torsdag, april 30, 2009

... i vilken vår hjältinna tar helg

På väg från jobbet kommer jag genom gångtunneln och uppför trapporna, ut i solen. Den värmer skönt och när jag sneddar mellan fontänerna på torget kommer en doft av nygrillat kött drivande och killar mig i näsan. Jag blundar och tänker på grekiska dagar.

Jag går inom ett par butiker i all hast. Är sugen på en klänning, men eftersom jag inte vill se ut som en baglady köper jag mig en box rött istället och återvänder ner i underjorden. Tar tunnelbanan hem hit, där Olle sjunger om dom som väntar och solen steker på min balkong.

Det är helg, me hearties.

... i vilken vår hjältinna småglammat

Jag åkte till jobbet genom ett soligt Stockholm, med en riktigt skön fredagskänsla i kroppen. "Det är kungens födelsedag idag", sa busschauffören. "Aha", tänkte jag, "det är därför bussarna kör med flaggor. Jag som trodde det var för det är Valborg och vintern officiellt kommer förklaras ha rasat ut, ikväll".

Det var verkligen roligt att möta upp med Anna i stan igår och gå till Anchor och äta. Maten där är faktiskt helt okej. Såvida man inte söker direkt sensationella smaksensationer, förstås. Jag, som ju hade bestämt mig för en helt alkoholfri utekväll (med tanke på dagens jobb), fann mig plötsligt sittande med ett glas rött. Vete fan hur det gick till..? Lite senare fick det första vinglaset sällskap av ett andra och minsann om jag inte hann avrunda med ett stort glas mellanöl också. Under tiden hann vi prata massor och dessutom träffa lite trevliga vänner, bl a min löparhjältinna Linda som övertalade mig (jag var inte så svår, faktiskt) att vara med i hennes lag i Vårruset (jag vet att det heter Vår Ruset, men även medvetna särskrivningar ger mig svårartade eksem...) i slutet av maj. Det är inte alls särskilt ansträngande - man springer bara 5 km - utan ska faktiskt bli roligt! Dessutom ger det mig lite extra motivation för just springandet!

Bortsett från att jag och Anna ju ville sammanstråla och umgås var det ju också Apes IQ:s releasefest. Enligt uppgift skulle de gå på vid tio och det kändes helt okej, för min del. Men när jag sedan pratade lite med Bänke och han sa att de skulle gå på tidigast elva, och troligast efter tolv, så valde jag att åka hem istället. Där och då kände jag mig en smula småtråkig, men när min telefon stämde upp Aïcha tjugo över fem i morse insåg jag att jag fattat ett moget beslut. Anna hade ju varit förutseende och tagit ut en semesterdag idag, så hon blev antagligen kvar till slutet. Jag får prata med henne senare idag och höra hur spelningen var.

Nu ska jag jobba fram till lunch. Sedan tar jag helg och åker hem. Eftermiddagen och kvällen är vikta för parkhäng, något gott att äta (kanske grekiskt idag?) och så Olle Ljungström på Rival. Dessförrinnan tänkte jag faktiskt springa en runda. Vädret är alldeles för härligt för att jag ska vilja stänga in mig på ett gym, idag.

Apropå träning, förresten... haha... I natt drömde jag att jag hamnade mitt i en tävling... av misstag... men vann. En tävling i... stavgång. Yeah right. As if... :P

Fånga dagen, me lovely ones!

onsdag, april 29, 2009

... i vilken vår hjältinna mornar sig

Det går rätt fint, med hjälp av kaffe och lite morgonnyheter på SVT1. Solen börjar leta sig fram mellan husen och det verkar bli en ganska fin dag, det här. Om jag orkar, efter jobbet, ska jag träffa en Anna för lite god mat och har jag ännu mer ork blir det en releasefest på Anchor. Alkoholfri för min del, dock. Arbetsdag även imorgon, om än halv.

Stay tuned, me lovely ones!

tisdag, april 28, 2009

... i vilken vår hjältinna tvättar

Kvällen är så mjuk och mild när jag går ner till tvättstugan. Det är en kväll för tända ljus och te på min balkong. Det är en kväll för långsamma samtal och tillbakalutad jazz. Det är en kväll för tystnad och goda tankar.

Och nu har Stockholm blivit grönt. Det hände när jag vände huvudet åt andra hållet, en liten minut. Jag märkte det idag när jag for genom staden och tåget då och då dök upp i grönskan, ur underjorden. Sommaren går inte att hejda nu. Våren klarar inte att hålla emot så länge till.

... i vilken vår hjältinna gör en Loe










En riktigt rolig bok är Erlend Loes Fakta om Finland. Har ni inte läst den vill jag rekommendera den å det varmaste. Har ni läst den vet ni vad jag menar.

En sak har han dock missat i sin bok; finnar är väldigt mycket släkt. Med varandra. Så nu vet ni det.

... i vilken vår hjältinna säger nej

Enligt en färsk rapport är det så att det faktum att Sverige ligger högt i antalet anmälda våldtäkter inte enbart, som man kunde tro, beror på att vi är särskilt anmälningsbenägna utan på att det faktiskt också begås fler våldtäkter. Forskare säger att detta bland annat beror på att svenska kvinnor får lov att säga nej in i det "sista" (en annan starkt bidragande orsak är efterfester).


Det jag inte förstår är hur antalet faktiska våldtäkter kan öka pga detta? Är det så att män blir så provocerade av detta nej att de våldtar i rena ilskan? Eller är det "bara" så att de inte hörsammar nejet och kör på? Och... om en kvinna vill säga nej, men inte får/kan - är det mindre våldtäkt då om mannen ändå genomför samlaget? Blir hon mindre kränkt?


Jag förbiser inte det faktum att somliga kvinnor använder sig av sex som en maktfaktor, likaväl som att somliga män gör det. Men vill man inte så vill man inte. Och blir man tvingad att ha sex mot sin vilja är det våldtäkt. Och ska anmälas.

... i vilken vår hjältinna läst Metro

Är det en slump att på vänstersidan, på ett uppslag, skrivs det om ägaren till ett stödboende för unga som försnillat pengar och bl a använt dem till en hårtransplantation och på högersidan, på samma uppslag, är det en halvsidesannons som riktar sig till tunnhåriga? ;-)

... i vilken vår hjältinna kommer igen

Jag har ingen feber. Alltså åker jag till jobbet, trots att näsa och ögon rinner och huvudet värker. Jag har dock laddat med ett lugnt schema (för mig - mina elever ska få jobba desto mer! ;-)) och en trave pappersnäsdukar. Och träningsväskan får stanna hemma. Jag fixar inte att gymma idag.

Det är mulet ute. Just idag gläder det mig lite. Det är som att det är lite lättare att vara ofrisk om vädret är lite tristare.

Jag började med Sonja Åkesson igår, men det var svårt att hålla ihop tankarna. Hon kräver eftertanke och långsam läsning. Och så kunde jag förstås inte låta bli att tjyvkika lite i Majakovskij, också. I boken Jag! finns också en vettig introduktion till honom med bland annat lite bakgrund till några av hans dikter. Sådant underlättar inte bara läsningen utan också förståelsen. Optimist som jag är tar jag faktiskt med mig den boken som tunnelbaneläsning idag.

Jag slölyssnar på morgonnyheterna på teve. Ungdomar verkar tycka att de behöver pigga upp sitt liv genom intag av... muskot. Öhm... Själv använder jag muskot sedan åratal tillbaka; få saker verkar så upplyftande på exempelvis spenatstuvning och potatismos - och därmed också på mitt liv.

Ha det gott idag, me lovely ones. *snörvel*

måndag, april 27, 2009

... i vilken vår hjältinna skådat ljuset

Det är precis en sådan här jag vill ha över mitt köksbord:

... i vilken vår hjältinna ligger på sitt yttersta

Uppbådande mina sista krafter vacklade jag ner till affären för att köpa mjölk, yoghurt, bananer och ägg. På väg hem släpade jag mig in i tobaksaffären för att hämta ut mitt bokpaket som legat och väntat en vecka. Nu ska jag laga te och lägga mig tillrätta i soffan med kuddar och filt och fokusera på överlevnad. Jag dör åtminstone inte ensam:

















Frågan är bara; vem ska jag börja med..?

... i vilken vår hjältinna fruktar det värsta

Naturligtvis skulle det drabba just mig.

















Det är förstås svininfluensan jag fått.

... i vilken vår hjältinna gör ett påpekande

Jo... jag vill bara säga det att det är väldigt synd om mig. Jag är förkyld som en hel karl. Snart har jag förbrukat hela mitt lager av pappersnäsdukar. Och näsan fortätter att rinna... BLEH.

... i vilken vår hjältinna viker ner sig

Jag stannar hemma idag. Det hör sannerligen inte till vanligheterna, men jag har sovit uselt inatt. Huvudet bankar, halsen svider och ögon och näsa bara rinner. Lätt feber. Jag gick visserligen upp - efter viss tvekan - i vanlig tid och tog en dusch men jag känner nu att jag helt enkelt inte bör åka till jobbet. Trist. Det är väl priset jag betalar för att ha vistats ute i den bedrägliga vårvärmen. DÄM.

söndag, april 26, 2009

... i vilken vår hjältinna noterar

... att medan en nyfödd bebis som kanske kan rädda livet på sin svårt sjuka bror, genom stamcellerna i navelsträngen, får såväl förstasidan på DN som flera sidor i söndagsbilagan... får de tolv pakistanska barn som dödades vid lek med en till fotboll maskerad bomb tre rader långt ner på sidan 17.

... i vilken vår hjältinna hunnit med lite av varje

Utflykten till Riksdagshuset var trevlig. Visserligen fick vi vänta lite - vilket en del tycker är frustrerande - men guidningen var koncis och utan några longörer och våra elever fick tillfälle att ställa många bra frågor. Via en titt in i en polishusbil gick vi sedan till en något udda servering - Citykyrkans konditori - för att äta lunch. Efter maten tog vi kaffe ute på balkongen och blev sittande både länge och väl och samtalade om politik och tjejgrejer och allt möjligt. Så småningom skildes vi åt efter att ha ätit glass på Hötorget. Jag drog mig neråt söder eftersom jag skulle träffa P vid Södra Station. När vi sammanstrålat gick vi till Tantolunden och hittade en fin utsiktsplats i solen. Där satt vi och drack god slovakisk öl och småpratade några timmar för att sedan raskt ta oss ner till en indisk restaurang på Ringvägen, där vi serverades några smäktande ragor till den kryddstarka maten. Poorva Express var en ny bekantskap, men ska helt klart upplevas igen!

När vi satt där och hade det gott dök tanken på mera musik upp. Gamla Zodiac Mindwarp skulle spela på Harry B James... Jag erkänner villigt att jag inte lyssnat på dem tidigare (jag hade lite annat för mig på åttitalet...) men är alltid pigg på bra musikupplevelser så vi hastade dit. Vi hade inte behövt göra oss sådan brådska då de inte gick på förrän framåt midnatt, men medan vi väntade hann vi både dricka mer öl och kolla in kända och okända i publiken. Där var mer än ett känt fejs från Sweden Rocksammanhang och några fick sig en kram och andra inte. ZM var roliga och röjiga och jag glömde alldeles bort att jag hade skoskav av mina nya converse...

Plågsamt medveten om det blev jag först när vi kom neråt tunnelbanan, på väg hem, och när vi hoppade av nattbussen för att gå sista biten hem var det tokstopp. Jag fick helt enkelt ta av mig skorna och traska hem i strumplästen... Håhåjaja...

Den sena hemkomsten fick till följd att det blev en ganska rejäl sovmorgon igår och en slow start på dagen. Men så småningom tog vi oss samman och tog picknickgrejerna och promenerade ner till en fin klippa vid sjön där vi tillbringade ett par soliga timmar. Till slut kändes vinden lite väl kylig och då gick vi hem igen och sedan tillbringades kvällen i soffan med allehanda musik. Youtube är en veritabel skattkammare när det gäller musikaliska strövtåg! Vi började med nordindisk musik... hamnade så småningom i Mississippideltats tidiga nittonhundratalsblues... reste framåt i tiden igen via bl a Stevie Ray Vaughan... lyssnade på George Michael och Elton John (jo... det är sant! ;-))... och så småningom avrundade vi fint med en utdragen indisk raga igen...

Att tillbringa en stillsam söndag i solen på sin balkong, i det bästa av sällskap och med en god brunch och DN, är en fin sak. Hela min helg har varit fin. Hoppas er har varit det också, me lovely ones.


torsdag, april 23, 2009

... i vilken vår hjältinna fundrar

På mitt gym finns ett tjejgym. Dvs en avdelning som enbart är för tjejer. Man måste ha passerkort för att komma in och fönstren är frostade så att insyn utifrån är omöjlig. Ändå är det inte ovanligt att en del tjejer tränar beslöjade. Det ser väldigt varmt och bökigt ut. Och jag undrar naturligtvis varför de är beslöjade när män inte har tillträde till lokalen? Jag borde givetvis fråga och jag kommer att göra det, nyfiken som jag är. Men än så länge utbyter vi bara vänliga leenden och idag hjälpte jag ett par kvinnor med inställningar på maskinerna. Vi pratade lite om träningen och att det är ett fräscht och bra ställe att träna på. Prisvärt också. Men om slöjorna har vi inte pratat. Än...

Nu ska jag trilla i säng. Imorgon ska vi göra studiebesök i riksdagshuset, äta på ett trevligt café (våga vägra mackedonken!!!), gå på Stadsmuseet och se I huvudrollen: Stockholm samt - om vi får lust - åka upp i Katarinahissen. Inte alls omöjligt att det blir glass på Södermalmstorg, också! Imorgon ska det bli soligt och varmt! Underbart!

G'natt, me lovely ones!



























(Träna i min burka? Knappast...)

... i vilken vår hjältinna är utsövd

Det är en konstig känsla att kliva upp före halvsex och faktiskt känna sig utsövd. Å andra sidan är det ju inte så konstigt om det inträffar ibland, när jag somnar före nio...

onsdag, april 22, 2009

... i vilken vår hjältinna hettat till

Trött och frusen var jag när jag traskade de få minuterna från bussen och hem. Jag ville bara laga te och krypa ihop i soffan med kudde, filt och teve. Men jag drog ändå på mig träningskläderna direkt (innan jag liksom hann känna hur varmt och gosigt det var härinne) och gav mig ut på en halvmilarunda. Det kändes faktiskt helt rätt ända från början. Underlaget ute i skogen är så skönt nu; lite halvmjukt och ingen lera och gegga alls. Jag känner att om jag kunde springa enbart i skogen skulle jag kunna springa längre och tycka det vore ännu roligare. Att springa en bit på grusvägen och över en övningsgolfbana, som jag gjorde idag, är ganska tråkigt och enahanda även om det handlar om en relativt kort sträcka. Jag fick förresten publik en bit i skogen. Två rådjur gick omkring och gjorde vad det nu kan vara som rådjur gör. De blev inte alls rädda, heller, utan makade bara på sig lite från stigen när jag kom springandes...

Väl hemma var jag rejält hungrig och i en gryta hivade jag ner skivad morot, lite ingefära i skivor, salt, svartpeppar, en stor krossad vitlöksklyfta, två fina kycklingfiléer och några stora broccolibuketter tillsammans med lite vatten. Det fick puttra på medan jag tog en välgörande och upplivande dusch. Sedan mumsade jag i mig den snabba kycklingsoppan medan jag tittade på teve, där Jonas Gardell besökte sin barndoms Enebyberg. Ingefäran och vitlöken gav härlig hetta åt den enkla anrättningen och nu är jag varm och skönt pigg istället för trött och frusen.

Skönt, me lovely ones! Skönt!

... i vilken vår hjältinna lämnar ett erbjudande

Jag håller på att trilla av stolen av pur trötthet. Lunchen innehöll inget som kunde ge mig ens ett uns av rå energi.
Ett kungarike för en chokladkaka!
Någon..?

... i vilken vår hjältinna önskar er alla



















HAPPY EARTH DAY!!!

... i vilken vår hjältinna tänker om lappkast

Jag vet inte om jag tycker att Obama ökar i trovärdighet när han svänger fortare än en vindflöjel i orkan... Efter att Cheney (som ju själv är delaktig i skurkerierna) gått in och försvarat CIA:s brottsliga brutaliteter, och demokraterna uttalat stark kritik mot att låta förbrytarna gå fria, vänder Obama sin eleganta ytterrock i motvinden och kan tänka sig att det ändå ska bli åtal mot de som haft fingrarna i den syltburken...

Men - det är ändå en bra sak att det [förhoppningsvis] blir gjort. Måtte nu USA:s justitieminister ta sitt ansvar. Det skulle inte skada om Sverige gjorde samma sak, när vi nu faktiskt har möjligheten att göra det.

tisdag, april 21, 2009

... i vilken vår hjältinna tänkt

Häromdagen skrev jag att det känns som att jag inte hinner tänka så mycket som jag borde. Nu har jag tänkt på det. Att man inte ska tänka för mycket. Och att man ska tänka på rätt saker. Det har jag också tänkt på. Rätt saker, alltså. Jag vet nu hur jag vill ha det med några av de allra viktigaste sakerna. Det innebär att jag också har tänkt på vad som är viktigast. Jag har inte tänkt färdigt. Tankar tar tid. Men jag är på väg. På god väg. På rätt väg.


























(Think Tank. Banksy.)

... i vilken vår hjältinna gjort en god gärning






Idag gjorde jag ett undantag. Den jättepigga, söta och synnerligen driftiga lilla elvaåriga tjejen som kavat klev på tunnelbanetåget för att sälja majblommor fick mig på fall och jag köpte en pin av henne. Det är för en god sak och jag kände mig inte särskilt lurad.

För övrigt var det skönt att sitta och lyssna på Leonard Cohen och bara låta tankarna slira omkring efter jobb och ett rejält gympass. Jag försökte att inte störa mig på alla de dofter som susar omkring när en massa människor trängs med varandra. Karlen som satt mittemot andades tungt genom munnen och luktade snus. Den där kvalmiga, sötunkna lukten är lika äcklig som den doft en kvinna medförde i form av något som kan ha varit en fimp i fickan, eller kanske var hon bara nyrökt. Det är faktiskt inte så kul heller när en ung tjej sätter sig bredvid och luktar som att hon marinerats i äppelshampo, heller. Jag kanske skulle öppna min träningsbag och vädra lite träningskläder..?

... i vilken vår hjältinna känner sig skeptisk

Där ser man. I dagens DN läser jag att Obama kommer att ge sitt fulla stöd till CIA trots deras brott mot mänskliga rättigheter. Det har framkommit att man vid inte mindre än 266 tillfällen använt waterboarding som förhörsmetod, mot två misstänkta al-Qaidaledare. Och nu lovar alltså Obama att skydda deras identitet, kallar dem "spjutspetsen i försvaret av nationen" och säger att "jag ska vara lika energisk när det gäller att skydda er, som ni är när det gäller att skydda det amerikanska folket". Fi donc.

måndag, april 20, 2009

... i vilken vår hjältinna varit modig



Jag har varit hos tandläkaren idag. Det var nödvändigt, men inte desto mindre modigt. Dock var det en helt superrar tandläkare. Lätt på handen och mycket vänlig. Priset är dock inte vänligt, men det är åtminstone en bra bit lägre kostnad än hos Folktandvården vilket känns som en liten lindring. Jag ska tillbaka nästa måndag och laga mer och få en avgjutning för kronan. Det går alltså inte att göra något annat än att sätta i en pelare och en krona... *suck*





















Studiedag på jobbet idag så på lunchen struntade jag i att gå och äta skolmat och tog istället en halvmils snabb promenad i solskenet. Det finns fina strövområden och skogsstigar nära jobbet vilket jag givetvis vill utnyttja! Efter tandläkarbesöket åkte jag hem och åt lite lätt, bytte om till tränigskläder och sedan gick jag ner i källaren och hämtade upp min cykel. Den såg lite ledsen ut och var tråkig att cykla på. Växlarna liksom slirade. Så jag cyklade ner till den lokala cykelverkstan och till det facila priset av 300 kronor får jag en "vårservice" på den, med översyn och justering av växlarna, smörjning av kedja och lite annat pyssel. Det blir fint att ge sig ut och bese Stockholm från cykelsadeln! Jag har införskaffat en cykelkarta och har för avsikt att så småningom hitta en bra cykelväg till jobbet så jag kan få lite skön extramotion!















När jag lämnat cykeln tog jag en halvmilarunda. Jag springer inte så särskilt fort, men jag springer hela vägen och ska nu börja bygga på rundan så att jag snart springer en mil igen. Målsättningen är att springa Midnattsloppet i slutet av sommaren, som en extrapepp!

Ett långt varmt bad och sedan ett samtal med Johanna får avrunda min dag. Nu ska jag strax krypa i säng med en bra bok. De sköna bilderna är från lördagens utflykt! Visst är det fint, me hearties?

... i vilken vår hjältinna bildat sig













P tipsade mig häromdagen om att Mattias Gardell skulle göra ett författarbesök på Farsta bibliotek. Så jag tog bussen dit, igår eftermiddag, och fick två mycket inspirerande och intressanta timmar! Jag har ju läst boken han pratade om - Tortyrens återkomst - men även för den som inte hade gjort det var föreläsningen troligen mycket givande eftersom han, på ett pedagogiskt och klart logiskt sätt, utvecklade det han berättar om i boken. I all korthet kan sägas att tortyr gjorts laglig av USA i kampen mot terrorismen, och att de därvidlag åsidosatt allt vad genèvekonventioner och human praxis heter. Dessutom har de gjort detta på sedvanligt maktfullkomligt och übermänskligt vis och framställt sig som aktörer i det godas tjänst. Självuppoffrande filantroper hela bunten.







Not.







Men... läs boken, hörni!




















Den är mycket angelägen eftersom den inte alls bara är ute efter att svartmåla amrisarna (varav många inom systemet kraftigt ifrågasatt det som skett) utan vill varna för något mycket allvarligare; i vårt globala samhälle blir en rättspraxis som exempelvis sanktionerar tortyr inte bara ett enskilt lands praxis utan det globala samhällets. Och en av anledningarna till att Guantánamo nu kan stängas är att det inte längre behövs - det finns numera ett "globalt Guantánamo". Syftet med Guantánamo - att bl a visa omvärlden vem som bestämmer och vad som händer med dem som försöker sticka upp - är uppnått. En annan allvarlig sak (som jag skrivit om tidigare) är att alla verkligen inte är lika inför lagen; varför har annars ingen ännu åtalat Rice, Rhumsfield, Cheney m fl för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser?
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Även helgen i övrigt har varit najsig. Lördagen bjöd på sol och vindar och en utflykt till Torö och en två timmars promenad längs kusten där. vackert! Och - vilket inte är så vanligt i Stockholms skärgård (om man inte beger sig ut i havsbandet) - en nästan obruten horisontlinje. Bilder kommer ikväll, eftersom jag hade glömt min USB-kabel här på jobbet.
Solen skiner även nu, och vinden är kylig. Arbetskamraterna börjar droppa in, jag ska fylla på mitt kaffe och sedan ska vi ha studiedag. Klockan tre ska jag till tandläkaren... BLEH.

lördag, april 18, 2009

... i vilken vår hjältinna roar (?) sig med matematik


Jag läser dödsannonserna i dagens DN. Själva annonserna är inte roliga, såklart. Men de är spännande. Varje liten ruta rymmer ju berättelsen om ett helt liv. Egentligen flera liv, t o m. Men det som roar mig just den här lördagsmorgonen är att kika på symbolerna som folk valt att pryda annonserna med. Förr var ju någon form av kors det absolut vanligaste och jag tänkte att det nog fortfarande är så att korsen är i klar majoritet även om det även finns många andra symboler som numera används. Jag räknade antalet annonser. De var 95 till antalet. Av dessa var faktiskt bara 30 prydda med någon form av korssymbol (och då har jag varit generös i min bedömning och släppt igenom både en tro-hopp-kärlekssymbol och något som kan vara ett spretigt kors men eventuellt föreställer en snöstjärna...). 31,6%, alltså. De övriga 68,4 procenten bestod av liljekonvaljer, katter, fopollar, DIF:s logga, fåglar, båtar, en brödkavel (?!), segelflygplan, en liten ängel, dragspel, fjärilar, dansande par, en cykel, böcker, hjärtan, ånglok, loggan för Degerfors IF, hantverkarsymboler och en skidåkare.

Alla dessa bilder. De bidrar till berättelserna om de dödas liv.

fredag, april 17, 2009

,,, i vilken vår hjältinna öser järnet

Just nu känns det som att livet rusar i 180 knyck. Minst. Jag tänker ofta att jag borde stanna upp och tänka. Men så pressar livet på från alla håll, och jag finner mig själv rusa vidare. Timme läggs till timme och dag till dag och ibland verkar veckorna bara bestå av måndagar och fredagar.

Visserligen blev det en del tid för tänkande och reflekterande de där dagarna i stugan, men det var som om jag inte riktigt orkade tänka tankarna färdigt utan bara stängde av och blev helt blank. Vilsamt - visst. Men jag kommer ju ingenvart.

Vad är det jag vill, eller behöver, tänka på, då? Ptja... allt möjligt. På mina vänner, planerna på en inflyttningsfest, på mina barn, på kreativa processer och idéer, på framtiden som ju bara passerar om jag inte gör upp åtminstone någon form av enklare planering eller skiss för den, på P, på att jag fortfarande inte fått upp spegeln i hallen och hyllan i köket och inte har jag ringt Catharina heller, fast jag tänkte gjort det redan förra veckan.

Vad gör jag egentligen av min tid? Jag går upp före halvsex (ännu tidigare när jag ska simma), jobbar, tränar, äter, bloggar, slösurfar, tittar förstrött på något halvt teveprogram och lägger mig aldrig senare än 21 på vardagskvällarna. Somnar som en sten. Ibland tar jag ett städröj (som igår) eller vattnar mina växter. På helgerna ska jag både försöka hinna med livet och vila efter veckans vedermöder och samla energi till en ny vecka. Men ofta sover jag ännu mindre då. Har det gott och mysigt och visst kommer jag ut på träningsrundor också, men så mycket mer blir det inte. Jag orkar liksom inte. Åtminstone inte särskilt ofta.

Men kanske hade Hävvy rätt när hon sa att det kan bli så när man flyttar; att det tar ett tag att landa i allt som är nytt. Jag har visserligen en rätt gedigen flyttvana men den här flytten var nog den mest "extrema" jag gjort. Inte för att jag vill ha den ogjord, då. Ånej, verkligen inte. Bit för bit landar jag väl ändå och kommer att dra mer och mer nytta av det Stora Plus det är att bo i en riktig storstad.

På söndag t ex ska jag gå på en föreläsning med Mattias Gardell, som ska prata om Tortyrens återkomst. Bara en sån sak, va'?! :D För morgondagen finns planer på såväl en tur ut i skärgården (det ska bli soligt men kallt med nordlig vind) som ett besök på Zita för att se en film med P. Nästa lördag kan det bli retur på "parmiddan" från häromsistens och veckan därpå blir det releasefest på Anchor för Apes IQ, Olle Ljungström på Rival och ett 40-årspartaj. Ikväll var det middag med några arbetskamrater. En synnerligen avslappnad och trevlig grej!

Så... jag gör ju lite mer än bara ätasovajobbaträna, iofs. Det gör jag.

Men - när ska jag hinna tänka, då? Det återstår att lösa. jag ska sova på saken. Nu.

G'natt, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna är smått fredagsfin

Jag fortsätter med mina Fina Fredagar. Kollegan Marianne hänger på ibland. Så länge jag blir lite helgpeppad av idén kommer jag att köra vidare.

Fredagsfina saker är t ex att det är nystädat och fint härhemma. Växterna vattnade. Ett nytt litet monster är under jäsning i köket, kaffet är starkt och gott och efter jobbet ska jag först träna och sedan äta en tidig middag med några arbetskamrater. Andra fina saker är att jag redan helghandlat det mesta, att det ska bli högtryck i helgen (ut i skogen!) och så P, då.

Vad gör er Fredag Fin, me lovely ones?

torsdag, april 16, 2009

... i vilken vår hjältinna köpt lite porrbilder















(Mostafa från Rosengård som jobbar i Kista.)
Idag var det dags för polismuseet ute på Gärdet. En del av eleverna var rätt skeptiska till att åka dit. De är inte överdrivet förtjusta i polisen. Flera har haft "närkontakt", om man säger så...

Men iväg kom vi, med fem killar och två tjejer, och väl framme fick vi en mycket fin guidning av en man som inte själv var polis (en bra sak!) och som berättade och frågade och diskuterade med våra ungdomar så att de drogs med och var väldigt aktiva. De hade massor av vettiga frågor och fick veta just sådant de tyckte var spännande. Vem kan bli polis? Hur blir man det? Måste man vara bra på svenska? Vilka fysiska inträdeskrav finns? Hur ofta använder polisen sina skjutvapen (sällan - inte alls som i Beck och liknande filmer och serier...)? Varför är uniformen blå? Hur tung är insatsstyrkornas utrustning? Vem kan jobba i insatsstyrkan? Finns det tjejer där? Vilken pistol använder polisen (Sig Sauer, i tre storlekar)?
Två av killarna lyste upp lite när de fick frågan om de kanske känner Mostafa eftersom de bor i Kista, där han är polis. Och visst känner de honom. Han är rätt okej. Rätt okej. För att vara polis, då. Spelar fopoll ibland. Och kommer fram och pratar. Det är mycket bättre när poliserna kommer fram och vill prata än att de bara kör förbi och tittar genom bilfönstren. Men givetvis är de "bara ute efter information"...

Och vi fick se resultatet av olika sorters våld mot kroppen, höra om inre blödningar och berättelser om ungdomsvåld (ett ord som f ö inte förekom före 1980-talet).

En utställning handlade om beslagtagna bilder. Porrbilder. Från ett beslag polisen gjorde 1903. De ansågs grovt pornografiska och fotografen blev förklarad sinnessjuk eftersom de ansågs som bevis på hans homosexualitet. Oh well, här är ett par exempel. Döm själva om den pornografiska halten i dem...


































Själv tyckte jag de var fina och köpte några som vykort att rama in. Olaglig och synnerligen stötande porr 1903. Vykort 2009...

... i vilken vår hjältinna biter ifrån

Egentligen bet jag inte alls hårt. Det var en sån där torkad fruktbit i morgonmüslin, bara. Men den verkar ha träffat en svag länk i det som är mina tänder; plötsligt gick en hel tand av. Men FAN då, vad jag inte har råd med det. :(

Eller... jag har nog pengarna. Men det som ryker är större delen av min semesterkassa, skulle jag tro. Helvete. Och någon platteve till sovrummet lär det verkligen inte bli.

onsdag, april 15, 2009

... i vilken vår hjältinna packar in

Sitter i tevesoffan med inpackning i håret. Efter att ha dragit ut på det hela i det längsta har jag nu änteligen lagt ny färg i håret och nu efterbehandlar jag alltså. Tanken på att bli blondin igen har tagits upp på sistone, men det är en jäääädrans procedur att färga av håret och risken finns att jag sabbar det helt och måste klippa det kort. Och det vill jag liksom inte.

Egentligen lekte jag med tanken på att ta en halvmils joggingtur efter jobbet, men det var så skönt att bara komma hem att jag la planerna på hyllan. Men imorgon ska jag i gengäld köra den långa rundan runt sjön. 12 km. Jag lär knappast orka springa hela vägen, men jag ska verkligen göra ett seriöst försök. Troligen kan jag komma hem något tidigare eftersom vi ska besöka utställningen Man vill ju bara ha respekt (med museiguide, pärlisen - men jag har dig i åtanke för annat!) på Polismuseet ute på Gärdet, efter lunch, och sedan skiljas åt efter visningen. Och de ljusa kvällarna gör att jag kommer att ha gott om tid att runda sjön i fullt dagsljus. Ljuvligt!

Vår intendent Leo kom med en inbjudan till middag på fredag och jag tackade ja. Det blir en tidig tillställning, med flera av arbetskamraterna, eftersom vi ska komma direkt efter jobbet och äta senast vid halvsex-sex. De har en liten, liten bebbe också så jag antar att jag kommer att vara hemma i mycket god tid. Bra, för jag har lite andra planer, också... ;-)

Nu är det dags att skölja ur inpackningen och dagen till ära ska jag minsann ploppa håret! Jag hinner så sällan göra det nuförtiden, men i gengäld ska jag ploppa det över natten. Haha... ska bli kul och se hur det blir! När jag ploppat in håret ska jag packa in mig själv i duntäcket och läsa lite innan Jon kommer. Jon Blund, that is.

G'natt, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna kickstartat

Telefonen pep klockan fem. 05.00, alltså. Efter en liten tvekan klev jag upp och gjorde mig klar och tjugofem minuter senare traskade jag till andra busshållplatsen för buss till Gullmarsplan och sedan t-bana till jobbet. Eller rättare sagt: simhallen. I väskan hade jag simgrejer och en fruktsallad med vaniljyoghurt, som jag gjorde i ordning igår kväll. Hängde på låset när simhallen öppnade 06.30 och sedan simmade jag 1000 meter. Hur skönt som helst att kliva ner i det varma vattnet och glida iväg! För att inte tala om hur skönt det var att komma till jobbet strax efter halvåtta (vilket jag iofs brukar göra) och sätta på P1, starta datorn, laga en kanna kaffe och sedan läsa mejl medan jag mumsade i mig min sallad.
Nu har kollegorna droppat in och arbetsdagen rullar igång. Ha det gott idag, me lovely ones!

tisdag, april 14, 2009

... i vilken vår hjältinna tar nya tag

Nu är det bara att sikta mot nästa tusental. ;-)

Jag tror vi hade elevrekord idag. Klassrummet var fullt och ändå fattades flera. Gutt! Vi har startat upp Tema: Stockholm och en del tyckte det var kul och andra pallade inte att jobba alls. Men det är inte så underligt - det finns många andra saker som händer i deras liv och som kan vara svårt att släppa bara för att det råkar vara lektion. Då får det bli lite prat och nack- och ryggmassage och mycket lyssna.

Efter jobbet gick jag till gymmet och jag var verkligen tokladdad; körde 30 riktigt tuffa minuter på crosstrainern, så svetten forsade, och sedan gick jag runt på "mina" maskiner och körde 3x10 reps på samtliga och med redig belastning, sådär att jag bara måste stöna och stånka lite, vilket verkar vara skitstörande för de damer som sitter på träningscyklarna och småtrampar lite lojt medan de skvallrar och läser veckotidningar. Det är ju så att all rörelse är bättre än ingen alls, och tur är väl det för annars fattar jag faktiskt inte vad de gör där. Kanske får vara ifred för ungar och sina män? Hmm... det kan jag faktiskt köpa. Mammor behöver andningshål och egentid. Apselut.

På tunnelbanan klev han på igen... Tommy. Han skiljer ut sig från de andra som tigger genom att ställa sig i vagnen, irra osäkert med blicken en stund och nästan se ut som att han vill hoppa av och sedan tar han ett djupt andetag, öppnar munnen och säger: "Jag heter Tommy och jag är bostadslös. Jag har verkligen ingenting..." på bredaste skånska. Det är det lilla talet han framför - där han ber om pengar, lite mat eller dryck eller kanske bara ett leende - och dialekten som gör att jag får svårt att släppa honom med tankarna. Men jag bara ser ut genom fönstret. Undviker ögonkontakt. Ger inte. Ler inte. Antagligen är han som de allra flesta andra och är rätt organiserad och kanske drar in okej med pengar, dessutom.

Och ändå...

... i vilken vår hjältinna har gjort ettusen


Inlägg!

måndag, april 13, 2009

... i vilken vår hjältinna avger en kärleksförklaring


















Tänk så bra det kan bli ändå, va'? Hur eller hur (intressant sydöstsmåländskt uttryck - eller hur?;-)) blev det avresa till stugan på långfredagseftermiddagen. Vädret var rätt fint och trafiken ganska lugn och precis som planerat kom vi fram i skymningen så vi hann packa ur bilen innan det blev helt mörkt. Vädret var helt klart och det var så vindstilla att vi kunde tända värmeljus på bordet på verandan och sedan sitta och vaka in nattmörkret, medan vi drack öl och åt baguetter med rökt lax och skagenröra. Vi lyssnade på tystnaden, endast avbruten av kanadagässens läten och storlommens skrik. Magiskt.
Jag älskar den där platsen på jorden.



























Det finns liksom inte så mycket att skriva om dagarna vid stugan, egentligen. Man sover. Vaknar av att solen lyser in genom det lilla fönstret på sovloftet. Tassar upp på raggsocksfötter och går nerför trappan och öppnar dörren ut mot verandan. Får solen i ögonen och drar på gummistövlar och knatar bort till dasset. Full kräm på fågelsången och vattnet glittrar och kluckar mot den stora stenen som sluttar rakt ner i vattnet. Fram med lite bôs och stickor och torr tändved och få fyr på brasan så man kan koka upp kaffevatten över elden och sedan duka sig en kunglig frukost med mackor och gott pålägg och grönsaker och ägg och sitta på verandan och se ut över sjön och planera dagen, dvs att göra så lite som möjligt. P donar med sitt fiske och jag sågar och hugger ved och knatar i skogen för att hitta torrt att elda och sedan sitta vid elden, mata den, dricka mer kaffe och lösa korsord, kanske läsa lite, ta en vända i skogen och fotografera myror eller bara dåsa i solvärmen. Och tänka.



















Tiden går så sakta, så sakta och inte mycket händer. Ett par knipor går in för landning inne i den lilla viken och ägnar sedan timmar åt att dyka efter vad-det-nu-är-knipor-äter. Kanadagåsparet ute på den lilla ön kommunicerar med varandra och andra gäss. En flock tranor flyger högt över sjön och en ensam korp glider förbi. En förbisimmande groda blir en trevlig sensation. En liten fågel med rostfärgat bröst närmar sig och går runt på backen vid elden och pickar målmedvetet. Vi kollar i fågelboken och får inte bara veta att det är en rödhake utan att det dessutom är en liten "tillitsfull" fågel. Och det kan ju stämma med tanke på hur oblygt den spatserade omkring och tog för sig.

När hungern börjar göra sig påmind grillar vi medhavt kött som frusits in i marinad och sedan får tina sakta. Till köttet blir det grillade potatishalvor och grillade grönsaker. Vin. Lite godis, choklad och cookies får utgöra desserten.

















När kvällsmörkret faller sitter vi med filtar i brassestolar och matar elden, dricker vin, pratar och tittar på stjärnorna. Väntar på fullmånen. Tystnar emellanåt och bara tar in tystnaden. Men riktigt tyst blir det ändå inte. Fåglarna runt sjön verkar ha en lika knas dygnsrytm som vi och i skogen på andra sidan viken kan vi höra hur det knakar och brakar när en älg kliver på torra, nedfallna grenar. På påskaftonskvällen pangades det med gevär och smällare på gårdarna i trakten och även om husen inte ligger särskilt nära färdas ljudet långt över vattnet. När vi blir sugna på musik, och tröttfrusna dessutom, går vi upp till bilen, drar på värmen och lyssnar på allt från Pink Floyd och Trettioåriga kriget till Helloween, i bilstereon. Sedan går vi tillbaka ner till stugan och faller i skön sömn. Sover. Vaknar av att solen lyser in och... tja... resten vet ni redan.

Tiden går så sakta att den nästan står stilla och ändå blir det inte långsamt på ett tråkigt vis. Bara avkopplande och fridfullt. Inga måsten. Ingen stress. Ljuvligt, me lovely ones. Ljuvligt.

torsdag, april 09, 2009

... i vilken vår hjältinna är besviken

"En sa aldri' räkna ut'at", som Raskens Ida sa. Det hade hon förbannat rätt i. Jag har gått och småglatt mig åt att åka till stugan ett par, tre dagar men nu blev det inte så och jag inser att jag egentligen har sett fram emot det jättemycket, eftersom det var så längesedan jag var där. Fanfanfan.

... i vilken vår hjältinna dricker kaffe















Att vara först på jobbet, fixa kaffe och mjukstarta arbetsdagen är guldigt. Det är därför jag nästan alltid är först på plats. Jag dricker kaffe (som nu), läser mejl, lyssnar på P1 och - occasionally - bloggar. Tar in dagen, liksom.

Just nu tänker jag på boken jag läste ut på väg hit; Sara Kadefors Fågelbovägen 32. Först - och ganska länge - var jag så förbannad på bokens Karin och hennes jävla präktighet, oförmåga att riktigt ta in andra människor och samtidigt behovet av att, in absurdum, ta hand om andra trots att det går ut över hennes egna barn, som ju också behöver henne. Men... sedan började hon visa andra sidor, fasaden började krackelera och berättelsen började väcka tankar om klasskillnader, om varför man vill hjälpa, hur man hjälper de som inte vill bli hjälpta... och om man ändå gör det... varför gör man det... för vems skull? All in all växte boken och blev alltmer intressant och komplex och har ni inget att läsa framöver kan jag rekommendera denna!

Trist väder idag. Grått och kallt. Jag vaknade ett par gånger inatt och hörde hur regnet smattrade mot fönstren och mot balkongräcket. Då var det skönt att vira in sig ännu hårdare i duntäcket och sakta somna om. Väskan med simgrejer stod packad i hallen, men jag unnade mig att sova en liten extra stund och tar en joggingvända i eftermiddag, istället. Jag jobbar ju bara halv dag, så det hinns gott med. Sedan får jag se vad som ska hittas på.

Stay tuned, me lovely ones...

onsdag, april 08, 2009

... i vilken vår hjältinna är lite frusen igen

Nu är det vår. Jag har liksom bestämt mig för det. Och jag ler överseende när jag hör sådana där gamla talesätt som att "man ska frysa in hösten och svettas in våren". Bah! Så snart det bara är möjligt ska ju vinterkläderna in i närmaste garderob och vårjackan på! Det innebär visserligen att jag, som idag, måste frysa en del - men det får det vara värt. Jag intalar mig att den här sortens frysande är ett vårtecken i sig självt. Det dumma var väl att jag inte tog något långärmat att ha på mig inomhus, för på mitt jobb fungerar ventilationen med skrämmande effektivitet och eftersom elementen är avstängda och lokalerna rätt tomma blir det... kallt.

Passet på gymmet (crosstrainer och styrketräning) värmde upp mig ordentligt, men sedan började jag frysa på tunnelbanan igen. På väg hem från bussen passade jag på att handla 1½ kilo blandat smågodis och tabbouleh-ingredienser till morgondagens påsklunch med arbetskamraterna. Det enda jag egentligen behöver göra, innan jag däckar för kvällen, är att hacka ihop salladsingredienserna och packa om träningsväskan; om jag sover bra i natt tar jag nog ett simpass innan jobbet imorgon.

Jag tror det får bli ett varmt bad också... Nu, alltså. Eller... strax.

... i vilken vår hjältinna löser ett mysterium

Peter Mynde. Jag skrev om honom igår. Nu har jag tagit reda på vem han var. Han var en i Stockholm bosatt holländare vars tobaksspinneri låg högst uppe i den backe som sedermera fick hans namn; Peter Myndes backe, alltså. Han var den förste att anlägga ett tobaksspinneri (i början av 1690-talet) och fick snart en del efterföljare, alternativt konkurrenter. Södermalm var ett centrum för bearbetning och försäljning av tobak. Som kuriosa kan nämnas att Sveriges städer var ålagda att odla tobak och detta i kombination med god tillgång på gödningsmedel (all hästskit som låg på gatorna och som troligen var ett lika stort problem som dagens oupplockade hundbajs) och billig arbetskraft för faktorierna - "kvinnor, barn och onyttigt folk" gjorde att Söder utgjorde en bra bas för denna näring.


Så nu vet vi det. Nästa fråga skulle kunna vara varför tobaken skulle spinnas? Jag vet. Men ni får googla. ;-)

tisdag, april 07, 2009

... i vilken vår hjältinna varit ute med en tomte

Stockholm är verkligen en fantastisk stad! Inte för att jag egentligen gjort något särskilt men solen, värmen och det blå vattnet i kombination med saker att kolla in gjorde min långpromenad till en skön upplevelse.






















(Bosses rocktomte. Katarinahissen bildar bakgrund.)
Jag klev av vid Slussen och stod en stund i solen och pratade med Peter i telefon (det är vår i Malmö också) och kände doften av nystekt strömming från den lilla vagnen på torget, innan jag gick in på Stockholms stadsmuseum för att kolla in om deras utställning om I huvudrollen: Stockholm skulle kunna vara något för våra elever. Och det tror jag att det är. Man får se filmklipp sammansatta utifrån teman som till exempel Farlig ungdom, Brottsplats Stockholm och Kärlekens Stockholm och det finns gott om rekvisita - alltifrån Ingrid Bergmans klänning till Kenny Begins-prylar. Och tröttnar de på det så finns det annat att se också...

Det fina vädret lockade till en tur ut med Djurgårdsfärjan där jag hoppade av och vandrade inåt stan längs Djurgårdsvägen...













(Tomten suktar månne efter en ståplats i Nybroviken?)
... och Strandvägen in till Nybroviken där jag vek av mot Kungsträdgården...





















(Stoppa almarna. Stoppa dom!)
... Gick genom Kungsan och vidare över Strömmen...













(Det är kanske så att det bara är döda fiskar som flyter med strömmen - men en och annan död mås flyter i alla fall i Strömmen...)
... till Gamla Stan och på Stora Nygatan slank jag in på Café Edenborg för en god macka och en kopp kaffe, samt lån av toalett. Sålunda uppiggad bestämde jag mig för att skippa tunnelbanan och istället gå tillbaka till Slussen.






















(Fin street art i Peter Myndes backe. Jag undrar vem Peter Mynde var?)


Och sedan gick jag hela Götgatan...





















(Kysstäck fröken i Götgatsbacken)

...och upp över Skanstullsbron fram till Gullmarsplan igen. Allt i ganska rask takt och strålande solsken. Efter den rundan - som tog ett par timmar inklusive fika- och andra stopp - var det skönt att sjunka ner på bussätet en stund innan jag kom hem, gick inom affären och handlade lite och sedan traskade hem och fixade en snabb middag.

Nu ska ni inte tro att jag bara latade mig, när det var arbetstid och allting - ånej, jag plåtade och fixade med kartor och kollade på lite grejer (som t ex att hyra cykel vid Djurgårdsbron). Bilderna har jag nu gjort en enkel ppt-presentation av - med Olle Ljungströms Stockholm Stockholm som bakgrundsmusik - bara för att tipsa eleverna om ett sätt att redovisa Tema: Stockholm så småningom.

Nu ska jag hålla kväll. Sweet dreams, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna jobbar hemma

Eftersom de andra lärarna skulle jobba hemifrån idag, ensamma eller i små konstellationer, så tyckte Marianne att jag skulle göra det också. Jag protesterade inte direkt högljutt eftersom det jag planerat att göra idag lika väl kan låta sig göras med "hemma" som bas; jag ska ut och scouta en del för Tema: Stockholm, kontakta en del muséer för bokning, besöka ett av dem för att se vad de har att erbjuda och planera ett engelskarbete utifrån temat. Ja, jag ska t o m göra ett enkelt arbete för att ge eleverna lite inspiration. Min tanke är att de ska göra en presentation av sin stad, kanske som film, ett bildspel eller en poster. Jag tänker inte göra något avancerat; kanske bara ett bildspel med lite musik i bakgrunden. Hade jag tagit lite mer tid på mig och ignorerat IPRED-lagen, dessutom, kunde jag dragit hem ett antal Stockholmsrelaterade låtar (har dock en del på CD) och åkt runt och fotat specifika platser och monterat ihop hela skiten. Typ: Kom så åker vi upp i Kaknästornet (panoramabild)... från Djursholm till Danvikstull (foto från Danvikstull)... På Västerbron i den himmelska ron (bild på Västerbron)... T o m kakelgolven med skit och fimpar förskjuter dig... (ödslig tunnelbanestation) ja... ni fattar grejen, va´? Men det blir för pyssligt. Inte idag.


























(Emmabodisk rocktomte som ska turista idag! ;-)

Trots allt kände jag ett styng av dåligt samvete när jag lät mig själv sova tills drygt åtta. Men jag behövde det. Gårdagen var en liten utmaning fysiskt eftersom jag inte bara var uppe och simmade i ottan utan också avrundade dagen med en knapp timmes powerwalk. På torrt underlag, vilket innebar att mer säkert två tredjedelar av rundan fick gå på asfalt och grus. Sedan var det skönt att ta en dusch och så småningom krypa i säng och läsa ut Sjöjungfrun.

Nu har jag börjat arbetsdagen med några rostade mackor och en stor mugg kaffe. Har smsat pärlbesatt för att höra vad hon har för planer för dagen, om hon kanske har lust att joina mig när jag ska ut och scouta. Hon har inte svarat än, men det ger sig väl. Ute skiner solen från klarblå himmel och det får bli lättsam klädsel idag. Jackan jag köpte på Indiska förra veckan har potential att bli en verklig favorit.

Jag tar mig en mugg kaffe till, ringer några samtal och tar sedan kameran och min fiktive turisthjälte och åker in till stan. It's a beautiful day, me hearties!

måndag, april 06, 2009

... i vilken vår hjältinna är vaken

Jag har inte somnat än. Faktum är att jag är riktigt pigg, trots att vi haft möte nästan hela förmiddagen. Det kan iofs också bero på - åtminstone till viss del - att det var ett fruktbart och livligt möte. Det kändes meningsfullt vilket verkligen inte kan sägas om alla möten...
Jag simmade mina tusen meter, according to plan, och det kändes hur skönt som helst. Det enda tunga var att fatta beslutet att slänga benen över sängkanten. När jag väl gjort det, och verkställt beslutet, kändes det riktigt gott. Jag klädde mig, åt en banan, drack ett stort glas vatten, borstade tänderna och gick till bussen fvb Gullmarsplan. Hann läsa en stund på tunnelbanan och kom fram till simhallen i samma ögonblick de öppnade. Det är lite mysigt att gå till en simhall sådär på morgonkvisten. Flera av de andra är stammisar som säkert gått och simmat där i 20 år (om inte mer) och de skvallrar och skojar och har det allmänt mysigt. Simträningen är liksom inte det mest centrala även om alla banorna utnyttjas ordentligt. Tempot är avslappnat och stämningen smått trevlig. Det blir en repris på detta; kanske redan på onsdag.
Nu ska jag gå och köpa mig en god och matig sallad till lunch. Det känns bra att slippa äta skollunch. Visst är det en förmån att äta "gratis" lunch varje dag (men gratis är den ju inte - jag jobbar ju under tiden jag äter), men maten lämnar ofta en del övrigt att önska. Tungt och fett och geggigt och rätt smaklöst - precis som jag minns skolmaten från min egen grundskoletid. Efter lunch ska vi ha lagmöte. Jag tror det blir ett bra möte, det också. Det finns mycket viktigt på agendan. I övrigt ska dagen ägnas åt uppstyrning kring Tema: Stockholm och hur jag bäst ska kunna integrera olika engelskauppgifter i det hela, samt en del råddande kring diverse utflykter. En ny medarbetare har vi också, Ray, som ska jobba som elevassistent/stödjare i Lag Nord. Och fast eleverna har påsklov har åtminstone en av dem dykt upp och hälsat på en stund. Kanske kikar någon mer in, i eftermiddag.
Men nu blir det lunch, som sagt. Jag tar en omväg på väg till caféet där jag ska köpa min sallad. Solen skiner och det är en alldeles ljuvlig vårdag därute. Den vill jag ta vara på!
Gör det ni också, me lovely ones, om ni kan!

... i vilken vår hjältinna experimenterar

Jo. Jag är uppe nu, alltså. Klockan är tjugo över fem och om fem minuter går jag till bussen. Tanken är att hänga på låset när simhallen, vid jobbet, öppnar halvsju. Experimentet består i hur jag kommer att känna mig resten av dagen om jag öppnar med att simma t ex tusen meter. Kommer jag att somna redan före lunch (inga elever inne idag - de har ju påsklov)?

Stay tuned, me lovely ones.

söndag, april 05, 2009

... i vilken vår hjältinna avlägger rapport

Än en gång har anden alltså segrat över materien. Jag lyssnade på springet i benen och gav mig ut. Rätt snabbt kände jag att jag är rätt stel och mör efter gårdagens trippel salkov - med skruv! - och morgonens regn har ju inte precis gjort underlaget lättare att handskas med. Långa bitar fick jag vika av från stigen och kliva bland buskar och stenar och nerfallna grenar, vilket ju drar ner genomsnittstempot något alldeles bedrövligt. Och ändå hann jag bara några hundra meter innan jag var genomvåt om fötterna. Dock fullföljde jag min runda och var t o m tvungen att förlänga den något, eftersom det pågick golfspel på den lilla banan jag brukar snedda över. Tempot var alltså sorgligt, sett till snittet (och även i övrigt), men det som känns fett bra är att jag ändå höll fast vid det jag bestämt från början. Rutinen ska sitta och sedan lär resultaten komma som efterlängtade brev på posten!

Efter stretch, dusch och intag av apelsinjuice och banan ska jag nu fixa en bautamugg te och lägga mig under en filt i soffan och läsa DN och lite annat och bara slöa hela eftermiddagen. Det har jag ärligen förtjänt!

... i vilken vår hjältinna vinkat av




























Nu är Johanna på väg hem till Falkenberg. Jag följde henne till centralen för att vinka av henne. Det är något visst med tågperronger och avsked. Jag blir lite vemodig, på något vis. I vilket fall kom hon ombord på tåget och hittade en bra plats i den obokade delen av tåget. På väg hem hoppade jag av vid Gullmarsplan, såg att jag hade några minuter över och köpte en murgröna och en dubbel rosenpelargon till balkongen. Det blir fint - även om de nog får stå inne ett par veckor till. Tyvärr upptäckte jag för sent att jag glömt mitt stora fina paraply i blomsterbutiken. Fan också. Fast... med lite tur kan jag kvista inom imorgon och kanske är det kvar! Om inte blir det synd om den jag möter som bär ett stort, svart golfparaply med en företagslogga på...

Idag är det inte alls sådär soligt och vårligt (därav paraplyet...) och helst skulle jag vilja kura inne med en bra bok och en balja te. Samtidigt har jag lite spring i benen och inga värre blessyrer efter gårdagen än att jag nog kan springa en runda och sedan gräva ner mig i en bok, med bautamuggen. Så jag gör det. Tar en runda, alltså.

Skön söndag på er, me lovely ones!

lördag, april 04, 2009

... i vilken vår hjältinna känner saknad

Jag skriver med Sari på Facebook och plötsligt kommer saknaden över mig som en fet smäll i solar plexus. Jag saknar henne! Jag saknar Bosse! Jag saknar dem som FAN. Jag saknar Catharina och Ingrid också - men... Sari och Bosse... vi var varandra så nära... så länge... DÄM. DUBBELDÄM.

... i vilken vår hjältinna fundilerar lite, bara

När jag var liten, kanske i sexårsåldern, läste jag en bok som hette Pia i fjällen, skriven av Viola Wahlstedt. Den var nog skriven för lite äldre läsare, men skitsamma - jag tyckte den var superbra. Den handlade om stockholmstjejen Pia som åkte med sin pappa upp till fjällvärlden, träffade en sametjej som blev hennes bästis och upplevde spännande äventyr. Det är från den boken som jag än idag vet att akkja är en pulka som dras av en ren, att ahtje (reservation för stavningen) betyder "moster" (eller om det är "faster") och att renkon heter vaja, på samiska. Men det var inte det jag skulle skriva om, utan något som ploppade upp när jag läste en artikel i dagens DN Kultur... Anledningen till att Pia och hennes pappa skulle chilla i fjällen, på obestämd tid, var att Pias mamma inte mådde bra. Möjligen var hon rentav död - jag minns faktiskt inte - eller kanske på sjukhus. Det jag minns är att Pias mamma brukade vara "melankolisk" men att de brukade skoja och säga "nu är mamma mellankomisk igen". Jag förstod inte vad melankoli var, mer än att det handlade om att mamman var ledsen och att det tydligen var så jobbigt att Pia och pappan var tvungna att dra till fjälls.

Artikeln som triggade mitt minne var en intervju med Karin Johannisson som skrivit boken Melankoliska rum som handlar om melankolin i ett historiskt perspektiv och hur melankoli från att ha varit reserverad för lidande män, främst då poeter och andra konstnärer, kommit att bli något som mestadels anses handla om deprimerade kvinnor. Hur eller hur finns det intressanta tänk i artikeln om att det faktiskt inte är ett nytt påfund med ut- eller vidbrändhet och livsleda utan kanske snarare något allmänmänskligt och evigt. Jag ska låna boken på bibloteket och läsa - jag blir nyfiken, ju!

... i vilken vår hjältinna vurpat

Vilken som var fjolårets vurpa är väldigt tydligt. Den var troligen årtiondets vurpa, dessutom. Vurpan jag gjorde på löprundan idag kan eventuellt bli det här årets. Åtminstone är det min ambition att fortsättningsvis hålla mig på benen. Jag kom ångande längs en smal, lerhal stig vid sjökanten. Varmt och skönt och fullt blås på alla skogens fåglar. Solljuset som silades mellan trädgrenarna gjorde min syn lite flimrig och plötsligt kände jag att foten slagit i något (en knölig och illvillig trädrot) och hur jag tappade balansen.

En lång stund - det var iaf så det kändes, men egentligen handlade det om nanosekunder - trodde jag att jag skulle kunna klara mig, men sedan såg jag träd och himmel i en skum vinkel och landade hårt på högersidan och mitt skenben slog i något hårt (troligen en annan ondskefull trädrot). Först kändes det som att benet gått av och samtidigt som det gjorde djävulusiskt ont att försöka resa mig blev jag så full i skratt att jag bara låg på rygg och garvade en stund. Jag hoppas ingen såg mig för jag måste ha gett intrycket av totalt mentalt sammanbrott... ;-)

Efter att ha rest mig och linkat omkring lite fortsatte jag. Jag tänkte att jag nog fick gå resten av rundan (och jag som inte ens var halvvägs) men det gjorde faktiskt mindre ont att springa, så då fick det bli så. Dock gick jag i de brantaste och slirigaste nerförsluten. Tiden var givetvis inte lysande (38 minuter) men med hänsyn taget till vurpan, gåendet i nerförsslänterna och de sanka stigarna som tvingade mig till stora, långsamma omvägar på lite torrare mark, så är jag ändå nöjd. Fast mitt skenben har en blåröd repa rakt över och det värker från knät och hela vägen ut i tårna. Jag tänkte undvika ett fult blåmärke och kletade på lite hirudoidsalva, men den är för jobbig. Ju mer jag försökte massera in den, ju kletigare blev det. Isch!

Nu ska jag äta frukost! Den kommer att sitta fint! Ha en ljuvlig lördag, me lovely ones. Jag ska fördela min jämnt mellan tvättstugan, solen på balkongen och kanske en eftermiddagspromenad med Johanna.

fredag, april 03, 2009

... i vilken vår hjältinna blossar

Vi gick ut vid elvatiden och ner mot Mälaren, över ängar och genom ett skogsparti. Solen värmde på ordentligt och jag ångrade att jag var så förståndig i morse och tog varma vinterduffeln, i stället för en vårjacka. Nere vid sjön hittade vi en högt belägen grillplats med fina stockar att sitta och gona oss på, när vi tänt upp för grillningen. Det var otroligt skönt att sitta där och skoja och snacka och känna solen mot ansiktet. Faktum är att jag känner den fortfarande. Ansiktet blossar. Det tar rejält så här på vårkanten och om tillfälle ges ska jag sola lite i helgen också.

Johanna är kvar till imorgon, eller möjligen söndag. Ikväll blir det till att softa och vara allmänt tråkiga, men imorgon ska vi leta upp en solig backe, med lä, och picknicka, tänkte vi. Innan dess tänkte jag springa en runda i skogen. Blött och sankt är det just nu ute i spåret, men jag har bokat tid med mig själv och avser att hålla mitt interna avtal.

På nyheterna är det ett reportage om glasbitar i kyckling och andra livsmedel. Vad är det för puckade sickon som ägnar sig åt sådant? Vad tror de att de ska uppnå med det? Vad finns att vinna? Jefla idioter.

Nu är det helg och jag ska inte tänka mer på jhobbet. Inte förrän på måndag morgon, är tanken. Då ska jag och Marianne börja planeringen av Tema: Stockholm, som ska vara den röda tråden för resten av terminen. Jag har en del idéer själv om vad vi ska se och göra (bl a besöka det gamla fängelsemuséet på Långholmen, i samband med att eleverna läser Brott och straff) men tips emottages tacksamt både av bonnläppar med turistambitioner och av infödingar. Bring it on, bara! Vi ska ju inte bara åka omkring och turista, förstås, utan parallellt med att de lär känna sin stad - och blir stolta över den - ska vi också knyta såväl svenska- ocm engelskaämnet till våra exkursioner. Men den biten kan jag rådda med själv, såvida ni inte har några helt lysande tips i den riktningen också; det emottages givetvis också med glädje!