tid...

Tankarna? Idéerna? Planerna? Visionerna? Drömmarna? Calme, calme, me lovely ones. Tids nog kommer jag att skriva om dem här.

fredag, september 19, 2008

... i vilken vår hjältinna gjort DET

... i vilken vår hjältinna skapat ringar på vattnet

Idag var Sari också Fin! Jättefin i olivfärgad dräkt och snygga sandaler! WOHOO! Och när hon var på medarbetarsamtal med vår chef, Henric, berättade hon om Fin Fredag, också. BRA! Inte minst för att hon hade tiden före mig och jag slapp ha en chef som kanske undrade om jag hade röd, lite urringad klänning för mötets skull... *s*

Mötet, som jag för övrigt hade glömt men kom på i tid, gick bra. Det var ju inget lönesamtal utan mer ett lära känna- och utvecklingssamtal. Vadan och varthän, ungefär. Han gillar mig. Han gillar att jag är en av de högst utbildade lärarna på skolan (han tyckte att jag, med min gymnasielärarkompetens, är överkvalificerad för det jag gör), och i det fall jag riskerar att bli övertalig kommer han att slåss för mig (och Sari - som också har en hel hög med högskolepoäng!).

Men samtidigt som han tycker att jag är överkvalificerad för att undervisa synnerligen supersvaga högstadieelever i engelska (en del ligger ju på en nivå av år 4) så insåg han att jag hade rätt i att just de kvalifikationerna (att jag är så överjävligt bra inom mina ämnen) hjälper mig att kompensera för alla de speciallärarpoäng jag inte har... Dock ligger jag bra till för att nästa läsår få vanliga kurser i engelska, och dessutom få en tjänst som är delad, dvs viss tid kan också ligga på gymnasiet här i byn.

Att jag med allra största säkerhet inte bor kvar då sa jag inget om...















(Fin Fredag - med röd klänning! - à la Banksy)

... i vilken vår hjältinna samlat mod

Det är Fin Fredag! Ljuvligt! Under veckan har jag samlat mod och har nu tagit på mig den röda klänningen. För att inte skjuta över målet blir det inte högklackat idag, utan istället har jag säsongspremiär på mina svarta, snygga stövlar.

Fina fredagssaker jag ser fram emot är lite softare lektioner, mysig fika med kollegorna och träning med Mia i eftermiddag. Det räcker för mig, som Olle säger.

Ha en Fin Fredag, me lovely ones!















(Fin fredagsfika hos Pippi)

torsdag, september 18, 2008

... i vilken vår hjältinna gillar Fejsan















Eller Facebook som det heter, då. Anledning: jag hittar roliga saker där; gamla vänner, en del nya, kul eller viktiga grupper att stödja samt en och annan nyhet. Idag fick jag reda på att det kommer att ges ut en hyllningsplatta till Olle Ljungström, där bl a Jocke Berg, Lisa Miskovski och Thomas Di Leva medverkar. Givetvis hade den bästa nyheten varit att Olle själv skulle komma med en ny platta - men jag har inte gett upp hoppet om det, heller!

En absolut underbar låt är Apan som liknar dig - jag tror jag spelat den tio gånger bara idag. Lyssna och bara njut - och inte minst då av texten; Olle är en fantastisk textförfattare!


Jag är dina drömmar... jag är den som aldrig säger nej... jag är lyxvarianten... jag är färgen i filmen om ditt liv...


Så är det, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna tänker lite till

Han måtte ha haft en och annan trist erfarenhet av Frankrike, Mr Z, med tanke på uttalanden som

There is no hell. There is only France.

Eller, som han avslutar låten In France:

Never try to get your peter sucked in France...

Oh well. Jag säger som Peter sa: "Skit att han sluta pissa."

... i vilken vår hjältinna tänkt

Frank Zappa sa många kloka saker under sin alltför korta levnad. En av de mest huvet-på-spikiga sakerna han sa var:

The mind is like a parachute.
It only works if it's open.

Jag säger bara: Amen to that, Frank.

... i vilken vår hjältinna lyssnat på "nyheter"

På nyheterna i P1-morgon får man dels veta att Wall Street har en oanad inverkan på amerikansk politik och dels får man veta, efter en svensk undersökning, att det är de redan rika som blivit ännu rikare tack vare globaliseringen.

No shit, Sherlock...

onsdag, september 17, 2008

... i vilken vår hjältinna skämmer bort sig













Jag är så jämrans duktig hela tiden. Så idag lagade jag mig en liten portionskladdkaka och smarrade i mig. Ljuvligt! Och värt det! Imorgon ska jag vara sträng igen.

... i vilken vår hjältinna kurar lite

Grått, blött och rått ute. Ingen träning idag. Mina axlar värker och jag kan inte avgöra om det är träningsvärk eller en annalkande förkylning av något slag. Nej, det är inte träningsvärk. Det känns inte så - snarare är musklerna lite stela och ömma efter att måndagens ganska tuffa nautiluspass följdes av nya, ganska ansträngande övningar på poweryogan igår. Jag kände hur det stramade och tog emot i axlar och överarmar, men är ju samtidigt envis som en röd gris... Men idag blir jag alltså hemma och imorgon blir det träning av annat slag - troligen joggning - såvida det nu inte ändå är en förkylning. Men... nej... jag tror inte det. Förresten har jag inte tid med sådant. Så det så.

Idag stannar jag alltså inne. Kurar med te, tända ljus och småmys. Och katt.

... i vilken vår hjältinna tänker inför dagen

Jag sitter så här vid mitt köksbord varje vardagsmorgon. Följer mina morgonrutiner. Tar god tid på mig. Samlar ihop mig inför dagen. Tänker att det ska bli en bra dag på jobbet. Försöker komma ihåg sådant jag inte får glömma bort. Tänker på vad jag ska göra när jag kommer hem. Försöker hitta positiva saker att fokusera på.

Tänker bort det onda i magen och det som ibland gnager mig. Tvivlet.

tisdag, september 16, 2008

... i vilken vår hjältinna tjuvlyssnat






















När jag sprang nerför trappan för att bege mig till yogan hörde jag att två killar (övre tonåren) satt och pratade i trappen.

- Jag tycker anarki är det enda rätta, sa den ene.
- Mmm, sa den andre, kan man bara få det att fungera så...

Jag bara hejade och log uppmuntrande mot dem. Det känns på något vis väldigt gott och skönt att det, även här i Emmajävlaboda, finns unga människor som seriöst tänker på och resonerar om hur tingens [o-]ordning borde vara.

Och jag blir inte förvånad om jag själv, en vacker dag, vaknar upp och finner mig vara en frihetlig socialist...

... i vilken vår hjältinna begrundar rutiner

På vardagarna följer mina morgonrutiner exakt samma mönster varje morgon. Det är väl det som är rutiner, kan jag tänka.

Så här ser alltså mina morgnar ut:

Vaknar till lite, strax före halvsju.
Snoozar 10 minuter.
Går ut i köket och sätter på P1 och ger Fröken vatten och mat.
Häller upp vatten i ett glas och slänger i ett par brustabletter med järn och C-vitamin.
Duschar.
Dricker de där vitaminerna, sätter på kaffet och gör en lätt make-up och klär mig medan det blir klart.
Startar laptopen, häller upp en mugg kaffe och medan den når drickbar temperatur gör jag en tallrik gröt.
Sedan äter jag och dricker 2-3 muggar kaffe och slösurfar medan jag lyssnar på P1-morgon och sakta vaknar till liv.
Borstar tänderna.
Ett par minuter i åtta går jag till jobbet.

Så långt är ju egentligen allt bra. Jag går upp tillräckligt tidigt för att aldrig behöva stressa. Skönt. Det märkliga är att jag äter exakt samma frukost varje dag; havregrynsgröt med minimjölk. Och gillar det! Likadant lunchen; den består alltid av yoghurt, müsli och en banan. Skumt. Visserligen bara en ren energipåfyllning, men jag skulle ju knappast vilja äta samma rätt till middag, ens två dagar i sträck..? Hmm...

måndag, september 15, 2008

... i vilken vår hjältinna tagit sig igenom ännu en dag

Huh. Jag var verkligen osugen på att jobba idag, och det hjälpte inte att komma till jobbet, vilket det annars brukar. Kollegorna är lite trötta och missmodiga, de också. Det är fortfarande ganska rörigt, schemat fungerar inte för alla, information går inte fram, löften bryts osv. Ingen vidare situation. Och inget att söka, för mig, på Platsbanken.

Kanske skulle jag tagit mod till mig och tagit på den röda klänningen och gjort en Magisk Måndag av eländet? Det hade antagligen gett folk något att prata om, i alla fall. Kanske tar jag på den på fredag, dock. Inget att förlora, liksom.





















(Den är mycket rödare IRL)

Positiva saker idag:

- Roliga lektioner med sköna elever.

- Träning efter jobbet. Mia var där - det är gott med lite draghjälp, det tycker vi båda!

- Jag har skött mig - matwise. Var lite extra hungrig ikväll och utan att blinka gav jag mig själv ett par skivor av det där mustiga Schulstadbrödet jag köpte igår. Mager mjukost och tomat på det. Gott!

- Maja Lundgrens Myggor och tigrar börjar bli härligt elak och avslöjande! Me like!

- Katten är lugn nu, Hon har haft det jobbigt, hon också. Igår sov hon hela dagen. Ikväll får hon
sova hos mig igen.

- Ett par roliga, trevliga mejl.

- Trevligheter att se fram emot har planerats: en helg hos Anna i Varberg och en utekväll med Netti (Cloudscape spelar i Jönköping om 4-5 veckor)

- Netti, ja. Hon är i Indien, på jobb, nu. Jag hoppas hon tar med en kökswalla hem, till mig. Jag har länge önskat mig en.

- Min rektor sa att av de tre kompetensutvecklingsdagarna v 44 (då eleverna har höstlov) är två kompbara och det gäller även oss som fixat våra obligatoriska PIM-examina på vår egentid. Och det är jag det. Och några få till. Heh.

- Och jag kom ihåg att väga mig imorse. -1 kg sedan förra veckan. Jag rockar. Men inte fullt så fett. Typ.

Stay cool, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna är ovillig

Jag vill inte gå till jobbet idag. Jag är trött och vill sova till tolv. Men eftersom Luther sitter på min ena axel och Jante på den andra och de skriker ikapp och min Master - a k a Herr Plånbok - viftar med den niosvansade så samlar jag ihop mig själv, mina prylar (telefon, kalender och lunchgrejer), borstar tänderna och går iväg.

Bit ihop, me lovely ones.

söndag, september 14, 2008

... i vilken vår hjältinna tänder ett ljus















Klockan är bara lite över åtta, men över sydöstra Småland har redan ett mjukt mörker lagt sig. Istället för att förbanna det, välkomnar jag det och tänder några ljus. Dricker te och äter knäckemacka och tänker att söndagen blev så mycket bättre än lördagen, utan några egentliga åthävor och utan att några dumheter ställdes till.

Matilda väckte mig med glada tillrop, i telefon. Hon skulle ju komma hit imorgon, men hade hittat en sista-minuten-resa till Hurghada, tillsammans med en kompis, så hon kommer nästa vecka istället. Imorgon bitti sätter hon sig på planet, på Gardermoen, och flyger mot sol, hav, snorkling och värme. Ljuvligt!

Eftersom klockan ändå var närmare tio gick jag upp och fixade en kanna Blue Java, satte på frukostteven och startade laptopen. Drack kaffe, pratade lite med Peter i telefon och med Agneta på msn. Åt yoghurt med dinkelmüsli till frukost. Så småningom klädde jag mig och gick en skön långpromenad i det lite tveksamt soliga och ganska ljumma höstvädret. Vilodag - träningswise - idag, men det blev ändå 7 km med tämligen raska kliv.

Väl hemkommen åt jag ett äpple och en banan och skrev en lista och gick sedan ner till byn för att dels betala Svenska Höjdarbiljetterna och dels handla lite förnödenheter inför veckan. Förutom kaffe, yoghurt, grön- och rotsaker, lätt mjukost (3%) och frukt försökte jag komma ihåg proteinet och köpte keso och ägg. Hittade ett mustigt fullkornsbröd med bara 190 kcal/100 g (Schulstad Skovman, för den som vill prova). Jag har haft lite storkok på olika sorters bönor och kikärter så det ligger portionsförpackat (250 g/portion) i frysen. Bara att ta upp. Smidigt.

Rippningen framskrider; nu är jag på Soundgarden (jag tror jag har nästan 50 plattor med band som börjar på "S" - verkar vara en populär bandnamnsinitial...). Det framskrider! Men jag undrar varför en del plattor tar så evighetslång tid att rippa, medan andra går toksnabbt?

Och så har jag blivit med en klänning. En röd klänning. Jätteröd. Jag vet inte hur det gick till, egentigen. Jag vet inte heller när i glödheta jag ska använda en röd klänning..? Hmm... Det är inte bara Herrens vägar som understundom äro outgrundliga.

... i vilken vår hjältinna funderar ett varv till

Nej. Jag tror jag ska vänta lite till. Några veckor. Men det har varit lugnt. Väldigt lugnt. Länge. Och det känns bra. Så - snart är det nog läge att öppna ändå. Kliva ut i ljuset igen.

Och... apropå synkronicitet... I detta nu visas på frukostteve bilder från Pompeji - och Hässleholm. Där öppnar nu en stor utställning med föremål från Pompeji, många aldrig visade förr. Spännande!















(Jojo... redan de gamla grek... jag menar romarna... ;-)

Jag måste verkligen rekommendera Maja Lundgrens bok, förresten! Den är byggd på personer vars existens man känner till tack vare utgrävningar och annan historisk dokumentation och jag får en tanke att resa dit och vandra i staden med hennes bok i hand. Av självklara skäl vet vi väldigt lite om enskilda personers liv men hon har broderat på ett sällsamt levande vis - och dessutom fått in lite samhällskritiska vinklingar - och långt efter att jag slutat läsa fanns mina tankar hos Methe, Sittius och de andra.

lördag, september 13, 2008

... i vilken vår hjältinna funderar på en öppning

Kanske skulle jag ta och öppna bloggen igen? Vad tror ni, me lovely ones?

... i vilken vår hjältinna har en s å n dag

Ibland tvivlar jag. Ordentligt. På mig själv. På min förmåga att stå ut här. Idag är det en sådan dag. Helt händelselös. Helt meningslös. Tom och intetsägande.

Har tränat (jävelmotionsjävelcykeljäveln - 45.3 km på 60 minuter). Ätit spenatsoppa med ägg. Rippat en massa plattor - nu är jag på O. Kollat trista teveprogram. Läst ut Maja Lundgrens Pompeji (en plats jag f ö skulle vilja besöka). Slösurfat. Somnade en stund på soffan. Poppat popcorn. Ser en fransk musikalfilm, 8 kvinnor (läcker färgsättning), och har tänt några ljus. Jag har så oerhört tråkigt att jag snart gör något riskabelt.

Ja, me lovely ones. Så kan det ju också vara ibland. Jag har skaffat mig en viss berg- och dalvana genom åren. Jag vet att ibland är det ner, för att sedan bli upp. Men just nu känns det som väldigt mycket ner. Väldigt mycket. Trots allt det där ganska okej som jag räknade upp häromdagen.

Har ägnat en stor del av dagen åt att lyssna, om och om igen, på Pink Floyd's Atom Heart Mother. Det påstås att det är en ganska svårtillgänglig platta. Det tycker jag inte alls. Eller så är det bara jag. Den är absolut och fullständigt fantastisk! Jag bjuder er ett smakprov; Father's Shout - första delen (av fem) i den 23 minuter och 44 sekunder långa inledande sviten. Bara njut. Och lyssna gärna på de fyra följande delarna, också!

Och bekymra er inte; jag klarar mig. Det gör jag alltid.

... i vilket vår hjältinna läser horoskop

















"Saturday, September 13, 2008


Sagittarius

Magdalena,
Boredom can make you do risky things. Trying something radical to breathe new life into a project can make all the difference in the world. Your creativity will be inspired by the silliness of a friend."

Så säger det dagliga horoskopet som, sedan flera år, ramlar ner i min hotmail. Vanligen läser jag det inte ens. Bara noterar att det finns där, liksom. Sedan raderar jag det. Men ibland faller jag till föga för någon slags obskyr nyfikenhet och läser.

"Boredom can make make you do risky things." Oh, well. Det var knappast en nyhet. Jag kan vara fullständigt livsfarlig för mig själv när jag har tråkigt. Göra de mest underliga saker. Och det gör jag. Leker med elden. Det är vad jag gör. Nu. Igen. Fanfanfan.

"Trying something radical to breathe new life into a project..."? Det där fattar jag inte. Vilket projekt avses? Och vad är det jag ska göra som är så radikalt? Är det min målsättning kring kost och träning? Och om så är: vad ska jag göra för radikala grejer? Svulla i mig något jag aldrig skulle tillåta mig själv? Anmäla mig till ett maraton? Och vilken vän ska göra vad-för-något korkat? Som dessutom ska inspirera mig? Hah. Jag ska sluta läsa det där. Kanske rentav slänga ut det ur min hotmail.

Och jag måste fan sluta se på Gilmore Girls. Alternativt försöka inse att livet aldrig har varit på det viset, inte är och aldrig kommer att bli. Inte för mig. Inte ens om jag bodde i Stars Hollow. Inte ens då.

Så här långt har jag bara hunnit (hunnit och hunnit... snarare "kommit mig för"...) att äta frukost - en stor tallrik yoggi mini och en rejäl skopa dinkelmüsli - och dricka en kanna kaffe. Planen är att ägna en god stund åt någon form av fysisk ansträngning, och vädret antyder att det kan bli fråga om jävel-ni-vet-vad, och senare idag gå ner till Järnvägskiosken och betala våra biljetter till Svenska Höjdare-kryssen. Och sedan... ptja... ingen aning, faktiskt. Ska väl fundera på en smal och tillräckligt proteinrik vegemiddag, så småningom. Och så fortsätter jag rippa, förstås. Jag har kommit till L nu...

... och nu dyker den där hemska Anna Skipper upp i min teveruta.. "Ju vitare bröd ju snabbare död..." Joråsåatteh...

fredag, september 12, 2008

... i vilken vår hjältinna bokför

Fin fredag. Uppklädd och på extra gott humör. Några roliga möten med elever - på jobbet och härhemma på gården. Filosofiske A vill prata judendom. På sin fritid. Jag gör nog något rätt... ;-)

Mia skrev på Fejsan att hon tänkte haka på på min träningstid idag och när jag kom till gymmet var hon redan där.

Så här långt har det varit en bra dag på alla vis; inte minst tränings- och kostmässigt:

Frukost: 1½ grov fralla med ost, paprika o gurka (Jag älskar när kollegorna inte bara bjuder på feta, söta, kladdiga saker till fredagsfikat!)
Lunch: 200g blandade bönor (vita, röda och stora vita), lite smaksättning och så ett äpple.

Sedan trampade jag iväg till gymmet och körde ca 30 minuter träningscykel (på ca 180 watt) och så 30 minuter nautilusmaskiner. Provade en sådan där crossmaskin också. Skum.

Mellanmål efter träningen: banan
Middag: 250g blandade bönor och en rejält tilltagen mustig sås på tomater, rödlök, vitlök, aubergine, grön paprika, champinjoner, vitlök och lite goda kryddor.

Jag ska äta något senare ikväll också, men jag vet inte vad. Min mage säger att den vill ha popcorn, whisky och Dooley's. Hmm...

torsdag, september 11, 2008

... i vilken vår hjältinna blir vegetarian






















Jo. Nu är det mer än två år sedan jag la ner vegetarianeriet. Jag har dock kommit på att jag ju äter vegetariskt 5-6 dagar i veckan, så nu tar jag steget fullt ut ett tag. Jag har - precis som förra gången - inga direkta ideologiska skäl (även om jag anser att mycken djurhållning suger sidledes) och kommer inte att leta gelatin och yttepyttesmå beståndsdelar i superfinstilt text på innehållsförteckningar. Jag utesluter helt enkelt kött, fisk och fågel ett tag. Ägg och mjölkprodukter tänker jag fortsätta med.

Middagen idag blev en omelett och en matig, varm sallad på rödlök, bladspenat och olika sorters bönor. Ett äpple till dessert. Imorgon är det fredag och jag skulle vilja äta något lite extra gott frampå kvällskanten. Kanske en god paj? Nå. Jag får se. Nu är jag så mätt att jag inte alls orkar tänka på mat.

Jag har tänkt att ha torsdag och söndag som vilodagar (träningswise, that is) men vi får väl se hur det blir med den saken. Lite kallt och småruggigt ute men jävelmotionsjävelcykeljäveln står framme... *sneglar*

Idag är det sju år sedan WTC brann... Sju år sedan jag bestämde mig för att ta ut skilsmässa... Sju år sedan jag träffade sköna väninnan Anette (på jobb uppe i Hudiksvall)... Fem år sedan Anna Lindh mördades... 711 år sedan William Wallace och ett gäng andra skottar smiskade upp engelsmännen vid Stirling... 35 år sedan Pinochets junta tog makten i Chile... 21 år sedan Peter Tosh mördades... Ska jag fortsätta..?

Edit 20.35: Visst cyklade jag! 3 mil! Inte så pjåkigt för en vilodag... ;-)