... i vilken vår hjältinna är förbindlig

Det är inte roligt att upptäcka att ens internetförbindelse ligger nere. Lyckligtvis händer det extremt sällan, och efter år av datoranvändande har till och med jag lärt mig att t ex kolla att alla sladdar och kablar sitter där de ska. Det fick jag göra nyss, och minsann om inte en liten kabel lossnat från modemet. "Fästet" är lite trasigt och kommer nog säkert att trilla ur igen, men då vet jag. Förbindelse med omvärlden är alltså upprättad nu och förhoppningsvis ska det funka även framgent. Skönt att det var en så enkel sak och inte något avbrott från leverantörens sida. *phew*

Idag blir det en vanlig dag på jobbet. För ordningens skull ska jag minutkriga även den här veckan, så jag får ett ordentligt underlag till en framtida diskussion. Förra veckan gavs inte ens tid att använda min friskvårdstimme, och tyvärr kan jag inte spara ihop dem heller. Annars hade det varit fint att kunna ta mig en halvdag med lite spa och grejer.

Och i eftermiddag kommer Malin och stannar ett par dagar. Hon ska gå kurs och passar på att bo här så vi hinner umgås. Det blir najsigt, det!

Stickcafé ikväll, men jag tror jag skippar det till förmån för Malin. Vi kan ju fika och pyssla här hemma istället - om hon har något sådant med sig. Och det undrar jag. ;)

Apropå sticka är jag lite sur på mänstret som ligger till grund för mitt senaste projekt; garnåtgången är betydligt högre än vad som anges i beskrivningen. Jag måste alltså köpa ett nystan till för att kunna göra klart, trots att jag ju köpte ett i fredags. *muttra*

Förresten... mina svarta jeqans sitter betydligt bättre nu. Magen inte svullen alls, heller. Vågen visar i stort sett inget, men något händer ändå. Sådant gillar vi!

Ha nu en skön måndag, me lovely ones. Stay tuned!

... i vilken vår hjältinna gått i land

Jack- eller kappshoppingen skippade jag i går. Orka, liksom. Men jag gick på vernissagen - Fruntimmer i nya skrudar - och den var verkligen värd ett besök! Vackra smycken, kläder i barockdesign och sammansmältning av dessa i Linda Helsings fotografier i läckra inramningar. Från barock till rock, ungefär. Jag fick lite insiderguidning av en mycket stolt Dennis också, och det var kul för han uppmärksammade mig på ett par små detaljer jag troligen missat annars. Jag ska gå förbi endera dagen igen, och köpa fina vykort av ett par av fotografierna.

På Bishop's väntade Göran och Patric och där satt vi en stund, pratade, drack öl och vin och så småningom dök även Pia upp och så gick vi ner till båten och äntrade den. Vi blev sittande en stund i hytten och drack whisky och kollade kvällens program och sedan blev det, för min del, Trettioåriga kriget, Siena Root, Anders F Rönnblom (jag har haft en endygns hemlig crush på Peter R Ericson också... - men den är alltså över nu. ;)), Mattias Hellberg & The White Moose (resans absolut mest positiva överraskning, med astung och genomskruvad psykedelia!) och så slutligen totalt utflippade och genomsköna Träd, gräs och stenar. Band jag inte såg var Pugh, Roffe Wikström och Motvind. De lär ha varit ruskigt bra, de också, men schemat var lagt så att man inte kunde se en enda hel konsert utan var tvungen att springa emellan hela tiden, och det gillar jag inte. När T,G & S var klara såg jag lite på Torsson och sedan gick jag, klokt nog, och la mig. Somnade tvärt och sov många timmar. Vaknade på förmiddagen och kände mig pigg. Utvilad. Tog en dusch, gick och åt mig lite frukost och sedan såg jag knappt halva Asokaspelningen med Göran och Patric, hela Mats Ronandergiget och till sist ett par låtar med Kung Tung (som jag verkligen velat höra mer med!).

Nu vill mina öron vila några dagar. Jag hade ju glömt mina pluggar hemma, mitt späg. Inte bra. Framförallt på Caféscenen var ljudet lite kasst så det slet extra på känsliga öron.

Hela jag ska vila, förresten. Jag dricker te och vilar fötterna på bordet, småkollar teve och stickar lite. Kläder till imorgon framlagda och lite frukostmat till veckan inhandlad, så att Malin har något att äta när hon är här. Middagsmaten får vi ordna efter hand.

Skulle tro jag hamnar under täcket väääääldigt tidigt ikväll, me lovely ones!

(Mattias Hellberg & The White Moose)

... i vilken vår hjältinna kastar loss

Ikväll blir det åka av! Båt, dårå. Äntligen ska vi ut och segla - jag, Pia, Göran och Patric! Och några hundra till. Det kommer att bli en höjdarkryssning!

Men innan dess ska jag hinna gå och kolla på en jacka/kappa på söder, tänkte jag. Kanske köpa en kjol som jag kollade på, i förbifarten, i veckan. Och så ska jag gå på vernissage!

Därefter sammanstråla med mina resekumpaner på någon strategiskt belägen pub för lite förvärmning innan det är dags att gå ombord och kasta loss!








Dock känner jag ingen som helst stress. Jag sitter vilsamt i min soffa och dricker mitt morgonkaffe, läser DN och kollar på morgonteve. Så småningom ska jag hänga in ren tvätt i garderoben, bädda, ta en dusch och äta en sen frukost. Slänga ner en necessär och rena underkläder i väskan. Dra mig in mot stan, kanske efter lunch.

Lugnt och fint, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna är kortfattad

Minuterier kan vara trevliga också:

Den här lille killen var bara 6 år, vid tillfället. Enligt uppgift i klippet hade han bara spelat i ett halvår.
Och ljudkvaliteten är sisådär.
Hur det sedan gick för lille Sean Bennett får ni kolla själva, me lovely ones. Jag har en tvättid att passa.

... i vilken vår hjältinna fått som hon tänkt

Naturligtvis blev det en fin dag på jobbet! Och... Fin Fredag - Tidy Friday - Friday is Tie Day... sprider sig! När Jan kom till jobbet hade han slips på sig. Och... sedan kom Ray... i slips och med en pullover på sig. Och... så Roham, som hade det redan fredagen innan lovet. Chefen hade också slips - men det brukar han ju ofta ha. Nästa fredag kommer vi att vara fler!

Vi skulle mysfika också, vid halvtretiden, men stämningen blev en smula dämpad när en av kollegorna från den andra enheten meddelade att hon just blivit... varslad, eftersom Staden kräver att hon ersätts med en övertalig (hon har bara projektanställning och den förlängs inte, alltså...). Så jävla tungt och sorgligt. En varm, mjuk och rar människa som tillför en hel del till arbetet. Och när hon hade sagt det kändes det som att jag skulle bekräfta det som en del redan visste, eller anade; nämligen att jag inte heller kommer att vara kvar - men att jag lämnar på eget initiativ och att jag blir kvar lite längre än Maria som slutar vid jul.

Chefen kom förresten in och erbjöd, på skoj, fria resor, superhöjd lön, limousin till jobbet, fri tandvård, bonuslön, hemstädning, fönsterputs, gränslös kompetensutveckling, långsemestrar och annat - bara jag stannar kvar... Även om det var skämtsamt sagt var det ju ett uttryck för att han uppskattar mig och det arbete jag gör. Sådant behövs ibland. Nej. Fel. Det behövs ofta! Han är en bra människa. Det är han. Det erkänner jag. Hur jag ser på ledarskap och organisation hoppas jag få tillfälle att prata om på vårt medarbetarsamtal.

Tider idag: 07.32 - 15.20. 7 tim 48 minuter. Ingen lunch; jag hade två utvecklingssamtal på raken. Och... mina 40 veckotimmar passerade jag kl 12.18 - om någon av er, me lovely ones, tycker att jag smet tidigt... 3 timmar och 2 minuter extra, i själva verket...

Men... nu är jag hemma. Så ljuvligt! Jag tog svängen om Farsta centrum på väg hem för att komplettera mitt garnförråd. Middagen är redan inmundigad. Det blev bladspenat med grädde och ädelost och så grillad kyckling till det. Om en liten stund ska jag köra ett par tvättmaskiner och muntra upp mig ytterligare med en flaska god ripasso och lite av ädelosten. Minsann om det inte ligger en Boursin med fikon och valnötter i kylen också. Ska lägga fram den om en stund, så den får fin temperatur...

... i vilken hjältinna vägrar skvallerblogga

Men... om det är sant att Xxxxxx xx Xxxx är "den kände artisten" som nu riskerar åtal efter att flickvännen (som man ju också vet vem det är isåfall...) anmält honom för misshandel... ja, då ska han fan ha någon form av extra botgöring för sin fromma framtoning. Snacka om ulv i... öhm... klänning.

Stay tuned, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna är pepp

Jomenvisst. Det är mörkt ute. Blött. Det är sista dagen i en vanligt intensiv arbetsvecka. Jag har sovit bra i natt och drömt vänliga drömmar, men är trötttrötttrött.

Detta kräver extra positiva tankar så att jag får en riktigt bra dag. Så... jag är snyggt och propert klädd. Kjol, skjorta, röda slipsen, pullover och stövlar. Snygga naglar. Det ser ut att bli en good hair day. På bordet lyser tända ljus och på köksbänken väntar en flaska vin, om jag får lust på en sådan när jag kommer hem, eller åtminstone delar av den. Det är ganska städat och fint här hemma. På jobbet kan det vara så att åtminstone två till kommer att ha Fin Fredag (ja, idén sprider sig alltmer!), jag har tänkt ut ett par trevligheter för mina elever och när jag går hem för dagen har jag lovat mig själv att jag ska få åka och köpa några nystan garn. Och så kan jag ju alltid tänka på morgondagen då jag ska ut och åka båt!

Ja! Det blir en bra dag. En Fin Fredag!

Det önskar jag er också, me lovely ones! Glöm inte; tankens kraft är stor!

... i vilken vår hjältinna villvillvill

Jag fixar inte att gå ut en måndagkväll, sent. Och mitt sparbeting gör att jag inte har råd. Jo... råd har jag ju, men varje vecka möter jag nya frestelser och jag måste stålsätta mig och inte börja "unna" mig alltför mycket av dessa, för då når jag inte mitt sparmål - vilket egentligen inte är monetärt utan geografiskt.

Men... jävlar i havet vad jag skulle velat gå på detta.

... i vilken vår hjältinna ser tillbaka på en fin dag

Snöblandat glopp här i Stockholm idag. Måttligt muntert, men det har varit en så rolig och fin dag på jobbet att den nästan varit magisk. Först hela förmiddagen... lugn och arbetsro och mysigt och intressant... och efter lunch ett så helt fantastiskt samtal (i nästan TVÅ timmar - de ville inte gå hem!) med två elever, vår elevassistent och mig själv - helt på engelska! - där assistenten berättade om sig själv. Och om sin pappa som var den allra förste USA-soldaten att desertera till Sverige 1966... och massa andra spännande saker som också inbegrep intressanta människor man känner till och en av dem har jag rentav träffat... Det är verkligen så att varje människa har en historia värd att berättas! En del har fler än en...

Och hur kom vi in på det? Jo... vi gled lite halvspontant över till engelska då en av mina elever vill toköva, så vi har kommit överens om att h*n enbart ska prata engelska med mig och två av våra elevassistenter, som har en typ amerikansk bakgrund. Uttrycket "maiden name" dök upp och jag berättade om mitt namnbyte och en av eleverna ville veta om det var krångligt att bytan namn och varför bytte man och varför i allsindar heter "alla" svennar Andersson, Olsson, Svensson, Bengtsson, Karlsson, Johansson, Nilsson och sådant... varpå vi pratade namn ur ett historiskt perspektiv... typ "han Anders... Nils son, ni vet..." och så kom vår assistent in i rummet och de frågade honom om han skulle kunna tänka sig att byta efternamn och så började han beträtta vilka namnval som skulle ligga naturligt isåfall och plötsligt var hans livs historia under upprullning, Resten är... magi.

Arbetstid idag: 07.44 (tunnelbanan var sen) till 16.15 och denna veckans näst sista arbetsdag kunde vi, jag och två arbetskamrater till, faktiskt sitta ner. Tillsammans. I ett café som var tomt på elever (vilket kan förklaras av att klockan var tjugo i fyra och mina sista två knallat hemåt). Femton minuter av kaffe och gemenskap, som Bob skulle säga. Efter [nästan] en hel arbetsvecka... Dock blev det ingen lunchrast idag heller. Efter att vi ätit tog jag sällskap med några elever tillbaka och istället för att låsa ut dem i trapphuset fick de ju komma in i caféet och hänga och glamma och då blev det mitt jobb att umgås med dem, förstås. Arbetstid idag: 8 tim och 31 minuter. Det blir ingen lunch imorgon heller. Då hinner jag inte ens gå och äta. Utvecklingssamtal 12.00 och 12.30. De enda tiderna som funkade. Bara att gilla det berömda läget.

På vägen hem hopppade jag av vid Medis och traskade Götgatan ner i den våta kylan. Mission; att hitta en snygg slips. Min svarta med prickar var svindyr och nu behöver den en kamrat. Dock har jag varken råd eller lust att lägga några hundra på det. Så jag ville hitta en second hand. Eller... vintage om man ska snobba lite. Och till det facila priset av 30 kronor hittade jag en ursnygg på Myrorna! Sådant gillar jag!

I söndags var jag lite småflitig och lagade några större grejer, så hela veckan har jag haft maten klar i kylen när jag kommit hem efter jobbet. Så även idag. Riktigt smidigt! Och nu börjar jag avrunda min dag med lite tända ljus och te och slösurfande. Morgondagens kläder framlagda. Naglarna julrödglittrigt nylackade. Väskan klar. Kaffebryggaren laddad. Frukostäggen kokade och i kylen.

Fin Fredag imorgon, me hearties!

... i vilken vår hjältinna varit snabb

Stefan svarade supersnabbt på mitt mail och hjälpte mig reda ut begreppsförvirringen (min) i kursutbudet. Så nu har jag skickat in min anmälan (det gick att göra en sen)! WOHOO!!! Jag ska plugga! Och jobba, mind you... Det är en helfartskurs, men tämligen distansig. Vi får se hur detta avlöper! Spännande!

Mina morgonrutiner drar jag inte. Ni vet hur jag har det. Och det är redan torsdag. veckan rinner undan snabbt. Om jag bara kunde försöka komma ihåg det på söndagarna...

Stay tuned, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna tagit ett steg

Nu har jag gjort det Jonas uppmanade mig till; jag har mejlat Stefan som är studierektor på institutionen för religionsvetenskap på Växjö Universitet (numera Linnéuniversitetet KalmarVäxjö) och frågat kring en distans- och/eller självstudiekurs på D-nivå i religionsvetenskap. Hoppashoppashoppas han svarar snart och att det finns en möjlighet för mig att skicka in en sen ansökan! Jag är så sugen på att börja studera igen!

... i vilken vår hjältinna haft en bra dag

Minutkriget för jag ju på en metanivå. I övrigt har dagen varit bra. Givande till och med. Bra och angelägna diskussioner med arbetskamraterna. Härligt mysig och engagerad stämning med mentorsgruppen då vi högläste afrikanska dilemmasagor och sedan diskuterade kring frågeställningarna, i skenet av levande ljus (lätt att skapa stämning då vi ju inte har dagsljus inbomhus). Bra lektioner i engelska. Två stycken rentav. Först i en annan mentorsgrupp och sedan i min egen.

I min egen grupp uppstod mot slutet av lektionen ett samtal kring relationer och om den som slår sin partner verkligen kan sägas älska henne (jag vet att det inte är ovanligt med kvinnor som slår män, eller med våld inom samkönade relationer, men för mina elever var det alltså den här frågan som dök upp). Vi fick bryta för att inte missa lunchen men när vi kom tillbaka ville en av eleverna fortsätta prata med mig om detta och h*n undrade varför kvinnor stannar kvar i relationer där de misshandlades eller for illa på annat vis. Jag brukar försöka svara med frågor istället för att leverera något som skulle kunna uppfattas som absoluta sanningar (men på frågan om den som misshandlar verkligen älskar sin partner svarade jag att "Icke. Inte i min värld.") och frågade vad h*n själv trodde? H*n berättade lite vad h*n tänkte och vi pratade om att de som är utsatta kanske bryts ner så att de faktiskt tror att de inte är värda mer... att det är vad de förtjänat... att de till slut tror att det är så det ska vara... och jag frågade om h*n någon gång funderat på om det också skulle kunna handla om rädsla? Rädslan att vara/bli ensam? Att man hellre stannar i en keff relation än riskerar ensamheten? Och... det var just vad h*n själv tänkt. Men... hur kommer man över den rädslan, då? Och... ja... samtalet fortsatte tills det var dags för lektion igen...

Ni förstår själva varför det inte blir några lunchraster för min del.... ;-) Men jag är så glad för det här samtalet. Även om vi teoretiserade och inte pratade om något som den här eleven har bekymmer med för egen del, så är det ett stort steg när de själva kommer och vill prata om svåra och djupa saker. Det bäddar för att de törs även när det är skarpt läge.

Å andra sidan har jag haft en smärre sammandrabbning med en elev också. Ibland får det helt enkelt vara nog med medhårsklappande och curlande. Om man först själv kommer upp med en idé kring sin skolgång och efter samtal och möten gör en överenskommelse och man sedan bryter den direkt och dessutom försöker ljuga så ska man emellanåt få sina fiskar glödhett serverade. Mina elever tycker om mig, det vet jag och de tycker att jag är snäll och glad och tuff på ett mjukt vis och lite rolig ibland (och de vet att jag tycker så mycket om dem!) - men de vet också att jag har en inre klinga av stål. Jag kan böja mig ibland. Jag väljer mina strider. Å andra sidan; när jag valt kan jag vara precis så tuff som situationen kräver.

Efter lunch har vi tjej- och killtid på onsdagar. Eleverna får själva komma med förslag till vad vi ska göra och ibland föreslår vi. Idag ville några tjejer baka och några ville jobba med ett collage från en gocartutflykt som de gjorde för ett par veckor sedan. Så det pysslades och det bakades en underbart smaskig rysk-romsk fettbomb som sedan avnjöts till kaffe och snack. Jag smakade ett par symboliska skedar för att inte vara oartig - och den bara smalt undan på tungan.

... i vilken vår hjältinna rapporterar från fronten

07.34 - 16.14
Ingen lunchrast.
En liten fika på eftermiddagen, men tillsammans med elever.
Det räknas inte. Det är jobb.

... i vilken vår hjältinna fått svar på tal

Eller om det är mer av en spark därbak? Jag skrev om mina lärare/handledare på högsskolan i torsdags. Inte fan vet jag hur han ramlade in i min blogg, men kolla här. Jag fick en kommentar av Jonas! :-)

Och... jag ska göra det! Wohoo!

... i vilken vår hjältinna drömmer vidare

Vaknade, av telefonen (väckning alltså, inte samtal), mitt i en rolig dröm igen. Jag och syrra och Madde (?) på roadtrip. Jag fortsätter alltså att drömma roliga, trevliga drömmar där vänner, bekanta och familj medverkar. Det känns bra. Jag vet inte varför, men det känns bra.

Nu min morgonritual som jag med avsevärd precision genomför varje morgon; ljus, morgonteve, kaffe. Fötterna på bordet. Tänka lugna tankar. Dusch, sminkning (vilket låter mer än vad det är) och vädring redan avklarat.

En knapp halvtimme tills bussen går. Lugn och fin.

... i vilken vår hjältinna vet

Nu vet jag!

Jag ska virka ett par mjukt gröna vantar i finaste eco-ull!
Sedan ska jag se om de går att sälja! :-)

... i vilken vår hjältinna tillägger

... att annars är det bra! God middag på kyckling och coleslaw och nu en bautamugg rooiboste med god honung från ett norskt fjäll.

Enda molnet på min kvällshimmel är att jag vill dra igång ett nytt tunnelbaneprojekt (det guldbruna är klart att monteras) men inte riktigt vet vad jag ska virka... Ganska angenämt bekymmer, if you ask me, me lovely ones. ;-)

... i vilken vår hjältinna krigar

Minutkriget är i gång.

Jag gör egentligen inget annorlunda alls; förutom att jag skriver upp när jag kommer och när jag går hem och noterar ifall jag haft möjlighet till en stunds lunchrast för mig själv. Idag kom jag 07.34 och gick 16.25 och inte en rastjävel hade jag. Tre gånger hällde jag upp kaffe som stod och blev kallt för att jag inte hann dricka upp det. Innan själva skoldagen drog igång, med eleverna, hade jag ett möte med en kollega och sedan ett utvecklingssamtal och sedan var det full sluring till ungefär halvtre. När eleverna hade sina kortraster ilade jag för att kopiera, eller hjälpa dem att plocka fram material, plugga vidare med någon som fått flyt, läsa ett skriv, skriva ut några arbetsuppgifter till dem osv osv. Lunchen åt vi, som vanligt, tillsammans och direkt när jag kom tillbaka hade jag ett längre telefonsamtal med en kontaktperson till en av mina mentorselever. När eleverna slutligen drog till idrotten och till och med eftersläntrarna gett sig av hällde jag upp en mugg kaffe som jag sippade i mig medan jag rättade ett par inlämningar, gjorde beställningar från Medioteket (och fick mejla dem och fråga varför de mitt i terminen dragit in en mycket uppskattad och superbra - ur inlärningsperspektiv - teveserie), plockade undan efter dagen, rensade och sorterade bland laptops och kablage, drog upp lite riktlinjer för morgondagen, fulkopierade till ett läsprojekt m m. En helt vanlig dag, alltså.

Kvart över fyra stod jag redo att gå. Då dyker en elev upp och vill låna en laptop så att han, med hjälp av en kvardröjande elevassistent/kamratstödjare, kan skriva klart sitt CV för ett jobb som det [naturligtvis] var sista ansökningsdag för idag. Bara att låsa upp igen och plocka fram och låsa och släcka och följa med ner till gymmet och lämna datorn till assistenten (våra laptops får både fötter och vingar om vi inte har järnkoll på dem ;)) och sedan traska till tunnelbanan. Som sagt; en helt vanlig dag!

Den minnesgode läsaren vet redan att det inte är mina arbetsdagar eller arbetsuppgifter som föranleder minutkriget. Så här är det hos oss och det är liksom mest att gilla det läget och göra det bästa av det. Det som ligger bakom kriget är i stället det faktum att vår chef ställer sig helt undrande till varför han kan vara ensam kvar, kvart i fyra en fredag - och dessutom ifrågasätta varför vi går "tidigt" - trots att flertalet av oss alltså passerar veckans 40 timmar någonstans i höjd med fredag lunch - och ändå stannar vi tills klockan är både två och tre... Och dessutom när det blev som det blev förra veckan... Och visst fick vi ledigt fredagen (halvdag eftersom det var dag före röd dag) men... det ska kvittas mot någon form av annan aktivitet, som t ex ett kvällsseminarium... GAH!

... i vilken vår hjältinna drömmer

Jag drömmer mycket, nuförtiden. Eller så har jag alltid gjort det men tidigare bara kunnat minnas mardrömmarna (särskilt en återkommande). Men nu drömmer jag om allt möjligt. Mycket om mina vänner och en del bekanta, men mest om mina barn och i drömmarna är de små. Det känns lite fint.