Inte för att jag för ett enda ögonblick ångrar mina val när det gäller att säga upp mitt arbete här och flytta söderöver, men emellanåt får jag liksom kvitto på att jag sannerligen fattat rätt beslut.
Idag hände en sådan sak. Lång historia kort: Än en gång rusar personal sta och drar igång en aktivitet som ställer allt på ända - och det utan föregående kommunikation. Idag blev det extra katastrofalt. Min för dagen något decimerade grupp var totalt fokuserad och stämningen i klassrummet var nästan så man kunde röra vid den. Eleverna var tokpepp för att komma in i klassrummet i tid även nästa lektion och arbeta med det jag förberett dem på. Jag vågade knappt andas...
... och så plötsligt kom något jävla ljushuvud på att de som ska låna varma kläder för morgondagens utflykt till Flottsbro skulle prova dem just då. Bara några minuter innan lektionen skulle börja. Inte använda rasten till detta, inte höra om det var okej och inte höra om t ex lektionens sista tio minuter kunde användas till detta. Nejnejnej. Bara göra. Vara spontaaaana, ju... GAH! Mina elever tappade allt, och jag tappade dem. Tacksåjävlamycketfördet. Så oprofessionellt att man bara vill gå och skjuta sig själv tills det gör riktigt, riktigt ont.
Jag tröstar mig med nedräkning...
Idag hände en sådan sak. Lång historia kort: Än en gång rusar personal sta och drar igång en aktivitet som ställer allt på ända - och det utan föregående kommunikation. Idag blev det extra katastrofalt. Min för dagen något decimerade grupp var totalt fokuserad och stämningen i klassrummet var nästan så man kunde röra vid den. Eleverna var tokpepp för att komma in i klassrummet i tid även nästa lektion och arbeta med det jag förberett dem på. Jag vågade knappt andas...
... och så plötsligt kom något jävla ljushuvud på att de som ska låna varma kläder för morgondagens utflykt till Flottsbro skulle prova dem just då. Bara några minuter innan lektionen skulle börja. Inte använda rasten till detta, inte höra om det var okej och inte höra om t ex lektionens sista tio minuter kunde användas till detta. Nejnejnej. Bara göra. Vara spontaaaana, ju... GAH! Mina elever tappade allt, och jag tappade dem. Tacksåjävlamycketfördet. Så oprofessionellt att man bara vill gå och skjuta sig själv tills det gör riktigt, riktigt ont.
Jag tröstar mig med nedräkning...
Det är ARTON dagar kvar!
Inlägg
3 kommentarer:
Gaaaaahhhhh.... jag förstår om du blir toookig för det hade jag blivit. När man väl fått eleverna att bli sådär underbart koncentrerade och faktist jobba (man nästan ser hur kunskap och annat braigt liksom mals och sugs in i varende unge) å så....
Preciiiiis, Anna... :(
Det är när jag läser sånt som jag önskar du kunde jobba på lillkråkans skola. Du har ju fattat vad det handlar om, liksom... :)
Och jag förstår frustrationen. Tror denna någon att elever är maskiner, bara att trycka in on-knappen sen igen, eller?
Skicka en kommentar