lördag, oktober 31, 2009

... i vilken vår hjältinna tänder ett ljus

Nu ska jag lägga den här dagen till handlingarna. Det har varit en fin dag. I mitt fönster ska jag tända ett ljus som kommer att brinna i natten. Jag ska tända det och tänka på dem vars liv släckts ut. Ha en god natt, me lovely ones.


... i vilken vår hjältinna varit på Lyran




























Det är roligt att promenera med Ingalill. Vi har mycket att prata om, ofta pyssliga saker att utbyta, och hon har alltid roliga utflyktsmål. Idag skulle vi gå från typ Bredäng och in mot stan. Vi åkte buss till Bredängs centrum (där höghusen ser ut att vara importerade från något polskt miljonprogram...) och därifrån promenerade vi till ett absolut supermysigt café - Lyran. Jag fick veta att uttrycket "att vara på lyran" etymologiskt kan härledas från detta ställe, då det tidigare varit ett festställe av rang. Idag är det ett mycket trivsamt och coolt fikaställe och jag kan verkligen rekommendera ett besök där! Gammaldags atmosfär och en underbart god latte. Ett ställe att smygdejta på, som Ingalill uttryckte det, ungefär.





















Efter att ha styrkt oss med latten promenerade vi iväg in mot stan. Hojhoj... vilka hus det ligger därute! Helt fantastiska kåkar och jagularerna stod på rad på de små gatorna. Efter en bit kom vi ner till sjökanten och kunde sedan följa den i skymningen, nedanför Mälarhöjden, Hägerstensåsen, Aspudden, Vinterviken och Gröndal och runt halva Trekanten tills vi kom upp vid tvärbanestationen vid Trekanten och jag plötsligt kände igen mig - för där brukar jag ju trampa förbi när jag cyklar till jobbet! En helt fantastiskt fin promenad i skön höstluft! När vi kom upp vid pendeltågsstationen bestämde vi oss för att gå ner till Hornstull och ta en fika hos flatorna på Copa, men när vi kom dit kom Ingalill på att hon hellre ville ha en falafel på Folkets borta på Hornsgatan så vi traskade vidare dit. Ingalill smarrade sin falafel och jag tog en kebab med sallad till (inget bröd, såklart!). Därefter gick vi vidare, in vid Mariatorget och St Paulsgatan upp till Götgatan och sedan ner till Folkungagatan och en bit in där och så in på en tvärgata så att vi kom förbi krogen där Ingalills make jobbar, och han kom ut och pussade lite på henne och sa hej till mig (vi har inte setts på fyra år och han påstod att jag inte var alls förändrad - men det var nog mest artighet ;). När de klappat färdigt på varandra gick vi vidare, in på Skånegatan, ut på Götgatan igen och över bron till Gullmarsplan där vi tog bussen till Norra Sköndal. Där skildes våra vägar.



























Jag är helt mör nu, men vilken helt tokskön eftermiddag det har varit. TACK, rara Ingalill för fint sällskap och härlig guidning! Mina knän ömmar... vi har gått 14½ km enligt mina mätningar på Eniro... och det i finstövlarna och inte mina powerwalkingskor. Men det var det värt!

... i vilken vår hjältinna tänker "better safe than sorry"

För några år sedan fick jag en liten silveramulett i form av ett pentagram av en vän, vid just den här tiden - Samhain. Efter en tid skildes våra vägar, men amuletten har jag kvar. Den står, för mitt vidkommande, för mod, styrka och starkt målfokus. Vanligen är jag skeptisk till sådant, men... jag bär amuletten ibland... och tänker att den nog hjälper mig på traven. Jag bär den idag. Och tänker att kanske kommer något speciellt, spännande och intressant att hända?

Om inte annat ska jag långlångpromenera med Ingalill längs okänt vatten och på okänd mark (Sätra och in mot stan, säger Ingalill). Det blir fint.

... i vilken vår hjältinna firar

Eller inte.

Idag infaller såväl Alla Helgons Dag som Halloween och något som heter Grannens dag... Orka bry sig. Jag tror inte på helgon, ogillar det aningslöst kommersiella Halloweenhärjandet och grannarna är jag inte särskilt intresserad av att fraternisera med. Grannens dag, förresten. Var kommer allt ifrån? Jag hörde igår att 37% av svenskarna har flirtat med grannen. Hmm... Såvitt jag kan erinra mig har jag inte haft någon sexig, flirtningsvärd granne sedan 1972 då Stefan Szczepanski bodde i samma trappuppgång som jag. Jag var 12 och han typ jättegammal (vilket på den tiden innebar att han hade fyllt 20...). Men läcker var han och dessutom fick jag och min kompis dricka te hos honom och hans tjej och det var faktiskt han som gav mig mina första upplevelser av Frank Zappa.

Dessutom, vilket flertalet verkar ha missat, är det Samhain idag. Imorgon träder vintern in, enligt den gamla keltiska kalendern. Jag firar inte det heller, men det känns annars mest sympatiskt, tycker jag.











Det jag ska göra är att jag ska tända ett ljus ikväll, för släckta liv. Det ska jag.

Vad gör ni idag, me lovely ones?

... i vilken vår hjältinna får sin nyfikenhet stillad

Varje gång jag åkt/kört bil till och från Stockholm har jag, norr om Norrköping, passerat ett smått bedagat hotell som ligger väldigt nära motorvägen, med fantastisk utsikt över nejden. HOTEL och VÄRDSHUS står det med röda neonbokstäver. Färgen flagar och det man ser av trädgården ser igenvuxet och risigt ut. Men det väcker nyfikenhet - det gör det. Jag har dock aldrig stannat till där. Bara undrat om det fortfarande drivs som hotell. Om det alls bor någon där.

Idag när jag tog min kaffemugg och satte på teven fick jag svaret; där bor en kvinna som heter Maria Svensson och hon driver stället helt själv. Interiören är helt fantastisk - som ett fruset ögonblick av tiden. Eller snarare tider, då flera tidsepoker finns representerade i huset, som är nästan 600 kvm stort. Nästa gång jag kör förbi ska jag banne mig stanna och åtminstone ta en kaffe och en macka!

fredag, oktober 30, 2009

... i vilken vår hjältinna kollar film

Jag ser Smala Sussie (för vilken gång i ordningen?) på SVT1. Kollar med ett halvt öga, medan jag stickar på en lila grej. Dialogen är underbar, liksom soundtracket vilket jag ger er ett smakprov på här. Ni har redan hört den, såklart, men den tål att höras igen:

... i vilken vår hjältinna hunnit med

I sakta mak har jag ändå fått en del uträttat såhär långt, idag. Jag fick en skön liten promenad till Posten i Skarpis samt ett trevligt samtal med en käck postkassör. Nytt körkort har jag nu och när jag tittade på det insåg jag att jag i måndags firade 25-årsjubileum som bilförare. Från Skarpis tog jag bussen till Farsta Centrum där jag gjorde exakt de ärenden jag tänkt mig och varken mer eller mindre. Sedan tog jag bussen hem, gick inom affären och helgprovianterade och så snart jag kom inom dörren här hemma packade jag ur kassen och tog fram dammsugaren. Alla golv fick sig en överhalning, dammtorkning exekverades flinkt liksom finskurning av badrummet, diskbänken, spisen etc och så avslutade jag städexcesserna med att våttorka alla golv. Helgfräscht och fint nu!

Innan eftermiddagsmörkret tränger sig på ville jag fixa kontakten till röda taklampan och det tog väl vid pass fyra minuter att ordna, inklusive att hänga upp och höjdjustera den. Varde ljus!

På Panduro köpte jag lås till vaxad lintråd och en kulkedja som jag införskaffade på Skolforum, i en pysselmonter, tillsammans med platta metallringar med små utrop eller deviser på. Av dessa förfärdigade jag väldigt enkelt och opretentiöst fyra rara små halsband till fyra ännu rarare barn:
















Jag hade tänkt köpa ett par ramar på Gallerix, men knallade förbi Expert medan jag letade efter det och sipåfan om de inte hade halva priset på en del ramar. Så jag köpte två där, för marginellt mer än vad en skulle kostat på Gallerix och nu har jag monterat beställning No2 och såhär blev det:


















Solen börjar sjunka över hustaken och en varmt gulrött sken lyser upp mitt vardagsrum. När mörkret faller ska jag tända ljus och krypa upp i soffan med en mösstickning till Johnathon. Han har önskat sig en svart luva i samma sköna, mjuka ullgarn som Jennys mössa och det ska han väl kunna få, den raringen.

Det är verkligen en Fin Fredag, me hearties!

... i vilken vår hjältinna drar upp riktlinjer

Fin Fredag! Och dessutom... Ledig Fredag! Trots allt, och efter en massa konstiga fegturer.

Jag vaknade vid halvåtta, alldeles av mig själv. Låg och drog mig en stund. Smsade med en Anna. Klev upp lagom för att se Olle dra iväg, och därvidlag säga "hej[då]", och sedan vidare ut i köket för att fixa mig en kanna Blue Java. Drack ett stort glas vatten och satte på teven. Nyheter först på SVT1, och sedan TV4.

Drack mitt kaffe i godan ro medan jag sydde klart beställningsjobb No.2.

Nu ska jag dra mig mot duschen, göra mig klar och sedan ta en skön promenad till Posten i Skarpnäck för att hämta ut mitt nya körkort. Jag tror kameran ska få följa med. Det är så vackra färger ute och även om jag upplever dem som snudd på fluorescerande när solen lyser på dem, så glöder de ännu vackrare en ljusgrå förmiddag som denna. Kanske kan jag fånga det.

Resten av dagen ligger öppen. Får jag lust på det ska jag åka in till Söder och bara strosa. Kanske fika. Eller så tar jag det i morgon. Vad jag vet är att jag ska åka till Farsta Centrum och köpa lite mer garn, till några projekt som väntar i mitt huvud. Kika på Gallerix efter en passande ram till ovanstående beställningsjobb. Och så en sväng förbi Clas Ohlsson för att köpa en liten grunka så jag kan använda den härligt röda kökslampan jag fick av Matilda!

Det får räcka så, me lovely ones. Stay tuned...

torsdag, oktober 29, 2009

... i vilken vår hjältinna gör en halv Lassie

















(Stefan)

Ser på Existens med ett halvt öga men bägge öronen, samtidigt som jag sitter och syr på ännu en beställning och hör en röst jag känner väl igen. Tittar upp och ser att det är Stefan Arvidsson, min supersköna handledare och lärare från religionsvetenskapen, som intervjuas i frågan om detta att delar av Svenska kyrkans prästutbildning bedrivs - smått i smyg - på våra universitet, och finansierat av oss skattebetalare.

- I högskolelagen står det att alla kurser ska vara öppna för alla, oberoende av t ex vilken religion man har, säger religionsvetaren Stefan Arvidsson. Men det här är kurser som riktar sig till personer som är aktiva i och vill bli präster i Svenska kyrkan. Så på det sättet tycker jag att de är lagvidriga. (Kursiverat utdrag från SVT:s hemsida)

En massa roliga och fina minnen från studietiden ploppar upp och jag kommer på att jag helt enkelt bara måste kolla upp den där distanskursen mot Växjö, som innebär mestadels självstudier och där jag skulle kunna jobba med en D-uppsats. Både Stefan och Jonas Svensson finns på VU nu, och jag skulle mer än gärna ha dem som handledare igen, med all den kunskap, erfarenhet, bredd och den intellektuella spänst de besitter!








(Jonas)


... i vilken vår hjältinna gjort affär

SÅLD:

















Det firar jag med ett glas rött. Det är ju dessutom typ fredagsafton, ikväll. Och ledig är jag imorgon, också. Inte alls dumt det.

... i vilken vår hjältinna tagit sin Mats ur skolan

Till slut fick jag - och arbetskamraterna - nog. Inkommenderade att jobba utan några givna uppgifter i lokaler som är en byggarbetsplats. Boardskivor istället för fönster stänger ute ljuset, men inte fukten, kylan, dammet och blästringsdånet. Dammig luft inne. Otäck lukt. Ett öronbedövande dån. Hår och kläder (liksom inredning) dammiga och luftrör och ögon kliar. Vad ska vi kunna uträtta i det kaoset? Och chefen... ja, han bara gick sin väg och var sedan onåbar.

Så vi fattade ett gemensamt beslut att det helt enkelt inte gick att vara kvar i lokalerna, och åkte hem.

... i vilken vår hjältinna har en arbetsskada

Åtminstone har jag ont i tummen av det myckna virkandet. Eller om det är broderandet. Jag tror på det senare, faktiskt, eftersom det dyker upp så snart jag suttit och sytt en längre stund. Får hitta alternativa sätt att hålla nålen, kanske? Nu syr jag ju en del varje kväll, för att kunna hålla vad jag lovat och leverera mina beställningar (som jag är lite stolt och glad över!).

Kolmörkt ute när jag går till jobbet. Lika mörkt när jag kommer hem. Det går åt mycket ljus...

Kaffet smakar gott och på teve är det gårdagens nyheter, men klockan sex blir det dagsfärska. Jag samlar mig inför en stökig arbetsdag. Inte bara ska vi städa och kånka möbler nu igen; alla fönster är borta och ersatta med boardskivor och även om de hjälpligt stänger ute kylan så kan de inte förta ljudet av fasadblästringen. Måste nog ta med öronproppar...

Ha en Trivsam Torsdag, me lovely ones. Det ska jag ändå försöka ha. Jag tänker träffa en Anna och fika efter jobbet. Det blir roligt att se fram emot!

onsdag, oktober 28, 2009

... i vilken vår hjältinna provar något nytt













Hos Airam hittar jag recept på ett mjölfritt "bröd". Kände mig väldigt sugen på att testa. Först var jag tvungen att ta reda på vafadringen "fiberhusk" är och var man kan köpa det. Sedan var det ju bara att köra. Jag valde att toppa med olivolja (droppas över), samt flingsalt och rosmarin. Det har inte konsistens som vanligt bröd men det blev faktiskt rätt gott! Kan absolut fungera som brödsubstitut ibland, även om jag inte längre saknar bröd mer än någon enstaka sällsynt gång.

... i vilken vår hjältinna konverserat. Igen!

Jag satt på tunnelbanetåget och virkade på mitt projekt. Han satt mittemot och var djupt koncentrerad på en bok. Pannan i djupa veck. Han vände ett blad fram och tillbaka. Suckade lite. Till slut böjde han sig fram mot mig och sa:

- Ursäkta...
- Ja..?
- Vad betyder det här?

Och så visade han, och läste på bruten svenska, en mening om att samer som hade renar i sin ägo skulle tillhöra en sameby och undrade: "Vad är detta 'renar?'". Lyckligtvis fanns på motstående sida en oskarp, svartvit bild på några renar som grävde efter lav i snön på fjället. Jag pekade och sa att det var sådana djur och berättade att de inte är vilda, som man skulle kunna tro eftersom de strövar fritt, utan att de är halvtama och alltid ägs av någon. Han såg hyfsat skeptisk ut men accepterade det hela såsom varande en sanning. Sedan pekade han på kapitelrubriken och ordet "renskötsel" och ville veta:

- Vad är detta?
- Skötsel... det handlar om att man har renar och hur man tar hand om dem, sköter om dem...
- Hmm...

Och så kikade vi på meningarna igen. Redde ut vad en "sameby" är (någorlunda), hur det ligger till med renar (igen) och var samerna finns. Han undrade om de finns i hela Sverige och jag försökte efter bästa förmåga förklara att de är en ursprungsbefolkning och att de har sin hemvist i de nordliga delarna av Norge, Sverige, Finland och Ryssland (Kolahalvön) och att de - såvitt jag känner till - har ett gemensamt språk och en kultur som binder dem samman över nationsgränserna. Nyfiken som jag är måste jag ju fråga varför han - så uppenbart hitkommen från typ Irak - läste om just samer? Då berättade han att han studerar och att han skulle skriva en uppsats. Hans lärare hade föreslagit att han skulle skriva något om islam, men han hade verkligen ingen lust med det.

- Jag kan allt om islam redan - jag ville ju hellre skriva om något nytt, så jag kan lära mig om Sverige samtidigt.

Heder åt honom! Jag tänkte att han kanske var kurd och att det isåfall skulle kunna finnas en del spännande paralleller för honom att leta efter. Men jag frågade inte. Däremot tipsade jag honom om att titta på Oððasat så snart han kom hem, på SVT2, för att få färsk information om samiska nyheter, kultur etc.. Och sedan var det dags för honom att kliva av. Han tackade för hjälpen och jag önskade honom lycka till. Jag hoppas han hittar mer stoff än den där boken, för den verkade rätt torftig...









Det är roligt att åka kollektivt! Man måste inte alls sitta där och sura som en del har för vana! Man kan ägna sig åt mellanmänsklig interaktion också och därmed glädja både sig själv och andra!

... i vilken vår hjältinna läst en artikel

Jag läser en signerad ledare i DN. Den handlar om SD och om vilka väljare de attraherar och också i någon mån varför. Inte förvånande är deras väljare i första hand yngre, lågutbildade män från landsorten. Och inte förvånande kommer de i huvudsak från kommuner som har få invandrare, relativt sett. Jag tolkar det som att de helt enkelt är rädda. Rädda för något som de mest hört talas om, som något annorlunda och farligt. Som något de helt enkelt inte har någon direkt erfarenhet av och saknar egentliga referensramar för. Rädsla kan vara farligt. Rädda människor tenderar att göra korkade, irrationella och ibland direkt idiotiska grejer. Det är inget man kan skoja bort; det bör bemötas med allvar.

Men... jag kan av någon anledning ändå inte låta bli att i samband med dessa väljare tänka på banjospelande... ändå.

tisdag, oktober 27, 2009

... i vilken vår hjältinna fundilerar

Jag tog ett varmt skumbad och lyssnade på lite Opeth under tiden. Och nu dricker jag en mugg te och har väl lugnat ner mig något, även om jag fortfarande är väldigt arg, men mer på det kyliga viset. Det där viset som gör att jag i lugn och ro kommer att förbereda det utvecklingssamtal som ska bli denna eller nästa vecka och sedan kommer att leverera exakt vad jag upplever, känner, tänker och tycker på ett sätt som jag hoppas ska svida duktigt.

När jag låg där i badet och verkligen fokuserade på annat började jag fundera på en sak; det talas mycket, vitt och brett om mänskliga rättigheter - men varför hörs så sällan tal om mänskliga skyldigheter?

... i vilken vår hjältinna fått hjärnblödning


Dagen på Skolforum var rolig och inspirerande. Den började fint med Blatte, bög och andras morsor som var både tankeväckande och rolig. Mycket diskussion kring bland annat språkets betydelse för kulturen - och vice versa - och som social markör. Efter seminariet träffades vi några arbetskamrater och fikade och pratade och sedan strosade var och en runt på egen hand. Jag var med på två öppna seminarier, bland annat ett om hur man kan använda bloggande som ett arbetsredskap i skolan. Det prövade jag ju redan för ett par år sedan med gott resultat, men det var kul att få lite fräscha tips eftersom jag tänker börja med det igen.
















(Bland utställarna fanns även Polismuséet...)

OCH HÄR HAR JAG TAGIT UT EN LÅNG OCH JÄVLIGT ARG OCH BESVIKEN TEXT EFTERSOM JAG ANTAGLIGEN HÄNGDE UT EN INDIVID SOM FÖRORSAKAT DESSA KÄNSLOR OCH DESSUTOM BESKREV EN I LÄNGDEN TOTALT OHÅLLBAR ARBETSSITUATION, FÖR VILKEN SAGDA INDIVID ÄR ANSVARIG...

Vill ni läsa kan ni mejla mig...

... i vilken vår hjältinna gör affärer

Ha! Jag skrev igår att jag kanske skulle sälja lite av det jag pysslar ihop. Nu har jag två beställningar! Jag som är så sämst på att exekvera dylika får nu lyfta mig själv i håret till nästa nivå, alltså. Men det är ju roligt - och så får jag ju lite, lite ersättning för mitt material. Det är ju ingen gratishobby, direkt.

Idag blir det en Trång Tisdag, skulle jag tro. Jag ska på Skolforum, i Älvsjö. Det ska bli intressant! Ett seminarie är också bokat - Blatte, bög och andras morsor - med Fredrik Lindström, Åsa Linderborg (hej Cal! ;) och Mustafa Can. Spännande och roligt! Och kanske ser jag ett och annat bekant ansikte också. Det vore roligt.












Men än har jag gott om tid. Kaffe ska drickas och nyheter ska kollas in.

Allt gott, me lovely ones!

måndag, oktober 26, 2009

... i vilken vår hjältinna har en känsla av höst

... i vilken vår hjältinna pratat mer


















(Suddig mobilkamerabild... SÅ jäkla märkvärdigt snyggt är det inte. Än... ;))
Jag virkar på tunnelbanan. Ett kaffepulversbrunt projekt som ska bli en väska så småningom. Jag gör framstycket med en enkel, men snygg, struktur. Idag var det en kvinna som satt och tittade på mig länge och väl och strax innan hon skulle gå av lutade hon sig fram och sa:

- Nu måste jag bara fråga hur du gör det där jättesnygga mönstret! Har du blandat stickning och virkning, eller?
- Åh, sa jag lite halvt stolt halvt förläget eftersom andra i vagnen spetsade öronen också. Det är bara halvstolpar, rakt av. Fram och tillbaka.
- Verkligen snyggt! sa hon och klev av.

Stickkontakt. Nästan, dårå. ;)

... i vilken vår hjältinna konverserat


















(Höst på min planet...)

Han stod och väntade på bussen vid Hökis. Liten ljusblå smula på huvudet och ett par plastkassar i handen. Såg pigg och fräsch ut när han undrade om inte bussen skulle komma snart. Jag pekade mot bussen som stod lite längre bort och väntade på att det skulle bli tid att köra fram (fruktansvärt irriterande rutin när iskylan kommer...) och sa att den nog snart skulle starta. Han undrtade vart jag skulle och jag sa min hållplats. "Jaha, ja", sa han, "har du bott där länge?". Jag svarade att jag flyttat dit i år och då sa han "då känner du kanske inte Hans Lindgren, skådespelaren? Jag känner honom sedan länge..."

Jag fick tillstå att jag inte haft den äran, men det gjorde inget försäkrade mannen, som sedan presenterade sig som Gunnar. "Jo, serru", sa han, "en annan har ju vuxit upp här i krokarna sedan femtitalet"... och sedan berättade han om sina kusinbarn Ingemar och Ville (Wallén) som var (är?) med i Boppers (inte Ville, dårå, för han är död) och någon onkel som var känd spritsmugglare och sina föräldrar som dog unga så han fick flytta med sina syskon (som bor i Norrköping respektive Landskrona) till mormor och morfar i Hökarängen och växa upp hos dem, och om sin farmor som hade en sjurumsvåning på Östermalm som barnbarnen inte hade råd (?) att ärva när hon gick bort och flera släktingar som var operasångare och gifta med professorer och guvetallt.

Han klev av vid min hållplats, och bad mig hälsa Hasse (Lindgren) ifall jag skulle springa på honom i affären, eller så. Det lovade jag givetvis att göra. Gullig liten farbror. Och så hedersknyffeln Magda, dårå... ;)

... i vilken vår hjältinna presentar

Med tanke på att mina pysselintressen inte är gratis kanske jag skulle börja sälja en del av grejerna jag gör?
















Fast den här ska jag ge till en av mina syrror... ;)

... i vilken vår hjältinna stramar åt

Oj. Att fyra sjukdagar kan göra ett så stort hål i min plånbok. Det stöder vad jag har tänkt hela tiden; jag har fan inte råd att vara sjuk, ens om jag skulle ha tid. Slut med sådant pjunk, alltså. Nu har jag betalat alla mina räkningar och satt av till CSN och sparkontot och inte bidde det mycket kvar. Och jag som ska köpa SL-kort imorgon också. Nå - jag ser det som en utmaning och vill helst inte nalla på sparkontot. Vi får väl se hur det blir med det; jag hade ju tänkt köpa garner och så ska jag ju ut och åka båt nästnästa helg.

Oh well... Det ååååårnar sig. Såklart. Saker och ting har en tendens att göra det och jag är för övrigt inte särskilt dyr i drift. Och allt är ju relativt; jag behöver inte svälta eller bo under en bro. Det kan nog t o m bli en god ost till helgen och vin har jag hemma. ;) Men den där fina vinterjackan jag kollat in får vänta.

... i vilken vår hjältinna tagit sig en frihet

Den där extra timmen jag skrev om igår; jag tog ut den idag. Också.

Fast... det är ju onekligen lättare att göra det när vi inte börjar förrän kl 9, eftersom vi har studiedag. Igen. Idag ska vi grotta ner oss i Gy11 - nya gymnasiereformen. I fredags (ja... i fredags...) fick vi en bibba om drygt 80 sidor som vi skulle diskutera idag (ja... idag...). Yeah right. As if. Inte ens det faktum att kollegan Jan var snäll och drog ut de 20 sidor som kan appliceras på just vår typ av verksamhet kan förmår mig att läsa in något sådant över en helg. Icke, sa Nicke. Jag får väl bläddra igenom det över en mugg kaffe. Det hinns. Jag kommer att vara på jobbet halvnio om nu tågen inte ska köra sådär sakta igen, som de gjorde förra veckan, bara för att det var blött på spåren. Märklig ursäkt - det är det ju mer än halva året och jag har då inte hört den ursäkten tidigare?

Nåväl - detta ska bli en Mjuk Måndag, tänker jag mig. Startade alltså upp med att sova en stund längre. Tända ljus på vardagsrumsbordet. Nybryggt Blue Java. Morgonteve - där i skrivande stund Bosse Bildoktorn (!) lyriskt utgjuter sig över Livets Vatten - Uisge Beatha - whisky! Han pratar om Islay så att jag vet vad som blir mitt nästa resmål...


söndag, oktober 25, 2009

... i vilken vår hjältinna förjagar mörkret

Vad? Klockan är inte ens fem och det är nermörkt ute! Det är så det blir, när det blir vintertid.
Så jag tänder några ljus och lagar mig en god middag. En coleslaw står och gottar till sig i kylen och på spisen puttrar kycklingfiléer i pannan. Ett glas vin till det så blir det här ännu en Skön Söndag att lägga till handlingarna!

... i vilken vår hjältinna rimmar

Hej alla barn nu blir det barnprogram
Här ska ni se vad tant Magda tar fram
Lite kul restgarn och nu ska ni höra
vad man med lite kul restgarn kan göra
Lek med en virknål (inte för smal)
och vips! har man gjort sig ett kamerafodral.
















(Och nu blir förhoppningsvis Matilda glad över att hennes beställning är leveransklar!)


... i vilken vår hjältinna går över till vintertid

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag vill ha ränta på den där timmen som snoddes av mig i våras! Jag vill inte ha den tillbaka en vanlig gråvåt söndagsmorgon när jag kan sova längre i alla fall. Jag vill ha den en måndagsmorgon! Ska det vara så förbaskat svårt att fixa?


























(Tack Johanna för den sköna Smillabilden!)

Nu är kaffet klart och jag ska sitta med tända ljus och en gosig filt här i min soffa, sy lite och titta på fyrans morgonteve där Jan Guillou snart ska intervjuas om sitt liv som hemlig KGB-agent. Han gör en halv Karl-Bertil Jonsson och försöker raljera bort det hela genom att vika ner sig lite och spela på ungdomlig naivitet, istället för att rakryggat yppa sanningen. Men... vad ska han annars göra? Ska bli intressant att se intervjun, ändå.

Tilde de Paula pratar med Martina Haag om känslor inför vintern. Det verkar vara en ganska vanlig känsla att man bara vill låsa in sig, gå i ide och komma ut till våren. Så tycker inte jag. Visst är jag inne mycket, men uppskattar också att vara ute och riktigt känna kylan, vätan, fukten och vinden. Några av de bästa promenader som kan göras är de man gör på Skrea strand (Falkenberg) en eftermiddag i januaristorm där ansiktet fryser till is och det bara dånar och dundrar av hav och vindar. Havet är otrevligt och isgrått och vinden kryper innanför alla kläder och man går tills man verkligen bara inte orkar mer och sedan går man hem och dricker hett te. Ljuvligt!

Men än så länge är det höst - och det tycker jag allra mest om!

... i vilken vår hjältinna haft en mjuk kväll

Medan jag tittade på Little Miss Sunshine stickade jag klart en döskallemössa till en ängel. I mjukt, tjockt, värmande ullgarn av härlig kvalitet. Jag ska skicka den till henne på måndag. Jag gjorde döskallarna på frihand och är lite orolig att de egentligen ska se ut mer som aliens än döskallar. Men funkar den inte får hon väl ge skicka den vidare.


























Sedan har kvällen avrundats med ett tankeutbyte med en vän, kring ensamhet, tvåsamhet, närhet, avstånd och kärlek. Ett glas vin fulländade samtalet.

Nu säger jag godnatt, me hearties. Sov så gott. Det ska jag göra.

lördag, oktober 24, 2009

... i vilken vår hjältinna monterat

Först gjorde jag découpage med en IKEA-ram och en kinesisk dagstidning. Det blev snyggare IRL än på bild taget med blixt (det är inte alls sådär blankt egentligen):



























Sedan tog jag fram min färdigbroderade Che:


















Och sedan monterade jag ihop de tu.























Nu vidare i pysselvärlden, me hearties!

... i vilken vår hjältinna småscoutat

Jag bakar inte bullar til scoutmöten. Det gör jag inte. Men medan jag lyssnat på P1 ett par timmar har jag knåpat ihop en mössa av mjuk, skön ull, vilken jag hoppas ska värma ett par papperslösa öron. Restgarnerna visade sig vara passande restade, med tanke på mottagarens hemlandsfärger. Det kollade jag nyss upp. Nu ska jag ta upp ett annat knåp. Och se om det är något på teve, kanske?

... i vilken vår hjältinna kulturberikats

P1 sände första delen av dramatiseringen av Maria Svelands Bitterfittan, idag. Jag lyckades faktiskt komma ihåg det och lyssnade. Mycket välgjord och rolig att lyssna på! Kultur, liksom...




















Under tiden stickar jag en mössa.

... i vilken vår hjältinna har en sådan lördag igen




















En latlördag. En slackerlördag. En bara-vara-lördag. En göra-så-lite-som-möjligt-lördag. En sitta-inne-och-mysa-lördag. En skumbadslördag. En pyssla-och-plocka-lördag. En levande-ljus-lördag. En filmlördag. En dricka-te-och-mysa-lördag. En tänkarlördag. En ringa-vänner-lördag. En läsa-tidningen-omsorgsfullt-och-länge-lördag. En laga-och-äta-något-gott-lördag. En läsa-vidare-i-Sagan-Om-Ringen-lördag. En vin-och-ost-lördag. En sådan lördag har jag idag. Och den är välbehövlig, med ett par intensiva helger (och arbetsveckor) bakom mig och ett par dito även framför mig.

Jag hoppas även er lördag är lättjefull, me lovely ones.















(Det är också en sakna-Fröken-Smilla-lördag...)

... i vilken vår hjältinna nyser

I mitt vardagsrum står en vas med blommor, som Kusin Claes hade med sig förra lördagen. De doftar starkt och liksom som kryddpeppar. När jag kommer in genom ytterdörren slår doften emot mig. Den är inte alls oäven och blommorna är vackra. Men när jag sitter här i soffan och dricker mitt morgonkaffe och läser en tankeväckande ledare i DN, om frihetliga värden vs enhetliga dito, killar det i näsan och jag nyser om och om igen. Jag tror att det är blommorna som är boven i detta lilla lördagsdrama eftersom jag inte känt mig särskilt förkyld på ett par dagar, Ändå har jag inte hjärta att slänga ut dem; de lyser upp hela rummet!

fredag, oktober 23, 2009

... i vilken vår hjältinna blåtandat

















Varje dag lär jag mig något nytt, och ofta av mina elever. Idag var det hands-on. Verkligen. Jag plåtade Sandra och frågade sedan om jag fick lägga upp bilden. Klart jag fick! Och så ville hon själv ha den också.

- Jag kan mejla den till dig? sa jag.
- Nä, vi tar det via Bluetooth, sa hon.
- Man jag vet inte hur man gör?
- Jag visar dig!

Och så gjorde hon det. Så nu kan jag! Skitsmidigt, ju! Och alltid roligt när eleverna får lära läraren något, förstås!

... i vilken vår hjältinna influerat

Ett par, tre fredagar har jag peppat/utmanat en av mina elever att komma till skolan en fredag och ha slips på sig. Detta efter att han lånade rektorns slips en dag och bar den till tisha, när han skulle vara med på en anställningsintervju för ny personal.

Idag kom han med slips! Tjohej! Nu har vi utmanat fler att göra det nästnästa fredag!
















Och visst är teatersminkningen proffsig? Den stod kollegan Marianne för!


(FYI: Eleven är myndig och har samtyckt till att bilden läggs upp!)

... i vilken vår hjältinna börjat arbetsdagen

Kaffebryggaren puttrar, radion står på och ljusen är tända.
















Än så länge ensam här, men snart brakar det löst igen.
















Och så slips på, då.

... in which our heroine says: Friday is Tie Day

Fin Fredag idag. Med en twist av Halloween, tillsammans med våra elever. Det blir fin skräcksminkning (bra att ha teaterfolk som arbetskamrater), muffins med dyster topping, en ordlekstävling med pris och så film; Låt den rätte komma in, som ju både har vampyrinnehåll och lokalanknytning. Dagens klädsel: vit skjorta, svart slips med prickar, svart sammetskjol, svart pullover, svarta strumpor och dito stövlar samt svartlackade naglar. Svart jacka. Knallröd väska och dito varm halsduk och vantar käckar till det hela, dock.

Efter jobbet ska jag träffa min "mentor" för en stunds fika och samtal. Det ser jag fram emot - vi träffas inte så ofta.

Jag har en föraning av att detta blir en väldigt Fin Fredag! Önskar er detsamma, me lovely ones!

torsdag, oktober 22, 2009

... i vilken vår hjältinna har haft studiedag

Mötet på förmiddagen blev bra. Vi hade helt öppna och fria samtal, i mindre grupper, kring vår elevsyn, hur vi bemöter våra elever, vilka förväntningar vi har på dem, på oss själva och på varandra. Mycket klokt och bra blev sagt och vi fick till några riktigt konstruktiva och befruktande diskussioner. Efter lunchen diskuterades det lagtexter kring "Åtgärder för tillrättaförande av elev". Regler kring hur elever får stängas av från undervisning alternativt avvisas helt från alla stadens skolor under en längre tid. Inte så jättelivade grejer, men viktigt att veta om.

Jag kände mig ganska pigg när jag traskade iväg från jobbet (och tog en omväg via Lagerhouse för att köpa ett litet pris till morgondagens Halloweentävling... det blev ett litet änglaspel - fast med döskallar) men jävlar vad jag var irriterad på tunnelbanan hem. Min bambuvirknål hade en liten mikroflis som hakade fast i jävelgarnet som är lite elastiskt och absolut skitknepigt att göra halvstolpar med. Bredvid mig satt en liten chilenare som hela tiden försökte kväva sina hostningar, sådär UHUH... UHUH... UHUH... så att jag, som aldrig bryr mig om folk är lite förkylda, började fundera på om det var Nya Influensan eller TBC... och jag var nära *måttar med tummen och pekfingret* att säga till honom att hosta ordentligt eller flytta på sig. Och knappt hade han gått av (frivilligt...) förrän det klev på en kille med hörlurar som musiken liksom pyser ur hela tiden... BMM-psscht... BMM-psscht... BMM-psscht... och han SMASKADE ett stort, kläggigt tuggummi med öppen mun så saliven sprutade ut i takt med tuggandet... UNGJÄVEL... Jag ville bara nita fanskapet... BLEH. Jag kom nästan ända till Hökis innan jag hade taggat ner. Antagligen var jag mycket tröttare än jag insåg...

Så det är extra skönt att sitta i soffan nu, trött men mätt och nöjd, med ett glas rött i handen och en syrra i telefon. Planer för kvällen: göra så lite som det överhuvudtaget är möjligt. Och möjligen öva lite på dekadensen. Jag borde förföra någon också - i dekadensens tecken - men utbudet i mina hoods är tämligen klent, liksom. (Häromdagen fick jag tipset att nätdejta... "Det är så bra... man kan kolla in karlarna i lugn och ro... och svara på mail när man har tid... " Så kan det nog vara, men jag är mycket skeptisk. Tror inte det är min grej, liksom.) Så det får läggas på is. En annan sak jag borde göra är att dricka singelmalt och röka mig en aromatisk Cohiba. Men det får isåfall bli nästa helg, när jag har fått lön. Om det nu blir några pengar öer när jag köpt den där Rammsteinboxen De Luxe... ;-)

... i vilken vår hjältinna lånar

Jag hittade Soran Ismails videoblogg hos Ingalill på Fejsan. Den är så jävla glasklar i sin sågning av "riksmongot" Jimmie Åkessons "retorik" att jag bara inte kan undanhålla er den, me hearties:


... i vilken vår hjältinna mornar sig

Skön drömsömn och jag vaknade av mig själv en kvart i sex. Låg och drog mig lite och gick sedan upp. Det kändes faktiskt helt okej. Idag är det en sådan där dag som kräver en gosig, mjuk tröja, känner jag. Det får bli en svart med lite flätor och långa ärmar. Jag har inte stickat den själv, men går och fnular på om jag inte skulle låta nästa (eller nästnästa) projekt få bli en tröja till mig själv. Ett något mer lättjobbat projekt än det plommonlila, dock. Men först ska jag sticka en mössa till någon papperslös. Det är då själva FAN att det här i vårt bortskämda curlingland ska behöva vara på det viset att eländigt fattiga och desperata människor som kommer hit för att försöka hitta försörjning ska behöva smyga omkring, inte få sjukvård, inte ha mat varje dag och dessutom frysa öronen av sig. Jag vet inte om jag kan göra så mycket åt de problemen här och nu, förutom det där med öronen. Så då gör jag det. Sedan får vi se.

Medan jag dricker mitt morgonkaffe ser jag på SVT:s morgonteve och ett samtal om den nu alltmer uppblommande islamofobin. Det är skrämmande att SD med sin rasistretorik får så mångas öron; låt vara att det till största delen handlar om landets intelligensreserv och andra mentala kalhyggen, men det känns inte alls betryggande ändå. Snarare tvärtom, faktiskt. De ligger och svävar runt 4-procentsspärren nu och det är ingen bekväm tanke. Enda gången någonsin jag verkligen tyckt det är synd att jag inte är medlem i Svenska kyrkan var just vid kyrkovalet då vi alla skulle gått man ur huse för att mota bort dem, så de inte kommer in någonstans.

Vad gäller just "det muslimska hotet" hamnar ju fokus totalsnett. Några få som hojtar om sharialagar och som trakasserar obeslöjade kvinnor får alldeles för mycket utrymme och spelar SD rakt i händerna, medan den stora massan mainstreammuslimer inte alls håller sig med den sortens idéer. Snarare är det de som är hotade...

onsdag, oktober 21, 2009

... i vilken vår hjältinna är väl förberedd


After Worken var trevlig och avspänd. Lite god mat, ett glas vin och småprat. Bra så. Malin och jag tog sällskap hemåt på tunnelbanan och hade ett mycket intressant samtal. Jag har ofta det med Malin. Jag vet inte om det är hon eller jag. Det mest troliga är att det handlar om kombinationen. Vi pratar om relationer. Inte nödvändigtvis kärleksrelationer, men det också. Egna. Och andras. Inte som skvaller (skvaller är ganska tråkigt) utan mer från en fenomenologisk utgångspunkt. Detta att man ser vad man ser i andras relationer; men det man ser är vanligen bara det som paret - eller en enskild part - vill visa omvärlden. Egentligen har man inte en aaaaning om vad som pågår, ens mellan människor man känner väl. Hur många blir inte totalt överraskade av nära vänners separationer, eller skilsmässa och säger (eller tänker): "Men... de som alltid verkat så lyckliga och som sett ut att ha det så bra..?" Sådana saker pratar vi om, Malin och jag, när vi åker tunnelbana. Bland annat.

I morgon är det studiedag. Jag har förberett mig genom att lacka naglarna lila och lagt fram lite trevliga kläder. Det får räcka så. För fredagens Halloweentema har jag köpt svart nagellack (som jag lägger på imorgon kväll) och tagit fram en orange ljuslykta med ett litet spöke. Det får också räcka. I skolan har jag gjort ett par affischer och satt ihop en liten tävling med ordlekar kring Halloween. In English, of course.

Studiedag innebär också lite sovmorgon för mig. Det räcker om jag är på jobbet typ kvart i nio. Jag får alltså sova en extra timme! JÄJ! Och... jag tänker komma mig i säng alldeles strax så att jag verkligen får lite extra sömn också. Skönt och välbehövligt!

Sweet dreams, me lovely ones!


... i vilken vår hjältinna ska efterarbeta






















Om en stund är det dags för höstens första (enda? sista?) After Work. Det blir middag på Massagotti. Jag är inte hungrig. Typiskt. Men jag hade utvecklingssamtal som krockade med lunchen, så Ray tog med en lunchlåda från matsalen till mig. Tyvärr hann jag inte äta upp innehållet förrän för en och en halv timme sedan... så jag är fortfarande mätt. Men jag kanske kan peta i mig en Caesarsallad. Och ett par glas vin ska nog slinka ner.

... i vilken vår hjältinna tänker Till

Jag läser i dagens Metro att Rammstein gett ut en De Luxe-variant på sin box Liebe Ist Für Alle Da - innehållande glidmedel, handbojor och sex dildos - avgjutna av bandmedlemmarnas ädlare delar. Hmm... vem vill inte ha tillgång till åtminstone någon del av Till Lindemann, va'? Snart lön, ju! ;)

tisdag, oktober 20, 2009

... i vilken vår hjältinna pysslat nu igen

Idén fick jag i en artikel i DN för några veckor sedan. Den handlade om utställningen Craftwerk 2.0 på Jönköpings länsmuseum och via artikeln fick jag upp ögonen för Stéphanie Syjucos The Counterfeit Crochet Project... Det har kliat i fingrarna på mig sedan dess och nu har jag en väska klar (måste bara hitta ett diskret magnetlås, och så ska den fodras) och en annan i pipeline. Här är den färdiga:
















Den har sina skönhetsfel, men det är ju liksom meningen; hur kul skulle det vara att försöka göra en kopia?

Tillverkad både med en viss beundran av tidlös design och med en viss trötthet över sjukt dyra märkesväskor som inte har något mer av värde än andra väskor. Mer än credden, typ...
















Nu, me lovely ones, är det hög tid att sova. G'natt!

... i vilken vår hjältinna lyxmyser

Matilda och jag har ost- och vinmys på en tisdag! Svårslaget!

... i vilken vår hjältinna citeras

I väntan på ett lite försenat utvecklingssamtal sitter jag och dricker en mugg fesljummet kaffe (orka brygga nytt...) och bläddrar i Utbildningsförvaltningens inspirations- och informationstidskrift LÄRA.













En artikel handlar om seminariet om ungdomars vändprocesser som SALUT arrangerade på Tensta gymnasium i maj. Jag har sett den tidigare, men inte hunnit läsa igenom den. Mot slutet av artikeln finner jag till min förvåning att jag själv är omnämnd:

"Seminariet avslutades med några livs levande goda exempel från Salut som berättade om sin nya situation.
– I dag har jag 95 procents närvaro och
tycker att det är kul att gå till skolan, sa Simon Mangasha som tidigare hade hög frånvaro och extremt dåliga betyg på en annan skola. Läraren Magdalena Olsson berättade att hon och de andra lärarna prioriterade relationerna och jobbade nära eleverna.
– Jag har sett dem göra en jätteresa!
"

Sant, förvisso. Absolut. Men jag har inget som helst minne av att jag yttrade mig där? Antagligen börjar jag bli senil..?

... i vilken vår hjältinna förevisar, pt III

Ofta sitter vi i möte, på det här jobbet. Långmötena blir ofta i det här rummet:
















Där ska vi t ex sitta hela dagen på torsdag, som är studiedag. Rummet är ljust och trevligt, men stolarna inte särskilt snälla och där är kallt. Jag brukar ha min tjockaste halsduk och rejäla handledsmuddar när jag sitter där. Både som en slags statement och för att hålla värmen någorlunda.

Vi har studiedagar nästa vecka också. Tre stycken. En av dem (tisdag) ska vi besöka Skolforum och de övriga två ska vi vara här på jobbet. Kvalificerad gissning: det blir långsittning i ovanstående rum på måndagen, åtminstone...

... i vilken vår hjältinna väcks

Mobiltelefonen ringde halvtolv, när jag sov som skönast. Det var Jenny. Jag tänkte att hon kanske glömt kvar något viktigt, men nejdå... hon och John satt bara på nattbussen och diskuterade vilket som är det korrekta; att säga "your will be done" eller "your will shall be done"... Som jag fattat det handlar "your will be done" mer om en stark önskan (jämför "thy will be done" i Our Father-bönen) medan "your will shall be done" används när det handlar om en uttrycklig försäkran om att det verkligen ska hända... Och därmed borde bägge uttrycken vara korrekta - vart och ett i sitt sammanhang.

Fatta att det ibland är svårt att somna om..? ;-)

Lyckligtvis somnade jag ändå snabbt igen och sov gott tills det var dags att gå upp. Jag gör mitt bästa för att förjaga mörkret med tända ljus och gott kaffe. Snart fredag igen, tänker jag...

... och det ska väl Jenny till att diskutera engelsk grallimatik med en australier, me lovely ones.

måndag, oktober 19, 2009

... i vilken vår hjältinna mmsar

Prisad vare Buddha för teknikens under. Kolla vilka sötisar, va:

















Och det här är ännu mer likt:












You just gotta love 'em!