tisdag, december 29, 2009

... i vilken vår hjältinna dricker kaffe

Tidig morgon (med jullovsmått mätt). Gryningsljus silar genom mina persienner och det är -8.9 grader ute. Matilda sover. Jenny sover. John sover. Antagligen sover Olle också. Jag sitter i sängen med ett stort glas kaffe, med en slatt grädde i. Bläddrar i min julklapp till mig själv - Skrivarkalendern 2010 - och funderar på vad jag vill med mitt skrivande (bortom bloggen, that is) i år. En plan tar form. En struktur, rentav. Jag försöker vara realistisk; med arbete och pluggande dessutom lär jag inte få överdrivet mycket fritid under det kommande året. Det finns ju annat också. Sådant som jag känner att jag vill prioritera. Mer om det i en senare blogg...

Det verkar för övrigt som om gårdagens drive med lägenhetsefterlysning för Matilda gav resultat! Inte min annons här i bloggen, men väl det "event" jag skapade på facebook och som spreds toksnabbt i vänlistorna. En kompis till Matilda fick syn på den och tänkte inte mycket på det förrän en kille hon känner la upp en liknande - fast med budskapet att han hade en lägenhet till uthyrning. Blixtsnabbt tog kompisen kontakt med sin kompis och vips! så har Matilda en en-och-en-halva på söder, ungefär i korsningen Götgatan/Ringvägen... (efter vid pass en halv dags "letande"). Lite dyrare än hon tänkt sig, men ändå inte mer än att hon klarar det! Kontrakt skrivs i eftermiddag och hon får flytta in så snart hon bara vill och kan! GALET GRATTIS, GUMMAN! :) (Jag tror bestämt du ärvt mammas flyt! ;))

Om en stund ska jag kliva upp och ta tag i några maskiner tvätt. Dona med frukost till mina "ungdomar" (så förbaskat unga är de ju inte längre - förutom pjuklarven Olle, och han är ju inte min - Matilda som är 27, Jenny 25½ och Johnathon 36) och sedan städa och pyssla lite.

Men först: lite mer kaffe, en vända på Facebook och i nätupplagan av DN.

Stay tuned, me lovely ones!

måndag, december 28, 2009

... i vilken vår hjältinna annonserar

Matilda Olsson, 27 år och studerande på PAO-programmet på Stockholms Universitet, söker LÄGENHET (1 r o k), med tillträde snarast!
Helst inom t-banenätet och ju närmre Uni ju bättre, förstås.

Lugn, vuxen, trevlig och med ordnad ekonomi!
(Dessutom glad, positiv och sketasnygg.)

Schyssta tips hänvisas till 0736-867832 alt. matilda_olsson@hotmail.com

... i vilken vår hjältinna lovar

Jag har lov! Jag njuter av varje minut! Jag LOVar! ;)

söndag, december 27, 2009

... i vilken vår hjältinna mest bara myser

Efter frukost på äggröra och bacon gick vi ut på långpromenad, Jenny och jag. Genom skogen och Stora Sköndal, ner längs Drevans strand och runt vanliga Sköndal. Det blev nog en 6-7 km inalles. Hur skönt som helst att röra på sig efter en alltför stillsam (fysiskt) julhelg... Mycket snö och skön kyla. -6 grader. Ingen vind. I morgon ska vi promenixa på Djurgården, har vi tänkt. Turista lite, liksom. Dra med Johnathon. Och Matilda. Då får kameran hänga med.

Annars bara vi myser. Var och en pysslar med sitt mellan små utbrott av kaffedrickande och småprat.

... i vilken vår hjältinna helgar vilodagen

Söndag morgon. Vaknar strax före nio. Smyger tyst upp och tassar ut i köket. Ser att omtänksam dotter laddat kaffebryggaren och behöver bara trycka på knappen. När kaffet är klart tar jag med det, och min söndagstidning, tillbaka in till sängvärmen. Bläddrar och ströläser sådär som jag brukar.

I en liten notis på sidan 9 säger en litteraturvetare att förlusten av Vilhelm Mobergs Söderäng, på Väddö, som brann ner till grunden i förrgår är en "katastrof". Intressant att se hur en person med språk och texter som profession så lättvindigt använder sig av ett såpass laddat ord. Och det i samma tidning som samtidigt har ett stort reportage om några av dem som drabbades av tsunamin för fem år sedan, som berättar att tre människor dött i helgtrafiken, som ännu en gång diskuterar det misslyckade klimatmötet samt publicerar en artikel om faran med att kvinnor inte längre tar emot hormonbehandlingar och därmed riskerar att dö i förtid... Hmm... vi delar inte riktigt samma perspektiv, den där litteraturvetaren och jag.

Jag fyller på kaffet och läser vidare...

lördag, december 26, 2009

... i vilken vår hjältinna är hemma igen!

Det har varit en superdupermysig familjehelg på alla sätt och vis. SÅ himla SKÖNT att få rå om mina egna fyra, och deras tre respektive, och alla andra. Men också skönt att komma hem.

Det var snöigt och moddigt på vägen, men trafiken var gles och lugn och Matilda körde så bra, så bra. Men så är det ju också jag som lärt henne... *s*

Nu ska vi bara slacka; jag, Matilda, Jenny och John. Läsa. Kanske se någon film. Äta lussebullar. Slöa. Sova. Åtminstone ikväll. Imorgon ska Matilda dra med oss på lägenhetsvisning, ryktas det om.

... i vilken vår hjältinna är insnöad


Hojhoj... Det har fallit nästan en halvmeter snö i natt. Och det var ju inte direkt barmark innan... Men här i snöland jobbar snösvängen skift; jag har vaknat tre gånger i natt av att det har plogats ute på den lilla avsides villagatan vi befinner oss på - på min gata i Stockholm struntade de i att ploga alls...

Jag hoppas E18 också är plogad... för idag åker vi mot Stockholm, Matilda, Jenny, Johnathon och jag. Rille och Shaboo kör mot Karlskrona, via Linköping.

Men först: KAFFE!

fredag, december 25, 2009

... i vilken vår hjältinna visar en korv

Med hjälp av en Lagavulin '93...














... tillverkade jag en mysig innesjal à la korv, till mig själv.














Så här mysigt såg det ut under tiden:

... i vilken vår hjältinna avslutar en korv





















(Trött efter ett par intensiva släktdygn... ;)

Skön dag. Snudd på julefrid, typ. Jag har gjort klar min halsduk, av modell korv, i lammull och mohair. Glada färger. Vi har ätit gott. Småpratat. Vinkat av de flesta storkusinerna. Slöat. Läst. Jag är lite trött och kunde gott tänka mig att göra Shaboo sällskap i soffan...

... i vilken vår hjältinna lyckligt konstaterar

... att det fortfarande finns salta bildäck, av den äkta sorten! Jag som frågat i godisaffärer och fått nekande svar, alternativt hänvisats till någon mjuk och fadd fuskprodukt har numera t o m bildbevis på de sanna bildäckens existens. Oslagbart till ett glas rött!

... i vilken vår hjältinna ser fram emot en stillsam dag






















Idag är dagen då jag ska hala upp min medhavda stickning ur ryggsäcken, och varva stickning med läsande av World Without Ends, som också fick följa med. Ta en hundpromenad med Johanna kanske. Och Shaboo, då. Det ryktas om pulkarace också. Och jag har ett klart minne av att jag lovat delta. Vi får väl se om det hinns med. Alla storkusiner, utom Johanna, sover fortfarande och ska sedan förpassa sig mot bussar och tåg i eftermiddag...




















(... men småkussarna är vakna!)

... i vilken vår hjältinna vaknar till liv






















När juldagsmorgon glimmar... vill man gärna dra täcket över huvudet och sova lite till. Så det gjorde jag. Låg och slumrade och gled in och ut i drömmarna och tankarna. Till slut gick jag upp och hjälpte Per att röja efter vad som som såg ut som ett smärre sjöslag, men egentligen bara var efterlämningarna efter 12-14 personers samvaro runt det stora bordet.





















Serpentiner, fyra laptops, en triljard ljuslyktor, tomma flaskor, knyckliga burkar och halvfulla glas, silverstjärnor, godisskålar, kameror och skinksmulor.

Jag känner mig helt avskärmad. Vad händer? Jag har inte sett på några tevenyheter, inte lyssnat på P1 och inte läst någon tidning. Rätt skönt, egentligen. I morgon drar vi hemåt (en del åker idag - bl a Johanna, Linus och Amanda). Det blir ju trevligt det också. Och troligen ganska skönt för värdfamiljen... *s*

... i vilken vår hjältinna bildbloggar

Jag kom på att jag ju kunde låna Rilles USB-kabel; han fick en Nikon D3000 i julklapp av Matilda... Så här kommer en radda randombilder:


















Jenny



















Matilda













Rille




















Amanda













Adam




















Shaboo och Linus













Johnathon och Rille














Anton













Fanny













Sovande småkusin I











Sovande småkusin II

Fler bilder i morgon...

torsdag, december 24, 2009

... i vilken vår hjältinna avslutar Fulkalendern del 26

Julkalendern del 26 – 24 dec


... i vilken vår hjältinna launchar Fulkalendern del 25

Fulkalendern del 25 – 23 dec

Bättre sänt än aldrig! fuldesign.se


... i vilken vår hjältinna tar tillbaka

Nej. Det kommer inga bilder idag. Inte i morgon heller. Jag åkte tydligen ifrån USB-kabeln hemma. Möjligen slänger jag upp några suddiga mobilfoton, senare.

Hursomhaver har vi det väldigt rörigt och gemytligt här i Värmland. Det hålls mästerskap i Guitar Hero i källaren, det spelas Mario Cart på ett Wii på övervåningen, någon är ute och rastar "lille" Shaboo, några äter lite julbordsrester, det dricks julmust och vin och några av kusinerna har som mission att fylla sin mamma (nej... inte mig... *s*), det larmas och slamras och fejsbokas och småkusinerna leker med sitt julklappslego och någon läser en julklappsbok. Faktiskt en mycket fin och skön jul!

Roligast idag; Wiggo (6 år) snackar Lego med Johnathon och antar en mycket rolig och hemsnickrad australisk accent, därvidlag.


... i vilken vår hjältinna önskar alla en God Jul!

Körningen igår gick kanonbra, om man bortser att det var bilkö ända till Södertälje (trots att jag begav mig av en timme tidigare än jag planerat). Det är roligt att köra bil och vädret var fint!

Eftermiddagen och kvällen förflöt i ett behagligt kaos av stor- och småkusiner, systrar, svåger, svärsöner (typ), svärdotter (typ) och hund. God mat och kramar och förberedelser och godis och vin och Jäger och kaffe och snacks och prat och skratt och flams och... bara mysigheter!

Och idag är det julafton! Kaoset blir inte mindre... :)

Bilder kommer under dagen!

GOD JUL!

onsdag, december 23, 2009

... i vilken vår hjältinna morgonfunderar

Jag har så attans ont i magen för den här bilkörningen till Värmland idag. Än faller ingen snö och jag är inte orolig för att jag inte kan köra i kasst väder - där har jag mer vana än de flesta. Det som oroar mig är att det inte räcker att jag tar det lugnt; det hindrar ju knappast alla andra att köra som idioter. Jag skulle fan ha kört upp i natt... *muttra* Och är det ingen luft i det där framdäcket ska Matilda inte få några julklappar. Eller... vänta nu... det får hon ju inte ändå. Hmm... ;-)

Jag tar i alla fall med lite extra varma kläder ifall någon petar mig i diket. Och en termos med kaffe. Några skivor får åka med också; köra utan musik är urkasst.

Nu ska jag sätta igång diskmaskinen, duscha, bädda, slänga ner lite kläder och grejer (stickning ska med!) i en rygga, Stuva ner laptopen och kameran, packa ner maten, leta upp en luftmadrass och sedan gå ner och befria bilen från snön, packa ut grejerna (INTE glömma paketen!) och sedan listigt dra iväg (via Statoil och kolla lufttrycket och kylarvätskenivån).

Stay tuned, me lovely ones!

tisdag, december 22, 2009

... i vilken vår hjältinna förevisar Fulkalendern del 24

Fulkalendern del 24 – 22 dec

fuldesign.se - because you're worth it...

... i vilken vår hjältinna slackar

När jag tagit ur Janssonen ur ugnen tappade jag upp ett bad, hällde i skummiga, sköna saker, tände några ljus och kröp ner en god stund. Vinglaset fick vänta... Skönt och mycket avslappnande att ligga där och läsa och filosofera... Jag tänker mycket de här dagarna... Fina... glada... varma tankar...

Nu tar jag mitt vinglas med mig i säng, tillsammans med mina tankar och World Without End.

Och nu är det nästan jul! Det är gott att leva, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna gör vuxengrejer

Efter ett antal påminnelser gjorde jag slag i saken och fixade lite med fondbyten och sånna goa grejjer. Nu är det klart och jag förväntar mig i gengäld en rackarns avkastning så att jag eventuellt slipper tillbringa min ålderdom i Indien. Å andra sidan kanske det vore fint att ha ett stenhus... med blå dörr... och en liten veranda... med utsikt över sluttningarna nerför Himalayas utstickare... Ni kunde komma förbi och hälsa på ibland... jag skulle bjuda på te och vi kunde sitta och prata sakta tills dagen blev natt...




Nu ska jag göra en rejäl Jansson. Det är också vuxet...

... i vilken vår hjältinna går på JULLOV!

På sant, alltså. Nu är jag ledig i 15 hela dagar. Det kommer att bli många trevliga och mysiga dagar med nära och kära!

Paketen är inslagna. Bröd står på jäsning i köket. Skymningen lägger sig över Sköndal och hela Skandinavien. Om en stund tänder jag ljus och sätter mig och pysslar. Ska bara kila ner till affären först, och proviantera lite så det finns käk hemma när vi kommer hem efter Värmlandsturen, Matilda Jenny, Johnathon och jag.

Mycket Trans-Siberian Orchestra förstås. men idag varvar jag med lite annat... som till exempel Lynyrd Skynyrds julplatta. Men här blire lite Lemmy:


... i vilken vår hjältinna visar lite till

Jag lägger in några bilder till. Baföratt. Typ.






















... i vilken vår hjältinna kylt av sig

Kan behövas... ;) Sedan var det väl iofs inte överbegåvat att gå ut i mössa, tjockaste yllehalsduken, extra tröja, varm jacka, lovikkavantar, tjocka strumpor och rejäla skor - men ha på sig träningsbyxor. Vad tänkte jag på där? Hmm... Borde antagligen lägga mig i ett varmt bad; en timmes traskande i 9.9 minusgrader känns... Men jag tar en balja hett te. Det funkar fint!

Kameran fick följa med och även om solen under hand försvann i en molnbank så var det en skön promenad! Lite random pics:

... i vilken vår hjältinna är räddad!

JESUS SAVES!!!
*phew*

;-)

... i vilken vår hjältinna tar lite lov

Mjukstartade min morgon. Snoozade lite. Gick sedan ut i köket och tryckte igång kaffebryggaren (som jag preparerade igår kväll) och när kaffet var klart (vilket går rekordsnabbt med min underbara MoccaMaster!) tog jag med det tillbaka till sängen och låg och läste en stund (World Without End) tills Luther dök upp och petade mig i ögat med en vass pinne. Borde inte han vara väldigt... död, vid det här laget?

Jag jobbar hemma idag också. Det är fortfarande inte klart med fönstren i skolan, efter vad jag fattat och då känns det bra att hellre vara hemma och småjobba. Jag ska läsa klart "Aspieboken" och just nu tittar jag på Skolfront Special - om barn som väljs bort på friskolor, för att de är funktionshindrade. Jag ska ringa en av mina elever också, som jag bekymrar mig för. Men sedan tar mitt jullov vid! Det har jag ärligen förtjänat och jag ska koppla bort allt vad arbete heter i 15 hela dagar! Det är svårt att koppla bort tankarna på en del elever, men i övrigt lär jag inte ha några problem att flytta mitt fokus...

Ute är det drygt 10 minusgrader och en blek sol lyser från molnfri himmel. Snön ligger tung på gran och fur. Jag ska dra på mig varma kläder - efter Skolfront - och gå ut på en liten bildpromenad.

... i vilken vår hjältinna sänder Fulkalendern del 23

Fulkalendern del 23 – 21 dec

fuldesign.se - for the man who doesn't have to try too hard...

måndag, december 21, 2009

... i vilken vår hjältinna avrundar dagen

Håhåjaja... Vilken dag, för att säga som pjuklarven Olle i Pistvakt.













Återställningen av datorn... att hela tiden upptäcka att jag saknar det ena programmet efter det andra... installera... läsa boken o Aspergers... in till stan (söder) för att göra ett par viktiga ärenden... tvinna mig hem igen... inställd buss vid hökis.. och -5 grader blir betydligt värre när det snålblåser... så småningom ändå komma mig hem... fixa något att äta... pyssla med paket och annat... brodera DON'T PANIC på en svart badhandduk...













... fästa en triljard trådar på en snowboardluva...





















... Firefox havererade igen... ominstallera... prata med syrra i telefon... tänka sig att se Livet i Fagervik... få telefon från mamma av alla människor... prata en lång stund... göra ett stort kors i taket... hinna se halva Livet i Fagervik... få tårar i ögonen av det sentimentala slutet... känna mig fånig för det men inse att det är helt okej att vara en romantiker... ingen såg det, dessutom... ringa ett samtal... som varar länge, länge... och berör... bli väldigt sömnig... uppdatera bloggen... borsta tänderna... krypa ner under det fluffsiga duntäcket...

Natti, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna ser tillbaka

Men inte längre än till igår kväll. Vilken spelning! WOHOO! Jag har sett en del bra spelningar i år (inkl AFRB på Svenska Höjdarekryssningen) men... detta var årets allra bästa! Så jävla grymt! Fantastiska musiker med massor av kanonmaterial, gnista och glädje - då vill det gärna bli... bäst! Jag tog en del bilder igår - bl a en lång sekvens på Emma Essinger som jag tänkte gjort en grej av, men tyvärr försvann alla - utom de jag la i ett album på Facebook - när jag fick återställa datorn... Tyvärr inte de allra, allra bästa...Här är dock några av dem:





















(Anders F)













(Anders F & Gretsch)




















(Peter R Ericson)













(Jesper Lindberg och Björn Aggemyr)




















(Sax1 - minns inte hans namn)





















(Sax 2 - minns inte hans namn heller. Shame on me. Typ)




















(Emma Essinger)














(Emma Essinger)

















(Emma Essinger)

... i vilken vår hjältinna fått en nystart

Till slut var det inte annat att göra; jag fick helt enkelt återställa datorn till en tidigare tidpunkt. Tyvärr en mycket tidigare tidpunkt, vilket innebär att en massa filer försvunnit ur den. Det enda jag verkligen bryr mig om är en del foton. Iofs tror jag att jag har de viktigaste och bästa i Picasa. Men surt är det i vilket fall.

Dock går livet vidare. Idag jobbar jag hemifrån eftersom de hemska boardskivorna nu ska väck och alla fönster sättas in. Det är 7 minusgrader ute och det blir nog lite väl kallt, så vi har faktiskst fått lov att göra en del arbetsuppgifter på hemmaplan. Jag fick undan en hel del i fredags, men ska läsa en bok om Aspergers; Aspergers syndrom - vad lärare behöver veta av Matt Winter. Skulle jag hinna/orka har jag dessutom dragit ut en rapport från SU; Oskuld och heder. En undersökning av flickor och pojkar som lever under hedersrelaterad kontroll i Stockholm - omfattning och karaktär. Av Schlyter, Högdin, Ghadimi, Backlund och Rexvid, 2009.

Dessutom ska jag hinna fixa en gemensam prickasent till en som fyller jämnt och tänka efter så jag inte missat något i planeringen inför julhelgen. Därutöver ska jag pyssla och dona härhemma.

Lämpligt, förresten, att få en nystart med datorn just denna årets mörkaste dag. Jag får väl tänka att jag blotade mina bilder och andra filer till Kung Bore, eller nåt. Av detta stora offer kan det ju bara komma goda saker i min väg. Jag har det i och för sig redan rätt schysst på karmafronten, men mycket vill ju som bekant ha mer... ;)

söndag, december 20, 2009

... i villken vår hjältinna släpper lös Fulkalendern del 22

Fulkalendern del 22 – 20 dec

Fuldesign.se - vår lyktstolpe i nattmörkret!

... i vilken vår hjältinna får en flashback

Jag ser att Anders F ska ha lite gäster på scen. Bland annat Världens Bästa Caj Karlsson.
Karlskrona 1992. Delmål för Cutty Sark Tall Ships Race. Fest, folk och musik i hamnen. Min första bekantskap med Världens Bästa Caj Karlsson, via Sinn Fenn som speláde i ett av öltälten. Ljuv musik för en Poguesälskares öron:



Och den sorgliga balladen om Sven...



Ah... Those were the days, me lovely ones... :)

... i vilken vår hjältinna ser framåt

I kväll ska jag gå på Akkurat och kolla Anders F Rönnblom, med band. Det ser jag fram emot! Kanske kör han något akustiskt, jag vet inte. Isåfall får han gärna göra just den här:

... i vilken vår hjältinna visar film

Fjärde advent idag! Medan jag tänder ljus, lagar mer kaffe och plockar fram en driva bullar från gårdagens bak kan ni titta på en liten film, me hearties...


... i vilken vår hjältinna tackar nej

Matilda undrade om jag vill köpa hennes bil, nu när jag ska bli lantis (bli och bli... det har jag alltid varit...) igen. Tack... men... nejtack... det är ju en SAAB...

... i vilken vår hjältinna andas försiktigt

Min laptop vill inte längre samarbeta, verkar det som. Rätt vad det är stänger den av sig själv och sedan startar den om... och om... och om... Just nu startade den snällt och fint och fungerar. Jag håller andan och skriver försiktigt - som om det skulle hjälpa. Antagligen dags att köpa sig en ny... Jag får väl bege mig ut på den s k marknaden och se vad jag kan hitta.

Matilda och Rille anlände i natt vid halvett. De hade haft ett elände i snövädret och det tog dem över en timme att köra hit, bara från det att de ringt och sagt att de var i Södertälje. Huvva. Men de var välbehållna och glada - om än oändligt trötta - och det är det viktigaste. jag fixade te och lite förstärkta mackor och sedan gick vi och la oss. Nu sover de sött. Och Olle och hans kompis också. Det är märkligt hur det liksom kan kännas att huset är fullt. En känsla jag tycker om, för övrigt.

Vitt, vitt, vitt ute. Varje träd... gren... kvist... i skogen utanför mitt fönster... är snöbelagd. vackert!

Nu ska jag fylla på min kaffemugg, läsa DN och fixa så jag - i händelse av totalt datorhaveri - kan blogga från mobilen. Surfa och mejla kan jag ju redan. Önskar er en riktigt skön och vintrig söndag, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna hivar upp Fulkalendern del 21

Fulkalendern del 21 – 19 dec

Nu börjar det dra ihop sig! Men lugna & fina... fulkalendern.se klarar skivan!

lördag, december 19, 2009

... i vilken vår hjältinna skänker njutning

Blunda. Lyssna. Njut. Det blir inte mycket bättre än så här:


Det ska i så fall möjligen vara detta:

... i vilken vår hjältinna mornar sig

Tanken var ju att läsa. Men jag tror att jag hann läsa ungefär en sida innan jag somnade gott. Vaknade till Kind of Blue och låg en lång stund i mörkret och bara njöt. Det är en av världens bästa plattor!

Pratade och skrattade med en av "mina" Annor en lång stund, i telefon, och nu måste jag palta på mig varma kläder och gå ner till affären. -4.2 ute. Och snön fortsätter att bara falla.

... i vilken vår hjältinna donar

Nu är fruktkakan kallnad och inlindad i folie. Den ska få mogna i kylen några dagar innan den smakas av. Saffransbullarna står på svalning under rödrutig bakduk och den rena tvätten är på plats i lådor och garderober. Kents B-sidor har fått snurra en stund och jag fräste upp lite champinjoner och bacon till en sen lunch.

Matilda ringde. Nu är de på väg, ner från fjällen. Hon lät glad! De kör lugnt och fint; kasst väglag på usla norska vintervägar och Rilles lilla lastbil har bara friktionsdäck - inte dubbar. Matilda kör sin bil. Med dubbdäck. Shabo är kvar i Linköping. Det är nog lika bra det. De är framme här sent ikväll och lovade ringa ungefär i höjd med Södertälje så kan jag fixa lite käk eller fika till dem.

Skymningen faller och sakta, nästan lite försiktigt, fortsätter även snön att göra det. Jag tror jag ska laga mig en stor mugg te, tända några ljus i vardagsrummet och köra lite Led Zeppelin. Ligga i soffan med kuddar, filt och raggsockar och läsa vidare i World Without End. Det blir bra det...

... i vilken vår hjältinna julstökar - fast bara lite

Utanför mina fönster faller stora snöflingor ymnigt och alldeles rakt ner. Ingen blåst idag, alltså.

Inne i stugvärmen låter jag Puccinis La Bohème utgöra förmiddagens soundtrack medan jag småstökar i köket. Hos Erica hittar jag ett recept på en sådan där härlig, julig fruktkaka som jag bestämmer mig för att testa. Jag moddar receptet lite och byter ut apelsinmarmeladen mot fikonmarmelad och en liten klatt lingonsylt som fanns kvar i en burk i kylen. Jag smarrade lite på smeten och den var jättegod!

Medan kakan står i ugnen sätter jag saffransdegen. Och sorterar tvätt. Lagom till detta växlar CD-spelaren till Trans-Siberian Orchestra. Vackert.

Och särskilt stökigt blir det inte. Ordnung muss sein. Typ.

... i vilken vår hjältinna stiger åt sidan

Rätt vad det är (eller... hmm... rätt ofta) läser jag saker som är så väl formulerade och i linje med mina egna tankar att jag inte behöver skriva något själv, utan bara nickar instämmande. Idag finns det två sådana artiklar i DN.

Den första är en signerad ledare, skriven av Lena Andersson, som handlar om moderaternas försök att manipulera med hjälp av språket. Det handlar om konsekvenserna av den s k "arbetslinjen"... Och det kan ni läsa om här, om ni inte redan gjort det.

Den andra är ett debattinlägg av Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand kring det monumentala nederlag som klimatmötet i Köpenhamn kom att bli. Hon diskuterar vikten av nytänkande och att kunna tänka bortom nationsgränser. Läs här om ni bryr er!

... i vilken vår hjältinna avslöjar en hemlis

Jo... för så är det, alltså. Ni läste rätt. Jag ska flytta från Stockholm. Idén föddes ur att jag inte trivs med en del saker - som jag inte kan påverka - på mitt arbete. Riktigt Viktiga Saker. Sådant som jag anser påverkar i vilken grad jag kan göra ett bra jobb och fylla mitt ansvar gentemot mina elever. Eleverna är underbara och helst skulle jag vilja ta dem med mig. Åh, vad jag kommer att sakna och tänka på några av dem, som kommit mig nära. En del av arbetskamraterna, likaså. Men... ja... det finns annat, alltså. Sådant som stör oerhört och som gör att jag otrivs så till den milda grad... Och varför skulle jag då stanna kvar? I all synnerhet som jag fått ett annat arbete. Ett där jag vet att det som inte funkar här verkligen är i god ordning... Och sköna elever och arbetskamrater kommer jag att få där också. Det vet jag redan. Faktum är att... jag till och med känner en del av dem, redan. Och då vet ni som känner mig vart jag ska, också. ;)

Sedan är det också som jag redan sagt ett antal gånger; Stockholm är en fantastisk stad. Att besöka. Men grymt överskattad att bo i. Jag kan inte riktigt finna mig tillrätta här. Avstånden är jobbiga - och då menar jag inte bara till och från jobbet utan i största allmänhet. Och även om det finns några väldigt goda och sköna vänner som jag umgåtts med under mitt år här, så blev det ändå mycket mer ensamhet och mycket mer saknad än jag hade trott. Mina kära vänner i södra och västra delarna av vårt land träffar jag så gott som aldrig. Och det är inte alls kul, det. Jag saknar er/dem!

Så. Jag flyttar. Tillbaka. Och jag känner ingen som helst prestigeförlust i det, whatsoever. Tvärtom! Mitt år här har varit så lärorikt, utvecklande och - bitvis - fint att jag helt enkelt ser det som en rolig och nyttig erfarenhet. Jag har lärt känna stan, hittar både här och var och har upptäckt smultronställen mitt i betongen. Yrkesmässigt har jag dessutom fått en verkligt vass kompetensutveckling som jag kommer att bära med mig in i framtiden. Och jag kommer att besöka Stockholm och njuta av alla godbitar som finns här - oftare än förr. Helt klart!

1 februari börjar jag mitt nya jobb! Jag bor hos en väninna tre veckor och sedan fixar jag själva flytten under sportlovet! Jag blir smålänning igen! Det blir najs, hörni! :)

... i vilken vår hjältinna får hem ett barn


Hon är 27 och har inte bott hemma på tio år. Matilda, alltså. Först egen lägenhet med kille, sedan ett år i Schweiz och så 8 år i Norge. Och nu flyttar hon "hem". Till Sverige. Men också hem till mamma, om än bara för en kort tid - tills hon hittar en egen lägenhet. Att hon kommer att fixa det bekymrar mig inte en smula. Hon har ärvt sin mors flyt. :-)

Men idag, eller snarare i kväll, går alltså hennes lilla flyttlass hit. Rille har åkt upp till Gol med en liten lastbil. Shabo är säkert också med, den lille raringen. Det närmaste ett barnbarn jag kommit. Antagligen det närmaste ett barnbarn jag kommer på ganska länge. Det är en bra sak, tycker jag. Att de inte har så bråttom att reproducera sig, mina barn, alltså. Tids nog hinner de väl. Om de vill.

Och här ser ni vad det är Matilda ska göra just i Stockholm, de närmaste åren. Spännande! Visst är tajmingen oss emellan lite kass eftersom jag snart lämnar hufvudstaden bakom mig, men vi är vana att bo långt isär. Och nu har jag en bra anledning att åka hit då och då...

... i vilken vår hjältinna gäspar stort

Hojhoj... När jag väl kom i säng igår somnade jag snabbt och gott. Vaknade till av att Olle kom hem, med en kompis. Han är så söt... vi har liksom börjat små-umgås litegrann. Han är inte längre så blyg utan kan smyga sig in i vardagsrummet och kolla lite teve. Igår bjöd jag honom på ett glas vin innan han gick ut... och så den här kompisen, då... Olle smsade mig på eftermiddagen och undrade om det var okej att en av hans polare från Göteborg fick sova hos oss (min kursivering) ett par nätter. Såklart det var, men det var just det där "oss" som jag gillade. Det är litelitenästan som att ha ett av barnen boendes här igen. Det gillar jag! Och när han lagade middag igår så sjöng han.

Reklam: 29-31/12 + 1-2/1 spelar han med något av sina band på Engelen. Gå och se dem om ni är i stan!

Nu: påfyllning av kaffe med grädde. Kanske ska jag sätta på teven också och se ett såntdärnt morronprogram? Vi snackar de stora valen nu, me hearties...

... i vilken vår hjältinna tar fram Fulkalendern del 20

Fulkalendern del 20 – 18 dec

fuldesign.se... inte alltid först - men bäst!

fredag, december 18, 2009

... i vilken vår hjältinna gjort annat


Det blir inte alltid som man tänkt sig. Ofta blir det bättre... ;)

Jag har varken läst, pysslat eller kollat teve ikväll. Jag har inte ens ätit middag. Först bråkade ju datorn och sedan, när den helt plötsligt bestämde sig för att samarbeta med mig och nätverket, fick jag ett så fint telefonsamtal att det där med middag kändes rätt oviktigt. Jag skar ett par tjocka skivor ost istället och sköljde ner med ett glas rött (Ecologica).

Och nu lagar jag ingen mat. Jag tar en förstärkt frukost i morgon, i stället. Om jag är hungrig då.

Nu: dags för djupdykning... ner under det fluffsiga duntäcket tillsammans med Ken Follett - eller snarare hans bok, dårå...

Natti, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna knappt finns

Om man inte kan koppla upp sig... finns man då? Alltså... jag vet faktiskt inte.

Det är något vajsing med min laptop. Jag tror att kanske det trådlösa nätverkskortet har krajat. Fanfanfan, som Thåström säger. Just nu använder jag Olles nätverkskabel (vilken han säger är min, egentligen) och eftersom det bevisligen går alldeles utmärkt så är det ju inte i router, modem eller liknande som felet sitter. Hans (min, faktiskt, men han får låna den lite) burk kopplar f ö upp sig trådlöst utan problem. Det verkar som om några inställningar har ändrat sig alldeles av sig själva hur nu fan det kan gå till? Det funkade i morse när jag gick till jobbet. Och när jag kom hem och startade datorn funkade det inte. Ytterst märkligt. Och frustrerande. Fredagar är ju mina bästa datorkvällar. Lagom sysselsättning mellan pysselanfall och vindrickande...

Nå... jag får väl nypa mig i armen med jämna mellanrum då, så jag vet om jag finns eller ej. Dessemellan (här kunde jag ju skrivit "mellan nypen" - men det hade varit lite missvisande...) kan jag antingen läsa min Hertha Müllerbok som kommit - Hjärtdjur - eller i boken Skriv om och om igen (Vinnare av Augustpriset för årets svenska barn- och ungdomsbok.), av Ylva Karlsson och Katarina Kuick. Bägge låg nämligen på mitt hallgolv när jag kom hem idag! Och annars har jag ju läsning kvar i både Tillsammans... och World Without End!

... i vilken vår hjältinna tänker vidare om våra unga

För några dagar sedan skrev jag om rapporten kring SiS och de särskilda, låsta ungdomshemmen.

Tilltron till denna myndighet blir ju knappast större (varken hos mig eller - viktigast! - hos de ungdomar som ska få "hjälp") när jag läser att rapporten är allt annat än tillförlitlig, då det visat sig att det inte alls handlar om några enstaka fall utan om över 100 (ETTHUNDRA) fall. Och det bara under förra året. Man sopar alltså en hel massa fall under mattan... FIFAN, säger jag.

SR-Ekots hemsida (liksom ett inslag på P1 tidigare idag) kan man också läsa om hur man använder isolering som en metod att få barn (just det... BARN) att "samarbeta". Som en bestraffningsmetod. Vad säger Barnkonventionen om det..?

Även på andra former av barn- och ungdomshem förekommer kränkande behandling av unga killar och tjejer och detta är ett svek utan dess like.

Anders F Rönnbloms Rapport från ett kallt fosterland ringer i mitt huvud...

Kalla Fosterland
Kalla Fosterland... Kalla Fosterland...

Kalla ögon bakom kalla tunga väggar...

Kalla Fosterland... Kalla Fosterland...

Kalla ögon bakom kalla tunga väggar...

Ja, här kommer en rapport, den handlar inte om komfort...

Den handlar mera frankt om skuggsidan av livet...

Vad har vi gjort med våra barn, våra oskyldiga barn...

Vill ni veta ska ni nu få det beskrivet...

Ett omoget liv som vittrar och faller sönder...

Men det tycks kvitta...

Nio utav tio säger: “Det är bara båg”...

En liten pojke rider på en ensam våg...

Men den stackarn lider...

Nio utav tio säger: “Det är bara båg”...

Han har lärt sig hur man går, han har lär sig hur man står...

Han har lärt sig allt man sysslar med om kvällen...

Han har slickat folk där fram, han har slickat folk där bak...

Han har slickat dom på alla andra ställen...

Se på hans liv det vittrar......

Han är bara fjorton år men säger: “Ah, det kvittar...

Så länge jag har stålar och kulan rullar min väg”...

En liten pojke gråter, kommer sent i säng...

Men vem fan förlåter...

Liten kula rullar och ger honom poäng...

Kalla Fosterland... Kalla Fosterland......

Kalla ögon bakom kalla tunga väggar...

Kalla Fosterland... Kalla Fosterland...

Kalla ögon bakom kalla tunga väggar...

(Text: Anders F Rönnblom)





... i vilken vår hjältinna kollar efter

Jag får huvudvärk av att sitta här i det ständiga skymningslandet. Så jag gick ut en kort stund i vinterkylan för att få en snabbdos av luft och ljus. Det är en vacker dag idag. Det hinner mörkna innan jag går hem, men med lite tur så kommer det att vara så här fint även i morgon:

... i vilken vår hjältinna får en utblick

Ute i trapphuset är det glas i fönstren i stället för boardskivor. Dock är ju fasaden fortfarande inplastad.

Men bakom plasten är himlen blå!

... i vilken vår hjältinna sätter ner foten

Eftersom jag oftast är först på plats på jobbet och eftersom jag är kaffeaddicted är det vanligen jag som fixar morgonens första kanna. Nästan alltid, faktiskt. Medan den puttrar klart plockar jag dessutom diskmaskinen. För att vara lite snäll mot elevassistenterna som har fullt upp ändå, när de kommer in. Tjänster och gentjänster, ni vet.

Men... det händer att jag inte gör kaffe utan helt sonika skiter i det. Läser tidningen och mejl och tänker att Någon Annan kan ta tag i kafferiet. Idag var det en sådan dag. Och det slår aldrig fel; mina kvinnliga arbetskamrater säger ingenting. Antingen fixar de kaffet eller så gör de det inte. Men en av mina äldre arbetskamrater (man) kan aldrig låta bli att kommentera till mig att "jaha ja... det blir inget kaffe idag..?". Sedan brukar han gå ut och fixa det själv - men, som sagt, aldrig utan den där gliringen.


Oh well... snart får han nog göra kaffe själv mest varje dag... ;-)