... i vilken vår hjältinna noterat om träning & hälsoeffekter

På nyheterna sa de nyss att äldre, friska kvinnor som tränar hårt kan minska risken för att drabbas av bröstcancer med 30%.

JÄJ!

Det känns bra att veta och blir en extra sporre för mig att hålla fast vid mitt program! För jag antar att 48 är "äldre"?

... i vilken vår hjältinna har en liten vinprovning - men glöm Fritjofsson

Egentligen ska man såklart ha flera olika sorter när man har vinprovning. Min plånbok - och i ännu högre grad, faktiskt, mitt förnuft - sa att det fick räcka med två. För att de skulle kunna matcha min faiblesse för fylliga, mörkröda, komplexa (fint ord, va?, som säger ingenting...) ripassoviner fick det ju inte bli alltför unga och fruktiga viner. Nej - RÄTTVIST ska det vara. Förresten... det fanns ett vin som var både ekologiskt och rättvisemärkt på Systemet här i byn... men det var ett sådant där ungt, fruktigt... så det fick vara. Det är liksom inte enbart yrseln jag vill åt... ;-)
















Det blev alltså ett italienskt vin från Zeta (Merlot Cabernet) för 62 kronor och ett chilenskt vid namn Adobe Reserve, Cabernet Sauvignon, för 75 spänn. Hittills har jag bara smakat av det chilenska och... det är så gott! Jag är smått golvad... det har den där fylliga tyngden i smaken som jag bara älskar. Det fyller hela munhålan och rinner ner som flytande sammet, utan att fördenskull sakna en viss kärv kaxighet.

Egentligen har jag ingen lust att öppna det italienska. Jag tror faktiskt att det får vänta till imorgon.

Powerwalken före middagen var fin. Jag tycker om att gå uppe vid Krysseboda i halvskymningen och sedan se hur mörkret tätnar alltmer medan jag fortsätter bortåt Rasslebygd och rundar simhallen och sedan fortsätter längs järnvägen en bit, för att sedan snedda mot sjön och följa Bjurbäckenbäcken upp till skolan. Och sedan är jag hemma!

När jag öppnade ytterdörren slog den goda doften från ugnen emot mig. Mmm... Det smakade gott!

Efter maten ringde jag Peter en sväng. Jag hade nästan börjat bli orolig eftersom jag inte hört av honom sedan i måndagskväll, då han ringde, men det visade sig att han tappat bort sin telefon. Och just när jag ringde satte han sig i bilen och hörde signalen någonstans ifrån. Givetvis hade han ju letat igenom bilen men tydligen missat att den glidit ner mellan sätena. Jeffla tur att jag ringde just då, då!

Hmm... måste nog prova ett glas till av det där röda, goda... ;-)

Stay tuned me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna haft ett möte

När jag vaknade i morse, vid halvåtta igen, skyndade jag mig upp för att titta på snön. Men... där var ju ingen. DÄM, jag som hade siktat på en snöängel. Å andra sidan kom jag ju upp och satte mig i soffan med kaffet och kollade frukostteve på SVT1 medan jag stickade på halsduken. Den är färdig nu - att sticka i sådär tjockt garn är suveränt! Dessutom har jag stickat väldigt glest för att få den luftig. SKITFIN är den! Bild kommer senare idag.

Sisådär två tredjedelar in på halsduken la jag den åt sidan, drog på träningskläder och tog 25 km på ni-vet-vad i jävelfart. Skön urladdning! Helt planenligt, dessutom. Jag har ju en plan för hur jag ska fixa det här med träningen ett tag framöver för att komma in i rutiner, så att jag inte fallerar så snart det tar emot eller händer något oväntat. Hittills sköter jag mig perfekt! Två pass om dagen och så lite vettig mat i magen, dessutom. JÄJ!

Efter dusch och frukost och lite undanplockning gick jag ner till byn för att fixa med matinköp (en 12-pack ekologiska sprättägg, ett paket Zoegas Hazienda och fullkornspasta - givetvis ekologisk... ;-)) och vin (jag köpte två flaskor ekologiskt vin och dessa presenteras ikväll). Dessutom gick jag in i en secondhandbutik (Röda korsets) i hopp om att hitta lite kul textilier att modda om till kassar/väskor samt några lajbans tavelramar till mina fulbroderier. Men tji fick jag. Jag får ta cykeln till Möjligheternas hus istället, men frågan är om jag ska göra det idag eller en annan dag.

Just när jag skulle gå in på Systemet mötte jag Ricke och vi blev stående och pratade en lång stund. Jag tror inte jag pratat med honom sedan en jobbig februarimorgon då min dåvarande sambo fick ännu ett av sina bryt och och jag kände att detta är verkligen inte min sak. Det var ju slut och det enda som återstod var en väntan på att han skulle komma ut ur mitt hem och jag gick hem till Ricke och fick prata en lång stund och han lovade att se om han kanske kunde vara till något stöd för sambon, gamla polare som de ju är. Hur det blev med detta vet jag inte då exet ju flyttade ut strax därefter. Nej. Fel. Jag flyttade ut honom.

Men idag sprang vi alltså ihop och vi blev stående en lång stund, mitt i in/utsläppet på Systemet och fick flytta oss längre in i butiken för att inte bli nertrampade i rusningen inför helgen. Det fanns en hel del att prata om... om vatten som runnit under broar och somt avigt som tydligen aldrig kommer att bli rätt. Och jag blev uppdaterad på bandet; ny andregitarrist fixad och nästa gång de spelar här i krokarna ska jag faktiskt gå och se dem! :-)

Det kändes gott att träffa Ricke igen. Han är en varm och trevlig människa att prata med och det känns skönt att veta att det ändå finns en del sådana här i Emmajävlaboda... ;-) Grannen som bor under mig är också en raring. Igår kom hon ut i trappen bara för att säga att hon sett att mitt fina egyptiska sadelskydd (fast hon visste ju inte att det är egyptiskt, dårå) flaxat iväg, så hon hade gått ut och hämtat in det och lagt på elementet nere vid porten. Sweeet...

Om en timme ska jag ut igen. Då är det dags för en timmes powerwalk. Under tiden ska lite goda rotsaker (potatis, rödlök, någon rödbeta kanske?, palsternacka, champinjoner - som iofs inte är rotsaker - och morötter) smälta ihop i ugnen och utgöra stommen för kvällens middag.

Men nu ska jag ha en mugg kaffe och fundera på vad jag ska göra för najsigt pyssel ikväll.

Stay tuned, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna lovar en sak

Imorgon blir det vinprovning här i bloggen! Jag ska testa ekologiskt vin, tänkte jag.

Anledningen är att

EKOLOGISKT ÄR LOGISKT

och dessutom så är jag rädd om mig och min hälsa och Naturskyddsföreningens rapport känns som något att ta på allvar - om än inte bli alarmerad av. NÅT ska jag ju dö av och eftersom jag exempelvis inte röker så svävar jag nog inte i dödsfara ändå... Men är det ekologiska gott så finns det ju ingen anledning att inte dricka det - även om jag inte helt överger min kärlek till Masí...

... i vilken vår hjältinna har haft en riktig MVG-dag

Må-bra-veckan rullar vidare och snart har halva gått.

Jag vaknade av mig själv vid halvåtta. Låg en stund och kände efter om ifall jag skulle försöka somna om, men bestämde mig för att inte göra det utan klev upp och plockade undan lite, diskade och satte på en ordentlig kanna kaffe. Satt i soffan och myste med tända ljus och vid halvtio drog jag på mig tränings- och regnkläder för att cykla till gymmet. Det blåste ganska friskt och regnade ihärdigt vilket borde renderat mig någon form av stilpoäng, någonstans. Det fick jag inte, men däremot ett trevligt samtal med en äldre dam i omklädnignsrummet. Jag körde ett tufft pass med ett par vändor på en jävelmotionsjävelcykeljävel och ett nautiluspass däremellan. Efteråt var jag faktiskt helt slut och belönade mig med en banan och med att göra något jag inte gjort på flera år; jag gav mig 20 minuter i ett solarium. Det var hur skönt som helst, även om den goa värmen snabbt försvann från kroppen när jag var tvungen att ge mig ut igen i ett ännu friskare blåst och ett ännu mer ihärdigt regn.

Väl hemma sprang jag bara upp och hämtade några filmer som skulle lämnas tillbaka och koden till Bob Hanssonbiljetten och cyklade sedan ner till Järnvägsskiosken. Min tanke var att jag ju ändå inte kunde bli blötare och jag var lite osäker på om jag verkligen skulle fullfölja min plan att senare ta en powerwalk...

Efter att ha klarat av ärendena var det en grymt skön känsla att komma in i värmen, dra av sig kläderna och hänga dem på tork, sätta på ägg och havregrynsgröt och ta en snabbdusch medan det blev klart. Sällan har en frukost smakat så gott! När jag mumsat klart lagade jag en kanna kaffe och sjönk ner i soffan med Is och vatten, vatten och is. Härlig bok!

Jag har pysslat lite med bloggen, också. Kom på (tack för inputen, Dee!) att jag skulle spara ner den - och nu ligger väl åtminstone en tredjedel på ett USB-minne. Resten ska jag ta ner imorgon.
Pratat med Johanna i telefon, och Jenny som ringde och var själaglad över att ha fått tag på In Flamesbiljetter till konserten imorgon!

Vid halvtretiden började snön falla. Visserligen en blöt och blaskig variant men ändå SNÖ! Tyvärr la den sig inte på backen så att det gick att göra snöänglar, men det ska komma mer inatt så hoppet är ännu inte ute. I all synnerhet som temperaturen faller! Ljuvligt!

Jag var först lite tveksam, men jag gillar inte att backa på min planering så en stund efter fyra gick jag ut och tog mig en timmes powerwalk. Mörkret föll snabbt så det var tur att jag kom på att ta med ett par reflexer. Kallt och blött men också helt tokskönt, faktiskt!

Pastan och den heta tomatsåsen smakade förträffligt efteråt, kan jag meddela!

Nu har jag tänt levande ljus, har varma, mjuka raggsockar på fötterna och ska strax laga mig en mugg te och återvända till Majgull Axelssons värld. Den utövar en inte föraktlig dragningskraft på mig.

All in all är detta alltså en absolut MVG-dag!

Jag hoppas att jag vaknar till en vit och tyst värld imorgonbitti. Då ska jag dra på mig kläderna och gå min mil uppe i skogen och bara njuta! Å andra sidan; om det regnar lär jag gå ut ändå. Jag är en envis jävel. Ja... och ytlig, då... *s*

Njut, me lovely ones! It's an order! ;-)

... i vilken vår hjältinna är ytlig

Åtminstone är det vad en av mina läsare mailar mig om, på Facebook. Han tycker att min blogg från igår är väldigt ytlig, med tanke på att det finns många som har det alldeles för jävligt och varken har någonstans att bo eller mat för dagen.

Där ser man.

Det underliggande budskapet förefaller vara att hela jag är ytlig, eftersom jag inte erbjuder en axel att gråta ut mot. Jag är t o m så självisk att jag drar undan den axel han försöker använda ändå.

Jodå. Sådan är jag.

Fy på mig.

... i vilken vår hjältinna haft en absolut fullspäckad dag

Ja... Här sitter jag i soffan och orkar knappt röra mig. Det får bli tidig läggning ikväll. När jag kom hem låg Kärlek, hur fan gör man? Bob Hansson frågar dom som vet på hallgolvet och väntade på mig. Jag är så frestad att börja läsa den på studs, men ska försöka behärska mig och först avsluta Majgull Axelssons bok, annars vet jag hur det blir; jag sugs in i Bobvärlden och glömmer allt annat. Så boken får vänta till fredag och då ska jag högtidlighålla öppnandet av den med ett par glas rött och något smarrigt att äta!

Jag vaknade ganska utvilad imorse och klev upp redan vid halvåtta. Mjukstartade med kaffe och dusch och en lätt frukost och lite småpysslande innan jag gick ner till stationen och åkte in till stan. Mål nr 1 var att hitta ett par stövlar och eftersom man aldrig ska köpa skor och/eller stövlar på eftermiddagen så skyndade jag mig att snoka runt i skobutikerna och lyckades hitta ett par stövlar som passade in på mina kriterier (läder, svarta, låg och bekväm men snygg klack och höga skaft - de kunde varit ännu högre, men jag är nöjd). Förtänksam som jag då och då kan vara (logistikens okrönta drottning, faktiskt!) så bad jag att få lägga undan dem så jag skulle slippa kånka omkring på dem. Sedan var det dags att träffa Dee för en rask halvmilapromenad runt Växjösjön i det ganska trevliga vädret. Vi trampade på i bra fart vilket gör att jag helt klart kan räkna in det i dagens motion. *nöjd* Sedan bjöd Dee helt schangtilt på en god lunch. Det är trevligt att träffas och promenera samtidigt. Det öppna rummet inbjuder till att prata och utbyta allehanda tankar och sedan fördjupade vi oss lite i ett litterärt projekt under lunchen. Det tål att funderas på. För övrigt är det en intressant upplevelse att träffa någon IRL som man pratat med i åratal på nätet. Det tillkommer ju en ny dimension i samtalet - the eyebrows, som Frank Zappa sa - och i det här fallet känns det bara roligt!

Efter lunchen skildes vi åt och jag fick handlat lite småpinaler samt en snygg, enkel svart kappa. Den är jag nöjd med! Jag och Ingrid skulle ses vid tretiden så efter att ha hämtat stövlarna gick jag till stationen och stuvade in kassarna i en förvaringsbox och gick för att möta henne vid Oxtorget. På vägen dit "råkade" jag ju passera Umbra och kunde inte motstå frestelsen att smita in och köpa ett par härvor Point Five i samma helt fantastiska röda nyanser som jag stickade en tröja (till Matilda) av förra hösten. Det ska bli en fin, lång halsduk till min nya svarta kappa. Ska börja på den imorgon, är tanken.

Ingrid bjöd på kaffe och kärleksmums hemma hos sig och det var roligt att sitta där och prata och höra henne berätta om sina studier på universitetet och givetvis också uppdatera henne på lite jobbskvaller (inte för att det händer så mycket att skvallra om, dårå...) och liksom bara ha det trevligt tillsammans. Och vi kan förstås inte träffas utan att promenera också! Jag saknar henne på jobbet i allmänhet och våra härliga pedagågiska powerwalks i synnerhet! Så vi körde ner till tennishallen och tog en vända runt Växjösjön - medsols den här gången! ;-) - i jävelfart. Vi rundade sjön på 45 minuter trots att jag hade snyggstövlar (fast de är i ärlighetens namn inte särskilt snygga längre - det var ju därför jag verkligen var tvungen att hitta mig ett par nya!) och klarade av att prata under tiden! Det hade börjat skymma när vi började vår promenad och när vi kom tillbaka till bilen var det nermörkt. Hon skjutsade mig till stationen, där jag precis hann hämta upp mina grejer och hoppa på tåget hem, helt enligt mina planer.

Det var kyligt att gå hem från stationen och jag var ganska trött i benen - jag har ju traskat i butiker ett par timmar idag, också - så det kändes verkligen ljuvligt att komma hem, droppa kassarna i hallen och sätta på en balja hett te. Medan teet blev klart tände jag lite ljus och bredde mig ett par knäckemackor med stark ost på. Mina ben blev glada när jag la upp dem på vardagsrumsbordet och bara vilade. Jag borde nog diska och kanske plocka undan lite, men jag varken orkar eller har lust. Tror jag ska ta och tappa upp ett hett bad och sätta på lite Miles Davis. Ringa ett par samtal. Lägga mig och läsa. Det har varit en lång dag. Men också en bra dag. En må-bra-dag, vilket ju är just vad jag lovat mig själv att alla dagar ska vara den här veckan.

Ha det gott, me lovely ones.

PS. Det var en jäääädrans tur att jag redan köpt en kappa, när Ingrid berättade att det finns en Noa Noabutik i Växjö - annars vet man aldrig hur den här dagen hade slutat. Eller... förresten... det vet man.

... i vilken vår hjältinna ska göra en stadsresa

När man bor här i Emmajävlaboda och säger att man ska "till stan" menar man oftast Växjö. Det gör jag också. Idag ska jag till stan. Jag har massor på agendan; köpa ett par snygga och sköna stövlar, ta en lång promenad med Dee och sedan äta lunch tillsammans, kanske köpa mig en kappa (men det är som med kärlek... när man träffat någon som känns absolut tokrätt så bleknar alla andra bort... och jag kan inte släppa den röda Noa Noa-kappan med svarta snörmakerier, som jag såg i Jönköping...), köpa lite småförnödenheter som inte låter sig finnas här i byn, träffa Ingrid och fika och sedan gå ännu en promenad innan jag hoppar på tåget hem igen.

Idag åker gamla jackan fram! Det är -1 ute och eftersom det ser ut att klarna upp igen (det var kallt och stjärnklart inatt) så lär det inte bli en särskilt mild dag.

Ha det gott, me lovely ones - vi hörs ikväll kan jag tänka...

... i vilken vår hjältinna känner sig väldigt tillfreds med sin dag

Jag har lovat mig själv att de här sex lediga dagarna ska bli sex dagar av välmående. Det började bra. Tack vare Linus sms har jag tänkt på snöänglar och varm choklad och längtar efter den första snön! Och ska man tro på väderrapporterna så kanske den kommer redan om ett par dgar, här i mitt hörn av det småländska höglandet!

Morgonen var ganska varsam och visserligen kom jag ut senare än jag tänkt, men det blev ändå en riktigt skön enmilarunda uppe i skogen. Det blåste rätt bra vid kalhyggena, men solen värmde på ett kompensatoriskt vis, ibland. När jag kom hem gav jag mig själv en tallrik havregrynsgröt och ett par stora [ekologiska] ägg. Sedan fiffade och moffade jag, lite, och läste en stund. Traskade bort till bibblan och lämnade en bibba låneböcker (innan datumet gått ut!) och handlade lite förnödenheter på hemvägen. Lagade middag - en len spenatsoppa och ett par ägg till. Körde ett par maskiner tvätt och pratade en lång stund med Nina och sedan Anna i telefon.

Vid halvsju cyklade jag bort till simhallen/träningscentret för veckans poweryogapass. Det var kallt att cykla så det var tur att jag hade bestyckat mig med vantar, halsduk och mössa. Passet kändes tungt idag - men så är det ju emellanåt; nästa gång kan det vara så att allt går som en dans. När jag cyklade hem, varm och lite svettig (föredrar att duscha hemma), var jag ännu gladare för mina värmande accessoarer... Hämtade den torra tvätten och när jag gick mellan tvättstugan och mitt hus såg jag en stjärna falla. Jag vet att det inte alls är stjärnor som faller, men det låter så vackert att säga det.

Nu ska jag dricka upp mitt te och sedan krypa ner under duntäcket med en bok.

G'natt, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna önskar alla en Glad Diwali!

(Lakshmi)

Idag infaller Diwali - den hinduiska ljusfesten! Den kan inte komma lämpligare för oss nu när novembermörkret faller allt tyngre över oss. Så... ikväll tänder jag ljus framför bilden av Lakshmi och tackar min goda lycka för att jag inte bara haft pengar att betala räkningarna med, idag på morgonen, utan dessutom kunnat fylla på lite på mitt sparkonto.

Nu är det kaffe som gäller. Kaffe och en rejäl runda uppe i skogen, när kaffet är urdrucket. Stay tuned, me lovely ones...


Tack till cal, för input till inlägget!

... i vilken vår hjältinna får ett sms

Linus väckte mig med ett sms: "Första snön har fallit i Gol nu!" Tänk att man alltid blir lika glad över den där första snön! Linus förbannade det faktum att han inte fått lagat sin bil än (ja, han ville väl ut och rejsa, misstänker jag) och jag fick lust att göra snöänglar och åka pulka och dricka varm choklad!

Eller kanske sitta stilla och bara kontemplera, känna doften av snö i luften och kisa lite mot allt det vita.





















(Hokusai, 1760-1849)

... i vilken vår hjältinna haft studiedag

Jag har varit på en bra föreläsning. Föreläsare var Jörgen Tholin (vicerektor på Högskolan i Borås och med lic+doktorsavhandling kring bedömning och betyg) och jag har mycket jag tänker kring det han sa, som jag vill skriva om. Men jag drabbades av en jobbig huvudvärk mot slutet av arbetsdagen och orkar faktiskt inte med några längre bloggutsvävningar ikväll. Det får bli imorgon.

En godbit var dock när han berättade om förra höstens forskning kring Skolverkets inspektioner. Forskningen fokuserade kring språkval svenska/engelska och hur inspektörerna inte var överens med sig själva utan på en skola kunde komma med skarp kritik i sin rapport och sedan på en annan skola, som valt samma lösning, berömma skolan för att de var så kreativa. Ehh? Oh, well... efter den inspektion vår skola utsattes för förra hösten, och vad som sedan stod i rapporten, är jag inte förvånad. Det mest intressanta, som Tholin berättade, var att Skolverket valt att inte publicera resultatet av undersökningen då detta anses alltför komprometterande...

Dessutom måste jag säga att det är ytterst sällan jag haft förmånen att få lyssna till en föreläsare som både hade angelägna saker att tala om och var vansinnigt rolig. Jag skrattade så mascaran rann...

Och vet ni... eftersom jag sedan länge är klar med de förelagda PIM-examina så kunde jag kompa ut resten a arbetsveckan och nu är jag LEDIG i sex dagar! Bara sådär, liksom! GUTT, som de säger i Småland...

... i vilken vår hjältinna tittat på film

No Country For Old Men. En bra film. En riktigt bra film. Intressant, snygg, våldsamt eftertänksam - eller om det är tvärtom? - och med ett tempo som passar mig. Bröderna Coen gillar jag! Hantverkare med fingertoppskänsla.

Det är också så att en bra film, en gigantiskt mugg te och lite goda skorpor är som balsam för en trött Magdalenas slitna själ. Nu är jag bara trött och ska strax krypa i säng. Kvinnligt sällskap ikväll; Joyce Carol Oates Svart flicka. Vit flicka.

Natti, me lovely ones.
















(Jag leker med kameran medan Netti ockuperar badrummet)

... i vilken vår hjältinna går över till vintertid

(Nässjö station, 26 oktober, 2008)

Det finns saker man inte vill komma på att man glömt, när man sitter på ett tåg på väg hemifrån. En sådan sak är att inse att man (jag, då) glömt lösa ut Bob Hanssonbiljetten. Det hände mig i går, ungefär i höjd med Lessebo, när jag var på väg upp till Jönköping. Lyckligtvis finns det ett Sidewalk Express på stationen i Jönköping, så jag kunde gå in och boka mig en ny biljett så snart jag kom fram. *phew*

Netti dök upp strax efter mig och vi traskade snabbt bort till Stora Hotellet, där rara SRF-kompisen Josefine använt sin "vänrabatt" (hon jobbar där och i mån av lediga rum får vänner till personalen boka till mycket rimligt pris) och sett till att vi fått ett riktigt fint rum och som grädde på moset stod det två piccoloflaskor mousserande vitt och en liten ask choklad och väntade på oss. Naaajs! Vi var tokhungriga och gav oss snabbt ut för att hitta ett matställe och efter inte alltför mycket letande hittade vi Twin City som var ett mycket fräscht inrett ställe, med mycket gott käk. På vägen mellan hotellet och restaurangen lyckades vi med konststycket att handla på Twilfit och Indiska också. Kom inte och säg att vi inte är supereffektiva. På Indiska blev det en liten fin svart klänning - faktiskt en finklänning! - och en sjal. Klänningen är fin nog att t ex ha på en nyårsfest, så nu är det väl egentligen bara själva festinbjudan som saknas, dårå... ;-) Netti hittade bl a en fin, svart tunika i tunt, tunt tyg.
På Twilfit köpte jag saker man köper på Twilfit. Det kan stå Calvin Klein på dem. Eller inte. Om det inte står CK på dem kan de vara i en ovanligt snygg färg.

När vi ätit var vi milda och goda och dessutom var det dags att dra sig tillbaka till vårt rum och börja fiffa oss lite. Nettis svägerska Madeleine, skulle dyka upp vid halvsju och planen var att vara klara till dess. Och det var vi. Nästan. Så satt vi där och pratade och gick så upp i oss att vi inte märkte att det blev barnprogram, istället för musik, på teven. Så där satt vi och värmde med fjortisdricka och Pettson och Findus.















(Netti värmer med Pettson...)

Senare gick vi ner på Bishop's Arms och lyckades hitta ett ledigt bord där vi kunde dricka stora sejdlar öl och fortsätta vårt prat. Vi var inne i någon genusdiskussion när en ung man, ungefär tre äpplen hög, undrade om han fick göra oss sällskap. Henke hette han, och jobbar på IKEA.














(Netti, Henke och Madeleine)

Han hade vissa (understatement...) svårigheter att komma in i vår diskussion men han ska ha en eloge för att han kämpade tappert. Dessutom undrade han om Netti möjligen kom från Danmark, med tanke på dialekten... "Nä", sa Netti på sitt sjungande dalmål, "jag är från Daaaalarna"... *s* Och sedan uttryckte han stor beundran för Madeleine och gav inte upp ens när hon reste sig med alla sina 178 cm och det visade sig att han bara tydde henne till axeln.

Så småningom drog vi oss (utan Henke) till Zaragon Rock Club där vi sprang ihop med några random vänner/bekanta från Sweden Rockboarden...















(Philla, Netti, Fjump och Madeleine)

... och efter att ha shottat tequila och snackat en stund var det då äntligen dags för Cloudscape att äntra scenen.





















(Mike)

De gjorde en bra spelning, det gjorde de, även om de inte är riktigt min kopp te. Dock duktiga musiker och dessutom attans trevliga grabbar! Om man åker till Progpower Scandinavia nästa helg, på The Rock i Köpenhamn, får man se dem igen. Men jag fick en idé igår... en idé om att se om jag kan få tag på en äckelbillig tågbiljett och åka upp till Stockholm i slutet av den här veckan. Troligen går det inte att fixa (jag har då aldrig sett nån såndär SJ-auktion på Tradera, som varit användbar för mig...) men annars hade det varit fin att bara strosa omkring, gå på lite utställningar, fika och liksom bara njuta av livet. Jag ska i alla fall kolla upp det.

Kvällen avslutades som utekvällar ska avslutas, med ett nattligt skrovmål i en korvmoj. Fast här var det ett Sibylla-kök och de hade faktiskt en vegoburgare. Vad den var gjord av vill jag helst avstå från att spekulera i...

Madeleine skrev på Facebook att hon somnat med kläderna på, hemma hos sig, men Netti och jag fick i alla fall av oss kläderna och hann till och med lite kuddsnack och diverse uppdateringar på gemensamma vänner och lite snack om vår Stockholmshelg (jag har ju födelsedag, då, och det ska högtidilghållas på något vis!) innan vi tuppade av.

När jag lämnade rummet, i morse, för att äta frukost och sedan gå direkt till stationen sov Netti. Hon bara vaknade till så vi hann säga hejdå ordentligt. Smart kvinna som inte bokat ett så aptidigt tåg...

Medan tåget ännu stod på stationen kom en ung man ombord, tillsammans med en äldre kvinna. Han pratade hela tiden och hon bara verkade hålla med. På bordet, vid deras platser, var det fullt med blyertsklotter. Han kommenterade det hela och hans sällskap svarade något lite tystare jag inte hörde och han svarar "Ja, det kan det mycket väl vara... men om det är en kvinna som har gjort det så är hon ingen riktigt kvinna. Ingen riktig kvinna skulle göra så...". Jag sträckte lite på halsen för att se honom lite bättre och utröna om han eventuellt var utvecklingsstörd, eller så, men han såg åtminstone fullt normal ut. Jag ville gå fram till honom och visa att en riktig kvinna inte bara kan klottra utan dessutom kan vara fullt kapabel att sparka av honom knäskålarna. Men jag tryckte bort impulsen och fotograferade istället utsikten mot Vättern.
















Sedan började tåget rulla iväg. Jag satt och såg ut över gammaldags kvarter med bakgårdar och tänkte att de såg ut att ha en skön atmosfär, även om de inte kunde jämföras med de jag brukar se i utkanten av Oslo, och funderar lite på hur det skulle vara att bo sådär. Jag tror jag skulle tycka väldigt mycket om att bo i ett sådant hus, fast inte i Jönköping, då...

Tågresan hem genom ett mörkgrått och regnigt Småland var som tågresor brukar vara nuförtiden. Försenad, alltså. Jag (och mina medresenärer) fick vänta så länge på X2000 i Nässjö att anslutningen i Alvesta hann köra ifrån oss och det blev till att åka buss resten av vägen, och jag var hemma 13.35 istället för 12.20.














(Nässjö station, 26 oktober, 2008)

Givetvis dog telefonen i Nässjö, och strax därefter iPoden, så att jag inte kunde fördriva tiden med att smsa eller lyssna på musik. Vill jag tänka positivt kan jag ju tänka att det är tur att jag är själv så jag inte har någon som väntar på mig som jag inte kan meddela mig med när telefonen helt lägligt somnar i sådana här fall. Å andra sidan hade det varit fint om någon väntat med hett te och en varm kram, när jag kom hem.

Dock klarar jag mig ganska bra på egen hand och när jag gick hem slank jag inom videobutiken (varför kallas det forftfarande videobutik, när man bara vkan hyra DVD:er där..?) och hyrde en filmtriss (No Country For Old Men, En lanthandel i Provence och Into the Wild) och sedan gick jag till Konsum och köpte upp mig på fullkornsskorpor och en burk björnbärsmarmelad, innan jag gick hem och ordnade det lite mysigt för mig. Nu har jag slösurfat och läst lite tidning samtidigt som jag hållt ett öga på en fin finsk dokumentärfilm om ett bluesband och det börjar bli dags för lite mer seriöst softande. Ljus ska tändas, filt ska hämtas och film ska ses. Jag börjar med No Country For Old Men. Ute är det redan mörkt - det märks att vi nu övergått till vintertid...

En sak som jag funderat på idag är, bland annat:

Hur kan det finnas honung som inte är ekologisk? Den är ju en ren naturprodukt. Eller man kanske ska vända på det? Hur kan man säkert veta att den är ekologisk..? Hur garanterar man att bina bara flugit omkring på ekologiska odlingar och smarrat i sig?

Vet ni det, me lovely ones?

... i vilken vår hjältinna har en tyst minut

Det är tio år sedan den fruktansvärda diskoteksbranden i Backa.

På morronteve intervjuas några av de killar och tjejer som överlevde.

En tår rinner nerför min kind. En del händelser påverkar en mer än andra. Etsar sig fast i minnet. Branden är en sådan. Jag tror dels det beror på det absolut fruktansvärda i att så många unga, glada, förhoppningsfulla, löftesrika liv släcktes... och dels på den absoluta (och tämligen själviska...) fasa jag kände under de där tidiga morgontimmarna (av någon anledning var jag uppe toktidigt och hörde nyheterna medan branden ännu pågick...) innan jag fick tag på Matilda som var i Göteborg just den helgen och skulle ut och festa med kompisen Sofie. Jag visste bara att de skulle ut och dansa och glamma och när de inte hörde av sig höll jag på att gripas av verklig panik. De skulle låna Sofies farmors lägenhet och inte hade jag numret dit och inte fick jag tag på det heller. Det var plågsamma timmar och hela tiden följde jag nyheterna och hann leva mig (så gott man nu kan göra det...) in i ungdomarnas fasansfulla upplevelser... Kanske är det därför jag alltid påverkas så starkt när jag påminns om händelsen.

Jag håller inte bara en tyst minut - jag har känt mig "numb" i en timme nu...

Ska försöka rycka mig ur det. Om trekvart går mitt tåg. Riktning: Jönköping. Jag och sköna Netti ska umgåsas, partaja och gå på rockklubb för att kolla in Cloudscape. Det blir najsigt värre! Inte blir det sämre av att övernatta på Stora Hotellet, heller.

Här har ni Mike, Svärra och de andra grabbarna i Cloudscape, förresten. Den tysta minuten är över. På något vis går ju livet alltid vidare:

Ha en skön helg, me lovely ones!

... in which our heroine is in solitary confinement

... but voluntarily... sort of...
Still... this is a soft, quiet evening... and, save for the loneliness, a nice one...
G'night, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna noterar att Riksteatern får köra sin graffitigrej

På Kulturnyheterna just nu får man veta att Riksteatern får köra sin föreställning efter att de utsatts för "estetisk censur". I Göteborg fick de inte lajvgraffa och i Stockholm fick de alltså inte ens köra laservarianten. Stockholms kulturborgarråd säger att hon tycker att det är "olyckligt" och "ett missförstånd" och alltså ett felaktigt beslut av Trafikgruppen. Det handlar t o m om undertryckande av yttrandefriheten, enligt en annan kvinna vars namn jag inte hinner uppfatta, eftersom jag skriver och tittar simultant.

Bringing you the latest news, me lovely ones... ;-)

... i vilken vår hjältinna tänker lite, lite på queera grejer

Idag pratade jag med en manlig bekant om James Bond. Jag har länge tänkt att han gillar andra män. Och det ska FAN bo i Emmajävlaboda och försöka leva öppet. Han har valt att inte göra det. Leva öppet, alltså. Det måste vara en stor sorg och frustration. Men glittret i hans ögon förrådde honom, när han pratade om Daniel Craig som den främste James Bond...





















... och när han sedan började prata om Mads Mikkelsen så gick han igång totalt.




















Well... killen har smak, helt klart! ;-) Men det är ändå bortom all diskussion att den ultimate James Bond är och förblir Sean Connery. Där håller jag med Sick Boy! Och hade jag bara hittat ett klipp som inte är dubbat till ITALIENSKA skulle jag gett er den helt underbara scenen ur Trainspotting där han förklarar hur det ligger till med just denna sak...

... i vilken vår hjältinna mornar sig

Utanför färgas himlen i olika gråblå nyanser och undersidan av de glesa molnen är sådär lysande orangerosa. Det ser ut att bli en Fin Fredag, även vädermässigt.

Svart jeanskjol, svart stickad tröja, svarta strumpor och svarta lackskor med lite klack. Ett rött halsband (ett av dina, vajl!) sätter pricken över.

Jag ska jobba över idag. Egentligen slutar jag 12.30 men jag tar en 60-minutare för en kollega (geografi med 8A) och slutar 13.30. Det ska jag nog överleva (andra gången den här veckan som jag är både kollegial och lojal mot verksamheten...). Dessutom dealade jag med Henrik (min chef) så att jag kan kvitta det mot det jag ändå ska ha ledigt fredagen den 7/11 (Svenska Höjdare!). Jag är väldigt förtjust i att ha ledigt utan löneavdrag. ;-)

Nu ska jag packa ner mysfikagrejerna i en kasse och gå till jobbet.

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna lekt vegan och blivit lite militant på köpet

Imorgon är det min och Bosses tur att stå för godsakerna till mysfikat. Dealen är att Bosse fixar frallorna och jag pålägg etc, plus att jag ska baka bullar. Det är rättvist - förra gången var det Bosse som fixade smörgåsdetaljerna.

Eftersom vi har minst tre mjölkallergiker bland oss tänkte jag se till att alla kan äta av allt. Så det blev mjölkfritt margarin, mjölkfri ost, rökt skinka och paprika. Och så bullarna då. Jag tänkte baka dem efter ett veganrecept jag hittade och som egentligen var ett helt klassiskt kanelbullsrecept (det som brukar finnas på mjölpaketen) men där mjölken var utbytt mot soja"mjölk" och smöret mot mjölkfritt margarin. Allt var gott och väl tills jag skulle lossa bullarna från bakpappret. Det gick inte. De satt tokfast. Försökte jag med milt våld (stekspade) lossnade bullen. Men inte botten. Till slut blev jag skitarg och fick lust att ta bulljävlarna och hiva ut dem från balkongen. Men innan dess kom jag på det gamla rulltårtetricket från hemkunskapen (jag har nog inte bakat rulltårta sedan dess, nej...). Så jag vände upp och ner på pappren och penslade med vatten. Och sipåfan om inte nästan alla bullar lossnade helt beskedligt. Jag undrar varför de fastnade. Kanske berodde det på de utbytta ingredienserna? Eller på att jag penslat med soja"mjölken" i stället för ägg eftersom jag tänkte att är det veganskt så är det och då kladdas det inte med ägg..? Ingen aning.

Dock blev de djävulskt goda (jag åt upp en av de trasiga) och när jag hämtat upp det sista av tvätten, alldeles strax, ska jag laga mig en stor balja te och avnjuta tillsammans med ännu en trasig bulle.

... i vilken vår hjältinna fått en liten uppenbarelse

Här är den. The Last Shadow Puppets. Enjoy, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna funderar på kamelsväljande

I dagens DN Kultur (pappersvarianten) läser jag en notis att Trafikkontoret i Stockholm nekat Riksteatern att köra en show med LASERGRAFFITI, vid Södra teatern på Mosebacke torg, med hänvisning till sin klotterpolicy. Öhm... alltså... när lasern stängs av finns ju inget klotter att sanera väck... samtidigt som, enligt samma notis, Jackie Arklöv tydligen ställer ut sina målningar på Fryshuset utan att några protesterar mot det.

Oh well. Här silas det mygg och sväljs kameler...

... i vilken vår hjältinna ska på föreläsning

En kort sådan. Men jag tänker att det kanske kan bli bra:

"Coachens uppgift - att skapa lusten till arbete och därmed glädje i vardagen

Föreläsning via distansstudion på Vilhelm Mobergsgymnasiet,
Rådhusgatan 17, Emmaboda.

Torsdag 23 oktober, kl 07.45-09.00.

Att som ledare skapa ett klimat där utmaningar blir spännande och lusten till arbete ger goda prestationer är en svår men inte alls omöjlig uppgift. Att jobba med den positiva sidan hos varje individ är nyckeln till framgång. Att se alla och ge en god feedback borde vara en självklarhet, men hur gör man?

Föreläsare:
Carl-Axel Hageskog. Prof. i idrottens ledarskap vid Växjö universitet.
Han har en bakgrund som gymnastiklärare och tenniscoach. Under 20 års tid coachade Carl-Axel många svenska tennisspelare på världstouren och han var även förbundscoach/kapten för det svenska tennislandslaget (Davis Cuplaget) tiden 1983-2002.
Per Göran Fahlström. Universitetslektor i idrottsvetenskap vid Växjö universitet. Han är den ende i Sverige som doktorerat på coaching och har bl a jobbat med juniorlandslagscoaching.

Välkommen!"

Det har åtminstone förutsättningarna att bli bra; som lärare är man ju definitivt en slags coach.

Det är mörkt ute. Det ser tyst ut. Förhoppningsfullt tänkte jag att jag kanske hade gått upp en timme för tidigt och skulle kunna lägga mig en stund igen. Men så var det inte. Så jag tänker som den skolstäderska jag möter varje morgon, när jag kommer till jobbet, brukar säga: "Nu har jag i alla fall gått upp fyra morgnar. Bara en kvar!"

Efter jobbet ska jag baka bullar. Imorgon är det fredagsfika och det är min och Bosses tur att stå för det goda. Trevlans!

Ha en skön torsdag, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna stör sig

I soffan på SVT1:s frukostteve sitter en grötmyndig man. På journalistens fråga om varför vi inte ser några positiva effekter på räntorna, trots krispaket och fan och hans mormor (fast det där sista sa han iofs inte), svarar han med en milt överseende min:
- Men du förstår... det är som när man går till doktorn... man blir ju inte frisk när man går dit... först måste man ju hämta ut sin medicin och börja ta den.
Jag förstår hur han menar men det var en skitskass jämförelse. den s k "marknaden" är inget levande väsen. Den fungerar inte smo en levande organism. Och jag är hjärtligt trött på att de beskrivs som något som lever och andas, när den i själva verket styrs av sina aktörer och deras känslor och handlingar.

Kanske kunde det öppnas en ny central Grötmyndighet där sådana som han kunde få jobb? Om han har en chans; jag kan tänka mig ett antal kandidater för tjänsterna där... Samtliga snudd på överkvalificerade.

... i vilken vår hjältinna gör en kort reflektion om lyckan

Jag tittade på hemsidan. DÄM vad fult. Jag ska fixa med färger och layout imorgon.

Medan tevattnet kokar här läser jag lite Bob H:

"Jag tror som tusan på lyckan. Jag tror på att drömmen förr eller senare förverkligas om man minns den. Jag tror att den här jorden är en rätt okej lekplats. Jag tror att lyckans fiende är idén att den förutsätter perfektion, idén att lyckan är något som bara existerar i slutet på problem."
(Ur Bräcklighetens poetik)

Amen to that. Varför ska man inte kunna tillåta sig lite stilla lycka här och var? Varför måste det perfekta tillfället inväntas? Tänk om man dör, medan man står/sitter/ligger/srpinger där och väntar? Tänk om man kunde tänka som Bob säger: Här ligger jag och duger! Tänk om någon annan också kunde se att det faktiskt är just så;

Här ligger jag och... duger!

... i vilken vår hjältinna snickrat

Jag började snickra ihop en hemsida i eftermiddags. Inget avancerat - ånej - utan med hjälp av en mall. Hemsidan är helt jobbrelaterad men jag tänkte att det vore bra med en gemensam plattform för mina elever och deras föräldrar, där jag kan lägga ut information kring vad vi gör, läxor, prov och annat. En flik är också vikt för min mentorsklass. Där ska det ligga information som är mer specifik för dem, kring utvecklingssamtal, klassaktiviteter och liknande. Väldigt vad tiden går, bara, när man håller på med sådant pyssel - den bara flög och plötsligt är det ju...läggdags.

Sidan blir bra, men färgerna är helt fel. Layouten känns lite fyrkantig, också. Så det ska jag modda om - men inte ikväll. Möjligen imorgon kväll. Är ni nyfnikna kan ni ju kolla här, men ta det för vad det är; ett första utkast. Jag blir möjligen klar så att jag kan släppa den till mina elever vecka 45.

Så det har jag pysslat med idag.

Nu ska jag dricka te och sedan lägga mig med en bra bok. Jag tror det blir Flyga drake. Den är vacker och hård och sorglig och det passar mig utmärkt, för det är jag också. Framförallt är jag sorglig. Och sorgen gör mig hård. Jag är full av någon slags kassa vibbar som jag inte vågar sätta ord på. Fanfanfan.

So long, me lovely ones. Sleep tight.

... i vilken vår hjältinna får en dålig start

Kaffet är klart och jag slår mig ner i soffan med datorn. Slår på teven och just när jag gör det så sitter han där... Herr Glugg... i sändning från Eja-Märtas utanför Varberg... och säger att han ska jobba "från en flumskolepolitik till en kunskapsskolepolitik"...
Men vafan... Tack så väldigt mycket... det är ju just vad jag, och mina elever och kollegor behöver höra som start på denna arbetsdag. Tack! Tack! Tack! Detta ska bli dagen då vi slutar flumma och i stället börjar lära ut och lära in. För det är ju inte alls det vi redan gör. Ånej - vi bara leker och har spel...

Jan Björklund: AVGÅ! NU!

... i vilken vår hjältinna dricker sitt te och vill vara balanserad

Dags för Stora Muggen. Den som rymmer 9 dl. En väl avvägd blandning av Earl Grey, mjölk och socker gör en dylik mugg te till en form av upphöjd njutning. Till denna mugg serverar jag Olle Ljungströms en apa som liknar dig och lägger samtidigt in den i min iPod. Tända ljus på soffbordet och i fönstret.

Jag sitter här i soffan (min arm känns bättre och bättre) och känner att jag är rätt nöjd med min dag även om jag inte alls släpade mig till någon träning. Efter jobbet var jag trött och frusen och det var kallt och ruggigt och jag orkade inte ens tänka tanken att byta om till träningskläder och dra till gymmet. Tyvärr. Men jag hänger inte läpp för det. Det känns faktiskt helt okej. Och jag tänker att det faktiskt är en ganska bra sak; jag behöver nog hitta en balans. Träna lite lagom. Kanske 2-3 dagar i veckan och i övrigt ägna mig åt annat. Kanske var det lite för mycket där, ett tag? Balans is da shit, som ungdomarna brukade säga. Nu säger de andra saker.

Jenny ringde från Oslo och ville bara prata en stund och sedan undrade hon om jag vill komma upp nästa helg, och kanske gå på In Flames med henne. Jag blev ganska sugen men när jag kollade med SJ så svalnade intresset. Det fanns inga biljetter och hade de funnits hade bara resan gått på ett par tusen spänn. *suck*

Peter ringde en stund också. Min Nikon är helt urladdad, men när jag laddat upp den ska han se om han kan hjälpa mig att åtminstone "låsa upp" den så att den går att använda. Jag vill ta lite fina höstbilder. Löven är nästan självlysande just nu och ger mycket märkliga effekter i den gråa höstdagern.

Jag borde skriva kloka saker här. Saker med substans och tyngd. Men just nu orkar jag inte. Det är sista veckan innan höstlovet och jag är inne i överlevnadsmode. Viljemode. Jag ska läsa, tänka och fundera och tids nog kommer mina tankar att glida nerför armarna, genom händerna och fingrarna och sedan halka ut på tangentbordet och in i bloggen. Men just nu ska jag bara laga lite mer te, boka mig ett boende i Göteborg (för Bob Hanssonkvällen) och sedan krypa i säng med en bra bok. Det blir antingen Mats Wingborgs Socialism eller Khaled Hosseinis Flyga drake. Såvida jag inte ska börja med Tortyrens återkomst (Mattias Gardell). Men den godbiten vill jag njuta lite extra av - den får vänta tills höstlovet.

Hang in there, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna är kollegial

Catharina behöver kompa ut sista lektionen så hon kan susa hem och förbereda en av sönernas födesledagsfirande lite. Rektorn var ytterst tveksam, när hon framförde detta vid fikabordet, tidigare. Den här lilla gruppen killar (nior) kan inte lämnas med självstudier; då finns risken att de bara drar. Plötsligt hörde jag mig själv säga: "Men vilken tid är det? Är det efter halvtvå kan jag ta det." Så nu har jag plötsligt en lektion extra. I svenska. Men det kan nog bli roligt (eller åtminstone fullständigt uthärdligt) - jag hade dem i svenska i sjuan och vi trivs fint ihop. De ska skriva bokrecension och sedan ska vi se en bit av den utmärkta Führerns elit. Det blir nog bra.

Och väldigt kollegialt, som sagt.

... i vilken vår hjältinna biter ihop

Nu har jag nått det stadie då jag går på vilja och vilja enbart. När telefonen började väsnas imorse snoozade jag den hur många gånger som helst. Låg där under mitt fluffsiga duntäcke och klurade på vad en vikarie skulle kunna göra på dagens två lektioner. Kom fram till att det vore en perfekt dag att sjuka mig på. Men hur det nu var så klev jag ändå upp, gick igenom morgonrutinerna och kom mig iväg till jobbet i den grådaskiga morgonen.

Bara denna veckan... bara denna veckan... bara denna veckan...
Så lyder mitt mantra som jag mumlar fram mellan hårt sammanbitna käkar. Och jag är inte ensam; de flesta av kollegorna verkar gå på knäna just nu. Eleverna också. Jag ska göra detta till en effektiv och lättsam vecka för oss alla (ja, mig och eleverna, då... kollegorna får klara sig själva) så att vi står ut. Klass 9A har PRAO vilket innebär att jag också får extra tid för att skriva mina omdömen om dem och mina andra elever. Det är ett jädra pyssel. Jag vet var jag har dem men det ska ju formuleras snyggt och klart och tydligt. Det tar tid och tankemöda.

Efter jobbet ska jag faktiskt släpa mig iväg till gymmet. Förra veckan var jag för bedrövligt kass, helt enkelt. Omotiverad och lat. Nu får det bli skärpning. Å andra sidan kanske det här med träning också bara är en fint från Luthers sida? Att jag liksom måste väga upp mitt livsnjut med späkningsdoser? Hmm...

... i vilken vår hjältinna tänker att

Solen skiner uppfordrande därute.
Jag tänker att jag ska gå en promenad.
Men jag orkar inte.
Jag tänker att jag åtminstone borde gå ut på balkongen.
Sitta där en stund. Röka lite.
Men jag har inga cigaretter.
Jag röker ju inte, ens.
I stickkorgen ligger min nästan-klara tröja.
Jag tänker att jag ska sticka klart tröjan, nu när det är höst.
Men jag tar inte ens ur den ur korgen.
Istället sitter jag här och ser en rätt trist film och äter lite blåbärsglass.
Jag tänker att det kanske inte är det nyttigaste att göra.
Men det är rätt slött. Och gott.

Sedan tänker jag att om sömngång är att gå i sömnen - då måste ju tankegång vara att gå i tankar?

... i vilken vår hjältinna har syrrebesök

Nu är syrrorna här. Titta vad jag fick:





















Härligt! Gissa om den ska användas! Och då inte bara när jag har en bad hair day...

Igårkväll blev det att vi satt kvar vid matbordet i timmar. Just så som jag tycker om! Vi åt, drack vin, pratade massor... Det blev sent innan vi kom i säng och jag var dödsens trött.

Sov ganska länge imorse innan vi gick upp och käkade långfrukost för att sedan ta oss en promenad runt byn. Det var ju ganska snabbt gjort och sedan gick vi till Fenix och tog oss en fika. Jag hade med mig min Nikon men den ville inte funka; den liksom låser sig och jag är inte mänska att reda ut varför. Får ta det med Johanna på telefon sedan.

Malin var trött och frusen och gick hem efter Fenixfikan, men jag och Cia tog rundan uppe vid Krysseboda också. Knallgula löv låg i drivor vid vägkanterna och deras nästan självslysande gula färg fick det att se ut som om solen lyste på dem, trots att det var mulet. Det är så fridfullt och vackert däruppe. Vi gick där och sparkade lite i löven och pratade och kom att prata om män. Cia hade pratat med en man som gärna ville träffa någon kvinna men det fick inte bli för seriöst. Det får ju stå för honom och visst kan man vara i den situationen att man faktiskt bara vill ha en lösare, lättsammare relation med någon. Absolut. Men... jag möter alltför ofta det resonemanget hos både män och kvinnor. Jag kan inte låta bli att fundera vad det beror på. Man träffas... allt är fint... man trivs tillsammans..... har roligt... tycker om varandras sällskap och bra sex dessutom... men ändå blir det liksom inte mer.

Vad är det med oss? Varför vill folk (OBS! Grov generalisering!) inte vara ihop? Är de/vi rädda? För vad? För att binda upp oss? Varför skulle vi vara rädda för det? Ligger rädslan i att man tror att man kanske missar någon ännu bättre? Jag vet inte. Jag har inga svar. Det är mest något jag ofta tänker på. Det är som att det nästan är fult att säga att man vill ha någon, att det är skämmigt att inte vilja förbli singel ända in i evigheten. Ändå tror jag att de flesta vill ha någon... ja, ni minns livsvittnet... ett sådant tror jag de allra, allra flesta vill ha. Vi längtar efter kärleken - men låtsas motsatsen.

















När vi kom hem från promenaden var vi lite frusna och småhungriga och jag lagade en soppa på sötpotatis och lite annat smått och gott. Jag tror jag lagt upp receptet här tidigare, men hittar det inte så här får ni det igen:

Skala och skär i bitar:

2-3 sötpotatisar
3-4 potatisar
2 morötter
1 stor lök (gärna röd)
några vitlöksklyftor
och fräs detta i lite olivolja i en gryta. Rör om lite.

Späd med en dryg liter buljong och låt koka tills allt är mjukt.

Mixa soppan slät (och till en rätt tjock konsistens) med en mixerstav, eller i en blender.

Pressa i saften av en limefrukt (går också fint med en apelsin), finriv en stor bit ingefära,
häll i 2-3 msk sweet chilisås och smaka av med salt och peppar. Strö färska korianderblad över.

Salta bullar till det. Inte alls dumt! Snarare tvärtom.

Nu faller mörkret över Emmajävlaboda och hela Småland. Dags att tända ljus och lyssna lite på skön musik.

Puss, me lovely ones och var aldrig rädda. Håll ögonen öppna och se möjligheterna i nuet i stället för att leva med ena benet i en eventuell framtid...

... i vilken vår hjältinna haft fullt upp

Fin Fredag! Svart manchesterkjol, svart top med trekvartsärmar, grårutiga strumpor och svarta stövlar. Bälte med strassblingigt spänne. Röda naglar. Glada ögon! Goda mackor till mysfikan, på jobbet.

Efter jobbet gick jag ner till byn för att handla vin, xider och några sådana där fjortisdrickor (Cube) samt lite frukt. Sedan traskade jag hem och slängde mig i soffan en stund. Opeth på brutalvolym (Ghost Reveries) och kaffe i muggen. Efter att ha slöat lite bakade jag salta bullar (supergott till frukost och - framförallt! - till morgondagens heta sötpotatissoppa!
















Ugnen var ju ändå igång så jag passade på att baka en kladdkaka också. Det blir gott med blåbärsglass (tror jag...) ikväll.

Kladdkaka med chili
100 g smör
2 ägg
3 dl socker
1½ dl mjöl
4 msk kakao
3 tsk stött/malen kardemumma
1 tsk chilipeppar - het

Smörj och bröa en form (det är fiffigt med en sådan som har avtagbar kant).
Smält smöret.
Medan det svalnar vispar du ihop ägg och socker till ett fluff.
Häll i smöret och sedan de torra ingredienserna. Blanda väl.
Häll smeten i formen och grädda i 35 minuter i ca 160 graders värme.
Långt ner i ugnen.

Smaskigt - utan att kännas sådär äckelsött.
















Strax ska jag snitsa ihop en thaiinspirerad gryta med riktigt kaxig röd currypasta som jag först fräser i lite olja och sedan spär med kokosmjölk och lite vatten. Jag gör det lite lätt för mig och slänger del i lite grönsaker jag har i kylen (aubergine, champinjoner etc) och dels en påse frysta wokgrönsaker. Pressar lite lime över. Smakar av med lite krydderier. Är den för blaskig fuskar jag med lite maizenaredning. Till detta blir det ris. Basmatiris, vilket kan vara världens godaste ris! Jag kom nyss på att det hade suttit fint med broccoli till, men orka cykla ner till affären för bara det. Det blir säkert regn snart, också.

Sedan kommer väl mina syrror, Cia och Malin, frampå kvällskanten och då äter vi upp maten, dricker vin till (Monte Garbi - ett ljuvligt italienskt ripasso) och när maten sjunkit undan smarrar vi i oss kladdkakan och glassen och dricker mörkrostat Hazienda till. Sedan dricker vi kanske mer vin. Jag vet inte. Jag kan bara tala för mig själv. Och jag ska i alla fall dricka mer vin. ;-)

Det ska bli roligt med middagsgäster. Det skulle jag gärna ha varje helg, faktiskt. Jag älskar att laga mat (även lite krångligare sådan) och ännu mer älskar jag att ha gott sällskap till middagen. Helst skulle jag vilja ha alla mina barn och vänner i närheten och kunna ha en sådan där härligt utdragen familjemiddag (mina barn, med eventuella respektive och sköna, nära vänner - för i min "extended family" ingår ju även dessa - och deras eventuella respektive och barn!) varenda fredag, eller lördag. En sådan där man kan se i filmer ibland. Särskilt italienska filmer. Eller hollywood-produktioner som gärna vill ge en känsla av Italien, i alla fall. Förresten duger det fint med familjemiddag à la greque, annars. Eller... jag är inte nogräknad... familjemiddag med vilka etniska förtecken som helst, så länge man bara kan äta gott, dricka massor med vin och diskutera i timtal. Sådant vill jag ha!

Nu ska jag dra på lite musik. Det får bli... hmm... Colour Haze! Skönt, somrigt minne!

Ha en Fortsatt Fin Fredag, me lovely ones. And stay tuned...

... i vilken vår hjältinna kan förväntas bli bedömd

En av tevemorgonens nyheter är att elever i Malmö ska få sätta betyg på sina lärare. Först ska detta ske på prov, sedan ska det utvärderas och möjligen implementeras i hela Malmö fr o m höstterminen 2009.

Egentligen är detta inget nytt alls. Betygssättningen, eller snarare bedömningen, görs ju hela tiden. I mitt arbete utvärderas jag dagligen och stundligen av mina elever och feedbacken på det jag säger och gör är oftast omedelbar. Det är faktiskt en av de bästa sakerna med att jobba på ett högstadie!

Dessutom har jag - och många kollegor med mig - för vana att låta eleverna göra skriftliga utvärderingar efter ett arbetsområde, eller mot slutet av en termin. Det är t o m så att vi, som lärare, ska planera och utvärdera undervisningen tillsammans med våra elever. Dessa utvärderingar är skitviktiga för mig i min planering. Vad funkade? Vad funkade inte? Hur kunde vi gjort istället? Hur vill de jobba framöver? Osv.

Det jag möjligen reagerar på i denna "nyhet" är att det ska formaliseras så att säga "uppifrån". När jag sätter betyg på mina elever ägnar jag mig åt myndighetsutövning. För denna myndighetsutövning är jag utbildad i att bedöma och sätta betyg, utifrån Skolverkets kriterier. Jag får också - åtminstone i teorin, men låt oss ta den diskussionen en annan gång... - kontinuerlig fortbildning i att utveckla min bedömarkompetens. Ändå är det svårt... jättesvårt!.. att göra rättvisa bedömningar och sätta betyg utefter dessa. Kanske det svåraste med mitt jobb, faktiskt.

Hur blir det med våra elever? Ska de bedöma, och betygsätta, mina pedagogiska insatser och mitt ämneskunnande? Vilken utbildning får de för detta? För det måste de ju i rimlighetens namn få, väl..? Eller ska de bara sätta upp fingret och se vartåt det blåser? Det vore inte rättvist. Inte mot mig. Inte mot mina kollegor. Och - framförallt! - inte gentemot eleverna själva.

... i vilken vår hjältinna hejar på Nina

I dagens DN.bok intervjuas Nina Björk med anledning av hennes i dagarna publicerade "Fria själar", i vilken hon diskuterar liberalismen och hur genomsyrade vi är av den oavsett vi vill/kan se det eller inte. Hur herrarna Locke och Mills exempelvis petat i oss att vi måste nå toppen av vår kapacitet... att vi måste göra vårt bästa... som om det vore en universell sanning... Och hurusom liberalismens ideal om individens frihet kan få oss att förtränga att vi ju faktiskt behöver varandra, vilket kan få sorgliga följder...

Äsch... läs artikeln själva, istället!
Och här är Agneta Pleijels recension.
Alla är i och för sig inte lika entusiatiska.

Heja Nina!
Jag ska läsa din avhandling! Pronto!

Och förresten... du är fortfarande skitsnygg!

... i vilken vår hjältinna är eko-logisk

Livet är fullt av val. Vare sig vi tror det eller ej är så gott som alla val aktiva. En del mer än andra. Väljer man fel är det oftast inte värre än att man faktiskt kan välja om.

Just nu befinner jag mig i en mindre rondell, känns det som. Fullt av val. Flera redan gjorda. Som att bli vegetarian igen. Aktivt val. Att välja råvaror utifrån minsta möjliga miljöpåverkan är ett annat aktivt val. Lite knepigare. Det är liksom inte så lätt som att bara välja KRAV-märkta livsmedel rakt av. Jag måste hela tiden göra avvägningar. En så enkel sak som att köpa gurka kan bli ett smärre dilemma; som när jag, tidigare idag, stod på Konsum och valde. Å ena sidan kunde jag välja KRAV-odlad gurka från Spanien för 49:90 och å andra sidan kunde jag välja svensk gurka - ej KRAV-odlad - för 14:90. Hmm... Inget svårt val. Jag har svårt att tänka mig att den svenska gurkan skulle vara miljöovänligare än den förvisso vänligt odlade men sedan hundratals mil transporterade spanska dito så det är klart att jag valde den svenska. Men... hur tänkte butiken som tog in den beresta dyrgurkan. Vem fan köper gurka för femti spänn kilot?

Ambitionen med dagens handling var att i varje läge - utom gurkläget, dårå - välja ekologiska produkter där den valmöjligheten fanns. Sådan kakao fanns, en sorts marmelad (björnbärs- och den är väldigt god!), knäckebröd, vetemjöl (Saltås var slut), lättmjölk, camembert, färsk koriander och supersmarrig choklad (som dessutom är rättvisemärkt!) och ägg från glada (hmm... nåja...) höns var inga problem. Morötterna var inte KRAV-märkta men producerade i grannbyn Vissefjärda. Så långt allt väl. Men sedan blev det bekymmersamt. En enda KRAV-märkt glass: SIA-glass Blåbär. Och jag som helst ville ha vanilj. Men jag tänker att det kan bli en spännande smak till kladdkakan. Eller inte. Det lär visa sig. Först tänkte jag skippa glass och traskade helt optimistiskt tillbaka till mjölkkylen för att se om det fanns ekologisk vispgrädde. Det fanns inte. Men... om det finns ekologisk mjölk... varför finns det då inte ekologisk grädde? Eller dito smör..? Hmpf.

Saker som inte fanns som ekologiska produkter till exempel grönsaker som jag ska ha i en thaigryta... champinjoner (ingen annan svamp heller), kokosmjölk, sötpotatis (men det var de i alla fall gulliga och tog hem när jag bett dem om det), tomater, paprikor och frukt utom bananer. Det fanns rotselleri, kålrot, vitkål och purjolök men just de grönsakerna behövde jag inte idag. Och varför finns det så otroligt lite frysta ekologiska grönsaker? Änglamarks bladspenat och något mer, som jag inte minns, var det enda jag hittade...

Sedan släpade jag hem mina varor i mina tygkassar... ;-)

Annat jag hunnit idag - förutom jobbet - är tvätt, städning, blomvattning, renbäddning och att lacka mina naglar. Jag har också pratat i telefon. Först med Peter och sedan med Linus. Eftersom jag hade en del att pyssla med fick det bli svampfyllda fullkornstortellini till middag. Medan de blev klara knaprade jag i mig en morot. Och till kvällsteet blev det knäckebröd med björnbärsmarmelad. Yummi!

... i vilken vår hjältinna bytt kaffesort

Att jag gått över till en ny kaffesort är kanske inget som direkt ger feta bokstäver på löpsedlarna men eftersom det är allom bekant för den flitige bloggläsaren att jag så gott som uteslutande dricker Zoegas Blue Java (med vissa undantag för Z. Pasión Colombia och någon enstaka gång Maxwell House) kan det ju ändå vara värt att nämna att jag nu alltså dricker ett annat kaffe. Dock fortfarande ur Zoegas sortiment. Nya sorten heter Hazienda och är mörkrostat. Ekologiskt och rättvisemärkt. Dessutom är det gott, vilket inte är helt självklart när det gäller ekologiskt kaffe.

Ute faller ett envetet regn och jag tänker på hur mysigt det vore att ligga kvar i sängvärmen och lyssna på smattret mot rutorna. Kanske läsa lite. Somna om. Men Luther måtte ha vässat pinnen lite extra medan jag sov (för han sover då aldrig) för det stacks så illa att jag inte kunde ligga kvar. Jag funderar seriöst på att göra mig av med honom för gott, men än så länge har hans sidekick Jante lyckats hålla mig ifrån det. Envetna jävlar, det där.

Full speta idag: jobb (först morgonmöte med studiogruppen och sedan långa lektioner, med en blandning av filmtittande och föreläsning, samt förberedande för att skriva omdömen), handla inför helgen, tvätta och städa. Jag funderar också på om jag skulle baka en kladdkaka redan ikväll, så den får stå och mecka ihop sig ordentligt tills imorgonkväll. Och så ska jag förstås blogga.

Have a nice one, me lovely ones, and stay tuned...

... i vilken vår hjältinna är så GLAD

WOHOO!!!
Kolla först här:

Och sedan läser ni detta:

BOKNINGSBEKRÄFTELSE FRÅN TICNET
===============================================================
Tack Magdalena Olsson för din bokning av biljetter hos oss.

Bokningsnummer : XXX-YYY123
Evenemang : Bob Hanson & Kristoffer Jonzon
Arena : Stenhammarsalen / Konserthuset
Datum och tid : Lördag 29 november 2008, kl 19.30
Antal biljetter : 1
Totalt pris: 270 SEK, varav service- och distributionavgifter 20 SEK.

Du måste hämta dina biljetter senast 24 okt 2008.
==============================

=================================
WOHOO, som sagt!

... in which our heroine is thinking about tanks

Think tanks, that is.

Trött och matt efter dagens id (för övrigt kom jag på, när jag gick hem, att mina jävelonsdagar egentligen är helt suveräna arbetsdagar!) gick jag hem, satte på kaffet och slängde mig i soffan med laptopen (se morgonbloggen) för lite kvalitetsslöande. På teven var det bl a någon intervju med Alice Bah som nu alltså ska starta en TANKESMEDJA. Oh well... först Disneyklubben och nu detta. Eller... när det gäller henne kan det nog gå på ett ut. Så orättvist är nu livet inrättat att vissa och somliga går genom det utan att egentligen tas på allvar. Alice Bah är en av dessa. För mig.

Sedan började jag klura på ordet "tankesmedja". Det låter lite som "prêt-a-porter" för idéer och ideologier? När man inte vet vad man ska tänka och tycka så kan man köpa lite färdiga tankar och tyckande i närmaste tankesmedja. Huff. Jag tänker helst själv, tack. Jag är öppen för att skaffa mig diverse kunskaper och information men utifrån dessa vill jag helst bygga mina egna tankar och åsikter. Dock har jag en "think tank"; mitt badkar! Där kan jag sänka mig ner i värme och skum och tänka av bara fan.

Jag tror det kan vara läge för min "think tank" senare ikväll. Dee gav mig en idé idag som jag behöver fundra på. Han tyckte jag skulle skriva en bloggroman. Jag vet inte riktigt vad en bloggroman är men jag hade ju en idé om att det kanske är en roman som kretsar kring en blogg - ni vet lite som brevromaner eller som romanen jag läste för några år sedan som till stor del bestod av ett pars sms-växling. Men ett snabbt googlande gav vid handen att en bloggroman är en roman där man t ex lägger ut ett avsnitt i taget i en blogg - ungefär som en följetong. Det har jag ju redan en - som jag understundom skriver på. En nyckelroman (vilket inte är en roman om nycklar) i samma anda som Unni Drougges Boven i mitt drama kallas kärlek eller Maja Lundgrens Myggor och tigrar. En roman baserad på verkligheten, alltså. Min verklighet. Sedd ur mina ögon. Den är jag dock inte beredd att offentliggöra. Än. Men det kommer. Jag måste bara skriva lite mer. Och samla mod.

För att återgå till Dees idé så tyckte han att jag t ex kunde utgå från det där jag skrev för ett tag sedan om att behöva ett livsvittne. Hmm... det tålas att fnulas på. Förslagsvis i mitt badkar. Men först: ett fluffigt rotmos!

SMARR!

... i vilken vår hjältinna har en ny rutin

Rutiner måste ruckas på ibland. Annars finns risk för stagnation. Min nya rutin, som egentligen föranletts av min onda skuldra/överarm, är att jag börjat sitta i soffan i vardagsrummet på morgonarna. Inget P1-morgon den här veckan, alltså. Frukost-teve. Kaffemugg balanseras på armstödet. Laptop i knät - vilket betyder att jag slipper ha ont. Bra, på något vis.

Onsdag innebär intensitet. Mentorstid och lektioner som går i ett. Långlånga lektioner och kortkorta raster. Å andra sidan känns det som att tiden bara flyger iväg och plötsligt är arbetsdagen slut. Då ska jag till gymmet. Direkt. Bara hem och svida om. Jag hoppas träningen inte sabbar det faktum att min arm inte gör ont.

Idag är det dessutom Vita Käppens Dag och Global Handwashing Day. Enligt SvD har exempelvis var fjärde britt bajs på händerna. BLEH. Och vad säger att britterna har sämre handhygien än svenskarna..? Tror jag ska ta upp detta på mentorstiden... ;-)

Ha en skön dag, me lovely ones. Det ska jag ha!

... i vilken vår hjältinna utlyser en ledig tjänst

För min köksavdelning söker jag nu en erfaren walla som kan brygga kaffe och laga te, samt servera desamma.
Enklare diskhantering kan förekomma.
Vegetariskt matlagningskunnande är meriterande.

Arbetet innebär goda framtidsutsikter med såväl möjligheter till personlig inveckling som utökning av ansvarsområden, i framtiden.

Du är en intelligent och självständig person som har god service- och ansvarskänsla, är initiativrik, har egna intressen och är en god högläsare.

Lite humor, jävlaranamma och kunskaper i klassisk massage är inte helt fel, heller.

Stor vikt kommer att läggas vid personlig lämplighet.

Varaktighet/arbetstid:
Tillträde omgående.
Provanställning med möjlighet till tillsvidareanställning.
Deltid/heltid efter överenskommelse.

Lön:
Resultatlön.

Ansökan:
Sista ansökningsdag: 2008-10-31
Eller typ närsom...

Ansökan tas emot via e-post: dyermaker@live.se

... i vilken vår hjältinna gör en reflektion, bara

Jag tror att det där med att vilja känna tillhörighet är något mycket grundläggande för en människa. För att citera Bob:
"Vad är en människa utan kaffe och gemenskap?"

Men det handlar mer om tillhörigheten i sig - den behöver inte vara knuten till något särskilt utifrån vilket man definierar sig - och absolut inte till en hel grupp; kanske snarare att man blir lycklig - om än för en stund - när man möter någon som begriper en och som man själv begriper.

Utanförskap är en sorg som är större än ensamheten.

... i vilken vår hjältinna inte kunde somna om

Så gott som varje vardagsmorgon vaknar jag 05.36 - 05.39. Bara sådär, liksom. Sedan brukar jag somna om efter en dryg (i mer än en bemärkelse) halvtimme så att jag sover riktigt tungt just när telefonen börjar sina väckningsförsök. Det är faktiskt skitstörigt. Idag blev det än värre; jag kunde inte somna om alls. Så vid tio över sex klev jag helt enkelt upp. Satte på frukostteven och kaffet och nu sitter jag här i mörkret och är någorlunda vaken. Fanfanfan. Jag behöver min sömn.

Jag hittade ett Bobcitat igår - på temat människosyn - som gav mig något att tänka på:

Jag tror att allt handlar om den stora mängd våld vi som barn blir utsatta för, och som vi fortsätter att utöva på våra egna barn inom oss. Egentligen är det märkligt att någon överlever sin barndom. Och frågan är om vi verkligen gör det, kanske dör något väldigt stort inom oss.

Jag kunde inte släppa det där när jag skulle sova igår. Låg och tänkte på det där sista... Inte för att jag på något vis mött våld under min uppväxt. Varken fysiskt eller psykiskt. Åtminstone inte från mina föräldrar. Men det finns ju andra saker. Som inte egentligen går in under beteckningen våld. Snarare handlar det kanske om tuktan och beskäring? Jag tänkte liksom på bonsaier. Bonsaier är dyrbara klenoder för sina ägare och vårdare och sköts med största omsorg och kärlek och tålamod (inte minst tålamod, då en bonsai inte blir riktigt, riktigt vacker förrän efter 30-50 år... Oerhört vacker, men på ett plågsamt vis - och fullständigt onaturlig). Med samma målmedvetenhet och kärlek kan föräldrar tukta och beskära sina barn. Men hur mår bonsauierna egentligen? Och hur mår barnen? Vill inte bonsaibarnen egentligen växa fritt och vilt och naturligt därute i skogen, eller på ängen? Vad händer med en bonsai som man slutar ansa och tukta? Repar den sig? Jag vill gärna tänka att den gör det.

Jag var nog ett sådant där bonsaibarn. Välartad och lovande på alla vis.

Långt om länge gjorde jag det bonsaierna inte kan. Jag klev ur krukan och begav mig ut i det fria. Men det tog lång tid att utveckla nya rötter och grenar. De första utskotten var spängliga, bleka och trevande. Nu är de dock mer livskraftiga och fortsätter att växa. Samtidigt lite sköra och med en viss svaghet vid frost... Bladverket börjar också komma ikapp. Ännu känsligare för köldknäppar, dock.

Men inuti finns ju ett "bonsaiminne" kvar. De förkrympta årsringarna. Ett träd glömmer aldrig.

BANZAI!