- RIKTIGA MÄN STICKAR INTE, säger Tommy, i radio-programmet Syjuntan och manligheten som jag webblyssnar på. Och... ändå är det ju just det han gör. Han är dessutom en av de få manliga textilslöjdslärarna i Sverige. Jag tycker det verkar precis lika tufft som när jag vid sällsynta tillfällen mött kvinnliga träslöjdslärare.
För de flesta män som stickar, eller virkar, gäller det att smyga med det. Det är sällan tal om att ta fram sticket eller virket på bussen eller tunnelbanan. Det handlar tydligen om rädslan att sticka ut, att inte framställa den mansbild man vill och kanske rentav bli misstagen för bög. Väldigt synd, tycker jag. Det som är så vilsamt och tidsfördrivande. Det skulle många män må bra av, likaväl som kvinnor gör det.
Det finns dock ett undantag. En sfär där det inte bara är rätt okej att killar virkar/stickar utan till och med anses kultigt och tufft; snowboard- och skidscenen. Mycket av det kan man tacka Kaj och Sverre för – två snowboardkillar som började virka mössor (ja… den modellen jag snöat in på i vinter och nu gjort en 4-5 varianter på) medan de väntade mellan tävlingar etc. och som nu bl a driver framgångsrika KASK.
Intressant också det som forskaren Dag Balkmar tar fram; att i det fall en man verkligen outar sitt handarbetande så väcker han en helt annan uppmärksamhet och får en högre status – precis som så ofta när män gör något de inte ”förväntas” göra…
I anslutning till programmet kan man på SR:s sida kommentera. Där finns flera bra inlägg och särskilt fastnade jag för det här:
”Riktiga män klarar alla textiljobb som behövs göras ombord till havs. Riktiga män klarar av att göra allt, utom att föda barn. En man som påstår att riktiga män inte skall göra ditt och datt är mentalt handikappad. En riktig man har inga mentala hinder bara etiska.
Åke f.d sjöman”
Man kan också bland kommentarerna finna något jag redan visste: I mitt delvisa uppväxtlandskap Halland har det i århundraden varit en manlig tradition att sticka vantar etc i mycket vackra mönster, som en bisyssla för fattiga fiskare, lantarbetare etc.
På måndag ska jag på stickcafé igen. Hittills inga killar där – men de kanske dyker upp så småningom? Det vore på tiden.
Och jag vet vad Linus ska få när han fyller år… ;)
För de flesta män som stickar, eller virkar, gäller det att smyga med det. Det är sällan tal om att ta fram sticket eller virket på bussen eller tunnelbanan. Det handlar tydligen om rädslan att sticka ut, att inte framställa den mansbild man vill och kanske rentav bli misstagen för bög. Väldigt synd, tycker jag. Det som är så vilsamt och tidsfördrivande. Det skulle många män må bra av, likaväl som kvinnor gör det.
Det finns dock ett undantag. En sfär där det inte bara är rätt okej att killar virkar/stickar utan till och med anses kultigt och tufft; snowboard- och skidscenen. Mycket av det kan man tacka Kaj och Sverre för – två snowboardkillar som började virka mössor (ja… den modellen jag snöat in på i vinter och nu gjort en 4-5 varianter på) medan de väntade mellan tävlingar etc. och som nu bl a driver framgångsrika KASK.
Intressant också det som forskaren Dag Balkmar tar fram; att i det fall en man verkligen outar sitt handarbetande så väcker han en helt annan uppmärksamhet och får en högre status – precis som så ofta när män gör något de inte ”förväntas” göra…
I anslutning till programmet kan man på SR:s sida kommentera. Där finns flera bra inlägg och särskilt fastnade jag för det här:
”Riktiga män klarar alla textiljobb som behövs göras ombord till havs. Riktiga män klarar av att göra allt, utom att föda barn. En man som påstår att riktiga män inte skall göra ditt och datt är mentalt handikappad. En riktig man har inga mentala hinder bara etiska.
Åke f.d sjöman”
Man kan också bland kommentarerna finna något jag redan visste: I mitt delvisa uppväxtlandskap Halland har det i århundraden varit en manlig tradition att sticka vantar etc i mycket vackra mönster, som en bisyssla för fattiga fiskare, lantarbetare etc.
På måndag ska jag på stickcafé igen. Hittills inga killar där – men de kanske dyker upp så småningom? Det vore på tiden.
Och jag vet vad Linus ska få när han fyller år… ;)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar