Jag vaknade kvart i fyra. Kunde inte somna om. När klockan visade 04.36 gav jag upp och klev ur sängen. Lika bra det, liksom. Duschade och gjorde mig klar i lugn och ro. Fixade kaffe. Inte glömma gräddslatten som gör kaffet så mjukt och lent. Tända några ljus och bänka sig i soffan. Montera klart Matildas bolero. Fundera över dagen (idag kommer eleverna tillbaka och jag tänker mycket på dem och hur de kan tänkas ha haft det under sitt långa lov). Dricka kaffet. Svara på ett par mejl - bland annat från mina föräldrar som avsagt sig all uppvaktning på sin guldbröllopsdag med orden att det inte är förhandlingsbart. OK. Very well. Det får man givetvis respektera. En blomma får man säkert skicka, men jag och syskonen hade ju planerat en gemensam liten grej. Anspråkslös men nostalgisk. Their loss. Men också vår.
Jag läser i DN att man skjutit hela vargflocken, som fanns i Skånes Djurpark. Vargarna hade plötsligt brutit sig ur sitt hägn och när de väl börjat göra det är det tydligen snudd på omöjligt att hålla dem kvar i hägn. Så är det säkert. Jag antar att de som sköter parken vet. Inte låter det särskilt konstigt; de får ju smak på någon slags frihet och vem gillar inte4 det, då? Vargar är säkert inte dumma. Jag kan inte låta bli att fundera på om vargar kanske har någon slags kollektiv kommunikationsförmåga, dessutom, och att vargarna i Skåne blivit rädda när de fått reda på hur deras släktingar "jagats" sista dryga veckan och därvidlag helt sonika skjutits av oavsett kondition på djuren, eller utan hänsyn till att man vid ett tillfälle sköt en hane och hona som hade en kull halvvuxna ungar..?
Jag är inte emot vargjakt. Jag är inte heller emot vargar. Vargen har varit en del av vår fauna i kanske tusentals år och har en berättigad plats här. Men... en viss jakt måste nog bedrivas, eftersom vargen inte har några naturliga fiender och mycket riklig tillgång på mat och därför kan öka i antal lite väl snabbt. De är inte heller rädda för människor, vilket inte spelar någon som helst roll för oss i storstan (eller ens små tätorter) - men är marginellt lustigt för värmländska lantisar och skogsbor vars barn ska knata till skolskjutsar och liknande... Men vargjakten ska vara "jakt" och inte slakt. Någorlunda lika villkor, någon? Vem kallar sig "jägare" och beter sig som en del gjort vid "jakten" för någon vecka sedan? Skämmes tamejfan!
Nu ska jag fylla på kaffet och fundera på om det är något jag glömt, som ska med till jobbet.
Ha en magisk måndag, me lovely ones!
Jag läser i DN att man skjutit hela vargflocken, som fanns i Skånes Djurpark. Vargarna hade plötsligt brutit sig ur sitt hägn och när de väl börjat göra det är det tydligen snudd på omöjligt att hålla dem kvar i hägn. Så är det säkert. Jag antar att de som sköter parken vet. Inte låter det särskilt konstigt; de får ju smak på någon slags frihet och vem gillar inte4 det, då? Vargar är säkert inte dumma. Jag kan inte låta bli att fundera på om vargar kanske har någon slags kollektiv kommunikationsförmåga, dessutom, och att vargarna i Skåne blivit rädda när de fått reda på hur deras släktingar "jagats" sista dryga veckan och därvidlag helt sonika skjutits av oavsett kondition på djuren, eller utan hänsyn till att man vid ett tillfälle sköt en hane och hona som hade en kull halvvuxna ungar..?
Jag är inte emot vargjakt. Jag är inte heller emot vargar. Vargen har varit en del av vår fauna i kanske tusentals år och har en berättigad plats här. Men... en viss jakt måste nog bedrivas, eftersom vargen inte har några naturliga fiender och mycket riklig tillgång på mat och därför kan öka i antal lite väl snabbt. De är inte heller rädda för människor, vilket inte spelar någon som helst roll för oss i storstan (eller ens små tätorter) - men är marginellt lustigt för värmländska lantisar och skogsbor vars barn ska knata till skolskjutsar och liknande... Men vargjakten ska vara "jakt" och inte slakt. Någorlunda lika villkor, någon? Vem kallar sig "jägare" och beter sig som en del gjort vid "jakten" för någon vecka sedan? Skämmes tamejfan!
Nu ska jag fylla på kaffet och fundera på om det är något jag glömt, som ska med till jobbet.
Ha en magisk måndag, me lovely ones!
Och det är TJUGOEN dagar kvar, tills jag börjar mitt nya arbete!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar