Jag går omkring på jobbet och försöker se upptagen ut. Pratar med eleverna. Slänger en massa gamla papper. Brygger mer kaffe. Tar en snabbrunda i Vällingby centrum på lunchen (köpte bara nagellacksborttagningsmedel, inget mer fancy än så). Småpratar en stund med kuratorn och SYVen. Tar en runda i vårt lilla bibliotek och gör en snabb inventering. Pratar lite mer med någon elev. Får en kram av någon annan. Sitter med en laptop i konferensrummet och ser uppslukad ut (ja, jag har helt lämnat ifrån mig mitt skrivbord). Jag har verkligen gjort klart allt nu, inför avslutet. Jag är, som norrmännen säger enligt Matilda, i sluttemodus, helt enkelt. Det är en inte helt obehaglig känsla, må jag säga, även om tiden har en tendens att gå lite för sakta.
På tunnelbanan hemåt läser jag vidare i Mahmood. Jag har kommit mig igenom det evighetslånga och väldigt teoretiska inledningskapitlet och är nu inne i bokens andra tredjedel. Läsningen flyter på rätt bra men den dragspelare som klev på tåget i Alvik borde penetreras rektalt med sitt eget dragspel. Åtminstone borde det så här års vara säsong för licensjakt på dylika. Lyckligtvis (för både mig, medpassagerarna och honom) klev han av vid Krickan.
Vid Skanstull hoppade Matilda på och så åkte vi till Farsta för det underbara garnet och för en proper kjol som Matilda var tvungen att ha när hon börjar nya extrajobbet som rekryteringsassistent på ett företag på Öfvre Östermalm (fint skare va'!) i morgon. Strikt dresscode, alltså. Det är hon ju van vid, men nu måste hon stå för outfiten själv, alltså. Jag tror hon kommer att gilla det betydligt bättre än Ölfabrikskneget. Matilda hittade en proper kjol men garnet var slut och fick beställas hem. Snyft... Jag som ville göra klart den fina sjalen snart!
Vi for hemåt och intog en frugal måltid på gräddbaserad bladspenatsoppa med ägghalvor och mackor med skinka (till Matilda). Sedan tog vi oss samman och lassade ut hennes CD:ar från förrådet, till bilen, och körde in till stan med dessa och med köksbordet och ett par stolar (TIPS: Bär inte jättetunga grejer, som t ex stora kartonger fyllda med CD:ar, om du har ett hysteriskt skrattanfall... det funkar helt enkelt inte). Och eftersom vi är Flyt AB fanns det en ledig parkeringsplats precis utanför mitt hus, när jag kom tillbaka med bilen.
Resten av kvällen har varit samtal med min käraste. Det där med att gå till grovsoprummet med grejer tar jag i morgon. Kanske.
G'natt, me hearties. Vi hörs i morgon.
På tunnelbanan hemåt läser jag vidare i Mahmood. Jag har kommit mig igenom det evighetslånga och väldigt teoretiska inledningskapitlet och är nu inne i bokens andra tredjedel. Läsningen flyter på rätt bra men den dragspelare som klev på tåget i Alvik borde penetreras rektalt med sitt eget dragspel. Åtminstone borde det så här års vara säsong för licensjakt på dylika. Lyckligtvis (för både mig, medpassagerarna och honom) klev han av vid Krickan.
Vid Skanstull hoppade Matilda på och så åkte vi till Farsta för det underbara garnet och för en proper kjol som Matilda var tvungen att ha när hon börjar nya extrajobbet som rekryteringsassistent på ett företag på Öfvre Östermalm (fint skare va'!) i morgon. Strikt dresscode, alltså. Det är hon ju van vid, men nu måste hon stå för outfiten själv, alltså. Jag tror hon kommer att gilla det betydligt bättre än Ölfabrikskneget. Matilda hittade en proper kjol men garnet var slut och fick beställas hem. Snyft... Jag som ville göra klart den fina sjalen snart!
Vi for hemåt och intog en frugal måltid på gräddbaserad bladspenatsoppa med ägghalvor och mackor med skinka (till Matilda). Sedan tog vi oss samman och lassade ut hennes CD:ar från förrådet, till bilen, och körde in till stan med dessa och med köksbordet och ett par stolar (TIPS: Bär inte jättetunga grejer, som t ex stora kartonger fyllda med CD:ar, om du har ett hysteriskt skrattanfall... det funkar helt enkelt inte). Och eftersom vi är Flyt AB fanns det en ledig parkeringsplats precis utanför mitt hus, när jag kom tillbaka med bilen.
Resten av kvällen har varit samtal med min käraste. Det där med att gå till grovsoprummet med grejer tar jag i morgon. Kanske.
G'natt, me hearties. Vi hörs i morgon.
... och det är SEX dagar kvar!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar