tisdag, juni 30, 2009

... i vilken vår hjältinna konstaterar

... att det inte är fullt lika uppfriskande att cykla hemåt... i rusningstrafiken... när varje tungt andetag innebär att man drar ner skitiga gaser och partiklar - a k a luftföroreningar - i lungorna. När jag kommer hem är ansiktet alldeles strävt av smuts., och halsen svider. Hej och hå.

Men skönt är det ändå. Den där ljuvliga känslan av att ha tagit ut sig rejält och så närma sig hemmet och en hägrande kanna kallt vatten och en lång, sval dusch. Ahh... välbefinnande!

... i vilken vår hjältinna är tillbaka i sadeln

Det är få saker som slår känslan av att cykla genom den vaknande staden i solsken. Vattnet glittrar och det doftar milt och gott från träd och annat grönt.

Och att sedan sitta på jobbet, nyduschad, fräsch och nöjd och äta macka och dricka kaffe... Ljuvligt!

Min sträckta/muskelbrustna vad känns dessutom helt okej nu! Och jag cyklade hit på ny rekordtid - 59 minuter! *lycka*

... i vilken vår hjältinna är på väg

Ska bara dricka ur det sista av kaffet så cyklar jag till jobbet, sedan! Skön tur!

måndag, juni 29, 2009

... i vilken vår hjältinna påminns om hösten

När jag kom hem från jobbet idag, denna årets hittills varmaste - för att inte säga svettigaste - dag låg en katalog på golvet i min hall. En höstkatalog. WTF? Jag har inte ens orkat flytta den från golvet. Sommaren har ju knappt börjat. Varför skulle jag vilja planera min höstgarderob nu? Varför skulle någon vilja det?

... i vilken vår hjältinna får en flashback

Hasse Alfredsson avslutar sitt Sommarprogram med att spela den här... Och utan förvarning förs jag tillbaka till en annan junidag för så otroligt längesedan. Lika varm som den här, men alldeles härligt sommarlovssysslolös och planlös. Sand mellan tårna. Äta glassbåt. Spana efter killen med hojen. Platåsandaler, som vore helt rätt idag, och kort, rutig sommarklänning som vore lika rätt den.

Time flies, me lovely ones. Ta väl vara på den.

... i vilken vår hjältinna funderar över nationalitet

På väg till jobbet läser jag om (inspirerad av en kille på SRF-boarden) ett par av Maciej Zarembas artiklar i serien "I väntan på Sverige" (jag skrev ut dem innan jag gick från jobbet i fredags). Han skriver klart, tankeväckande och med en skön skärpa och ställer bland annat frågan, i dialog med filosofen Kolakowski: Vad är en nation? "En förening av fria individer kan det inte vara, eftersom de flesta föds in i en given gemenskap med ett språk, en kultur och en historia av bragder, tristess och förbrytelser om vartannat. Snarare är nationen en slags moralisk entitet, en ödesgemenskap. Man ärver förfädernas skåp och tavlor - men också deras skulder. Kan man säga: Jag tar bohaget - men inte skulderna? Nej, i arvsfrågor gäller allt eller intet." Och så resonerar han kring det historiska ansvaret... ska man som nybliven eller medfödd medborgare vara med och bära detta, eller ej? Vilka implikationer får svaren på denna fråga? Och när är man integrerad? Jag skulle kunna skriva en lång utläggning om artiklarna - men den nyfikne får några länkar här. Har du en stund över så läs dem!

Svensk var god dröj
Mät din snorre
Vilse i mångfalden
Vem äger flaggan
Landet i nöd och lust
Upptäck Sverige

Resten av resan lät jag Dream Theater ta över helt. Jag har lyssnat igenom den nya Black Clouds and Silver Linings en gång, och jag tokgillar plattan. Men för att greppa hur stor och bra den är lär det krävas ett antal lyssningar. I lurar.

Nu ska jag dricka kaffe med Marianne! Stay tuned, me hearties!

söndag, juni 28, 2009

... i vilken vår hjältinna vet bättre




























Jag ramlade över ett skitbra motto idag:

Tillräckligt gammal för att veta bättre, tillräckligt ung för att göra det iallafall.

Helt underbart! Det adopterar jag! Rakt av! Och jag säger som Groucho Marx: "Those are my principles. If you don't like them I have others"...

Jag är dock inte helt igenom motvalls. I skrivande stund inmundigar jag dagens hälsosamma glas rödvin - helt i enlighet med de senaste forskningsrönen. När det är urdrucket ska jag ta ännu en svalkande dusch och sedan inta horisontalläge med en god (?) bok: Linda Olssons Sonat till Miriam. Jag föll handlöst för hennes Nu vill jag sjunga dig milda sånger och hoppas att den här boken inte gör mig besviken. Tidigare i eftermiddag avslutade jag Jävla John av Eva Dozzi. Jag hade ett visst motstånd, av oförklarlig karaktär, mot att börja läsa den men när jag kommit en bit in i den var jag helt fast.

Natti, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna har det soft

Vi sov alltså länge idag också, om än inte lika länge som igår. Efter den långa och mysiga läs- och småpratsfrukosten på balkongen gjorde vi oss klara för att åka in till stan. Den löst hållna planen var ju att strosa lite i Gamla Stan men vi tyckte tiden blev lite knapp - ikkje noen stress! - så istället fick det bli ett litet mysigt, skuggigt fik vid en av ingångarna till Klara kyrka.

När Netti dragit mot Dalarna åkte jag hem och intog läs- och viloläge på balkongen. Jag umgicks med en idé om att springa en runda ikväll, men bestämde mig sedan för att hålla mig till ursprungsbeslutet att inte träna förrän i morgon; allt för att försäkra mig om att inte sträckningen/ muskelbristningen i vaden ska gå upp igen. Men imorgon efter jobbet... !

Just som jag skulle ta mig en svalkande dusch ringde det på dörren. Det var sköna väninnan från i torsdags som kikade förbi med lite läsning åt mig; vi pratade mycket om NPF (neuropsykiatriska funktionshinder) och hon både gav mig en schysst att-läsa-lista och idag då lite annan informativ läsning också. Spännande!

I morse läste jag i DN, på vetenskapssidorna, att forskare har tre huvudteser kring hur musiken kan ha utvecklats; sex, gruppkänsla och slump. Ha! Jag vet vilken av det tre det är. Lyssnar man bara liet på bra musik så fattar man. Det inte bara har utvecklats ur sex - det är sex. Sådeså. ;-)



























(Som av en händelse låter jag Robert Plant illustrera detta inlägg... ;-))

... i vilken vår hjältinna har tjejhelg



















Ljuvliga kullan Netti är här över helgen. I fredags hade vi ytterligare några sköna damer här på middag, alkohol och skönt balkongljug. Klockan hann bli tidigt innan vi rundade av.

Igår tog vi rejäl sovmorgon, åt en god och utdragen frukost - givetvis på balkongen - och sedan åkte vi in till stan och strosade omkring på söder hela eftermiddagen och njöt av sol och värme och av att Stockholm kan vara så himla fint. Småshoppade gjorde vi också.


















Åt en god asiatisk middag (Netti valde thai och jag åt en megatallrik sushi) i tidiga kvällen och sedan strosade vi mer, runt Mosebacke, innan vi satte oss lite strategiskt, med varsin glass, på Medis och bara kollade in folklivet. Sedan åkte vi hem. Vi hade en halv plan att åka in igen, till Madde och Ted och Jane, för att umgåsas lite och sedan gå på Rocks, men vi var för möra för att riktigt palla med det. Istället dukade vi fram frukt och ost och satt och mös här hemma. Inte alls dumt, det! Det är skönt att ha gäster som inte vill ha underhållning och aktivitetsprogram utan som gillar att ta det som det kommer, hänga med lite läsning och skönt snack och bara göra det man får lust till!




























Nu har vi avverkat ännu en skön frukost på ni-vet-vad, läser och pysslar (jag har t ex betalt månadens räkningar; det var skönt att vara rik så länge det varade...) och ska snart dra oss in mot stan för att bland annat promenera lite i Gamla Stan innan Netti tar tåget hem till Dalarna igen.

Ha en ljuvlig söndag, me lovely ones!

fredag, juni 26, 2009

... i vilken vår hjältinna tänker om män

I morgonens Metro står det att läsa att män prioriterar god mat före sex. Har nyhetstorkan redan börjat? Vad tror de att ordstävet "vägen till mannens hjärta går genom magen" annars betyder? Pft.

Och så är Maxon Jaxon död. Jag gillade honom. Dels som liten kille i Jackson Five, och dels runt Thriller- och Badtiden. Han var nog ingen särskilt lycklig människa.

torsdag, juni 25, 2009

... i vilken vår hjältinna hängt lite

En härlig väninna smsade och ville ses. Det fick bli på min balkong i kvällssvalkan. Hon var smått chockad över att ha upptäckt att vi bor så nära varandra; och jag som trodde jag gett henne min adress för evigheters sedan? Där ser man. Promenadavstånd, faktiskt!

Så sommarens första seriösa balkongmys inleddes med kaffe, vatten, mango- och hallonsorbet och massa skönt prat om relationer, hyresvärdar, städning, neuropsykiatriska funktionshinder, jobbsvårigheter, läsetips, barn och idéer till intresanta projekt. Bland annat.

Jag hann också förbereda lite av morgonkvällens middagsmat och i ugnen står två bröd, med smaksättning av olivolja, salt och soltorkade tomater, och gräddas. Så snart de är klara är det sängen som gäller.

... i vilken vår hjältinna är inne på rätt spår





















Den senaste forskningen inom den s k medelhavskostens betydelse för hälsa och långt liv visar att jag är inne på rätt spår; vi ska äta betydligt mindre kött och mycket mer grönsaker, baljväxter och nötter. Välja olivolja framför andra fetter. Och - vilket visade sig vara mest betydelsefullt, i den gjorda studien - vi ska dricka vin. Gärna veckan runt, men i väldigt måttliga mängder. Jag dricker inte vin varje dag, men några dagar i veckan blir det ju. Fast då går jag, som så många andra, över den där gränsen när det inte längre är hälsosamt. Och tydligen är det så att ska man ha en god effekt, hälsomässigt, ska man fördela sin modesta alkoholkonsumtion över hela veckan. Nu är det sommar och snart semester så jag ska ta och pröva det där, tror jag. De gamla grekernas efterträdare kan omöjligen ha fel!!?! ;-) Jag börjar redan i morgon kväll och kör en liten italiensk buffé för tjejerna!



























En annan, mindre upplyftande, rapport ( i teves morgonnyheter) visar att många löneskillnader mellan män och kvinnor (till männens fördel) inte kan förklaras på annat vis än just skillnad i kön. Fattigt. Mycket fattigt.

onsdag, juni 24, 2009

... i vilken vår hjältinna gör så lite som möjligt

Jag är seg och trött. Lite ur humör också, eftersom jag fortfarande har ont i min vad. Sitter i soffan och ser Marit Paulsen och Anna Maria Corazza Bildt på teve. Jag röstade på Isabella Lövin (som också fick åka till Bryssel!) men kan inte annat än att bara tokgilla krutdamen Marit! Cool dam som campar i husvagn med leende maken, nere i Belgien. La Corazza bor säkert på något stelt hotell med bellboys och hela kittet. Hennes frisyr, vassa näsa och kyliga, smått beräknande leende kan skrämma härdade veteraner. HUVVA. Hon påminner mig om Margaret Thatcher. Och det är inte en komplimang.

Och på hemmaplan är oppositionen ute och åker tåg. Oh well.

Själv har jag dragit av mig mina varma jeans, påbörjat en ny deg med hjälp av min fortfarande fungerande vildjäst, och i övrigt gör jag alltså så lite som det bara är möjligt. I morgon ska jag jobba hemifrån, är det tänkt. Röran på jobbet just nu gör att det är svårt att få ro till kursplanering och jag ska ha en kurs i religion till hösten. Så det ska jag förbereda i morgon. Eftersom jag har mitt mesta material här hemma är det ju smidigt att kunna sitta här och jobba med det. Planen är att gå upp tidigt och jobba undan några timmar på morgonen/förmiddagen, cykla ner till Drevan ett par soliga lunchtimmar och sedan trampa hem och fortsätta jobba när det är lite svalare. Därutöver ska jag baka bröd, tänka ut en god middag till fredag kväll och dra ett varv med dammsugaren. Till helgen får jag kärt besök!

... i vilken vår hjältinna har pysslat järnet

Nu hänger det nya gardiner i det nymålade fikarummet. Jag och Marianne fyndade snygga grejer på Hemtex och sedan gick vi tillbaka till jobbet och sydde järnet. Snyggt som sören blev det. Stefan och ett par av eleverna har oljat in nya bänkskivor som ska bli väggmonterade fikabord. Jag fundrade lite över arbetsfördelningen, men tänkte att ibland är det bra att man gör vad man är bra på, så att det händer något. Jag kan visserligen olja bord, men är nog ännu bättre på att mäta, klippa, nåla och sy (och det är dessutom ungefär 16 ggr roligare att sy...). Och jag tror ingen av killarna kan sy. Däremot vill de lära sig. Stefan ska t o m lära sig virka, har han sagt. Men det kan ju låt sig göras när det inte finns en deadline.

... i vilken vår hjältinna muttrar en smula

1. iPod är fina grejer, men de små in-ear-lurarna som hör till suger getpung. Sidledes. De ramlar ju bara ur hela tiden. Hänger liksom lite löst på "öronkanten", bara. Hur är det tänkt att man ska kunna springa med dem??? Visst - jag har andra (Sony, med bass-booster) som är suveräna, men de har ingen volymkontroll. Eventuellt sorterar detta in under kategorin "i-landsproblem", men... hej.. jag bor i ett i-land och detta är ett problem, om än av smärre karaktär. Sådeså.

2. Jag hinner komma till jobbet innan jag upptäcker att jag har rosa nagellack. Till en klarröd tröja. Oh well...

... i vilken vår hjältinna semesterplanerar

Signalfel på tunnelbanan. Färden går långsamt och knyckigt, bitvis. Ibland känns det som att tåget bromsar sig fram.

Jag läser i Metro om att det finns ett liv efter semestern. För mig handlar det ändå fortfarande om livet före semestern. En halv och en arbetsvecka kvar. This too shall pass. Min semester i år ska bli lågbudget. Staycation. Hemester. Som det populärt kallas i denna lågkonjas tidevarv. Inte för att min egen finansiella kris är djupare än vanligt, utan för att jag helt enkelt mest har lust på sådant som inte kostar särskilt mycket. Jag bor ju mitt i semestern, på sätt och vis; långa cykelturer med matsäck, park- och strandhäng med picknick och bok, storstadsstros med lätta fikor och kanske någon dagstur utåt skärgården. Umgänge med goda vänner. En och annan musikupplevelse (men åtminstone en biljett är redan inhandlad). Och så ska jag läsa. Massor! Riktigt frossa i böcker!

Annat jag planerar är förstås träning. Löp- och cykelrundor, mestadels.

Jag ska helt enkelt fokusera på att ta extra god hand om mig själv och tanka min kropp och min själ med goda ting.

Vad är era planer, me lovely ones?

... i vilken vår hjältinna är frustrerad

Fortfarande ont i vaden. Och jag luktar tigerbalsam. Jättemycket. Det blir säkert en hit på tunnelbanan... Och så har jag spring i benen. Och/eller cykling. Vädret är underbart och jag vill ut och köra slut på mig. Attans också. Men jag ska vara förståndig och vila tills det känns helt bra, så att jag sedan slipper uppleva det här igen. Fast... det är irriterande. Frustrerande. GAH!

tisdag, juni 23, 2009

... i vilken vår hjältinna lekt med tekniken

Jag har börjat fixa med inställningarna i min Garminleksak. Det var busenkelt. Måtte jag snart kunna börja använda den. Sträckningen i vaden känns lite bättre idag, men är långt ifrån bra. Kollegan Stefan föreslog att jag skulle göra som hittills; tryckförband och sova/vila med benet högt, men adda med att massera in tigerbalsam. Hur kunde jag glömma tigerbalsam? GAH!

Och så har jag petat in lite träningsmusik (In Flames) i den yttepyttelilla iPod Shufflen. Kolla så liten och söt den är:


















Och ändå håller den 4GB! Måstemåstemåste bli bra i vaden snart! Jag vill ut och springa!

Jag beger mig mot badrumsskåpet och tigerbalsamen, me lovely ones. Sleep tight!

... i vilken vår hjältinna känner sig off

Jag tappar fart, känns det som. Det händer saker i EU och i svensk politik och i Iran och vi har ett förslag till ny skollag och inget verkar fastna i min teflonskalle just nu. Jag känner mig fördummad. Det är ett stressfenomen hos mig. Ett tecken på obalans. Inte bra. Måste ta tag i saker och ting. Läsa. Begrunda.

... i vilken vår hjältinna är skadad

Smärtan i vaden ville inte ge med sig, igår. Att gå ner ett par, tre vändor till tvättstugan gjorde så ont att jag bara ville gråta. Jag läste in mig på Funbeat och googlade kring sträckningar och muskelbristningar och fick veta att ett tryckförband var nödvändigt, liksom att vila med benet i högt läge. Och minsann om jag inte hade en rulle elastisk binda i städ- och medicinskåpet! med hjälp av detta och ett par hårt hoprullade sockar gjorde jag ett första klassens förband och efter att ha sovit med benet i lite högre läge i natt känns det något bättre. men bara något. Att springa ikväll - eller imorgon, för den delen - kan jag fetglömma. DÄM. DUBBELDÄM!

Å andra sidan kan jag ägna kvällen åt att installera min Garmin (igår pysslade jag mest med iPoden) och sedan lusläsa manualen, helt enkelt. Alltid något. Men inget vidare.

måndag, juni 22, 2009

... i vilken vår hjältinna cyklat med pannbenet

Bara några hundra meter från jobbet, just när jag skulle ta mig över en rätt trafikerad rondell small det till i min vänstra vad. Jag har aldrig blivit skjuten men om jag skulle bli det kan jag tänka mig att smärtan är densamma. Jag blev tvungen att sätta mig en stund på en parkbänk och massera benet, men till ingen större nytta. Stretchade emot också, men det halp inte nämnvärt det heller. Kramp? Sträckning? Inte en aaaaning... Men vad gör man? Med 21.7k kvar hem? Man cyklar ändå. Man ger sig FAN på det och sedan GÖR man det. Och det funkade. Även i de tyngsta motluten. Andens seger över materien, helt klart.

Väl hemma tog jag en snabb dusch och sedan cyklade jag iväg igen för att dels hämta ut min Garmingadget på "posten" (a k a tobaksaffären) och dels cykla till närmaste t-banestation för att möta upp en kille som jag köpt en iPod Shuffle av. Sjukt liten är vad den är! Den väger 10 gram och har en lagringskapacitet på 4 GB! Helt otroligt! Så nu är jag verkligen rustad för nya djärva dåd ute i löpspåren. Surt bara att jag kanske måste vänta ett par dagar innan jag kan testa utrustningen, ifall det verkligen är en sträckning jag åkt på.


















Nu ska jag äta en god pastamiddag och tvätta. I övrigt ska jag stretcha och tänja min stackars vad och leka med mina tekniska prylar. Och... jo... jag ska läsa manualer. Tro't eller ej, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna börjar en ny vecka

Ny vecka - nya insatser!

Ett par minuter i sex trampade jag iväg mot jobbet. Svalt men lite löftesrikt bakom dimridåerna, som sedan lättade efterhand. Det var så vackert att cykla över broarna och se hur dimman lättade över stan! Jag höll god fart och var framme på jobbet efter exakt 60 minuter. Efter en lång dusch var det fint att smarra i mig ett par rejäla mackor, ett glas apelsinjuice och ett par muggar kaffe. Livskvalité är ett slitet ord, men det ploppar faktiskt upp i mitt huvud just nu!

Nu är jag laddad för arbetsdagen och ser fram emot att göra samma cykelrunda hemåt, i eftermiddag!

Ha en riktigt skön och fin dag, me lovely ones, och måtte solen lysa på er som den lyser på mig!

söndag, juni 21, 2009

... i vilken vår hjältinna blir grön


















Jo. Jag tror jag har sagt det redan. Men jag säger det igen; nu ska jag gå över till vegetarisk kost igen. Baföratt, liksom. Gott, nyttigt, miljövänligt und so weiter. Lakto-ovovarianten, förstås. Någon tyckte att det var dumt att göra det mitt i värsta grillrusningen, men jag grillar ändå inte så det stör. Och faller andan lägger jag väl grönsaker och vegobiffar på grillen, då.

Jag hinner tänka på sådana här grejer nu. Söndagen är lång och lite seg. Lång dags färd mot läggdags, känns det som. Fortfarande lite för varmt ute för att jag ska ge mig ut och springa. Men strax, så. Medan jag väntar på svalkan ska jag förbereda lite lunch att ta med imorgon. Jag tänkte göra en tomatbaserad pastasås och sedan koka fullkornspasta till det. Hinner lacka naglarna också. Efter springturen ska jag plocka fram träningskläder tills imorgon (cyklar till jobbet), ta ett mysigt bad och sedan krypa i säng tidigt. Två arbetsveckor kvar - och sedan: semester! :-)

... i vilken vår hjältinna ätit brunch



















Med lite smått och gott från kylskåpet fixade jag några rejäla brunchmackor att mumsa i mig tillsammans med ett stort glas apelsinjuice och ett par bautamuggar kaffe. Nu är jag tvärmätt och behöver antagligen inte äta något mer idag. Jag begrundar det faktum att det kommer att dröja länge tills jag äter lax igen. Och skinka. Nu börjar mitt vegetariska liv.

... i vilken vår hjältinna firat midsommar



















Själva midsommaraftonen är väl inte så mycket att skriva om - ni vet ju hur det går till; sill och nypotatis och gräslök och gräddfil och nubbe...



















... och småvarmt och jordgubbar och grädde och tillvaratagande av små solglimtar och såna goa grejer.

Midsommardagen fick bli en utflyktsdag, utåt Tyresö. Lite bilåkande bland svindyra slott och nästan lika svindyra kojor, strosande och klivande i naturen, en veritabel fästingattack som fick mig att enbart vilja gå på asfalterade autostrador ett tag (men ingen fick fäste utan hann motas i grind, de vidriga små krypen) och sedan en lättsammare promenad i en fin park...



















...ut mot Fiskarholmen, där sedan en mugg gott kaffe och en helt vidunderligt smaskig morotskaka inmundigades mot en varm solvägg.



















Å, det är skönt när mitt Stockholm är grönt, helt enkelt...




























Och på en del ställen är det skönare och grönare än andra...

fredag, juni 19, 2009

... i vilken vår hjältinna hunnit med lite av varje

Jag somnade rätt sent igår - inte förrän vid tolv - men det var ju möjlighet till sovmorgon idag, så det kändes ändå lugnt. Vid åttatiden vaknade jag och gjorde slag i saken; drog på mig träningskläderna direkt, apterade iPoden och drog ut på en delvis ny runda. 5.2 km visade eniromätningen efteråt - det var ungefär vad jag väntat mig. Det gick i klart bättre tempo än sist och det kändes mycket lättare också! En skön start på midsommaraftonen, minsann!

Nu sitter jag i soffan (var annars?) och dricker hett, svart kaffe efter att ha fiffat och moffat samt dammsugit, duschat och ätit frukost. Och klockan är inte ens elva! Gutt! Strax ska jag traska ner till affären och köpa hem lite god midsommarmat - jag får en middagsgäst - och när jag kommer hem ska jag spela skön musik på brutalvolym och känna mig fri och ledig!

... i vilken vår hjältinna önskar alla en

GLAD MIDSOMMAR!

torsdag, juni 18, 2009

... i vilken vår hjältinna mött en gentleman, ja flera

Efter jobbet sammanstrålade jag med Anna inne på Drottninggatan där hon satt på en uteservering, drack te och läste. Ute, alltså. I det här ruskvädret. Huh! Men Anna säger att det är för att det är sommar. Och då ska man sitta ute. Hmm...

Vi strosade genom Gamla stan och över till söder och gled in på O'Leary's i Götgatsbacken för varsin hamburgare och läskeblask. Och massa skönt prat, förstås! Sedan strosade vi vidare längs Götgatan, via Söderhallarna en sväng, tills vi skildes åt vid Skanstull.

Jag tog tunnelbanan hemåt och medan jag väntade på bussen, för sista sträckan, hann jag springa in i en affär och rycka åt mig ett par liter jordgubbar. Jag ställde mig i kassakön, varvid mannen före mig sa att jag gärna fick gå före honom om jag bara skulle ha de där jordgubbskartongerna. Jag tackade så mycket och sa att jag nog skulle hinna med bussen tack vare honom. Då petade han till karlen framför och frågade om jag kunde få gå förbi honom också, vilket han inte bara okejade, utan dessutom gjorde med ett vänligt leende. Väl hemma skulle jag gå över gatan, bakom bussen, och då stannade en stor lastbil också för att låta mig gå över fast jag inte stod vid övergångsstället och dessutom tydligt tog ett par steg bakåt så han inte skulle tro att jag tänkte rusa över, bara. Han log och vinkade fram mig. Och så säger folk att ståkkhålmarna är snorkiga och dryga..? Jag säger att åtminstone tre av dem är riktiga gentlemän!

Slängde mig några minuter i tevesoffan när jag kom hem och hann precis se ett par välbekanta ansikten, som jag senast siktade på SRF, hos Sverker!

Nu blir det te; jag fryser fortfarande efter söderpromenaden. Och så är det helg, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna tycker att tiden sniglar sig fram

Det är lite segt på jobbet idag. Jag har att göra och jag gör det, det är inte det... men... det känns som en utdragen väntan, ändå. Röran är påtaglig och det är svårt att hitta en röd tråd i göromålen.

Jag tar mitt eftermiddagskaffe vid datorn och slösurfar på måfå. Hamnar av någon outgrundlig anledning i Linda Skugges ameliablogg. Där skriver hon så här:

"Framför mig på Upplands motors kafé fikar två unga killar. Den ena matar en nyfödd med flaska. Jag har mkt svårt att skaka av mig känslan av "var i jösse namn är mamman?"

Detta är nya Sverige. Jag kan inte låta bli att önska tillbaka 90talet där kvinnor fick vara mammor." (Länk)

Är hon go', eller..? Först tänkte jag att hon nog var ironisk, men vid närmare eftertanke så... nej. Det är skrämmande. Riktigt läskigt, faktist. Huvva...

onsdag, juni 17, 2009

... i vilken vår hjältinna är svettig

Rejält svettig till och med! Det är ju varmt ute nu, och delar av min halvmilarunda är solig och fin. Andra halvan har delvis hunnit växa igen under min lata period. Tydligen bara jag som springer där? Det var både tungt och lätt att springa idag. Märkligt nog känns det alltid lättast där stigen stiger och sjunker, kringlar och krokar och är full av rötter och tyngst och tråkigast där jag måste korsa en golfbana och springa på en grusväg. Tidsmässigt antar jag däremot att de två jämnar ut sig.

Och snart kan jag mäta både tid och sträckor och annat smått och gott på ett betydligt mer exakt sätt än via mitt armbandsur och eniros kartor... Jag har köpt mig en Garmin Forerunner 305 (en sådan som jag ju igår insåg att jag helt enkelt inte kan klara mig utan!) och hoppas på leverans under nästa vecka! TJOHEJ! Den här gången har jag t o m lovat mig själv att rentav läsa... manualen! Det ni!

När Agneta köpte sin pulsklocka med GPS retade jag halvt ihjäl henne och undrade om hon var rädd att springa vilse i Pålsjö skog? Nu har jag insett att hon kanske ändå var ganska klok. Men just Pålsjö skog är inget annat än en lite större vildvuxen - och mycket vacker - park. Fast skåningar kallar sådana för "skog" ibland, har jag märkt. ;-)

Hursomhaver är det underbart skönt att vara back on track igen! Jag tror inte det blir någon runda i morgon eftersom jag ska stanna till i stan och träffa Anna för promenad och fika (jag hoppas vädret tillåter att vi tar oss ut på Djurgården) men på fredagmorgon ska här springas igen! Jajemen! Så ska det bli, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna varit på utflykt



















Idag var det friluftsdag för oss i personalen. Vi skulle ses på Tranholmen ute på Ekerö för kajakpaddling (frivilligt) och grillning. Jag paddlar inte kajak. Det är mer eller mindre ett principbeslut, ungefär som att jag inte heller tänker prova på bungyjump eller grottdykning. Fast man vet aldrig; kanske flyger fan i mig en dag, när det är varmt i vattnet, och jag lär mig paddla kajak. Det ser väldigt roligt ut! Jag har ju paddlat en hel del kanadensare och kajakfantasterna säger att det är mycket rankare med kanadensare än kajak. Hmm... jag undrar det jag. Fast å andra sidan har jag i stort sett bara paddlat åar och älvar och ibland en stilla insjö.

Att jag inte paddlade betydde ju inte att jag inte var aktiv hela tiden, med att assistera de andra när de skulle ur och i sina kajaker, hämta grejer och fotografera. Det var fullt upp hela tiden och en del av bilderna tänkte jag lägga in här. Tur med vädret hade vi också; det blåste rätt bra, men solen värmde gott. Här är några bilder, i alla fall:



























(Här köpte jag ett par kartonger smarriga jordgubbar)


















(Jag och Marianne njuter kaffe)


















(Stefan in action)


















(Magnus och Philip övar räddning)



























(Solbritt klarar skivan)


















(Marianne gillar att bada med kläderna på)



















(Någon växt. Typ)

tisdag, juni 16, 2009

... i vilken vår hjältinna tänker

Jag tänker... att en sådan här grej skulle vara vääääldigt bra att ha:
























Ja... rentav nödvändig!

... i vilken vår hjältinna spottar i nävarna

Nu får det vara nog med slappandet. Det har varit väldigt trögt att komma igång med träningen efter SRF. Följande ursäkter har jag:

Jobbet: dels har jag jobbat sent någon dag, och dels har det varit flera dagar då jag börjat jobbet på ett ställe men avslutat det någon annanstans, vilket gjort att cykling inte varit ett vettigt alternativ.
Johanna: hon var här och hälsade på några dagar förra veckan och inte fasiken ville jag (det är alltså inte hennes fel utan mitt eget!) försvinna ut i skogen på kvällarna som ju, i princip, var enda tiden vi hade att umgås.
Min "biologiska cykel": dag 2 är det vanligen inte praktiskt möjligt att utföra några som helst ansträngande grejer av skäl som jag ska låta känsliga läsare slippa läsa.
Vädret: pissregn och kalla vindar
Fest: jag har ju varit i Emmaboda på fest. Resan tog bort lite tränings-möjligheter. *host*

Ursäkter är så jädrans lamt att jag bara blir trött och förbannad. Jag skulle ha vad Pjär kallar "finskt lärdomsstryk". Ett helt kok.

Men imorgon är det slut med tramset. Jobbaktiviteter på "annan ort" sätter p för cykelplanerna, men när jag kommer hem ska det få bli en skön springrunda i skogen. Det räcker, det vet jag, för att jag ska vara tillbaka i rätt spår igen. Och det ska bli så skönt!

... i vilken vår hjältinna försonats



















Vilken absolut skum känsla, att glida in på Konsum, köpa en tidning och heja på personalen som om det inte alls gått nästan fyra månader sedan jag flyttade.


















Traska bort till Konditori Fenix, med kontanter i plånboken och ha glömt att de ju installerade kortläsare sista tiden jag bodde kvar. Sitta på uteserveringen med fötterna på en stol, i solgasset, mumsa på en rejäl smörgås och dricka gott kaffe medan hantverkarna droppar in för sin dagliga frukost-med-skitsnack.



























(Vilande fötter)
Strax före tio gick jag bort till skolan... Gick in genom de där dörrarna som jag trott att jag aldrig skulle passera igen. Mötte städchefen Inga och fick en god pratstund - och några glada "hej!" från ett par kollegor jag missade igår kväll. Vek av till vänster och gick uppför trappan och in på mitt gamla arbetsrum (där Catharina numera huserar), som följande en snitslad bana. Ställde ifrån mig bagen och gick över till personalrummet där många var samlade för mysfika och smög fram och gav Sari en överraskningskram. Sari började förstås gråta lite och då blev jag också alldeles blank i ögonen och så kramades vi lite till innan vi ordnade anletsdragen. Älskade människa! Sedan tog jag mig en macka och en gästmugg kaffe. Såg till min oförställda förtjusning att Nina adopterat min gamla kaffemugg! Nu är den i goda händer!




















När fikat var över och de andra fortsatte överlämningskonferensen (Sari undrade om jag ville sitta med en stund, men jag avböjde - jag ville såklart bara vara med på de roliga sakerna!) fick jag låna min gamla arbetsplats och min gamla dator - och minsann om inte min inloggning fortfarande fungerar! Jag passade på att kolla lite mejl, uppdatera facebook och blogga en stund innan jag, i sällskap med Catharina (alltid lika omtänksam!), promenerade ner till byn för att ta tåget hem.



























(Catharina)
Det är en intressant och märklig sak... hur fina trådar spinns och ibland blir väldigt slitstarka. Jag satt på perrongen och solade och mumsade på lite lakrits och tänkte på att med en smula distans kan också en försoning komma och även om jag aldrig någonsin ska flytta tillbaka (rest assured, me lovely ones...) så kan jag nu ändå tänka på den där byn med ett litet leende i hjärtat, vid tanken på de goa människor jag fick förmånen att lära känna. De fint spunna trådarna må spännas ut ibland och hållbarhetstestas, men flera av dem kommer ändå aldrig att brista helt.


















Ingrid (bilden ovan), Sari, Bosse (bilden nedan), Catharina, Nina och ett par till kommer jag alltid att bära med mig - och vi kommer att ses igen, den saken är klar.



























Jag försökte tänka mig in i hur det faktiskt skulle vara att flytta tillbaka. Att bo där igen. Träna på gymmet. Springa min mil i skogen. Handla på Konsum. Gå till biblioteket. Ha de flesta vänner på annan ort (mina kollegor i all ära, men så mycket umgicks vi ju inte på kvällar och helger). Och jag kände att - precis som då, när jag verkligen bara ville finna en utväg (läs: jobb) därifrån - det enda som skulle kännas riktigt bra vore att vara tillbaka på mitt gamla jobb, med mina kollegor/vänner (detta helt utan att jämföra hur jag har det nu - det är en annan diskussion och jag trivs fint!). Inget skulle alltså vara förändrat till det bättre om jag flyttade tillbaka. Så... jag känner att jag valde helt rätt som drog upp bopålarna och flyttade hit, till Stockholm. Det känns mer rätt än någonsin. Och det är en fantastisk känsla!


















(Tjyvrökarbänken utanför kyrkan)
Jag satt där på perrongen, en ostlig vind sabbade min "frisyr", solen stekte på mina ben och jag tänkte inte "hejdå för alltid, Emmajävlaboda" utan mer "vi ses igen". Och det känns gott, me lovely ones. gott.

... i vilken vår hjältinna befinner sig på resande fot

Avlyssnat på Centralens café: "Sådana där hemlösa som säljer sina tidningar eller tigger här på stationen - varför gör de sig inte lite nyttiga och bär väskor istället?" Oh well...

På tåget söderut får jag en ensam fönsterplats i första klass. Det är skönt. Det som är mindre skönt är att jag åker baklänges och därmed blir lite illamående när jag försöker läsa vidare i Volvo Lastvagnar (Erlend Loe). Jag köper mig en pastasallad som jag äter, men det känns inte bättre för det. Så jag lutar mig tillbaka, blundar och lyssnar på Dream Theater, Numbah Ten och Ravi Shankar. En liten bit söder om Mjölby (i höjd med Boxholm, kanske?) bryter solen genom molnen, lite blygt. Livsandarna vaknar - åtminstone litegrann. Tittar ut på landskapet. Sedan smuttar jag på vattnet i min flaska, blundar igen och tänker på saker som inte är så enkla att tänka på. På hur svårt det är att både vilja ha en kaka och att vilja äta upp den. På saker som - i motsats till kakmetaforen - borde kunna gå att få ihop, slippa välja mellan, men ändå förefaller helt inkompatibla och på hur länge försöken att pressa ner en fyrkantig pusselbit i ett trekantigt hål ska pågå. För tillfället ligger pusslet på en hylla, men det hindrar ju knappast att tankeverksamheten kring det fortgår.

När jag kommer fram möter Catharina vid stationen och vi åker hem till Bosse för lite seriös grillning, vindrickande och skönt mingel och prat. Det värker till i hjärtetrakten när vi kramas och pratar och jag inser hur mycket jag har saknat en del av dessa goda människor och kollegor. Jag tror t o m att de saknat mig också, litegrann. Sari är inte där, men jag tänker att jag hinner träffa henne på förmiddagsfikan på skolan.

Efter en trevlig och rolig kväll är det skönt att åka hem till Catharina, dricka te och småprata om jobb och framtidsplaner och livet och universum och allting och sedan, när jag kryper ner under mitt täcke (fast det är Catharina som lånat ut sitt, iofs...) somnar jag gott.

måndag, juni 15, 2009

... i vilken vår hjältinna fått en present

Marianne överraskade mig till morgonfixen med en liten present; Livsnjutarens guide till Stockholm. Det tackar jag för! Den ska både läsas och följas och hittar jag något extra intressant kommer jag givetvis att dela med mig av det i form av en eller annan bonnläppsspaning till er mina kära läsare.












Stay tuned, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna kommit ihåg

SL har börjat med sommartidtabell. Jag kom faktiskt ihåg att gå in och kolla hemsidan och såg att min vanliga busstid ändrats med tre minuter, och naturligtvis åt fel håll, dvs tre minuter tidigare än annars. Tre essentiella minuter som ruckar hela mitt morgonschema. Eller inte - jag får väl gå upp tre minuter tidigare. Att kliva upp 17 minuter över fem eller 20 minuter över kan ju vara skitsamma.

Igår kväll pysslade jag lite med iPoden, lyckades plocka ur en icke-fungerande Octavarium och när jag sedan la in den på nytt - och på exakt samma sätt som förra gången - så fungerade det plötsligt. Underliga äro iPodens vägar, ibland. Octavarium fick utgöra soundtracket till min morgonresa till jobbet. En snäll vän skickade över Numbah Ten-plattan via msn (jag har beställt den, men den dröjer och jag är otålig) så den ska jag lyssna på i eftermiddag.

Jobbet idag består dels av ordnande av kaos (här flyttas och renoveras fortfarande och logistiken blir ganska omfattande, trots att det är en rätt liten arbetsplats) och dels av ett par möten där vi bl a ska fördela höstens elever mellan oss mentorer. För en gångs skull (?) ett möte som känns riktigt angeläget.

Ute är det grått och kallt men uppehåll och något bättre väder har utlovats för veckan. Fan tro't. Men hoppet lever naturligtvis, och inte minst då för onsdagen då det är friluftsdag för personalen. Kajakpaddling för dem som så önskar och jag har lovat mig själv att aldrig någonsin paddla kajak så jag ska istället cykla dit (och sedan hem) och sedan ha med mig en god bok. Om jag skulle rucka på mitt kajakbeslut skulle det möjligen vara en väldigt varm augustidag med ljummen temperatur i vattnet. Då möjligen. Men ändå... troligen inte. Eskimåsvängarna överlåter jag med varm hand till eskimåerna. Eller... inuiterna om man ska vara PK. (Heter det det kanske "inuitsväng" numera, då?)

söndag, juni 14, 2009

... i vilken vår hjältinna tar det lugnt

Jag sov länge idag. Det var välbehövligt. Sedan blev det frukost i sängen. Det kändes lyxigt och fint. Regnet utanför gav legitimitet åt en dag att helt spenderas inomhus, sånär som på ett par raider över gården, ner till tvättstugan. Middagen blev lite som igår, men byggdes ut med en varm "sallad" på stekt aubergine, körsbärstomater och broccoli samt vitt bröd bestruket med pesto. Tända ljus till det gjorde att det kändes enbart mysigt och fint att sitta inne och glo ut.

En lugn och vilsam dag, på det hela taget. Nu väntar en mugg te, och sedan blir det sängen. Imorgon börjar en ny vecka, med nya insatser.

lördag, juni 13, 2009

... i vilken vår hjältinna lagat sig en god middag

Jag funderar på vad man kallar en sen lunch - eller om detta var en tidig middag... Lunner? Dinch?

I vilket fall kokade jag - inspirerad av torsdagens italienska buffé - några nävar risoni i hönsbuljong, och under tiden delade jag ett gäng stora champinjoner i stora bitar som fick steka i en blandning av lite smör och lite olivolja, smaksatta med lite salt och grovmalen svartpeppar. När risonin var klar hällde jag av buljongen, rev ner en bit parmesan och blandade ner tillsammans med champinjonerna, några finhackade soltorkade tomater och en näve basilikablad. Klart! Snabbt, superduperlätt och riktigt gott! Jag tänkte att jag skulle tagit ett glas vin till, men eftersom hemmet är i behov av städning ska jag göra det först och sedan belöna mig med det där vinglaset.

Ikväll blir det antagligen något så ovanligt som en helkväll framför teven, i sällskap med en massa sköna gitarrhjältar (i teven, dårå...).

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna har fullt upp

























Nu har jag vinkat av Johanna, som skulle en liten bit norröver för att hälsa på en kompis. Det har varit så gott att ha henne här, även om vi inte hunnit umgås sådär vansinnigt mycket, kanske. Men så blir det ju när hon spontanbesöker och jag jobbar. Igår var jag dock ledig efter lunch och vi träffades inne i stan för att strosa, fika och kanske också äta något. När vi åkte från våra respektive destinationer sken solen på bägge dessa ställen, men när vi möttes vid Medis stod regnet som spön i backen. Jättekul. Inte minst med tanke på att jag hade lackiga finskor på fötterna... Men de är okej att gå i och jag lyckades undvika de värsta vattenpölarna. Dessutom hade jag ett sådant där litet tjugokronors, klent ihopfällbart paraply i väskan (vuxenpoäng på det!).

Vi strosade runt lite och gick sedan till Multikulti för att fika. Jag sa till Johanna att det är ett alternativt ställe, men inte alternativt på det sättet hon vanligen menar (lila extensions och skyhöga platålackstövlar med massa spännen och sånna goa grajjer). Hon gillade det verligen! Soft afrikansk musik i bakgrunden, anspråkslös men soft inredning och väldigt gott kaffe! Inte minst Toubakaffet som jag beställde in - väldigt svårt att beskriva smaken på det men helt klart värt en liten omväg för att få avnjuta för den nyfikne! För den frisinnade bonnläppen är detta ett klart besökvärt ställe! De säljer dessutom en massa kul skivor och emellanåt har de livemusik.

Efter ett besök på Designtorget åkte vi in till city för att leta upp en affär där Johanna varit tidigare i veckan med en kompis, hittat ett paraply hon blivit kär i men inte köpt. Nu hade hon fått second thoughts så vi traskade dit och hon köpte det. Ser ut som paraplyerna som vampyrerna i A Nightmare Before Christmas har. Toppigt, liksom. Sedan kom vi på att det var sushi vi ville äta till middag, men att det skulle bli ont om tid att laga det hemma så vi tänkte att kanske kan man köpa sushi i Hötorgshallen. Såvitt vi såg kunde man inte det, men det var ändå mysigt att gå runt där en stund, smaka på goda torkade frukter och spekulera i huruvida medresenärerna på tunnelbanan skulle uppskatta om vi köpte varsitt sådant där groteskt stort kungskrabbeben och satt och tuggade i oss på hemvägen.




















Hur eller hur blev det så att vi åkte tillbaka till Medis, käkade sushi där och sedan åkte hem och pustade ut lite innan det var dags för mig att palta på mig varma kläder och åka in till stan för att möta upp med P och sedan dra vidare ut mot Stora Skuggan för att kolla in Olle Ljungström och Neil Young på WTAI. Jag laddade med tights under jeansen, raggsockar i walkingskorna, tröjor i lager på lager, sjal i flera varv om halsen och så vantar och regnrock i väskan. Den senare behövde jag, till all lycka, inte använda men vantarna kom väl till pass någon gång efter midnatt. Det var lite kyligt men inte i närheten av valfri SRF-kväll! Olle körde helt underbara låtar men hade kass medhörning och ljudet ut var också skumt. Ändå härligt att se honom igen! Och sedan var det dags för Neil Young! Ah! Helt underbart! Mer kan jag inte säga; en kanonpremiär för min del, som aldrig sett honom förr. Jag hoppas verkligen att detta inte är sista gången!

Efter konserterna träffade jag som hastigast ihop med ett gäng SRF-kompisar - en del tillresta ända från Umeå! Roligt att ses och småbubbla lite, men sedan var det ganska skönt att dra sig hemåt och så småningom dricka en mugg hett the med Johanna innan det äntligen var dags för horisontalläge.

torsdag, juni 11, 2009

... i vilken vår hjältinna varit i Italien




























Fast egentligen var jag i en underbart lummig villaträdgård i Spånga. En av mina arbetskamrater, Leif, bjöd på en generöst tilltagen italiensk buffé. Så härligt mysigt att inte bara bli inbjuden att äta utan dessutom få vara med och laga en del av maten! Medan den puttrade färdigt (jag fick i uppdrag att göra en risotto) och resten av gänget började dyka in satt jag gott på en solig altan, bläddrade i en tidning och smuttade på ett glas ljuvlig sangiovese. Jag kan lugnt säga att jag har haft värre eftermiddagar...

Flera av kollegorna hade med sig barn, och då menar jag små barn... bl a de tre pyttebebisarna Liv, Tyra och Tilda. Ett par hade med sig sina respektive också. Det var prat, skratt, känslosamma tal och - i sant italiensk anda - skålande för la famiglia. Just sådant som jag är en sådan sucker för! Ljuvligt, helt enkelt!

Sedan var det ändå skönt att komma hem till Johanna, småprata och dricka te. Hon är ju la famiglia på riktigt och imorgon är jag ledig efter lunch och ska överraska henne med en familjelunch - om än bara på tu man hand.

För övrigt kan jag meddela att Jätteproppen Orvar - a k a fyrtiotalisterna - äntligen börjar lossna ordentligt. På personalkonferensen på Tensta idag avtackades inte mindre än nio panschisar! Skönt för dem och skönt för nio yngre förmågor som förhoppningsvis får deras platser! Fast i denna lågkonjans tidevarv är det troligaste antagligen att de inte ersätts alls utan blir en del av "den naturliga avgången"...

Notering: När en mobiltelefon ringer, exempelvis i en tunnelbanevagn, börjar alla fiska i fickor och väskor efter sina mobiler.
Undran: Är det någon som fortfarande minns när mobiltelefoner kallades "nallar"?

onsdag, juni 10, 2009

... i vilken vår hjältinna tänker om djur

Johanna och jag slötittar på ett program om tigrar, filmade med hjälp av elefanter, på Kunskapskanalen och vi konstaterar nästan samtidigt att elefanter aldrig ser glada ut. De småler inte ens. Bittra och tungsinta jävlar.

... i vilken vår hjältinna gör en lista

Annaanna utmanar mig, och andra, i sin blogg och jag antar utmaningen och svarar såhär:


1. Hur gammal är du om fem år? 53
2. Vem var den sista du träffade? Johanna (sitter bredvid mig nu, ju!)
3. Hur lång är du? 174.5 cm
4. Vilken var den senaste film du sett? Oj... svårt... antagligen en musik-DVD...
5. Vem ringde du senast? Jenny, för ett par timmar sedan
6. Vilken ögonfärg har du? Klart blå
7. När vaknade du idag? 05.25.
8. Vilken är din favoritplats? Min soffa
9. Vilken plats föredrar du minst? Tvättstugan
10. Vem fick dig att skratta senast? Pjär, när han berättade om killen som fångat ett troll!
11. Är du för ung för att äga vinylskivor? Verkligen inte.
12. Hur många kuddar har du i sängen? 1-2
13. Hur många landskap har du bott i? 5: Värmland, Småland, Halland, Blekinge och Sörmland
14. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? ska jag springa vill jag ha både strumpor och skor
15. Är du social? Mycket!
16. Vilken är din favoritglass? Blåbärssorbet (SIA) är en favorit just nu.
17. Tycker du om kaffe? Jag är beroende av det.
18. Vad dricker du till frukost? Ett stort glas vatten och sedan ett par rejäla muggar kaffe
19. Är du en beroendemänniska? Ja, om det handlar om kaffe. I övrigt inte.
20. Känner du någon med samma födelsedag som din? Javisst - och bägge har förnamn med samma begynnelsebokstav som mig själv!
21. Har du någonsin åkt ambulans? Två gånger.
22. Föredrar du havet eller en pool? HAVET, för tjyvingen!
23. Har du någon gång testat narkotika? Ja. Enstaka gång. Idiotiskt i överkant. Preskriberat nu.
24. Vad var det senaste du åt? Digestivekex med fikonmarmelad.
25. Vad har du för ringsignal på mobilen? Led Zeppelin's D'Yer Mak'er - vad annars? ;-)
26. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Nej.
27. Kan du byta olja på bilen? Jag har i alla fall kunnat, på en Volvo.
28. Har du fått fortkörningsböter? Ja, men det är - liksom andra dumheter - preskriberat.
29. Vilken var den senaste bok du läste? Conn Igguldens trilogi om Genghis Khan. Nu håller jag på med Erlend Loe's Doppler.
30. Läser du dagstidningen? DN och Metro läses dagligen
31. Prenumererar du på någon veckotidning? Nix

... i vilken vår hjältinna ger er ett hett bonnläppstips

Jag har tidigare bonnläppsguidat er, mina kära läsare, till Tensta som har vad som eventuellt kan vara ett av landets absolut glesast besökta systembolag. Även idag var det så såg jag, när jag traskade förbi. Men det var inte det jag skulle berätta om, även om det faktiskt finns en koppling...

Idag var det utspring på Tensta gymnasium och faktum är att maken till arty party får man leta efter! Alla vackra studentflickor var vitklädda, många i vita slöjor under den vita mössan (vilket var riktigt fint), och med skyhöga klackskor i knalliga färger. De stiliga studentpojkarna hade förvånansvärt välskräddade kostymer och var så fina, så fina. Över axlarna bar många sina ursprungsländers flaggor och det var hur många som helst... turkiska, libanesiska, svenska, grekiska, somaliska, eritreanska, syriska, irakiska, gabonska, gambianska, senegalesiska, iranska, thailändska, albanska, bosniska, ryska samt ett antal jag faktiskt inte kan. Utspringet sker nerför en lång, smal trappa och nedanför denna trängs familjer, släktingar, vänner och nyfikna i en kaotisk röra av hockeytutor, blommor, stora trummor, små trummor, visselpipor, kamphundar, blåsflärpar, studentplakat, nallebjörnar, barnvagnar, ännu mer vackra kläder, fantastiska frisyrer, blingiga smycken och så förstås paraplyer. I väntan på utspringet dånar trummorna och skumma blåsinstrument (som låter som skalmejor, ungefär) från olika håll, folk sjunger, dansar och kramas och är stolta och glada över sina duktiga ungar! När studenterna börjar komma nerför trappan ökar ljudet i ett bedövande crescendo och som grädde på moset bränner det av en massa raketer och smällare. Rena karnevalsstämningen, alltså! Och... här kommer systemkopplingen... så gott som alla - även väldigt många av studenterna! -är mer eller mindre nyktra. Sug på den, va´!

Så... är ni i Stockholm den här tiden på året - och inte bangar för att känna er som ett minoritetsfolk - kan jag rekommendera ett besök på ett utspring i de yttre förorterna! En mycket cool upplevelse! Och... inte så lite medryckande... det var så jag fick tårar i ögonen, faktiskt!

















Sedan kan ni, innan ni tar t-banan tillbaka till stan, passa på att köpa hem några flarror vin på det fortfarande ödsliga systembolaget!

måndag, juni 08, 2009

... i vilken vår hjältinna tar konsekvenserna men skådar också framtiden an med tillförsikt

Tvättdags, alltså. Min skitiga festivaltvätt, som förvisso inte är så stor eftersom jag reste med lätt packning, åker i detta nu runt i tvättmaskinerna och kläderna kommer att återuppstå fräscha och fina igen. Inte är det kul, men det måste ju göras. Under tiden passar jag på att städa och pyssla lite här.

Festivalen är över för i år och nu återstår ett år av väntan igen. Men det ska hinna hända mycket roligt under tiden, så väntan inte känns alltför svår.

Imorgon kommer Johanna och hälsar på några dagar. Det ska bli så roligt! Vi hinner väl mestadels ses på sena eftermiddagar och kvällar, men det passar ju egentligen den unga damens dygnsrytm ganska fint. Och kanske stannar hon till helgen, vad vet jag? :)

Minns ni att jag skrev att jag var sugen på en middag för lite vänner? Nå - den blir av och det blir en tjejmiddag. Sweet! Några sköna tjejer som jag träffar alltför sällan blir det, och inte bara en kväll utan en hel helg! JÄJ! Dessförrinnan ska jag förresten hinna med både en annan efterlängtad fest samt fira midsommar på något ännu inte bestämt vis.

Jag vill skriva om festivalen. Det bubblar i mig av de där sköna dagarna då jag släpper hela omvärlden och helt går upp i vänner, musik och festligheter. Vänner jag kanske bara ser en gång om året, sena nätter (snarare tidiga morgnar...) med rödvin, whisky och vänsternostalgisk yra med framförallt Pjär och "huspunkaren" Mats, magiska konserter, fniss och flams på en filt i solen, många långa varma sköna - och ibland särskilt efterlängtade - kramar, goda samtal, att somna i den emellanåt gungande bussen vaggad som en bebis, skoj och skratt och innerligt varsamma ord och en del väldigt fina minnen att ta fram och liksom hålla i handen lite när hösten blir för svår. Sådana saker vill jag skriva om, men det låter sig liksom inte göras. Det måste upplevas. Så är det.

... i vilken vår hjältinna möter vardagen

Jag är tillbaks på jobbet. En skum känsla, på något vis. Det känns som jag har varit borta en smärre evighet och känslan förstärks av att eleverna har lov och allt är ett enda kaos då vi ska göra en total rockad här och allt ska byta plats med allt och jag ska ha min arbetsplats i andra ändan av våningen här. Bara att kavla upp ärmarna och börja bära, alltså!

Jag har dock fått mitt morgonkaffe och mina goda mackor så humöret är stabilt. Undras bara hur jag blir av med halsbrännan...

söndag, juni 07, 2009

... in which our heroine has been there and back again

Jag är hemma nu. Jag är så förtvivlat sliten och utlevat lycklig och postfestivalt deprimerad och bubbligt glad och ångestladdad och förväntansfull och frusen och nöjd och en massa annat så jag nöjer mig med att konstatera det: jag är hemma igen.

Jag återkommer, me lovely ones. Stay tuned.

tisdag, juni 02, 2009

... i vilken vår hjältinna är taggad till tusen

Jag har vaknat, duschat, donat och fixat. Sitter i soffan och avnjuter mitt morgonkaffe. Det enda som återstår är att bädda och att sätta lite färg i ansiktet och få i linserna. Sedan blir det party i fem dagar! JÄÄÄJ!

Ha en fin vecka, me lovely ones!

måndag, juni 01, 2009

... i vilken vår hjältinna är så gott som färdig

Ryggsäcken (yes - den mellanstora!) står på sovrumsgolvet. Färdigpackad. Inte ens knôkfull. Där finns fortfarande plats för lite sista-minuten-spontan-packning (om jag t ex får för mig att ändå ta med de förståndiga walkingskorna)! På locket ligger en sovsäck och min röda kåbåjsarhatt. Om det blir soligt är den helt underbar; skyddar både nacke och ansikte. Sovsäcken är en safegrej. När jag pratade med Peter i morse svävade han lite på målet när jag undrade om mitt täcke och min kudde fortfarande ligger i bussen. Grejerna kan ha legat kvar i den lilla röda bussen, efter Slottsskogen, och isåfall är de slängda eftersom det regnat in och allt fick slängas - även madrassen. Så... sovsäcken åker med!

Förutom ryggsäcken blir det bara en liten plastkasse med ett par paket kaffe, melittafilter, knäckebröd och klämost. Frukt och vatten till nerresan ligger i samma kasse. Whiskyn och Malibun är tryggt nerpackade i ryggan.

Till och med festivalhandväskan, som egentligen är en över-bröstet-rems-väska, är packad. Ner till minsta detalj, såsom ett par lösa petflaskskorkar (till öl och cider som köps avkorkat inne på festivalområdet), en regnponcho och ett par små pennstumpar. Hörselskydden ligger, traditionsenligt, i en jackficka så de dels inte ska glömmas, dels vara lätta att lokalisera.

Reselektyren inhandlad: äntligen har jag köpt mig tredje delen i Conn Igguldens erövrarsvit - Bones on the Hills! Härlig läsning! Och iPoden är fulladdad.


















Nu återstår bara lite snyggning av naglar, lite jordgubbsätande och umgåsing med Matilda, som eventuellt är något piggare nu. Men bara något.

Snart är det helt enkelt dags för årets stora fest och begivenhet! Jag är taggad, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna berättar

... att Matilda kom hem vid fyra inatt. Noggrann undersökning visade på att det handlar om en infektion i kroppen (och hur luddigt låter inte det, då?) och att hon ska sova, dricka mycket vätska och äta alvedon. Bara vänta ut det, alltså. Men det var ändå för väl att det inte var t ex blindtarmskrångel (med påföljande operation och grejer) som de befarade på sjukvårdsupplysningen. Det spelar ingen roll hur vuxna ens barn blir; bekymret och omsorgen om deras väl och ve finns alltid där!

Hon sover nu och själv ska jag iväg till tandläkaren för att - till slut! - få dit stiftet och kronan. Sedan åker jag hem igen. Vi har studiedag på jobbet och inget är liksom inplanerat - bortsett från ett par möten som jag inte behöver närvara vid - så jag ska vara hemma idag. Tänkte vara effektiv och sätta ihop en läromedelsbeställning inför hösten, men också packa (nej, jag brydde mig inte om det igår...) och städa härhemma.

Det ser ut att bli en lika fin dag idag, som igår!