... i vilken vår hjältinna avger lägesrapport

Nu har vi vatten igen. Förklaring från gubbarna som var här och fixade det hela; det är något fel med vårt larm som stör ut kallvattenförsörjningen... Say whaaat..? Visst är vårt larm skumt, och har alltid varit, men det här var något nytt...

... i vilken vår hjältinna håller igen

Inte annat att göra. Ingen av våra fyra toaletter går att använda, här på jobbet, eftersom vi inte har något vatten... Inga andra toaletter i huset fungerar, heller. Vi borde antagligen skicka hem eleverna när de dyker upp, men då lär de inte komma tillbaka till lunchtid när de ska åka till Solna och klättra. Dilemma. Men vi är vana...

... i vilken vår hjältinna funderar på världsherravälde

På morgonteven alldeles nyss visades en nyhetsrepris där unga aktivister slängs ut från något event alltmedan de ropar högt om att hela klimatmötet är en komplott för ett globalt maktövertagande. I går kväll började jag läsa Tillsammans där Folke Tersman faktiskt skriver om det och om hur det kan vara så att det är den enda möjligheten att kunna ta ett samlat grepp över klimatkrisen. Han ingår i en forskningsgrupp som studerar just den möjligheten och i boken presenterar han hur en demokratiskt vald världsregering skulle kunna vara en av lösningarna. I sak har han möjligen rätt (jag får uttala mig om det närmre när jag läst klart boken), men det känns på många plan som något jag inte vill vara med om.

Intressantast så här långt är hans tankar kring huruvida ansvaret för planetens överlevnad är individuellt eller kollektivt och han diskuterar kring hur vi kanske faktiskt måste anamma en ny slags moral, där vi är beredda att ta ett långt större kollektivt ansvar även för de små, individuella valen i vår vardag. Det gör verkligen ingen som helst skillnad om jag tar bilen till jobbet eller åker kollektivt/cyklar. Ingen alls, faktiskt. Men... om vi är väldigt många som ändå fattar beslutet att åka kollektivt/cykla... ja... då får det faktiskt stor effekt! Vi måste sluta tänka så smått. Vi måste tänka stort! Även i det lilla...

... i vilken vår hjältinna levererar Fulkalendern del 9

Fulkalendern del 9 – 7 dec

Som vanligt i samarbete med sköna fuldesign.se

... i vilken vår hjältinna gjort en förbaskat bra sak

Ibland blir jag glad över mig själv, faktiskt. Ni vet... man får ibland möjligheter som man inte tar och sedan går man och grämer sig för att man inte gjorde eller sa det man tänkte. Idag, på bussen till Spånga, stod två unga tjejer bredvid mig. Kanske 12- 13 år max. Utan att direkt tjuvlyssna hörde jag att de hade engelskläxa. Någon form av muntlig presentation och den ena tjejen var så himla duktig och hade ett helt fantastiskt uttal. Hon hjälpte sin kompis och kompisen verkligen ansträngde sig och lät rätt bra hon också. Jag tänkte att hon (tjej No1) kanske faktiskt var uppväxt i något engelskspråkigt land, men samtidigt gjorde hon en del grammatiska missar så jag vet inte... Men uttalet var underbart. Och när jag gick av bussen lutade jag mig fram (de hade fått varsin sittplats till slut, allteftersom det tunnades ut i bussen) och gjorde det! Jag sa:

- 'Scuse me... Can I say something? I heard you talk earlier and I must say... you have a wonderful accent!

Och tjejen lyste upp och sa Thank you och log ända upp till öronen och jag blinkade uppmuntrande även till hennes kompis som inte var lika duktig kanske, men ivrig att få hjälp och lära sig.

Fan vad det kändes skönt att få uppmuntra någon helt okänd... att få se henne bli så glad! Det gjorde min dag! Och kanske även lite av hennes? Vi är nog generellt alldeles för kassa på att ge varandra cred, tänker jag. Om någon misshagar oss är det så jävla enkelt att häva ur sig någon sur kommentar, men hur ofta visar vi genuin uppskattning?

... i vilken vår hjältinna ska läsa ännu mer

På hallgolvet låg ett paket från Bokus. Folke Tersmans Tillsammans. En filosofisk debattbok om hur vi kan rädda vårt klimat. YES! Den ska bli spännande att läsa. Frågan är bara... när? Kanske skulle jag låta The Return of the King ligga på vänt några dagar. Att lägga Ken Follett på hyllan känns väldigt avlägset. Ja, så får det nog bli.





















Nu ska jag se klart på SVT Play och Dokument inifrån. Jag funderar på om Aje Carlbom verkligen är så ute och cyklar. Visst säger han att det är islamistiskt att se allt som religion och religion som allt, och därmed problematiskt. Han hårdrar lite där, men å andra sidan så är jag osäker på om han verkligen har så fel. Pratar han inte egentligen mer om att vissa som har en politisk agenda - radikal eller med moderat - oemotsagda (eller..?) får lov att tala för alla muslimer; även de som inte har en sådan agenda? Och det är problematiskt och ger luft åt islamistiska företrädare. Lite som att Jehovas Vittnen, Brödraskapet Pius och Plymouthbröderna skulle få tala för alla som ser sig som kristna, i Sverige.

Och efter det ska jag laga te och se något helt väsenskilt; Livet i Fagervik. Det är ju måndag!

... i vilken vår hjältinna fått prickasenter!

En avi på mitt hallgolv i torsdagskväll, när jag kom hem. Jag blev så nyfiken men har inte hunnit hämta ut det förrän idag när jag gick hem från bussen. En fölsedagsprickasent från raraste, goa Johanna! TACK, sötisen min!

Spikmatta (svart - vad annars? ;-)) och isformer i form av gitarrer! Spikmatta har jag länge varit nyfiken på och nu måste jag ju testa! Ska göra det lite senare ikväll och sedan rapportera här. Den känns klart vassare än den ser ut...

... i vilken vår hjältinna mjukshoppat

Efter jobbet tog jag bussen till Spånga där Malin mötte upp, efter ett besök på The Mothership i Tensta. Sedan styrde vi kosan mot en liten garnbutik i en villa där i krokarna. Målet var att köpa på oss lite av det härliga Izmirgarnet som fanns på Kistamässan tidigare i höst. Och det gjorde vi ju. Men så visade den vänliga damen oss också ett annat garn i 90% lammull och 10% angora. Mjukt och gosigt som en dröm! Det fick bli ett par sådana också. Av dem ska jag göra en långsmal schal (eller "korv" som Malin kallar det) till mig själv.

... i vilken vår hjältinna frågesportar

Nu har klimatmötet i Köpenhamn börjat. Jag ska följa det så mycket jag kan.

Här kan ni testa era kunskaper om klimatpolitiken. Själv fick jag 6 rätt av 8 vilket inte är särskilt imponerande. Bakläxa till mig! Hur gick det för er? (Jag missade på fråga 2 och fråga 8.)

... i vilken vår hjältinna mornar sig

Efter en natt av god sömn och en dusch sitter jag nu och dricker mitt morgonkaffe och känner mig en smula klimatsmart, läser DN på nätet och lägger över Anders F Rönnbloms F-box i min iPod. Målet är att lyssna igenom hela innan jullovet. Det blir njutbara resor till och från jobbet. Mycket virkning blev det också; jag fastnade ju i World Without End på tåget och virkade inte en enda maska. Nu vill jag bli klar med Wiggos mössa och sedan har jag en beställning på en mössa, från en arbetskamrat. Hon ville ha vantar också. Kul!

För övrigt kan jag bara konstatera att det är måndag morgon. Milt, blött och kolmörkt ute. Men jag har något trevligt att se fram emot, efter jobbet, varje dag den här veckan så det ska nog bli bra. Dagens trevlighet blir ett besök i en garnaffär med arbetskamraten Malin. Här ska köpas ulligt Izmirgarn! JÄJ!

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna erbjuder Fulkalendern del 8

Fulkalendern del 8 – 6 dec

I ett lyckligt samarbete med fuldesign.se

... i vilken vår hjältinna vänskapar

Vi pratar om vänskap, Netti och jag. Om detta att vänskap - nära vänskap - inte är något man delar ut till höger och vänster utan måste förtjänas. Att låta någon komma en verkligt nära. Det är liksom inget som händer fort och ofta.

Men... när det väl sker... då är det en vänskap som håller. En vänskap som är djup. En vänskap som innehåller en självklar acceptans av varandra, sådana man är. En vänskap som inte kräver ständig bekräftelse, att man ringar varandra varje dag eller måste träffas ofta ofta. Ändå finns man verkligen där för varandra. Alltid och hela tiden. Nu och om många år.

Sådan är vår vänskap, Nettis och min.

... i vilken vår hjältinna upplever läslycka

På Pocketshop skulle jag leta efter en helt annan bok, men mer eller mindre snubblade över Ken Folletts World Without End. Fristående fortsättning på The Pillars of the Earth.

1.237 sidor genuin läslycka! WOHOO!

... i vilken vår hjältinna glammat

Sådärja. Nu är jag hemma igen, efter en skojsig utflykt till Dalarna. Falun, närmare bestämt. Ett gäng intressanta och vackra damer, god mat och dryck och en massa skön musik - då vill det gärna blir bra! Arty party all night long, fram till åtminstone halvtvå, för min del. Inte först i säng, men inte heller sist. Somnade tvärt och sov gott ända tills jag vaknade. Inte fullt lika morsk som igår kväll kanske, men ändå ganska alert! Lillis goda morgonkaffe hjälpte till att lyfta livsandarna.

Sedan fick jag dessutom nöjet att köra Nettis sexväxlade Vectra till Borlänge, där jag skulle kliva på tåget. Tokskön att köra och fasen vad jag kan sakna bilkörning ibland!

Nu har jag landat hemma, ätit lite middag och ska strax dricka te och smarra saftiga lussebullar. Ska man synda kan man lika väl göra det ordentligt. I morgon är en annan dag.

... i vilken vår hjältinna har försenat Fulkalendern del 7

Fulkalendern del 7 – 5 dec

... i vilken vår hjältinna preparerar sig

Jag sitter i soffan, dricker min morgonlatte och ser ut på ett grått och lite snålblåsigt Stockholm. Mycket att tänka och fundera på just nu, men jag väljer den lättare vägen och undrar om det är snö i Falun idag. Samtidigt som jag försöker förtränga att Malena Ernman sjunger i teverutan.

Ryggan är snabbpackad, stövlarna putsade och naglarna nylackade. Jag ska läsa DN på tåget, tänkte jag. Och så ska jag naturligtvis virka. Jag tycker om att resa. Det är fint att komma fram till ett emotsett mål men även själva resan kan vara en fin del av helheten.

Stay tuned, me lovely ones. Och ha en skön och avslappnad myslördag! Eller kanske en partylördag? ;-)

... i vilken vår hjältinna har turistat igen - och efterarbetat

Jag slutade vid tre och åkte in till city med Malin. Vi strosade över Hötorget och ner mot Sergels Torg där det är julmarknad varje dag fram till jul. Vi tittade på stickat och mjuka schalar och polsk korv och ostar och kex och sedan fastnade vi en god stund framför ett stånd med helt ljuvliga, handgjorda franska tvålar och var helt enkelt tvungna att provlukta alla sorterna. Godast var de som doftade verbena, patchouli eller vanilj. Jag kunde omöjligen välja så jag köpte en av vardera.

Hungrig som en varg var jag (ingen ätbar LCHF-lunch idag och när jag passerade Vällingby Torg glömde jag köpa med mig något...) så vi åkte upp i Kulturhuset och tog varsin sallad och satt sedan en god stund och pratade och såg ut över ljusen och vimlet där nere.

Sedan promenerade vi hem till arbetskamraten Maria, på Riddargatan, som hade bjudit hem oss alla på After Work. Helt fantastisk vindsvåning på säkert 150 kvadrat i ett sekelskifteshus. Stora öppna ytor och härlig utsikt. Takterass. Och hon hade gjort en hel buffé och bjöd på vin och det var allmänt gemytligt och trevligt. Kändes dock bra att bryta upp innan halvtio och åka hem, eftersom jag ska upp tidigt imorgon.

... i vilken vår hjältinna släpper loss Fulkalendern del 6

Fulkalendern del 6


Presenteras stolt tillsammans med fuldesign.se

... i vilken vår hjältinna klädbloggar

After Work ikväll. Tjejmiddag med vackra dalkullor i morgon. Dessa aktiviteter kräver vin. Mycket vin. Gott vin. Det fick bli ett par flaskor Campolieto (ripasso) och ett par Masí Valpolicella Bonacosta. Nu ska jag inte dricka upp allt själv; två av flaskorna köpte jag för att dela med ett par arbetskamrater ikväll. De andra två ska jag dock ha själv - men det lär säkert bli så att jag bjussar. Två flaskor vin en kväll är inte riktigt jag liksom, även om jag vet att jag och goda, goda vännen Peter delade en BiB mycket rättvist en junikväll för ett och ett halvt år sedan, när vi storstädade (läs: sanerade) bussen och firade SRF-afton ute i St. Olof.

Faktum är att jag inte behöver särskilt mycket alkohol för att känna av det ordentligt nu när jag LCHF:ar. Billiga fyllor, helt enkelt. Det är en av fördelarna med LCHF. En annan är att morgonkaffet blir så lent och rart med vispgrädde i. ;-)

Och... justeja... På vägen mellan Systembolaget och jobbet gled jag in på Indiska och köpte mig en svart tunn klänning med vita prickar. Inget märkvärdigt, men den är fin. Jag har haft span på den ett bra tag nu. Idag var tiden mogen att slå till. Blir det bild på den blir det på julafton, eftersom jag tänkte premiäranvända den då.

... i vilken vår hjältinna fotograferar

Min mobilkamera är ju inte världens bästa, men den är rätt fiffig att använda för de där ögonblicksbilderna. Till exempel när morgonrusningstrafiken nästan ser lite mysig ut...

... i vilken vår hjältinna får en flashback

På väg nerför trapporna vid tunnelbanan i Vällingby såg jag en tjej med... buffaloskor! WHOA!!! Minns ni dem? Jag trodde de var sedan länge utrotade. DÄM.

... i vilken vår hjältinna gör ett tillägg

Behrang Kianzad har skrivit en bra grej här, förresten!

... i vilken vår hjältinna är trögstartad

HUH... Jag satt nog uppe lite för länge igår, men jag ville så gärna få klart Leos mössa samtidigt som jag kollade ett debattprogram på teve. Det var lite tröttsamt att se muslimer och andra snudd på tävla i vem det var mest synd om och en ung kvinna ville minst av allt styra debatten mot det faktum att även om muslimer verkligen är en utsatt grupp i samhället, så utsätter de undergrupper inom sina egna led för samma marginalisering och förtryck. Kontraproduktivt eftersom det ju ger belackarna vatten på den berömda kvarnen.

Att fästa trådar är ett långsamt petgöra, men till slut var den färdig och miffomonstret visade si ha blivit något som, med lite god vilja, liknar en val. Jag tycker den blev rätt bra, jag! Idag tar jag itu med Wiggos mössa, på tunnelbanan.

Fin Fredag idag! Slirren är på, men snart ska jag nog köra med klänning, istället. Dagen blir bra, förstås, och efter jobbet blir det After Work hemma hos Maria. Najs! Men det får inte bli särskilt sent eftersom jag ska ut på annan galej imorgon...

Allt gott, me hearties!

... i vilken vår hjältinna inte vilar på lagrarna

Hemåt fungerade tunnelbanan som den skulle. Det firade jag med att åka en station extra och gå av i Farsta centrum, för garninköp. Det blev ganska många nystan ull i olika färger, för några snowboardmössor jag ska virka ihop. Sedan åkte jag hem utan att avvika vare sig till Indiska eller Panduro.

Väl hemma värmde jag lite av gårdagens kycklingbröst och gräddstuvade bladspenat till det. Det värmde gott i den kyliga kvällen. Och sedan var det lite undanplockning, disk och så premiärtvättning i nyrenoverade tvättis efter det. Himla fräscha maskiner och fiffigt med elektronisk bokning, men surt att tvättstugan stod tom före min tvättid men att jag ändå inte kunde komma in och tvätta förrän klockan var exakt 19.00.

För övrigt har jag sett ikapp måndagens Livet i Fagervik på SVT Play (missade ju i måndags när jag var på tuffa stickcaféet) och nu ska jag snart fixa mig en mugg te och virka lite till på Leos mössa.

It's all in a day's work, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna framhäver Fulkalendern del 5

Fulkalendern del 5 – 3 dec

I nära relation till fuldesign.se!

... i vilken vår hjältinna klarar skivan

När tunnelbanetåget kom till Skärmarbrink var det stopp. "Signalfel i innerstan." Vi fick vänta nästan en kvart innan vi rullade till nästa station (Gullmarsplan) där vi blev stående ytterligare en stund innan vi fick byta tåg och rulla över till Skanstull. Ny väntan. Information om att det inte var någon som helst t-banetrafik mellan Medborgarplatsen och Hötorget. Rull till Medis. Där fick jag nock, sprang över till Södra station och hann precis i tid till pendeln mot Jakobsberg. Hoppade av i Spånga och hade aptur igen och lyckades slänga mig på en buss (som i och för sig visade sig vara lååååångsaaaaam...) till Vällingby. Nästan på minuten 2 timmar efter det att jag klev på bussen hemma i Sköndal var jag framme på jobbet. Lätt stressad. To say the least,

... där det visade sig att det bara var jag och dunderförkylda Marianne inne av lärarna. Och under vårt, minst sagt, försenade morgonmöte blev hon akutsjuk och fick bli hemskjutsad av en av elevassistenterna. Hej och hå. Men tillsammans fixar vi ju detta. Vi bestämde på stående fot att de som vill (2 st) får plugga inne hos mig och resten ser film och käkar popcorn tillsammans med assistenterna.

Så... det klarar sig idag också. Frågan är hur vi ska ordna det imorgon. Men hej! vi har ju knän - vi får trolla med dem! ;-)

... i vilken vår hjältinna föreslår en deal

OK. Vi gör så här: ni som gillar att käka ål lovar att inte ha den på julbordet, så lovar jag att skippa lutfisken.

Eller... jag gör det ändå.

... i vilken vår hjältinna lärt sig något nytt igen

Jag lär mig något nytt varje dag. Idag skedde det ovanligt tidigt på dagen, får jag lov att säga. Jag virkar ju en snowboardmössa till lille Leo och igår, när jag satt på tunnelbanan, spelade det ingen roll hur jag vände och vred på det hela så blev färgbytet inte snyggt. Den gamla och den nya färgen gick liksom in i varandra. Men ära vare Internet! Nyss googlade jag upp det hela och hittade på ett par sekunder en kanonbeskrivning av exakt hur man ska göra. Jag hämtade virkningen i påsen, repade upp det jag gjort och sipåfan om det inte belv en perfekt avgränsning av färgerna nu! JÄJ!

Även i övrigt börjar dagen bra med levande ljus och kaffe, med en liten gnutta vispgrädde i - lent och gott. Detta blir nog en Trivsam Torsdag, me lovely ones - eller vad tror ni?

... i vilken vår hjältinna upprepar sig

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; debatten kring islam och muslimer i Sverige måste nyanseras. Vi måste våga stötta de som väljer sin egen väg och därmed riskerar utsättas för starka, och grova, påtryckningar av andra självsvåldiga och självgoda fundamentalistiska muslimer.

Religionsfrihet innebär att i frihet få utöva sin religion på det sätt man finner gott - så länge man inte stör eller skadar andra. Att vara exempelvis muslim, att ha en [minaretförsedd] moské att gå till, att klä sig som man vill (niqab/kort kjol/tajta jeans/whatever) och låta ens handlande vara en sak mellan individen och Gud - det måste få fortsätta vara en rättighet. Det måste också få vara en rättighet att ha en striktare syn på sin tro och hur man väljer att bete sig.

Men med rättigheter följer som bekant skyldigheter (eller tvärtom) och det måste också få vara en absolut skyldighet att lämna andra trosfränder, eller de med en annan tro (eller ingen tro alls), ifred och få ha sin egen uppgörelse med Gud.

Det är vårt gemensamma ansvar - långt viktigare än att låta sig vaccineras, tycker jag - att både stoppa politisk islamism och de fundamentalistiska muslimer som agerar självutnämnda moralpoliser och att samtidigt garantera stöd och fortsatt frihet att utöva sin religion/tro för de som så önskar. En skör men nödvändig balansgång som man också kan läsa om i Annika Ström Melins signerade ledare i DN idag.

... i vilken vår hjältinna länkar till Fulkalendern del 4

Fulkalendern del 4 – 2 dec

I ett intimt samarbete med fuldesign.se!

... i vilken vår hjältinna efterjobbetfikadejtat

Vi sågs på Ritazzo, på centralen, efter jobbet. Att sitta mitt i vimlet och fika och prata känns liksom privat, ändå. Alla är inneslutna i sina bubblor. Vi drack latte och pratade om våra lärarjobb och om musik i allmänhet och jazz och Zappa i synnerhet. Två timmar rann undan snabbt och sedan skulle han vidare, hemåt. Jag också. Hem åt mitt håll.

- Jag vill att vi träffas snart igen, sa han.

Men... jag tror inte det ska bli så.

Sprang ihop med Matte Marschall i Suckarnas Gång, när jag hastade mot tunnelbanan. Vi hann bara stressheja, men det gjorde mig glad att se honom; det var ett år sedan sist, tror jag!

... i vilken vår hjältinna varit upphöjd

Utflykt idag. Målet var egentligen polismuséet och en guidad visning där, men eftersom vi fått tid kl 15 fanns det tid att göra något innan. Efter att ha ätit lunch i Vällingby for vi in till stan, ett gäng, och vidare ut på Gärdet och sedan upp i Kaknästornet. Jag som vanligen har riktigt ont av höjder tyckte det var helt okej, faktiskt. Ända tills jag gick upp till 31:a våningen (typ 150 meter rakt upp i luften), där man kunde gå ut. Stå vid fönstren på 30:e våningen var inga som helst problem, men tydligen händer något när jag går ut. Det liksom bara sög tag i mig och jag blev helt fladdrig i knäna. Gick snabbt in igen.

Men vilken attans tajming; att efter veckor av dimma, dis och regn ha bestämt just den här dagen och så var det helt fantastiskt väder och mycket god sikt! Inga som helst moln att slita sönder... Man såg ända till Dalarna. Åtminstone nästan. Det var roligt att hitta, och känna igen landmärken runt om i stan. Och... nu drack jag bara en latte, men bakverksbuffén i caféet på 30:e våningen såg helt ljuvlig ut!

... i vilken vår hjältinna är mångalen

Ulf Lundell må ha besjungit den romantiska månen över Haväng... Själv gillar jag faktiskt månen över Hökarängen. Och kanske är den lite romantisk, den också, även om den har konkurrens från gatubelysning och neonljus?

... i vilken vår hjältinna rustar sig

När jag drog upp persiennerna i mitt sovrum och kikade ut såg jag att bilarna på gatan är täckta med ett tjockt frostlager. Jag gick ut i köket och kollade min termometer. - 3,9 grader. Brr... Det fick bli långärmad tischa under kofta och så får mina converse stanna hemma till förmån för något mer värmande. Tjocka röda halsduken och - lovikkavantar. December är ju en vintermånad så annat är inte att vänta, förstås.

Ta på er ordentligt idag, me lovely ones!