... i vilken vår hjältinna är förutseende

När jag klev upp kvart i nio igår morse undrade jag hur i allsindar det ska gå till att börja ta sig ur bingen kvart över fem igen. Så igår kom jag mig i säng och hade minsann både läst ut World Without Ends och släckt lampan innan klockan var tolv. Dessutom hade jag satt telefonen på väckning kvart över sju. Somnade tvärt gjorde jag, i mina raggsockar och en varm tröja (på något vis kändes det kallare härinne när jag såg att termometern visade -18 grader...). Och nu har jag alltså varit uppe i trekvart. Det funkade att kliva upp sådär tidigt, så jag ska nog kunna släpa mig upp i morgon också.

Jag sitter i soffan med mitt morgonkaffe och hade tänkt se på något morgonteveprogram, men finner mig i stället tittandes - om än inte så engagerat - på något barnprogram om en zebra som tävlar med galopphästar och som kan prata... Det är ju helgdag, kom jag på och åtminstone SVT1 kör inget nu. Nå... jag får avvakta TV4, fylla på kaffet och socksticka lite.

Kanske skulle jag ge mig på min Hertha Müllerbok, också? Ja, så får det bli.