Mycket att göra på jobbet, men inte mer än att jag hinner lyssna lite på P1, dricka kaffe och läsa en väldigt intressant artikel om hur resultaten i skolan sjunker ju mer man satsar på att mäta.
Idag tog favoritbusschauffören sin trevlighet ett steg längre genom att, strax innan vi kom till ändhållplatsen vid Hökis, ta sin mikrofon och med sin trevligaste guideröst tacka oss för att vi åker med honom och önska oss en riktigt trevlig dag. Mycket gulligt, om ni frågar mig. Och mycket gulligt även om ni inte gör det.
Idag tog favoritbusschauffören sin trevlighet ett steg längre genom att, strax innan vi kom till ändhållplatsen vid Hökis, ta sin mikrofon och med sin trevligaste guideröst tacka oss för att vi åker med honom och önska oss en riktigt trevlig dag. Mycket gulligt, om ni frågar mig. Och mycket gulligt även om ni inte gör det.
På tunnelbanevagnen igår såg Buttra Mannen Som Låssassover Tills Han Går Av Vid Skogskyrkogården uppriktigt orolig ut när jag inte satte mig mittemot honom, som jag brukar. Idag gjorde jag det och han bara blickade upp som hastigast innan han fortsatte låssasova.
Det är en dam som går på vid Hötorget också, varje morgon, och går av här i Vällingby. Vi har samåkt så länge jag bott här men vi hälsar inte heller på varandra. Bara omärkligt noterar varandras närvaro.
Vilket vanedjur människan ändå är, va'?
Jag undrar om de kommer att märka att jag inte längre är med på deras tåg, om några veckor. Jag kommer inte att sakna dem, men jag kommer alltid att minnas dem. De är liksom inetsade som en del av mina stockholmsminnen.
Busschauffören ska jag ge något. Jag ska pyssla ihop nån grej. Kanske virka en medalj? *s*
Det är en dam som går på vid Hötorget också, varje morgon, och går av här i Vällingby. Vi har samåkt så länge jag bott här men vi hälsar inte heller på varandra. Bara omärkligt noterar varandras närvaro.
Vilket vanedjur människan ändå är, va'?
Jag undrar om de kommer att märka att jag inte längre är med på deras tåg, om några veckor. Jag kommer inte att sakna dem, men jag kommer alltid att minnas dem. De är liksom inetsade som en del av mina stockholmsminnen.
Busschauffören ska jag ge något. Jag ska pyssla ihop nån grej. Kanske virka en medalj? *s*
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar