... i vilken vår hjältinna bloggar för sista gången

... innan flytten, alltså. SÅ lätt slipper ni inte mig...

Helgen har varit helt underbar! Sol och värme hjälpte till att göra den till en minisemester för oss båda. I torsdags tog vi en promenad längs ån... Doktorspromenaden/Laxpromenaden. Vardagsmat för mig men Kärleken tyckte det var så vackert. Han tyckte iofs att musikaffären i backen vid Grand var fin också... ;-) Och de har ju faktiskt både en massa fina instrument och kunnig personal.

Och i fredags tog vi bilen en liten sväng för att Kärleken skulle få se lite av omgivningarna och sedan avrundade vi utflykten vid "båtakåsen" vid norra änden av Bobergs naturreservat. Vi parkerade bilen uppe på Grusmalenvägen (där jag tillbringat alla mina sommarfalkenbergarsomrar) och gick den lilla stigen ner mot havet. Utsikten som öppnar sig när man kommer ut ur dungen slår aldrig fel - ljuvlig är den! Sedan gick vi ut till de små båthusen och la oss i gräset med kaffe och kanelbullar och blev liggande i solgasset i timtal. Pratet gled lugnt över djupt och grunt, högt och lågt. Innan vi åkte hem för att laga lasagne och träffa Linus efter hans jobbvecka i Göteborg åkte vi till stans andra riktiga musikbutik. Bra utbud där också - och Kärleken blev svårt sugen på en misshandlad Gibson som jag misstänker han skulle vilja ta hem och pyssla om och fixa till ungefär som jag kan ta hem ledsna kattungar och tonårsbarn...

I lördags gick vi en sväng på stan och så fikade vi kaffe och underbar SIA-glass på Stålboms Café. Ännu ett av de där farvälen, för min del. I perioder har det varit som mitt andra hem; där har jag fikat, skvallrat, sökt ensamhet och pluggat i lugn och ro alltmedan jag njutit deras dubbla cappucino. Men ATTANS att jag glömt kameran hemma. Dämdämdäm.

Så skulle vi ju ut till stugan, förstås. På vägen dit passerar man den gamla dansrotundan Cortina och ett stopp, och lite fotografering, var ju ett måste. Den påläste vet ju redan att den 16 juli 1976 gjorde AC/DC sin allra första sverigespelning där (bortsett från spelningarna i Storbritannien var det deras första spelning utanför Australien, öht...), mellan dansbandet Jigs två set, och mtp Kärlekens intresse var detta att stå på historisk mark! Det blir ju inte mindre kul när allt är intakt från den tiden (och ännu tidigare). Samma scen, samma tak, samma små kaffe- och tombolabodar osv...














Stugan låg där och bara var MYSIG i solglittret. Vi delade upp de obligatoriska uppgifterna oss emellan utan större åthävor. Kärleken öste ur båten (ifall vi ville fiska från den senare)...
































... och jag fixade fikat. Att fixa fika vid stugan innebär att man också klyver upp ved och ser till att få rejäl fart på elden så det är inte fullt så vekt som det kan låta. ;-)
Sedan hade vi det bara så GOTT. Fikade... pratade... gosade... grillade... fnissade och skrattade... drack en smula Bowmore... och var bara tysta på det där väldigt avslappnade, bekväma viset som man bara kan vara med människor man tycker väldigt mycket om och trivs väldigt bra med.


















Allt sunt friluftsliv (?) gjorde oss dödens trötta och vi törnade in före tio. Att få somna därute i tystnaden och kolmörkret är en gåva. Fast man ligger inne i den timrade stugan hörs klucket av de små vågorna mot båten och sjökanten så tydligt som om man stod därute. Utanför rutan är det becksvart och stjärnorna syns så klart, så som man aldrig kan se dem i stan där allt ljus stör. Att kura ihop sig tillsammans under täcket och lyssna till varandras andetag - vilken skön känsla...

När man somnar sådär tidigt vaknar man ganska tidigt också. Mulet var det och vi kände för att åka tillbaka till civilsationen igen. Vid tiotiden var vi redan tillbaka i stan och åt en långsam frukost hemma, med färska frallor från Stålboms och nybryggt Pasión Colombia. Efter frukosten tittade en tveksam sol fram igen och vi tog en skön långpromenad på Skrea Strand.














Solglajjer hade varit välbehövligt, kanske?

Och nu är det måndag igen. Kärleken har åkt hem och jag har två dagar på mig att avsluta här. På onsdag kommer flyttfirman och hämtar mitt pick och pack och innan dess måste vi rådda med Linus pinaler. Johanna får hjälp av Jenny med sina grejer. En runda till tippen måste det också bli, med en trasig gästsäng och lite andra prylar som är bortom all räddning. Och Kim (stödsonen) ska få bli vid ett par grejer också. Onsdag eftermiddag städar jag och på torsdag morron åker jag till Emmaboda. Hem.

Strax ska jag gå ner och spöa skiten ur min mäklare. Eller.. njäh.. men.. jag ska tala om vad jag anser om hur han sköter sitt jobb... *muttrar*

Men först ska jag dricka lite mer Pasión Colombia och ringa Kärleken...

PS. Johanna ger Kärleken MVG. "Han är bara SÅ go', mamma. Jag förstår att du är jättekär i honom!" Linus säger: "Schysst kille. Synd att han redan skulle åka hem. Jag kommer och hälsar på er så snart jag kan!". Matilda säger [till Kärleken i telefon]: "HEJ PAPPA!!!" (Ingen av dem har träffat honom tidigare och det var nära att det inte blev av nu heller för Johannas del, men så dök han ju upp redan i torsdags, innan hon stack till Gbg med en kompis.)

... i vilken vår hjältinna får en överraskning

Igår var jag och "avskedsfikade" hos väninnan A (ej att förväxla med andra väninnor A *s* - den här väninnan A bor här i stan). Hon genomgår en uppslitande vårdnadstvist just nu (eller.. ja.. det har hållt på i över tre år nu...) och var helt slut. Ny rättegång är på G och just nu utreds hon, barnens far och barnen ännu en gång inpå bara tarmluddet. Jag har aldrig träffat barnens pappa men enligt väninnan är han missbrukare, har tokkort stubin och lätt för att bli direkt våldsam. Ändå måste hon lämna barnen till honom varannan vecka och det håller på att ta kål på både henne och barnen. Jag är ändå glad att jag och mina barns far kunnat lösa våra mellanhavanden, när det gäller barnen, så smidigt som vi ändå gjort.

Dock pratade vi också om annat, som t ex min flytt och allt najsigt och ljuvligt runt den och så lekte jag med hennes lilla kattunge. Den är 8 veckor men född för tidigt, alla syskonen dog och mamman vill inte veta av den.














SKITFUL är den och liksom lite knycklig och skelögd. Och samtidigt så näpen att jag bara smalt! Den vet inte hur den ska vara en katt, heller. Väninnan A har fått lära den att bajsa och fått hålla igång systemet genom att massera den och inte förstår den heller att katter tvättar sig hela tiden, så hon måste bada den varje dag. Hon undrade om jag ville ha den, eftersom hon redan har två andra katter (bl a mamman) och inte kan ha fler, egentligen. Tack, men nejtack, sa jag. Jag har haft en annan kattunge som också varit mammalös sedan den var bara ett par veckor och den var helt klart ofrisk på de flesta punkter. Och även om den vore kärnfrisk och normal så ska det inte has någon katt just nu.

Gårdagen i övrigt la jag på (ja, förutom morronjoggen, då) att städa/sortera ur det sista köksskåpet, städa kökslådorna och fläktskåpet/kryddhyllan. Det är för tidigt att göra själva flyttstädningen, men på det här viset kommer den att gå så mycket snabbare. Min städarjävelchef från pluggtiden har lovat fixa fönsterputsen åt mig för sisådär en 4-500. Jag antar att Pär Nuder inte kommer att briefas om detta...

Och så ringde Kärleken tidigare i morse för att säga att han inte kommer hit imorgon utan idag istället! Åh, vad jag gillar den sortens överraskningar! Nu måste jag nog ta tag i livet på studs här; bädda, ta en sväng med dammsugaren och fiffa och moffa lite så jag slipper funta på det sedan ifall det ska bli visning. Jag har alltså inte fått min lägenhet såld än och jag är riktigt bekymrad för det. Lägenheten är kanon och med bästa läge så jag fattar inte riktigt vad som händer. Eller rättare sagt - vad som inte händer. men skitsamma - nu blev det liksom lite fredag för mig, fast det bara är torsdag och det känns Ljuvligt!

Så... ha en trevlig helg ni tappra läsare av bloggen; nu ska jag ta ett slutröj här och sedan ska jag sitta i solen på balkongen, dricka Pasión Colombia och längta efter och vänta på Kärleken!

... i vilken vår hjältinna säger "Farväl, Falkenberg"

De senaste två veckorna har liksom bara svischat förbi. Fredagen den 1 september åkte jag till Emmaboda och Kärleken. Tio magiska dygn har vi haft. Myst, gosat, promenerat, lyssnat på massor av musik, pratat massor, druckit och ätit gott hemma och ute, lekt vardagsliv (i veckan som gick var ju även jag på mitt nya jobb; dels två dagar för att träffa min företrädare Å. och få en bra överlämning av eleverna och dels två dagar som vikarie för Å. som skulle på utbildning), överraskat varandra, varit ljuvligt barnsliga och tramsiga, sorterat en triljard skivor, strosat i Växjö, varit på kanonskoj 40-årsöverraskningskalas (inte ens de hösthärdiga smålandsmyggorna kunde förta feststämningen), varit på lite sightseeing, skrattat en väldig massa och helt enkelt bara haft det så otroligt GOTT.

Det kändes nästan konstigt att komma "hem" i söndagskväll. Nu vill jag ju bara vika ihop livet här i Falkenberg och starta upp det i Emmaboda, istället. Och snartsnartsnart är det dags! Flyttlasset går på torsdag eller fredag i nästa vecka!

Den här veckan ska jag ägna åt att knyta upp lite lösa ändar, tänkte jag. Jag har några sköna vänner som jag ska träffa för att fika och/eller klämma ett par vört med, jag ska extramysa med mina "små" och ta farväl av en stad som jag tillbringat ohemult många år i.

Redan som bebis var jag sommarfalkenbergare, eftersom mina föräldrar hyrde hus av min faster & farbror (också badjävlar, av den värsta sorten; boråsare...) och sedan har jag gått nästan hela min grundskoletid i skolan här för att sedan komma tillbaka i slutet av 80-talet, bara någon månad innan Linus föddes.

Dagen har bjudit på en helt fantastisk värme och sol från klarblå himmel så en riktig långpromenad längs havet kändes som en bra grej. För att göra det lite extra minnesvärt tog jag med mig kameran:















Det här är norra änden av Skrea strand. Sällan är den så fin som såhär års, när den är nästan folktom och ändå så varm och skön...















Mittemot Hotell Strandbaden går den långa bryggan ut. Den är 250 meter lång och helt nyrenoverad efter att Gudrun slet sönder den och skickade in den i en glasad restaurang en halv kilometer söder om bryggfästet... Längst ut är en liten "veranda" med bänkar där man kan sitta och filosofera och förlora blicken vid horisonten.















Mera Skrea strand. Lätt hänt eftersom den är rätt lång. De två mörka plupparna ute i vattnet är faktiskt folk som badar. Motljuset gjorde dock att det inte blev så tydligt. De var för övrigt inte de enda badarna jag såg idag, så det är nog fortfarande rätt skönt i vattnet. Och det låg en hel del folk och solade och/eller picknickade uppe vid sanddynerna, eller "klitterna" som de heter här i Halland. Tacksamt att skämta lite ekivokt om, ibland.















Här har jag lämnat Skrea strand och passerar över ett parti med en del klippor och små, rara vikar med båtar och båthus. Båthuset som syns - fortfarande motljus! - här får mig alltid att tänka på ett litet fornnordiskt gudahus med de där små uppstickande grejerna vid taknockarna. Det gröna gräset runtom ger mig dessutom lätta islandsvibbar; fattas bara att det skulle trava omkring några söta islandshästar där, också. (Ja, "Korpen flyger" är en gammal favvofilm...)














Till Bastuholmen kan man bara gå torrskodd vid lågvatten, eller om man balanserar sig ut på stenmuren. Att ta sig UT på stenarna är svårt nog, men försök ta er IN igen en mörk kväll efter bastubad med tillhörande ölhävning... Också ett fint mål för en skön grillkväll en ljummen kväll.















Jag var bara tvungen att testa makrofunktionen (som jag nyss hittat) på kameran, på den här lilla krabbrackaren. Jag la den på min hand för att komma riktigt nära. Det starka ljuset gjorde att jag inte kunde se riktigt hur bilderna blev förrän jag kom hem och fick in dem i datorn. Men håll tillgodo.














När jag nått södra änden av Ringsegårds strand vände jag och traskade hemåt igen. Uppe på klipporna och stigarna mellan Ringsegård och Skrea växer det massor av söta, solvarma björnbär. SÅ gott! Gick där och tänkte på hur jag började gå den här långlånga strandpromenaden strax efter att jag flyttat in till stan, och på allt som hänt i mitt liv de här 4½ åren. I've come a long way...














Och visst var vattnet varmt - åtminstone inne vid strandkanten. Jag kommer att sakna havet. Jag vet det. Får se till att åka hit emellanåt, inte bara solvarma höstdagar utan gärna en dag när den elaka januaristormen piskar upp vågorna och man tappar känseln i ansiktet efter bara några minuter. När man inte längre härdar ut går man hem och dricker varm choklad. Ahh...















Bakom mig ser ni restaurangen där bryggan blåste in... Fast den är ju givetvis renoverad sedan länge. Där kan man äta god mat med lite havsanstrykning och dessutom lyssna på skön livemusik ibland. Fin kombination.















Jag konstaterar att även en mig närstående ung man brukar vara ute och promenera på samma håll som jag...














Nu har jag närmat mig stan igen. Här joggar jag varje morgon och när jag kommer upp till den gamla Tullbron, mitt i bild, har jag kommit ganska exakt halvvägs på Långa Rundan. Jag har redan hittat en bra Runda i Emmaboda även om den inte är lika vacker som den jag vant mig vid här.














Mitt på Tullbron samlas man vid tolvslaget på nyår för att skåla in ett gott, nytt år med andra falkenbergare - kända och okända. Jag undrar var- och hur - jag ska fira nyår i år. Oavsett hur/var kommer det att bli så BRA. Allt annat är omöjligt. ;-)


Och titta! Här är han ju - min Älskling!














I söndagsförmiddag (efter skön bakisfrukost på värdfolkets veranda) stannade vi till vid Tomatjouren i Långasjö för att köpa söta, ljuvliga tomater. Detta är landet, alltså. Man lyfter på locket, tar sina tomater (paketerade i påsar... och det fanns lite gurka och sånt också) och stoppar pengarna i en liten springa i väggen. Oärliga människor har dock föranlett att man alltså kameraövervakas under transaktionen... HOHO!

Nu ska jag äta potatismos och kycklingfilé med Johanna och sedan ta mig en mugg Pasión Colombia och tänka på Kärleken...