söndag, juni 29, 2008

... i vilken vår hjältinna pajat














Catharina och jag gick ut en sväng. Jag tog med mig paraplyet, som sagt, och givetvis blev det inte bara soligt utan dessutom varmt så att jackan snabbt åkte av. Vi tog svängen om affären och jag köpte vaniljsås och Catharina köpte Ekströms fusksmulpaj. Så svårt och krångligt är det ju inte annars att göra sin egen pajdeg - det görs ju medan ugnen värms upp - men nu ville hon stå för fikat och vem är väl jag att protestera då? Och det smakade helt okej - särskilt "smulet". Äpplena hade dock vunnit hästlängder på att vara "riktiga" äpplen och inga frysdito.

Hursomhaver smakade det fint i eftermiddagssolen på min balkong med ett par muggar starkt, svart Blue Java till. Och så skönt småprat om allt mellan himmel och jord. Relationer och religion och jobb och vargar och vildsvin och skojsigheter i en lagom avvägd blandning. Pratet med Catharina flyter lätt och otvunget och gör gott.

Nu har solen gömt sig igen och jag kurar inomhus. Eventuellt blir det en film om en stund - såvida jag inte ska kolla Kunskapskanalens temakväll om shopping som livsstil. Inte för att jag är någon vidare shoppare, men det kan ju vara kul att kolla in. Kanske. Medan jag bestämmer mig lyssnar jag på Doris, Janne Carlsson m fl... Det kan ni också göra, tycker jag:

Känner ni igen den här, förresten? ;-) Ni som är födda på sextitalet borde nog. (Ledtråd: teveserie)

Ha en skön kväll, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna missat

Jag har kollat igenom Skrivarkalendern nu. Det är en del uppdrag jag missat (delar av mars och april, hela maj och hela juni, faktiskt), och som jag egentligen borde ta tag i.

Exempel:
- Att läsa några nya bloggar och bläddra i en ny tidning och sedan skriva en kort betraktelse om veckans skrivartrender.
- Att skriva om förväntningar ( en utmaning, då jag vanligen försöker att inte ha för höga sådana...)
- Skriv ett brev till en författare som inspirerat dig
- Prova att skriva om författarbrevet i samma stil som författaren du skrev till (åh... svårt!)
- Skriv om en person som gjort stort intryck på dig. Vad vet du om hans/hennes liv? Vad är det viktigaste du lärt dig av den personen?

Jag får se. Kanske ändå bättre att ta avstamp i nästa vecka och jobba på? Då är det färgvecka. Jag ska välja en färg varje dag. Notera allt jag ser som har den färgen och så skriva...

Just nu är min söndag i alla fall plommonfärgad, precis som den tröja i silke/alpackagarn som jag kanske änteligen kan få klart... Eller är den kanske tungt gråblå som himlen jag serutanför mitt köksfönster? Jag hoppas i alla fall att den inte släpper ifrån sig en massa regn eftersom jag strax ska gå en sväng med Catharina och sedan ta en fika. Hemma, såklart. Inget fikaställe håller öppet på söndagarna i Emmajävlaboda.

Jag tar med ett paraply - som besvärjelse.

lördag, juni 28, 2008

... i vilken vår hjältinna kollar på film

Lördag. I Emmajävlaboda. Grått på himlen. Enstaka regnskurar.

Jag vaknar sent efter ännu ett av de nattliga, uppskattade telefonsamtalen. Brygger mig en kanna kaffe och småpratar med Agneta i telefon medan jag dricker upp kaffet och äter lite bröd till.

Jag försöker läsa vidare lite i På drift. Jag menar... jag försöker verkligen. Men den är seg. Det är den. Seg och hopplöst out of date.

Jag behöver köpa lite fler CDR-skivor och önskar mig en god ost och lite finncrisp så jag tar min cykel och hinner inte trampa mer än ner mot parkeringen förrän de första regndropparna faller. Men det gör inte så mycket. Jag drar upp luvan på tröjan och fortsätter. Träffar en avlägsen kollega och småpratar lite innan jag cyklar hem med femtio CDR och en bit nästan övermogen roquefort.

Hemma igen pysslar jag lite och bläddrar i Skrivarkalendern men kan inte bestämma mig för var jag ska ta tag i skrivprocessen och tänker lägga mig på sängen en stund och glida bort men så ringer det och jag pratar lite mer i telefon och så försöker jag teckna lite, men det blir inte som jag vill och jag tröttnar och sätter istället i Masjävlar i DVDspelaren och halvlägger mig i soffan. Bra film, men den gör lite ont att se. Jag vet inte varför riktigt, men det är något med utanförskapet och de frusna familjerelationerna som petar av en sårskorpa i min själ. Mot slutet rinner tårarna lite sakta och jag hämtar mig ett glas vin och sätter i Solstorm och hamnar i ett sektdrama i stället... Halleluja. Typ.

Just nu ser jag - måttligt engagerad - på Young Adam, med Ewan McGregor. En grå, regnfuktig film om död, sunkig otrohet (otrohet är förresten alltid rätt sunkigt) och skuld.

Oh well... det ordnar sig väl. Typ. Imorgon. Idag får lov att vara en mellandag. Det är faktiskt rätt okej. Trots allt.

Nu ska jag tända några ljus, fylla på mitt vin och ordna mig lite bra musik.
Samt ge På drift en dust igen.

Hang in there, me lovely ones.

... i vilken vår hjältinna glömt något


Skrivarkalendern!!!


Hur kunde jag glömma den? Nu måste jag se om jag ska skriva ikapp eller om jag kan hoppa in i den, bara.

Stay tuned, me lovely ones...

fredag, juni 27, 2008

... i vilken vår hjältinnna snor ihop något

Jag tycker det är verkligt roligt att laga mat. Om jag har sällskap. Eller lagar för att äta tillsammans med någon/några annan/andra. Det behöver inte vara något märkvärdigt eller überpyssligt, bara det är gott.

Men att laga mat till mig själv är absolut skittråkigt. What's the point, liksom? Det är en av singellivets ledsamheter - att inte laga mat tillsammans med någon och sedan äta ihop. Så jag gör det ganska sällan, nuförtiden.

Men idag kände jag att det ju ändå är Fin Fredag och jag kanske borde äta något mer upphetsande än pasta med lite riven ost. Jag var faktiskt inte sugen på rot- och grönsaker som sakta fått mjukna i ugnen, vilket annars är en favorit. Så jag snodde ihop en lite thaiinspirerad soppa. Allehanda grönsaker, kokosmjölk, currypasta (den röda som fanns i kylen), grönsaksfond, lite andra krydderier, några droppar lime och sedan några rejäla nävar räkor i det. Det blev faktiskt riktigt gott, trots att arbetsinsatsen maximalt kan ha varit tio minuter.

Nu sitter jag och smälter maten, lyssnar på Porcupine Tree's Glass Arm Shattering och om en stund ska jag dricka ett glas vin, eller två. Baföratt, liksom. Låter det sorgligt? Hmm... Nej, det är det inte. Mest bara lite... tråkigt.

... i vilken vår hjältinna inventerar

Det är nog hög tid att jag handlar hem lite grejer att ha i kylen. Inte för att jag känner mig tvungen att utnyttja tillgänglig lagringsyta utan för att där är så ödsligt och tomt att jag känner mig... fattig.

Kylen innehåller just nu:
1 flaska ättiksprit, 12%-ig
1 halv burk tahina
1 6-pack ägg
1 liten glasburk Ljuders inlagda champinjoner (jag misstänker att bästföredatum passerats för ett bra tag sedan)
1 halvtomt litet paket Lätta Yoghurt
2 gula lökar
1 halvfull flaska Dooley's
1 flaska cider Blueberry Mini (kvarlämnad av Bästaste A)
1 liter minimjölk
2 buljongtärningar
1 påbörjad tub wasabi
1 bit pepparrot
2 påsar torrjäst
1 halvfull burk currypasta (röd)
4 cigarrer av märkena Partagas, Davidoff, Montecristo och León Jimenes (vilka - även om de förvarats i en bra, för ändamålet avsedd, liten ask - är gamla och torra och jag kan inte för mitt liv komma på varför jag inte slängt dem för länge sedan.)

Det kan se ut som en lång lista, men den innehåller inte mycket matnyttigt, egentligen (pun intended). Inte mycket att improvisera med, om man säger så.
Så jag ska bege mig ut på en liten expedition senare idag. Fylla på förråden, överhuvudtaget.

I övrigt har jag inte en plan för dagen, alls. Det känns både skönt och lite... småtråkigt.
Fast det påstås att det är nyttigt att ha tråkigt. Fan tro't...

torsdag, juni 26, 2008

... i vilken vår hjältinna har fått ännu en dag att gå

Visserligen är den inte slut än, dagen, och den kommer säkert att bjuda på någon trivsamhet till (hoppas jag). Men jag kan ändå summera den såsom varande ganska innehållsrik. När telefonväckaren började viska fram Aïcha, fem i sju, låg jag först och funderade på om jag verkligen hade satt på den plattan innan jag gick och la mig - sedan kom jag på att det var väckningssignalen och att jag hade tvättid och masade mig upp. När jag satt igång de första maskinerna gick jag och la mig igen, men kunde inte somna om. Låg och slumrade, bara, och sedan fick jag sms från Bästaste A och så klev jag upp, slängde i ett par maskiner till och började vakna till liv på riktigt.

Jag känner av en viss Emmabodatristess och för att hålla den i schack har jag aktiverat mig på allehanda sätt idag. Jag har - som sagt - tvättat. Städat i en garderob. Läst vidare i På drift. Druckit omgångar med kaffe. Pratat med Jenny lite.

Frampå eftermiddagen kom jag på att det nog behövde städas så jag slängde på Marilyn Manson igen och avverkade storstädningen på ganska kort tid. Jag hann t o m torka ur kyl och skafferi och pyssla fint i sopskåpet. I vintras antog jag IT-mammans utmaning att pimpa mitt sopskåp, men jag hade lite för rörigt omkring mig i livet för att orka ta tag i det, då. Men nu kanske det vore idé? Skaffa en riktigt vacker kruka för flaskborstarna och en för diskmedel, Vif och liknande. Kanske sätta in en liten ljusslinga som tänds när jag öppnar dörren? Syrran C - som jag pratat med en god stund, också - tyckte jag kunde sätta dit ett litet spelverk som spelar en käck melodi varje gång skåpet öppnas. Jag får se; nu är det i alla fall väldigt rent och fräscht. Liksom sovrummet, badrummet, resten av köket... ja, t o m det s k arbetsrummet (där det sannerligen inte bedrivs särskilt mycket arbete...).

Jag har hunnit med lite pyssel också, idag. Roligt sådant. Kreativt. Kan inte säga mer här - då blir ju överraskningen avslöjad... *myser lite*

Efter Marilyn Manson och därpå Neil Young fick det bli lite lättviktsgodis med Marcy Playground:

... och för kvällens soundtrack står gamla, sköna Mountain.

Njut, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna riskerar att kvalitetssäkras

Såna däringa EU-parlamentariker - de har ingen koll, va'? Ungefär som andra politiker, menar jag... Jag hör på nyheterna och läser i DN att ett utskott lagt fram ett förslag till EU-parlamentet, som handlar om att bloggare ska registreras.

"'Bloggvärlden har än så länge varit en plats för goda avsikter och förhållandevis ärliga syften. Men när bloggarna blir triviala, vill också folk med mindre principer använda dem. De är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden.' säger estländska ledamoten och initiativtagaren Marianne Mikko i ett uttalande."

"
Upp flyga orden, tanken stilla står."
(ur Hamlet, Shakespeare)

onsdag, juni 25, 2008

... i vilken vår hjältinna intagit sängläge

Det är mysigt att släcka ner överallt och sedan krypa i säng med en bra bok och laptopen inom räckhåll. Stereon på, förstås, på låg volym. Jan Johansson, Miles Davis och Billie Holiday i CD-växlaren sitter fint efter den tidiga kvällens Marilyn Manson galore.

När jag var i affären tidigare för att hämta ut något på en avi passade jag på att handla lite mjölk och jäst, också. Före mig i kassakön stod en man i min egen ålder - kanske något eller några år yngre - med sitt nytvättade hår i en prydlig hästsvans. Skägget var ansat och jeansen såg ut att vara rena. Han gav ett nästan högtidligt intryck. Han hade fått någon form av rekvisition, på 180 kronor, från individ- och familjeomsorgen (vilket är det uttryck han använde, istället för att bara säga "socialen") och hade handlat bananer, en melon, äpplen och jordgubbar och två paket cigaretter (vilka han förklarade att han skulle ta till ur egen ficka om de 180 inte räckte till). Kassörskan trilskades med honom om legitimationen, för de där ynkans 180 spännen. Han hade ingen. Inte med sig i alla fall och han bemödade sig verkligen om att tala lugnt, artigt och med bibehållen värdighet, snudd på ödmjukt, och försöka förklara att han ju ofta handlar i affären och torde vara känd av personalen. Men hon stretade emot. Jag tände till; vafan... t o m jag känner ju igen honom... har växlat några ord, rentav, eftersom han - via min exsambo - förstått att jag gillar musik och han ville diskutera sjuttiotalsmusik en gång när jag satt på en bänk vid torget och väntade. Jag funderade seriöst på att lägga mig i och legitimera mig som hans ombud, när hon plötsligt suckade högljutt - som om han var den som ställt till besvär? - och muttrade något och tog emot rekvisitionen. Han såg lite mindre ut, lite solkigare, när han slutligen kunde packa ner sina varor i kassen och gå ut. Kanske hade han tänkt sig en liten festlig och mysig onsdagskväll? Kanske skulle han bjuda sin gamla mamma, eller rentav ett barn (om han har något - inte vet jag?), på fruktsallad och en stunds samvaro - utan alkohol... utan droger... utan bråk och slambang..? Jag hoppas det blev som han hoppats, vad det nu än var, trots att hans axlar slokade när han lämnade butiken och gick ut...

Själv cyklade jag hem, bakade en trave goda limpor som bland annat innehöll dinkelmjöl, solrosfrön, olivolja, salt och lite torkad oregano och pratade en långlång stund med Matilda i telefon. Det smakade gott, lite senare, med en stor mugg te (klassisk Earl Grey, som jag aldrig tröttnar på, med lite socker och en skugga mjölk) och Kunskapskanalens återkommande program om Albert Kahns enorma foto- och filmarkiv - Archives de la planète - som lär innehålla 72000 färgbilder och 170000 meter film...

Och paketet som avin handlade om..? Det var en välkomstbok från Bang! fast det var så längesedan jag tecknade prenumerationen och den kommer så sällan att jag sånär glömt att jag har en prenumeration.

Boken: De skamlösa av Sisela Lindblom.

















Baksidestexten: "Tito och Nathalie jobbar tillsammans på en damtidningsredaktion. Två moderna och skamlösa unga kvinnor, väninnor men utan överdriven lojalitet. Nathalie drömmer om att producera porrfilmer med kvinnor i de ledande rollerna. Hon har också planer på att rädda en eskorttjej från misären i öst, och ge henne en roll i sin film. Tito är besatt av drömmen om sitt bröllop och när hon träffar Erik, som är nybakad advokat från en fin familj, får hon äntligen möjlighet att förverkliga sitt projekt. Erik är upptagen med att göra Tito till sin drömkvinna, men hans första kärlek - som inte alls passade in i hans mall för hur en kvinna ska bete sig - dyker hela tiden upp i hans medvetande och stör honom. De skamlösa är en skrämmande realistisk skildring av gränslös självupptagenhet, kärlekens kommersialisering och sexlivets globalisering."

Men... hmm... var det det bästa de kunde åstadkomma? *suck* och *gäsp*
Jag tar nog itu med På drift, istället.

Sweet dreams, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna sorterar (mestadels tankeskräp, som nog inte är så intressant för er att läsa)


OR... in which our heroine is biking in a stream of consciousness (still sorting, though...)


Det är intressant det här med vad som händer i huvudet medan kroppen får jobba som fan. Jag liksom bara cyklar järnet och låter tankarna sväva fritt och jag har på en timmes tid hunnit fundera på vad en "tômmerox" kan heta på vanlig svenska (det är det nordvärmländska uttrycket för en skalbagge som är stor, gillar barkträd och har fantastiska antenner som går i en vid båge över kroppen och landar långt bakom kroppen - och vad vet jag?.. kanske finns de inte ens på de här breddgraderna) och i association med detta tänkte jag på tordyvlar och ett minne från när jag var i tonåren och hade långt hår och två sådana brummade sig in och trasslade in sig i sagda hår och paniken innan jag fick hjälp med att trassla ut dem.

Sedan tänker jag på det engelska ordet taxonomy och försöker komma ihåg hur min handledare Chris Allen förklarade det (det har med sortering, ordning, reda och klassificering att göra) och sedan glider tankarna över på Ozzy Osbourne. Det är inte alls konstigt eftersom Chris är från Birmingham och aldrig missade ett tillfälle att påpeka hur den likaledes Birminghamfödde Ozzy lyckats behålla sin utpräglade dialekt, trots många år i USA, och han t o m fick mig att se ganska många avsnitt av The Osbournes - givetvis i rent studiesyfte.

Jag tänker på att jag kanske egentligen borde ha en helt annan sorts cykel och inte min tunga mountainbike, med däck som är fetare än sulorna på mina undergrounds, och som rimligtvis bör erbjuda ett extra motstånd. Men samtidigt älskar jag min hoj. Jag har haft den i många år nu och den är en stabil klippa.

Dessutom tänker jag lite på mitt jobb, ett par elever, på SRF, på vad jag ska äta till middag, kärlek och vänskap, att jag kanske skulle höra med kollegan C. om hon har lust på en fika till helgen, om det finns endagars till Rasslebygd (a k a Emmabodafestivalen), ifall jag ska ta ett varv med dammsugaren, en fin park i Oslo och på hur fula kanadagässlingar är när de är halvstora. Jag tänker på att baka bröd ikväll och sedan äta upp en bit av det, medan det fortfarande är sådär ångande varmt. Kanske vara lite ovanlig och dricka te till. Det var längesedan jag drack te.

Jag tänker på det sköna i att gå en lång promenad med en god vän och prata. På Lillmysen och hur han kan må egentligen. Vi pratade en god stund igår kväll och även om han säger att allt är bra låter det inte riktigt så på hans röst. Men jag vill inte peta i hans själ - det räcker att han vet att jag finns här. Tids nog pratar han väl. Eller löser vad-det-nu-kan-vara själv. Jag ser blåbär vid vägkanten och tänker på Stugan och hur gott det var att komma dit om än bara för en kort stund.

Jag tänker på sex. Antagligen lite triggat av teveprogrammet jag såg igår kväll, eftersom jag inte tänker på det viset. Äh... ja... ni vet... Men jag tänker på de där Guds Barnbarnen och hur de kom i kontakt med sex första gångerna. Som företeelse, alltså. Själv kom jag i kontakt med sex via böcker, såklart. Eller... egentligen inte... jag hade givetvis kompisar (killkompisar mest) som pratade om knulla och sådant... men ingen av oss hade en aning då om vad det handlade om... vi var ju knappt i skolåldern, vad jag minns. Men... hur sex kunde funka... hur det kunde gå till... det hittade jag första gången i en bok som mamma läste... Jag kan inte för mitt liv minnas titeln men det kan ha varit P-O Ekströms Sommardansen (som sedan filmades som Hon dansade en sommar) men jag är osäker (och här far mina tankar till en pingstvernissage i Bysala, där exsvärfadern hade samlat några konstnärs- och andra vänner till en brakfesthelg - med vernissagen som svepskäl... de blev ju sura när någon turist faktiskt stannade till och ville titta på utställningen... där jag träffade Ligia Podorean-Ekström som alltså var P-Os nyblivna änka och en härlig akvarellmålare... dock med ett tungt stråk av melankoli som tog sig uttryck genom att hon frampå morronkröken satt i ett hörn och sjöng väldigt sorgliga rumänska sånger... Det var f ö på samma fest som jag blev askalas och sånär blev upphånglad mot ett träd av Hans Arnold - men det är en annan historia, det...). I vilket fall läste jag boken i supersmyg och mamma upptäckte det aldrig. Jag minns bland annat en skildring av en flicka i rödrutig klänning, men utan trosor, som tog betalt av pojkarna för att titta på när hon stod på händer - och sedan gick de upp på något höloft... hmm...

Nästa litterära möte med sexlivet var i alla fall i en bok som jag hittade i mammas bokhylla (kanske var jag typ tolv år, då? Tretton?), med titeln De Tiotusen Fröjdernas Hus och som handlade om en japansk 1800-talsgeishas liv och leverne. Jag var typ tolv år och där var det inget handstående eller höloftssmyg, minsann. Ånej. Det var sex på alla håll och kanter och understundom med diverse konstfärdigt snidade hjälpmedel, dessutom. Hej och hå.

Dessutom lyckades jag inget vidare med smygandet så en dag kom jag hem från skolan och då låg boken - stängd - på min säng tillsammans med en bibel - uppslagen - och diverse uppbyggelselitteratur med feta understrykningar vid lämpliga passager angående en oklanderlig sexualmoral och fan och hans mormor (eller... de var nog inte med, när jag tänker efter). Jag frågade min mamma varför det inte var okej för mig att läsa en bok som vi faktiskt hade hemma. Sedan såg jag aldrig den boken igen. Fast då kom ju Hans-Eric Hellbergs Jag är Maria, jag och Puss och Kram med sin sjuttiotalspekpinniga sexpedagogik där pappor bastade med sina tonårsdöttrar och deras kompisar och inte stängde dörren när de hade sex (föräldrarna, alltså) och där någonstans kan jag faktiskt se cirkeln sluta sig lite och inse att det inte var så konstigt att Guds Barn kom undan med sitt "familjeliv", på den tiden...

Och sedan gjorde jag mig mina egna erfarenheter, ju, vad det led.

Jag tänker på en triljard andra saker, inklusive några riktigt bra blogguppslag som jag redan har glömt/sorterat bort. Möjligen för att de inte var så bra, ändå.

Det fiffiga är att när jag kommer hem, hoppar av cykeln, låser den och går in så slutar jag tänka på det mesta av det här. Mycket av det är ju ändå bara tankeskräp som vid det laget ligger fint ihopvikt och undansorterat i hjärnvindlingarnas lönnfack. Som av sig självt. Det ger ökat utrymme för de viktiga tankar som finns kvar. Jag kan tänka djupare på dem. Utveckla dem. Ibland inveckla.

(Och... haha... jag kan inte minnas att jag tänkte på den allestädes närvarande motvinden en enda gång..?)

... i vilken vår hjältinna blandar och ger

Dekadensen, ja...

Jag varken dricker alkohol varje dag eller har börjat röka (fast jag rökte lite på midsommar, det gjorde jag - särskilt dekadent kändes det dock inte). Men långa sovmornar mitt i veckan - så här innan "alla andra" gått på semester - kan det räknas? Jag vaknade i alla fall för en timme sedan och insåg att jag sovit bort hela förmiddagen. Skönt. Efter vad en god vän berättade i ett kort mail har det tydligen varit sol på förmiddagen, dessutom. Nu är det mulet igen. Nevermind.

Troligen ska jag lägga ner det där med "ansträngningarna" och mest bara vara mig själv. Vara uppe på nätterna, sova länge på mornarna, dricka vin när andan faller på och tillåta mig någon enstaka festcigg - sådant gör jag ju ändå, liksom... Det verkar ju funka det också? ;-) Nåväl - det var ju bara på skoj så det känns lugnt.

Dagen idag, då? Jag ska dricka upp mitt kaffe och vakna till liv. Och sedan ska faktiskt träningskläderna på och cykeln låsas upp. Min entimmesrunda ligger där och bara väntar på mig. Det blåser visserligen, och jag vet hur irrationellt förbannad jag kommer att vara när jag måste cykla i motvind - men ska jag vänta ut vinden kan jag få vänta länge...

Vad jag gör av resten av min dag får liksom ge sig. Kanske ska jag läsa? Jag var på biblioteket igår och dels lämnade igen fem böcker (i tid, mind you!) och dels lånade en trave nya:

Susanna Alakoski - Lyckliga slut (bad choice...)
Stephen King - Död zon (jag tror det är en "psykologisk" bok och inte en övernaturlig - har jag fel blir jag besviken)
Sharon Lawrence - Jimi Hendrix. Mannen, magin, sanningen (det där sista kan hon knappast ha monopol på, men jag ger boken en chans ändå)
Jack Kerouac - På drift (dags att bilda mig en smula och läsa en sådan där måstebok)
Jack Kerouac - The Dharma Bums (se kommentaren ovan plus att jag håller språket vid liv... Egentligen borde jag läsa den högt, dessutom.)
Per Kornhall - Skapelsekonspirationen. Fundamentalisternas angrepp på utvecklingsläran (blev rekommenderad den av förläggaren till boken. Han har gett mig en biljett till bokmässan i september, så är det här motprestationen känns det helt okej.)

Som vanligt ganska blandad kompott när det gäller min läsning. Det fiffiga är att jag då kan läsa både två och tre böcker parallellt; de är tillräckligt väsenskilda för att jag inte ska blanda ihop vad jag läser.

Igårkväll, förresten. Långt telefonsamtal och när vi enades om att timmen var sen och att det kanske vore läge att faktiskt sova blev jag ändå sittande en stund i soffan och zappade runt lite på teven. Fastnade på en repris i ettan som handlade om avhoppare från Guds barn/Familjen. Unga människor som genom hela sin uppväxt utsatts för sexuella övergrepp (även incestuösa...) i Guds namn... som det största uttrycket för "Guds kärlek"... Jo... tjena... En del av dokumentären (gjord av en kille som själv hoppat av) visade en ung man, Ricky Rodriguez, som var sektens "kronprins" som barn. De övergrepp som begicks mot honom fotograferades och filmades för att visa andra sektmedlemmar hur de skulle "uppfostra" sina barn. I gårdagens dokumentär fick man se en video han själv spelat in, dagen innan han mördar den barnflicka som "tränat" honom (mamman fick han inte tag på - annars var hon hans primära mål), för att sedan skjuta sig själv.

Hela filmen berörde mig illa. Föräldrar anses ju vanligen göra det de verkligen tror är det bästa för deras barn, men... hur blir det när föräldrarna själva är bildligt talat blinda? När de inte kan se vad som är bäst? När de inte kan tänka klart? När de inte ens kan tänka själva? Sekter är något som berör mig på ett väldigt personligt plan och jag kunde både känna med dessa trasiga unga människor och bli ledsen för deras skull - och samtidigt känna en stilla tacksamhet för att den sekt jag har så många avklippta band med inte gjorde något sådant mot varken mig eller någon jag känner. Det är helt enkelt så att det finns grader i helvetet. Det gör det.
(Och därmed inte sagt att min uppväxt var ett helvete, för det var den inte. Den var bara... udda. Lite jobbig. Ibland jättejobbig. Och kanske, kanske utvecklar jag det någon gång. Eller kanske inte.)

Innan filmen var slut ringde telefonen igen och jag kom på andra tankar. Åh... den där otvungna, omedelbara närheten när det faktiskt är okej att bara lyfta luren och ringa när man vill prata, oavsett vad klockan är. Man behöver inte ens ha ett ärende... det bästa är till och med om man inte har ett ärende utan bara vill... prata. Me like. A lot.

Nu: dags att klä sig och fixa lite här. Under tiden låter jag Panta Rei (πάντα ρει) stå för soundtracket. Enligt länken ska detta vara ett av de fulaste skivomslag som finns:











Jag vet inte det, jag. Det berör. Tar tag i betraktaren (även om "taget" kanske känns som när ett av samhällets olycksbarn tar tag i dig och vill vigga en cigg eller en tia, och samtidigt andas på dig... väldigt nära...). Det vill ju säga mig någonting. Det är inte ett omslag man glömmer i första taget. Jag tror t o m det är konst. Och... kan det då vara... fult?
(För dig som vill se verkligt vidriga och hemska omslag rekommenderar jag ett nedslag i Herr Drycks blogg!)

Sedan blir det cykling. I motvind.

Carpe diem, me lovely ones!













(Ätran, Falkenberg, i måndags. Lågt vattenstånd.)

... i vilken vår hjältinna hyllar en pryl

Telefonen. Vilken underbar och användbar liten pryl, va'? En sådan här har jag:

















Tänkte bara säga det. Det är dags att sova nu. Igen.

G'natt, me lovely ones...

tisdag, juni 24, 2008

... i vilken vår hjältinna hittat några bilder

Johanna har ännu inte skickat över mappen med mina midsommarbilder men jag hittade i alla fall några från söndagen och måndagen. Bland annat ett par från söndagsutflykten till Stugan:













Om någon undrar varför Johanna har paraply och solglajjer så beror det på regn och rök...













På en runda genom stadens gator hittade vi även Lillmysens ande svävande, i en järnvägsviadukt.













Vad har vi sagt om tags och throw-ups? Vavava?

Och strax innan det var dags att bege mig till tåget tog vi en snabb fika på det som var mitt andra hem - och en tillflykt när mitt tentapluggande sammanföll med grannars plötsliga behov av att bila ner kakel och betong i sina badrum - Stålboms...

... i vilken vår hjältinna läser fel bok men lyckligtvis också lyssnar på rätt musik

Jag ligger på sängen och läser Susanna Alakoskis (red.) Lyckliga slut. Balkongdörren är öppen och det är lite väl svalt inomhus. Snart juli och jag fryser. Inomhus. Patto på stereon. Tack Bästaste P.

Jag ligger på sängen och läser. Fel bok, liksom. Tankarna går dit de inte längre ska gå. Och det svider lite i magen. Jag har inga fysiska sår. Inga ärr. Inte utanpå. Men inuti... där finns ju mina sönderskrapade knän... mina grusrispade handflator... Ingen utom jag kan se eller känna det.

Och ändå... Jag klarade mig bra, ju. Fastän väldigt sent hann jag ändå reagera i tid. Innan det gick åt pipsvängen alldeles... Han gav sig på fel kvinna. Fel kvinna med Rätt Vänner, dessutom.

Stereon växlar över till nästa CD. Neil Young Live at Massey Hall -71. Jag lägger ifrån mig boken, rullar ihop under filten, blundar, lyssnar och låter tankarna glida iväg åt ett helt annat håll medan Neils ljuvliga röst lägger sig som varm vadd över min mage...

Don't let it bring you down
It's only castles burning,
Just find someone who's turning
And you will come around.

... och plötsligt är jag inte upprörd längre. Bara lite trött. Jag tänker på fina saker... drar upp filten ordentligt... sover lite...

Ännu ett Lyckligt Slut.

... i vilken vår hjältinna reorganiserar sig












Vilken platta! Jag är helt sänkt av den. Och jag kan inte ens säga varför - mer än att den kommunicerar med mig. Här får ni första spåret på plattan; bli inte förvånade om jag bombar er med fler vad det lider.

Jag har ibland lite svårt att komma till ro när jag ska sova, så jag brukar köra lite utvald musik tyst, tyst, tyst på stereon. Den här funkade sisådär - för jag hade lite svårt att bara slölyssna.

Kansaskonserten i onsdags var bra! Mycket bra, t o m. Publiken var däremot lite trist. Lite lam, helt enkelt. Men jag njöt, tillsammans med Bästaste A, Patrik & Elin & Patrik & Johan och någon mer.

I torsdags, efter en synnerligen lång sovmorgon, träffade jag Rara V på stan och tog en megalång fika och pratade om Svåra Saker. Hon hade just kommit hem från Sthlm, där hon vakat över sin far som gått bort. V. - jag tror du läser det här; vet att jag tänker på dig! Och, som en liten tröst mitt i all sorg och saknad; du hann vara mycket med din pappa, hann prata med honom, ställa många frågor och få många svar... Jag tror sådant är ovärderligt...

Fredag: upp rätt tidigt och greja och sedan åka till Helsingborg, möta upp med Bästaste A och åka vidare till Varberg för en synnerligen traditionell och mycket trevlig midsommarafton - lekarna till trots (och nej... det blev åtminstone inte Små Grodorna och sådant....).

Äh... vafasen... här kommer en Lovelåt, till:

Enjoy! ;-)

På midsommardagen körde vi söderut efter att sakta ha vaknat till liv ("sakta" är ett relativt begrepp när man gästar denna morgonpigga familj... ;-)) och jag hoppade av hos Johanna, i Falkenberg, för att rå om henne ett par dagar. När vi satt på hennes veranda och drack kaffe, innan mina reskamrater drog vidare, visade det sig att hon liksom förträngt att jag skulle hälsa på... *s* Men hon blev faktiskt GLAD i alla fall och vi hade ett par gosiga och mysiga dygn, där. Tacos med en av hennes bästisar på lördagskvällen (och jag var så SLUT efter midsommaraftonens utsvävningar att jag somnade klockan nio på hennes säng, när jag bara skulle ligga och läsa lite medan hon och Karin bubblade...) och på söndagsförmiddagen fick vi låna Anders (barnens far) bil och körde ut till Stugan Vid Sjön I De Djupa Skogarna där jag - trots ett envetet duggregn och avsaknad av "scoutvatten" att fuska med - lyckades göra upp en eld (ute, givetvis...) så vi kunde göra kaffe och sedan sitta i fukten och värmen från elden och dricka kaffe och vara en smula filosofiska.

Johanna hade också hittat papper på att jag faktiskt är godkänd som hennes övningskörningshandledare t o m oktober 2008, så hon fick köra en bra bit av vägen hem. Hon var glad (och duktig) och jag var avslappnad. Och till skillnad från somligas uppfattning råkar jag vara en både bra och erfaren bilförare och newbie-instruktör... ;-)

Igår eftermiddag satte jag mig på tåget hem mot Emmaboda. Det är skitskumt att den kortaste restiden (ett enda byte, och med kort väntetid) var den över Lund..? Jag hade nog gissat Göteborg, men så var icke fallet - åtminstone inte en måndagseftermiddag och av de med tillgängliga platser. Nåväl - resandet kändes okej tills jag vänt upp mot smålandsskogarna - då kom den där otäcka klumpen i magen igen... den som liksom förflyttar och förändrar sig tills den bildat ett levande rotsystem som liksom inte bara kramar om nervknuten i solar plexus utan också slingrar sig runt mina lungor så att jag får fysiskt svårt att andas. Den ville inte lösa upp sig heller, förrän jag varit hemma en stund... satt på lite bra musik... ätit lite... pratat med Bästaste A en stund i telefon... Fanfanfan.

Nu känns det dock betydligt bättre. Jag har sovit gott, sitter i sängen med laptopen och en stor mugg svart, hett, starkt Pasión Colombia och Love på stereon, dårå... Senare idag ska jag gå en sväng och lämna/låna lite böcker... handla lite god middagsmat... göra lite kreativt pyssel (som kan innefatta att jag tar fram skissblocket)... kanske se en film... Liksom samla ihop mig för nästa äventyr. Som någon sa igår: "Du har ju sommarlov. Du behöver ju inte vara i Emmaboda en dag mer än nödvändigt...". Och det är så sant så sant. Och det ska jag inte heller. Eller så bjuder jag hit goda vänner - för jag gillar ju byn som sådan, och jag trivs i mitt hem...

(Jag tänkte att jag skulle lagt in lite bilder från dagarna som gått, men jag kom på att de ligger på Johannas dator. Jag återkommer med dem.)

Ha en skön 24:e juni, me lovely ones! Det ska jag ha!

tisdag, juni 17, 2008

... i vilken vår hjältinna lägger in

Idag, för några timmar sedan, lämnade jag mitt jobb för att inte återvända på exakt åtta veckor! WOHOO!

Till festen på midsommarafton är det lite knyt som gäller. Dels ska var och en ta med någon god sillinläggning och dels något tillbehör till det grillade. Som grilltillbehör gör jag en tabbouleh på en rejäl kvast bladpersilja, finhackad lök, finhackade tomater och bulgur. Ovanpå det pressar jag några citroner och häller en slatt olivolja och några nypor flingsalt. Rör om och låter det hela stå till sig.

Sillen tänkte jag vara lite djärv med och - för första gången, tror jag? - göra en inläggning istället för att köpa färdigt. Jag älskar sillinläggningar i alla varianter men den här - som jag hittade i DN i söndags - lät extra somrig:

Primörsill
400-450 g urvattnade sillfiléer
4 cm rättika
12 rädisor
3 salladslökar
6 gröna sparrisar
Bladpersilja
Lag:
2 dl ättiksprit (12%)
4 dl strösocker
6 dl vatten
20 svartpepparkorn
10 kryddpepparkorn

Skölj rättika, rädisor, salladslök och sparris och skär dem i mindre bitar.
Koka upp ingredienserna till lagen. Lägg i primörerna. Ta av från värmen och låt kallna.
Skär sillen i gaffelbitar. Varva persilja, sill och grönsaker. Häll på den kalla lagen och låt stå minst ett dygn.

Rättika fick jag inte tag i, så jag bytte ut det mot några slantar färsk pepparrot, och jag var nog inte noggrann med proportionerna. Men lagen smakade som den skulle och vackert blev det:

















Nu återstår det att se om det smakar gott också. Men det gör det nog... :-) Annars får man väl skölja ner det med ett par extra kryddiga snapsar!

Och... ett GRATTIS till vajlan och hennes man! Han har efter mer än lovligt av sorger och bedrövelser och byråkratiska jävelskapslongörer änteligen fått sitt uppehållstillstånd! VARM KRAM till dig och B, vajlan!

... i vilken vår hjältinna snart har sommarlov

Sista arbetsdagen innan lovet. This too shall pass.

För att fira bjuder jag er på några skramliga filmer från Camp Funk. Ta det för vad det är för det är vad ni får. ;-)Roligt hade vi! Och BRA var det - allt annat skylls på kameran och filmaren...


måndag, juni 16, 2008

... i vilken vår hjältinna lärt sig något nytt

Jag försöker lära mig något nytt varje dag. Idag har jag lärt mig två saker; dels att ladda upp film på Youtube (vilket inte var så lätt som jag trodde...) och dels att redigera lite, i mina filmklipp (vilket inte var så svårt som jag trodde).

Fler grejer är under uppladdning men håll till godo så länge med bl a Pontus och Micke från Bonafide, när de bluesar till det på Camp Funkadelica en ljuvlig tisdagskväll i juni! Kvaliteten är inte top notch, men se det som ett skönt tidsdokument...

... i vilken vår hjältinna vaknat ordentligt










Det skulle ni också göra om ni sov för öppet fönster och världens största åskskräll brakade loss ungefär på er balkong, med ett harmageddonknakelibrak. Jag vaknade ca 1 meter ovanför sängen och sedan var det svårt att somna om.

Å andra sidan är jag på jobbet i god tid.

Ha en skön dag, me lovely ones!

söndag, juni 15, 2008

... i vilken vår hjältinna inleder ett dekadent leverne

Jag övar inför sommarledigheten då jag ska leva ett dekadent liv.

Jag har slöat hela dagen. Ätit en god middag. Druckit Dooley'sförstärkt kaffe.

Legat i badkaret en dryg timme med skum, levande ljus, Billie Holiday (på stereon, då), ett glas rött (Lindemann's Bin 45, Cabernet Sauvignon) och läsning i Pedagogiska magasinet (inte så dekadent - men jag är klar med Venus i päls...) och allmän kontemplation.

Jag funderar på att börja småröka.

Jag glider vidare i morronrock till sköna soffan.

Sayonara, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna är söndagsloj

Sweden Rock Festival är inte bara nitar, läder, brutal musik och tuff misär.













Det kan vara ett cocktailparty en torsdagseftermiddag, också!

Detta är f ö mitt "midsommargäng" - även om det tillkommer dels några barn och dels lite annat folk. Dock satsar jag på jeans och topp till midsommarpartajet. Den lilla svarta får hänga i graderoben, nystruken och fräsch, i väntan på nästa event! ;-)

Söndag idag. Lång sovmorgon efter nattligt maratonsamtal. Lite hembakt bröd och ett par kannor kaffe till frukost. Telefonsamtal med Bästaste A. Nu: Suede's Nude på stereon och jag tänkter väl så sakta ta tag i min dag. Kanske bädda? Dammsuga balkongen, som ser tristskräpig ut.

Om vinden lägger sig ska jag ut och cykla. Men i den här blåsten tänker jag inte göra det. Jag vet att det är fullständigt irrationellt, men jag blir så arg när jag måste cykla i motvind. Bättre låta bli, alltså (jävelmotionsjävelcykeljäveln är förpassad till förrådet och dras inte fram förrän till hösten...). Kanske tar jag med mig kameran och tar mig en skogspromenad, däremot. Om jag orkar. Det är loj söndag och jag har ännu inte gått på ledighet. När jag väl gjort det ska alla mina dagar få vara loja söndagar...

Jag har förresten läst ut Vi drog..., nu. Mycket flummig bok. Författaren verkar vara kroniskt pårökt. Den kunde blivit något riktigt bra, men känns som om man måste varit med för att riktigt greppa den rätt interna informationen och namedroppingen. Den innehöll inte heller särskilt mycket musikaliska referenser (om man bortser från en Alice Cooper- och en Grateful Deadkonsert). Jag berättade om den för Bästaste P och han undrade om jag möjligen fått tipset om boken från It'll all work out in Boomland, eftersom han har sina rötter i de trakter där boken har sin upprinnelse. Men... nej, det har jag ju inte. Har fått det från en hobby-hippie (Cristoffer) som ska med till Burg Herzberg (vilket förvisso även Mr Boomland ska), men däremot har jag tänkt en del på sagde Mr B när jag läst - just med tanke på "rötterna". Hur det nu var kom vi att prata om en lite "alternativ" festival som hålls uppe i de nordskånska gränsskogarna - Leende Geten - (om vilken Bästaste A också pratat sig varm, vid fler tillfällen än ett) som Mr B varmt rekommenderat och vi kom överens om att kanske dra dit i mitten av sommaren och kolla in det hela. Tillsammans med Mr B, då. Fast det vet han nog inte om, än. Läser du det här nu så vet du dock vilka planer vi smider - och som inbegriper dig. Visst vore det välan mysigt? :-)

Jag funderar seriöst på om jag är en smyghippie, jag också... Och med denna fundering lämnar jag er för en stund, eller ett tag, me lovely ones.

Dock lämnar jag er inte utan ett litet musikaliskt avtryck. Njut av Steve Harley & Cockney Rebel - mina tonårs hjältar (medveten särskrivning...) - som jag ska kolla in på Burg Herzberg om en månad!

fredag, juni 13, 2008

... i vilken vår hjältinna skärper sig

Nu får det vara nog med slöandet, tänkte jag efter jobbet. Så jag tog min cykel och trampade min 24.8-kilometersrunda på 60 minuter. Det är faktiskt ganska fort om man betänker att vägen är hyfsat småbackig och till stor del består av grusväg dessutom, vilket ger lite extra motstånd. På något vänster lyckades jag dessutom med konststycket att ha mer eller mindre motvind hela rundan. Ytterst märkligt.

Nu ska jag ta mig en dusch och slöa en stund medan Opeths nya Watershed får snurra en gång till i stereon (heter det stereo nuförtiden, eller är det ett förlegat begrepp?). Sedan ska jag ta mig ett glas rödvin och börja läsa Jan Svante Vanbarts Vi Drog. Jorden runt med 68-generationen. Kan bli intressant läsning.

Ha en skön fredagskväll, me lovely ones!

torsdag, juni 12, 2008

... i vilken vår hjältinna erbjuder en lektion i naturkunskap












Ceratopogonidae
. Så heter de, de små flygande djävlarna, på 1-2 mm. Eller som man säger om man hellre talar på bönders vis än på latin: svidknott. Nu har jag inte för avsikt att skriva någon längre avhandling i ämnet. Jag nöjer mig med att konstatera att de är sanna festmarodörer och att de så när höll på att sänka vår grillfest (hemma hos co-mentorn B) totalt. Myggmedel, myggspiraler och röd Prince - inget biter på de små ondsinta satarna. Hela min rygg och min hårbotten kliar så jag vet inte vart jag ska bli av.

Men i övrigt var det en lyckad fest. För en gångs skull. Vi i Fenixgruppen (som grejar med trivselaktiviteterna på jobbet) har alltid trevliga och roliga saker på gång, men uppslutningen från kollegorna brukar vara fullständigt usel. Idag var det dock nästan 40 pers som dök upp, vid 13-tiden, och drack vin och öl och grillade och pratade och lyssnade på musik och hade det väldigt gott. Bortsett från svidknotten, då. Och dem var det faktiskt omöjligt att bortse ifrån. Men - det är smällar man får ta. Och de var ändå inte så många som de horder som anföll ute vid stugan när det var Midsommar Unplugged, 2006.

Skolavslutningen var bitterljuv som skolavslutningar ska vara. Glädje och lycka över att nio års grundskoleslaveri var till ända blandades med vemod, separationsångest och en och annan fuktig ögonvrå, hos niorna. Mycket blommor och kramar och ett regn som höll sig undan tills ceremonierna var över. Och så I denna ljuva sommartid som är så mycket vackrare än Den blomstertid... Det är sådana tillfällen som kan få mig att uppskatta kyrkorummet och den stämning som då finns där. Annars har jag, som bekant, inte mycket till övers för religiösa gemenskaper, för min personliga del. Men just sommaravslutningar kan få mig att känna något snudd på sakralt... En eftertänksamhet mitt i all otålighet över att inte snart nog få springa ut i ett oändligt sommarlov (som visar sig vara äckligt kort när man sedan ser det i backspegeln...).

Men nu är de i alla fall ute. Både niorna och de lite yngre. Vi lärare jobbar t o m tisdag och sedan är det vår tur. Jag inleder ju mitt lov med en tur till Malmö och Kansas konsert - bl a tillsammans med bästaste A - och drar sedan vidare norrut för att landa i Varberg vid lunchtid på fredagen. Sämre kan ett sommarlov börja!

Innan jag bloggar ut vill jag bara skänka en tanke till vännen G som skulle opereras (by-pass) i eftermiddags. Jag har inte hört om det blev operation (den har skjutits upp ett par gånger den här veckan) eller hur det hela avlöpte, men mina tankar är hos honom och hans familj och det får inte gå annat än bra. Det ska gå bra. Annars slår vi ihjäl honom, jag och Bästaste A (det har vi sagt till honom, också...). Alternativt hämtar honom...

Have a nice one, me lovely ones! Och ge den första människan du möter, efter att ha läst det här, en varm kram!

söndag, juni 08, 2008

... i vilken vår hjältinna är back in business

I'm hooome! Klart drabbad av post-festival akutdepression, men SÅ nöjd och glad efter den bästa och roligast festivalen EVER.

Jag är dock ganska matt och inte av alkoholrelaterade saker så mycket som av halsont, feber och utmattning.

Återkommer imorgon, me lovely ones!

söndag, juni 01, 2008

... i vilken vår hjältinna korrigerar

Jonas Hellborg & Co. kommer inte att spela på Camp Funk. De var faktiskt så klara att de hade bestämt tid, diskuterat setlist och grejer, men sedan ändrade de sig. Sån't är livet och det kommer att bli så helt underbart bra i alla fall! :-)

Idag har jag solat och packat och städat. Jag är helt klar för att åka NU om så skulle vara, men får ge mig till tåls tills imorgonbitti 07.40 då mitt tåg går.

Jag kommer nog inte att skriva något imorgon så nu får ni klara er utam mig, me lovely ones. Jag är övertygad om att det kommer att gå väldigt bra. ;-)