Idag skakades min arbetsplats i sina grundvalar, att döma av de reaktioner jag fick när jag kom hit. Jag är alltid först på plats. Halvåtta. Då har jag ryckt med mig en bunt Metro att lägga fram i caféet, och så tänder jag upp, tänder ljus i caféet och i mitt klassrum, sätter på en första kanna kaffe, sätter på radion och gör det allmänt välkomnande. Om det behövs plockar jag undan på köksbänken och torkar av. Snyggar upp. Det händer till och med att jag plockar ur diskmaskinen. Inte för att jag måste utan för att jag vill. Och för det där med tjänster och gentjänster, ni vet. Glada elevassistenter är extra samarbetsvilliga och positiva medarbetare. ;-)
Och idag... INTET. De första arbetskamraterna anlände till en mörk och tyst avdelning. Ingen kaffedoft. Inga tidningar. Inga tända ljus. Inget P1. Disk i diskhon. Kaffeslabb på diskbänken. Och när jag dök upp, en timme senare än vanligt, var alla smått omskakade. Alternativt omrörda.
Ha! säger jag. GET USED TO IT.
Jag verkligen avskyr att tas för given.
Inlägg
3 kommentarer:
Helt rätt! Lusten att ställa upp försvinner rätt snabbt om man märker att man tas för givet.
Om jag har en dålig dag, dvs att jag inte tjoar och tjimmar konstant hela dagen på jobbet, ja då går mina kollegor till chefen och frågar om det har hänt mig något. Om jag är ledsen eller så. Ganska sött iof, men det är ju sjukt!
Känner man igen sig eller??? Gissa vem som oftast snyggar till i köket på jobbet, torkar rent och piffar till det...? Sen får man höra då man varit LEDIG;"Det har märkts att inte du har varit här..." Nu har jag börjat se till att de märker att man inte tas för given även när jag ÄR på jobbet...;)
Skicka en kommentar