... i vilken vår hjältinna tackar för visat intresse

Det är ju bara några veckor sedan jag installerade det optimistiska räkneverket. Nu har min blogg besökts över 700 ggr på den korta tiden. Givetvis inte 700 olika besökare, men... det betyder ändå att ni är ett litet gäng. Som återkommer. Jag är nyfiken på er. Ni behöver inte alls känna att ni ska kommentera det jag skriver; jag skriver ju vidare alldeles oavsett, liksom. Fast visst vore det lite spännande om ni skrev "hej" eller något, så jag fick snoka lite och se vilka ni är! ;-)

Ute smäller det för fullt. Det har det gjort mest hela kvällen. Fröken Smilla verkar välsignat oberörd, faktiskt. Troligen har hon redan upplevt något så traumatiskt idag att all världens fyrverkerier och smällare förblir obetydliga yttre störningar. Jag pratar om dammsugaren. Hon var nog nära att skita knäck redan när jag tog fram den och efter att jag dammsugit klart var hon försvunnen i sitt trygga gömställe under gästsängen i timtal. När hon samlat ihop sig gled hon dock fram igen, till det yttre helt oberörd, och visade sin mest sociala lek- och gossida.

















Kvällen har varit lat och lugn. God mat har ätits. Ett gott Masí (Valpolicella) intages allteftersom kvällen rinner undan. Jag har pratat lite med bästaste A i telefon. Tokförkyld är hon. Och så har det rasat in många trevliga sms från barn, vänner och bekanta som önskar mig ett gott nytt 2008. Jag skickade ett antal liknande meddelanden själv, också, innan mobilnätet la ner. Tvåan visade en intressant Clintandokumentär som jag såg. I skrivande stund går I skottlinjen, men jag tittar bara med ungefär 1/8 öga; jag har sett den förut.

Det är en måndagskväll i slutet av december. Jag är ganska trött. Året är slut om mindre än en halvtimme. Men ett nytt börjar ju direkt därefter. Ett år som ska bli så jäkla bra. Bättre än 2007, på samma vis som 2007 var bättre än 2006, som var bättre än 2005, som... ja, ni fattar...

Några nyårslöften avger jag inte. Aldrig. Jag har redan några mål jag jobbar mot; min fysik, intellektuella utmaningar, en sparad slant på banken för framtida projekt och att fortsatt ta väl hand om mig i alla avseenden. Men var så säkra på att bloggen ingår i mina planer för framtiden; jag gillar det här skrivandet. Jag behöver det. Det utvecklar mig. Det stärker mig. Det hjälper mig sortera, även det som kanske inte ens står mellan raderna här.

Nu ska jag strax öppna min sista julklapp; den har jag köpt själv. Skrivarkalendern. Den har legat här ett tag nu och äntligen kan jag börja använda den! Det ska jag göra varje dag under 2008. Det är nog det närmaste ett nyårslöfte jag kommer...

Stay cool! Vi ses nästa år!

... i vilken vår hjältinna sammanfattar

Jag har antagit Dragongirl's utmaning:

1.Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, jag började faktiskt känna mig som en lärare. Dessutom tog jag tag i en gammal plan och förverkligade den, trots avsevärd fysisk påfrestning.

2.Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ger aldrig nyårslöften.

3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej, men några av mina bekanta fick barn.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, lyckligtvis inte.

5.Vilka länder besökte du?
Norge, Danmark, Tyskland och Polen.

6. Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?
Mer av inre stillhet. Mer egentid. Ett rikare socialt liv.

7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
Jag kommer inte på något datum som i sin ensamhet sticker ut mer än andra viktiga datum.

8. Vad var din största framgång 2007?
Att jag i mycket högre grad vågade lita på min magkänsla.

9. Största misstaget?
Jag tänker att allt har en mening. Utifrån det perspektivet gör jag inga misstag utan enbart nya erfarenheter.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, men jag har varit konvalescent efter operativa ingrepp. Det var nära att gå riktigt illa, men det redde ut sig.

11. Bästa köpet?
Biljetter och kostnader för upplevelser har varit mina bästa köp. Och kanske Klardasht'en som ligger på mitt vardagsrumsgolv..? Fröken Smilla fick jag.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, skivor, musik.

13.Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min växande inre styrka och underbara människor omkring mig.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Styx - Come Sail Away
Amy Winehouse - I'm No Good
Bolt Thrower - ... for Victory
AC/DC - Thunderstruck

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Mycket gladare.
Och mycket ledsnare.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Varit tydligare. SÅ mycket tydligare. SÅ mycket tidigare. Umgåtts. Samt tränat.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Låtit mig provoceras. Samt ätit.

18. Hur tillbringade/tillbringar du julen 2007?
Hemma.

19. Blev du kär i år?
Nej.

20. Favoritprogram på TV?
Jag ser så sällan på teve att det närmaste jag kommer en programserie troligen är Skolfront eller Postkodmiljonären...

21. Bästa boken du läst i år?
"Världens bästa fröken" av John Steinberg. Unni Drougges Boven i mitt drama kallas kärlek. Och Stieg Larssons trilogi. Eller något helt annat.

22. Största musikaliska upptäckten?
Thunder och Bolt Thrower.

23. Något du önskade dig och fick?
Pengar tillbaka på skatt och annat.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Tillräcklig respekt.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Jobbade. Köpte mig en fika på Konditori Fenix. En kaffe och en neg... jag menar chokladboll.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer av tillit, förtroende och respekt.

27.Vad fick dig att må bra?
Kärlek (ibland), vänner, barn, jobb, allt det jag gjorde för mig själv.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Mikael Åkerfeldt. Alltid Mikael Åkerfeldt.

29. Vem saknade du?
Mina barn och mina vänner som bor för långt bort.

30. De bästa nya människorna du träffade?
De flesta helt nya bekantskaperna är nog elever. Men jag har fått en ännu närmare och djupare relation till barn och vänner - det känns viktigast!


Jag håller det för ganska troligt att det kommer en utveckling av detta senare ikväll.

... i vilken vår hjältinna betraktar snön som faller

Jag sitter, som så ofta, vid köksbordet och skriver och väntar på att kaffet ska bli klart. Efter ett par paket av Zoegas Julblandning är jag tillbaka till Blue Java. Utanför fönstret faller - nej virvlar - stora snöflingor mot marken. När de når marken smälter de bara bort. Det är nog för milt för att den här snön ska stanna, men jag blir glad av den i alla fall. Jag tycker om snö. Det hör till årstiden och årstiderna i sin tur är en del av åren, av livet. Visst - har man bil får man skrapa och sopa och har man hus får man skotta och skyffla. Men det är också en del av livet och när sedan snösäsongen är slut är det ännu en sak att uppskatta att man slipper på ett bra tag, igen.

Nyårsafton idag. Vart tog 2007 vägen? Det hördes mest bara som ett kvickt svischande och sedan var det borta. Senare idag ska jag rekapitulera året, har jag tänkt. Skriftligt, alltså. Rekapitulerar gör jag annars mest hela tiden. Men nu ska jag dricka ett par muggar gott kaffe, läsa en långlång blogg från vajlan, skriva ett ganska långt mail till henne, dessutom, och sedan läsa vidare i Guillou's Madame Terror och fly verkligheten på det där viset man tillåts (alternativt tillåter sig) att göra när det bara är en massa lata dagar efter varandra.

Stay tuned.

... i vilken vår hjältinna fortsätter sin religiösa bana

Eftermiddagen så här långt har ägnats åt Stephen King (jag har läst ut boken nu, och som alltid efter en bra läsupplevelse känner jag mig lite... tom), soffan och en tevefilm; Känd från TV. En måhända lättsam film men ändå fick den mig att fundra kring det där med att leva sitt liv genom andra. En del av filmen lyfter ju just frågan om ensamhet, parrelationer, familjebildning, samarbete och människan som flockdjur. Spännande tankar att spinna vidare på, tycker jag.

Emellanåt kommer den blyga Fröken Smilla tassande och vill ligga i knät och gosa. Inatt sov hon mellan mina ben (ja, fast ovanpå täcket, dårå...) så att jag inte nändes röra mig på flera timmar och vaknade med tidernas ryggvärk...

Nu blir det lite mat och sedan intar jag soffan igen. TV, böcker, film och stickning i skön symbios...

... i vilken vår hjältinna är smått religiös

"Tänk på vilodagen så att du helgar den". Tredje budet. Det sägs att det finns något gott i varje religion. Jag är varken religiös eller privattroende men idén med att hålla helg tycker jag är väldigt sympatisk. Så idag ska jag efterleva dekalogens tredje huvudsats.

Jag inledde med sovmorgon, långsamt kaffedrickande och lite slösurfande. Nu har jag tappat upp ett varmt bad med mycket skum. Jag tar med mig Liseys berättelse (jag har sällan tagit så god tid på mig för att läsa en bok - det blir korta snuttar, bara - men den har artat sig väl och fångat mig... Det är väl en del av Stephen Kings mästarskap, detta att kunna fånga sina läsare med en riktigt bra berättelse. Han har andra kvaliteter också.) och kryper ner för en stunds avslappning i den högre skolan. Egentligen skulle jag tagit med ett glas Masí Campofiorin, också. Men det får vara nån måtta med helgandet, tycker jag. Det får vänta till senare idag.

















Amen. Typ.

... i vilken vår hjältinna försöker vara snabb

Men Fröken Smilla är snabbare.













Snudd på omöjlig att fånga på bild...













Nyss klättrade hon upp i mitt knä för att få lite kill bakom örat. Och hon gillar blues. Trevlig katt. ;-)

... i vilken vår hjältinna är med katt

Nu är hon här. I samma ögonblick jag såg henne märkte jag att hon inte är någon Siv. Hon är Fröken Smilla. Och hon har redan lyckats skrämma slag på mig. När E. kom med henne var hon frimodig och kavat och hon började utforska sin nya värld medan vi fikade.

















(Johanna och Fröken Smilla, som inte vill vara stilla...)

När E. hade åkt skulle jag bara skjutsa Johanna till stationen och var max borta 15 minuter.
När jag kom hem var missen... borta. Jag letade igenom lägenheten 2 ggr (snabbt) och drog t o m fram extramadrassen under gästsängen. Ingen misse. I badrummet stod fönstret på vädringsglänt och när jag puttade på fönstret insåg jag att en liten slank misse skulle kunna klämma sig ut där och sedan ramla ner. Panik!

På med jacka och stövlar och ut och leta i alla rabatter och trappuppgångar och stoppa och fråga folk om de sett en liten grårandig tigerunge med vit nos, vita tassar och vit svanstipp. Ingen hade sett något. In igen och leta. Ingen misse. Ut igen. Sprang runt överallt och letade och tänkte att hon inte kunde ha hunnit långt. Tänkte på att hon aldrig varit ute... att hon aldrig skulle hitta hem eftersom hon inte vet att detta är "hemma" än... Tänkte på stora elaka katter... på nattkylan... Sprang in igen och började skriva lappar att sätta upp i alla trappor och gav mig ut, försedd med mobiltelefon, lappar och en tejprulle. Pratade med fler grannar. Ingen Fröken Smilla hade siktats.

Kom in igen. Förtvivlade en stund och tänkte gruvliga hemska tankar om min egen otillräcklighet och förmåga att klara en så enkel sak som att ha en katt. Då ringde mobilen. Det var en granne tvärs över gården. Hans katter hade skrämt iväg en liten grårandig sak. Kunde det vara min? Hoppets stjärna tändes och jag bad honom hålla ögonen öppna och se om han rentav kunde fånga in henne ifall han siktade henne igen... Just då såg jag i min vidvinkel en skugga som fladdrade till i arbets/gästrummet. Jag gick tillbaka och kikade in. Och där, mitt på mattan, satt hon och tittade troskyldigt på mig. När jag böjde mig ner för att plocka upp henne slank hon in under sängen... Samma säng där jag t o m dragit ut madrassen... Det vete fåglarna hur hon kunnat hålla sig osynlig där, men skitsamma - jag blev så fruktansvärt lättad och glad över att se det lilla spektaklet igen! En del av mitt självförtroende återkom 0ckså - kanske är jag inte helt igenom urusel och kass... Kanske kan jag ändå duga som kattmatte?

Nu tassar hon omkring här och bekantar sig. Försöker ta sig upp på bord och köksbänk, testar hållfastheten i köksgardinerna - som å andra sidan överlevt Lords of Chaos' (Smeágol & hans bror) härjningståg - knaprar lite kattmat, kissar i lådan, kloar lite på Koliai'en under köksbordet, bajsar i lådan (hur kan en så söt och framförallt liten varelse klämma ur sig sådana stora korvar?) och spanar ut genom fönstret i vardagsrummet. Och när det blir alltför spännande smiter hon tillbaka under sängen och vilar lite...

All's well that ends well!

... i vilken vår hjältinna tar upp handsken

Okej. Nu är jag på banan igen. Powerwalk och gymbesök, idag. Några powerwalks och andra rejäla promenader har det ju blivit, men enligt mitt kort på Nautilus har jag inte varit där sedan 2/11... Och så idag, då! Till min tillfredsställelse noterade jag att jag kunde fortsätta där jag slutat, vad gäller motstånd och reps. JÄJ! Nästa pass blir lördagmorgon.

Dessutom har jag promenerat omkring i Byn med Johanna. Sist hon var här siktade hon en bikerjacka på ett secondhandställe men idag var den givetvis väck. Däremot fyndade jag en innebandyboll och en annan liten boll för 2 kronor. Till min katt. :-)

Jodå. Det blir en liten misse här. Hon kommer imorgon! Jag har anskaffat 1 st kattoa och ett par matskålar, lite kattmat och sand till lådan. Fysprej till mattorna som högtalarna står på - just in case... - och catnipsprej till en enkel klösbräda. Hon är så välkommen.

Jag och Johanna har klurat på namn. Jag tänkte Smaug, men det passar ju klart bättre på en liten kille. Smilla är ett alternativ (men Johanna tycker det är skitfånigt) liksom Siv - vilket vi båda tycker är astufft! Jag har en idé om att kattnamn ska börja på "s" för att få den att lystra. Kanske har jag helt fel och då kan hon ju heta helt andra saker...

Men antagligen kommer det där med namn att ge sig, när hon väl är här. Just nu kallas hon Blyger, eftersom hon är minst i sin kull och enda tjejen och dessutom inte kliver fram och tar för sig när bröderna hennes härjar. E och hennes man tror hon är ett utmärkt ämne för att bli en knäkatt och det är just vad jag vill ha!

Jag kom just på att det står en kasse full med hopknycklat julklappspapper i vardagsrummet. Det skulle jag ju ha slängt igår. Nåväl - jag får ta och gå ut med det nu, istället. Sedan blir det te och tidig läggning.

... i vilken vår hjältinna strosat runt

(Sméagol & Lucifer - Brothers in Arms)

Jag har ägnat förmiddagen åt att dels betala mina räkningar, dels strosa runt i alla de bloggar jag läser, dels blogga lite själv.

När jag läser andras bloggar slås jag av hur spännande det är att få dela andras tankar och erfarenheter, även när det gäller de mer vardagliga tingen. Att ibland få dela djupare insikter, smärtsamma eller underbara erfarenheter, superkloka tankar och inspirerande illustrationer känns inte mindre stort.

En del är återhållsamma och har en knivskarp skiljelinje mellan det offentliga och det privata - andra skriver hudlöst och utlämnande. Några är glasklara - somliga låter mig läsa mellan raderna och fundera lite extra. Att på detta sätt dela andras tankar och erfarenheter är mycket lärorikt. Att få en inblick i hur andra har det, hur de tänker, funderar, känner, reagerar, väljer och vad konsekvenserna blir av detta - av det lär jag mig mycket om både andra och mig själv.

När jag läser andras skriv funderar jag över mitt eget. Kanske inte så mycket över mitt språk som just är... mitt. Men jag funderar över vad jag väljer att dela med omvärlden och vad som får stanna på den här sidan skärmen. Jag är verkligen ohemlig, men värnar samtidigt integriteten. Jag kan skriva om mina barn, men aldrig på ett sätt som blottar dem. Jag kan skriva om mig själv och mina känslor, men jag ger er inte allt. Det finns en del av mitt liv som jag valt att ta tillbaka, inte dela med er som läser, av skäl som jag inte heller vill redogöra för (här är det öppet för mellanradig tolkning), just nu.

Att jag inte redogör för det - eller att jag valt att spara undan en del av mitt liv - kan komma att ändras. En av mina livsfilosofier (jag har flera om de här inte passar er, för att travestera lite på Groucho Marx...) är att jag väljer det jag tror är bäst här och nu (eller kanske där och då) och sedan går jag på den linjen. Men visar det sig att jag valt fel, eller att jag av andra skäl behöver göra ett omval - ja, då gör jag det. Just så är det med vad jag (för tillfället) väljer att skriva, eller väljer att inte skriva. Nu följer jag den här vägen. Framöver kanske jag går en annan väg. Den som läser får se...

And now... something completely different:
Min vän E skriver till mig och undrar om hon ska svänga förbi mitt på fredag, för att lämna en kattunge (eller två), när hon ändå är i krokarna. Jagvilljagvilljagvill... Åh, vad jag vill! Ett hem ska ha en katt (eller två). Så är det bara. Och:

"De är grå- och vitrandiga små tigrar med svart kajal runt ögonen. Blyger med vit svanstipp och Busen med svart tipp. Jättegosiga men i större behov av mänsklig kontakt än vi kan ge med alla olika katter som inte vill umgås med de de inte är släkt med. Tänk om man kunde få dem att förstå sitt eget bästa ändå...//... de föddes visserligen på höloftet men har bott inomhus och inte fått gå ut sedan ca tre veckors ålder. Och då hade de ändå bara sett en-två meters radie runt hålet i golvet de bodde i. De tittar gärna ut men vet inget egentligen om vad det är för värld där ute. Vill inte ha okastrerade katter på tomten, om de inte kommer in igen så har man ju flera kullar ungar i stallet sedan."

E - du leda fresterska!
Men seriöst: Jag ska faktiskt begrunda detta. Inte bägge missarna. Men en. Det vill jag ha. Jag har inte haft katt på länge nu. Det känns tomt. Kanske är det dags igen?

Mjau..?

... i vilken vår hjältinna vinkar av

Nu har Linus och Simone åkt hemåt. Jag saknar dem redan. Men jag har haft fina och viktiga samtal med sonen om det där med att bli vuxen och att det inte behöver vara så förbaskat bråttom. Han kan känna sig misslyckad, otillräcklig, orolig och drabbad av dålig karma men vi pratade om hur viktigt det är att försöka vända negativa tankar till positiva. Det är inte alltid det går, men man ska absolut försöka.

Ja, han har hoppat av gymnasiet - men han har faktiskt kunnat försörja sig ända sedan dess och nu har han t o m ett ganska smäckigt och trivsamt arbete med bra tider och gemytliga arbetskamrater.

Ja, han blev mer eller mindre utslängd av sin pappa - men han bor med sin flickvän i en helt okej lägenhet, nära jobbet och med anständig hyra.

Han har föräldrar och systrar och en flickvän som alla älskar honom.













Han har goda vänner. Ingen av oss är längre bort än ett telefonsamtal, och ett par av systrarna kan han dessutom träffa med riktigt kort varsel. Flickvännen bor han med.

Dessutom har han under det senaste året tagit körkort, bytt arbete från ett tungt visstids till ett lättsamt med fast anställning, tillfrisknat från en ganska allvarlig sjukdom (inflammation av hjärtmuskel och hjärtsäck) och bosatt sig i Norge. Han läser goda böcker, fördjupar sina intressen och får lite nya vänner samtidigt som han han kvar de bästa av sina gamla.

Sådana positiva saker ska han nu försöka tänka på när ångesten börjar ansätta honom. Jag håller tummarna för honom. Det är jobbigt att bli vuxen. Att behöva tänka på ansvaret är tungsamt. Jag avundas honom inte. Jag avundas inga unga människor. Men jag kan trösta dem med att det går över. Tids nog.













Nu är det bara Johanna och jag härhemma. Vi har vissa funderingar på att se storfilmen Arn ikväll. Men vi får se. Inga måsten!

Nu: en mugg Zoegas julkaffe. Maria Callas på teven får bilda soundtrack.

... i vilken vår hjältinna bara är

När juldagsmorgon glimmar... jag vill till stallet gå...

Njah... Kanske inte ändå. Men hade gymmet varit öppet hade jag nog åtminstone funderat över möjligheten att gå dit. Och det är väl ändå så att det är tanken som räknas..?
Hade jag å andra sidan haft ett närbeläget stall hade jag nog gått dit en sväng, faktiskt. Inte i förhoppningen att finna Gud, men däremot pälsklädda lyckopiller.

Idag ska jag bara vara. Är någon hungrig finns det mat att ta fram. Är någon kaffesugen finns det kaffe att brygga. Vill någon ha glass är det bara att öppna frysen. Är någon törstig är det bara att traska ner på byn och köpa sig något. Eller dricka saft/vatten som är de enda alkoholfria alternativen just nu.

Jag ska slasa omkring i raggsockar (de är väl använda och nästa projekt bör nog vara att lära mig sticka sockar...), dricka kaffe och läsa. Jag ska inte äta. Inte mycket, i alla fall. Jag känner mig redigt uppblåst och FET. Därför ska jag också ta ett par rejäla promenader idag. Det är milt, grönt och torrt så det blir sköna rundor. Och sällskapet blir gott; Johanna stannar några dagar till.

Nu börjar Linus och Simone vakna till liv; ska hålla dem sällskap till frukosten...

Stay tuned...

... i vilken vår hjältinna lägger upp fötterna

Fotpallen som hör till sköna läsfåtöljen är helt underbar att lägga upp trötta fötter på. Mina fötter är jättetrötta idag. Inte för att promenaden runt ER-sjön var särskilt ansträngande (men däremot välbehövlig för att julmaten skulle sjunka ner såpass att jag kunde andas fritt igen) eller att jag stått vid spisen mer än en halvtimme totalt, idag. Jag är bara... trött, typ.

Så här sitter jag nu och vilar mina fötter (och ben) och tänker på att "måste"-delen av julen är över. Önskematen var god och nu har jag/vi ätit av den. Paketen är utdelade och mottagna (jag fick bara fina och mycket uppskattade klappar!). Kaffet är drucket, liksom glöggen (det finns vaniljglögg kvar om andan skulle falla på), lussebullarna ätna och jag har pratat mycket med frånvarande barn i telefon (vilket iofs är enbart lustbetonat) och närvarande barn ansikte mot ansikte.

















Nu återstår tretton dagar av mitt jullov och de ska användas mycket väl. Redan imorgon ska jag ta mig en snuskigt lång och utmattande promenad. Och på torsdag öppnar gymmet igen och då ska jag hänga på låset. Min träning har - milt sagt - varit sporadisk de senaste två månaderna och det har inte varit bra för mitt välmående. Men jag har liksom inte haft någon riktig geist (det har jag fortfarande inte, men jag vet att det blir bättre om jag tar upp träningen) och dessutom blev det lite väl långa jobbdagar på slutet.

Annat jag ska ägna mig åt under lovet är läsning. Jag har några mycket bra böcker som ligger och liksom bara väntar på mig. De ska läsas lugnt, med omsorg, eftertanke och varma tekannor.

Och så ska jag sticka. Det är vilsamt. Snudd på meditativt.

Jag hade lite planer på att kanske göra ett par jobbrelaterade saker också (som att fixa min tredje PIM-stjärna och göra lite finlirsplanering). Men... orka. Typ. Jobba ska jag göra sedan. Inte nu.

... i vilken vår hjältinna siktar en skum tomte

Ingen särskrivning.

















Tomten är skum.

... i vilken vår hjältinna andas ut

Midnatt råder förvisso inte, men det är tyst i huset. Ungdomarna sover ett bra tag till och kaffet avnjuts under tystnad i det nydiskade köket. Till kaffet munchar jag i mig en rejäl knäckemacka med cheddarost på. Jag tycker cheddar är godare än julskinka, faktiskt.

Idag blir det en lugn och skön dag; vi ska väl äta lite, öppna paket, kolla teve, ta promenader, spela något spel, dricka glögg, äta lite till, kolla någon film och bara slacka.

Jag har inte känt mig stressad tidigare heller, men jag var tröttare efter bl a terminen än jag riktigt själv hade fattat; matförberedelserna mattade ut mig helt. Och ändå har jag verkligen legat lågt med dem - i år som alla andra år. Inga excesser.

Igår var det Led Zeppelin som gällde, men dagens soundtrack är Transsiberian Orchestra's juldubbel. Ett smakprov: Christmas Canon...

God bless ye, merry gentlemen (and WOMEN!). Typ.

... i vilken vår hjältinna önskar er alla en GOD JUL

Här har varit uppesittarkväll, efter dagens donande och fixande, med Led Zeppelin i DVD'n. Tungt, trollbindande och totalt tidlöst...

















Jag har gjort glögg efter receptet Limbie la ut förra året.
Chokladkola efter Lindas recept är tillagad. GOTT!
Skinkan är ugnsbakad, griljerad och vederbörligen avsmakad.
En kålrotslåda à la Mia är fixad.
Två st Janson - en Riktig och en med kaviar i st f ansjovis - är tillredda.
Köttbullar är trillade och stekta.
Limbie's heta sill står och drar i kylen.
Resten av maten finns hemma och ska antingen ätas kall eller hastigt lagas till imorgon (som t ex de klippta prinskorvarna).
Lussebullarna är i frysen.

Jag är redan skittrött på julmaten. Andra år brukar jag gilla att duka upp härligheten en gång; nu vete fan om jag ens vill äta den imorgon.













Men... ändå... låt oss ha en riktigt skön, slackig, mysig och
GOD JUL!

... i vilken vår hjältinna är lite sömnig

Sådär.

Julskinkan ugnskokt, griljerad och vederbörligen avsmakad, på spisbröd från Pyramidbageriet och med stark, skånsk senap på.

Kålrotslådan klar. Den doftar underbart men ska inte tallas på i förväg.

En Riktig Jansson klar. En Oriktig klar.

På spisen står en libanesisk köttgryta med okra och småputtrar. Till det blir det krossad änglahårspasta som bryntes lite innan jag sedan hällde basmatiris och vatten över, och lät koka upp. Så snart det kokt upp stänger jag av plattan och lägger på ett lock. Perfekt kokt ris blir resultatet.

Jag har druckit kaffe.

Jag är sömnig.

Nu får det bli en kort middagslur. Underskattad njutning för kropp och själ. Så nära ett varmt skumbad man kan komma utan att bli blöt.

... i vilken vår hjältinna pysslar vidare

På andra försöket, igår, blev den mjuka chokladkolan riktigt lyckad! Den första omgången blev bara som tjock kolasås - antagligen för att den inte fick tokkoka... Men den andra blev precis som jag ville ha den! Den mörka blockchokladen var slut, så jag tog en kaka Lindts med chili och krossade och rörde ner. Chilismaken blev givetvis mindre framträdande när den rörts ut i kolan, men gav en alldeles utsökt touch åt härligheten!

Just nu står en stor skinka i ugnen och gottar till sig. När den åker ut åker ett par Janssons in; en Riktig som jag förser med generösa mängder ansjovis för den där ljuvliga sältan - och en med kaviar för de som inte gillar ansjovis.

Det som återstår av mat"stök" är sedan... hmm... jo, just det... en finsk kålrotslåda som ska avnjutas med äppelsenap. Tack för tipset, Mia!

Här är Mias recept:
Finsk kålrotslåda (6-8 portioner)

1½ kg skalade kålrötter
3 dl havremjölk
1 dl havregrädde
2 dl ströbröd
1 dl sirap
svartpeppar, malen muskot, örtsalt/salt
Ströbröd (svårt att få tag på mjölkfritt, gör eget)
flytande margarin

Skär kålrötterna i bitar och koka dem mjuka i lättsaltat vatten.
Häll av vattnet, men spara det. Mixa dem i matberedare.
Blanda mjölk, grädde och ströbröd och låt det svälla.
Rör ner det i moset och tillsätt sirap och alla kryddorna.
Späd med kokspadet till en ganska lös massa.
Pensla en ugnsäker form.
Häll ner massan, jämna till ytan. Gör ett mönster på ytan med en gaffel. Strö på ströbröd och stänk lite olja över. gratinera i 150-gradig ugn cirka 1 timme.

Jag äter den här med broccoli och äppelsenap också.
Man kan om man vill dessutom använda lönnsirap, om man vet att det är miljövänligt framtaget, eftersom det ger en fylligare smak. Malen ingefära kan också plösas i.

Äppelsenap:
Brukar blanda lika delar stark senap med snabbhemlagad äppelmos
(ett äpple, lite socker, en stavmixer)

Jag väljer bort de där havregrejerna och kör på matlagningsgrädde och mjölk, istället.

Men än så länge ockuperar skinkan ugnen. Jag ska dra på mig en tröja och väcka Johanna. Ny kanna Zoegas Julkaffe på gång!

... i vilken vår hjältinna trillat

Jag trillar köttbullarna hur runda och fina som helst. Men i samma ögonblick de hamnar i pannan antar de de mest besynnerliga former. Goda är de dock, kryddade enbart med flingsalt, svartpeppar, riven gul lök och spiskummin.

... i vilken vår hjältinna headbangar lite

Såhär mellan sillinläggning* och köttbullstrillning passar det fint med lite kroppssaktivitet. Jag bjuder er lite Max Cavalera & Pavarotti.

*1 burk inläggningssill
2-7 vitlöksklyftor
en slatt sambal oelek eller en bit habanero (allt efter smak)
lite pressad citron
turkisk yoghurt.

Blanda och låt dra i kylen. (Tack, Limbie, för tipset!)

... i vilken vår hjältinna frukosterar

Jag och Johanna har just avslutat vår frukost. Nästan som förr i tiden. Fast då hade vi inga laptops så vi satt i varsitt rum och pratade via bl a msn... ;-)

Nu har vi varsin laptop och trådlöst nätverk (fast Johanna måste sitta med nätverkssladd just nu, för nätverket vill inte släppa in henne...).

Snacka om att teknikens framsteg för människor närmare varandra...

... i vilken vår hjältinna drar till det

Nu, mina vänner, är stunden här; nu går jag på jullov. Inom några få skälvande minuter loggar jag ur, släcker lampan på mitt arbetsbord, låser dörren och går hem. Jag ska inte sätta min fot här förrän den 7 januari 2008. Det låter något det.

Jag, och några kollegor, avrundade terminen med att först låta alla klasser möta varandra i en stor dragkampsturnering och när en vinnarklass (9A) utkorats gick vi in och ägde dem, som ungdomarna brukar säga. Eleverna påstod att vi vann för att vi är så... feta..?

Vi säger att vi rockar fett.

... i vilken vår hjältinna fotar

Fotar fötter.













Alltså... det här med att ligga i badet och filosofera. Det börjar bli en så gott som daglig vana. Värmande, omslutande, avslappnande, befriande och gynnsamt för kreativiteten och välbefinnandet.

... i vilken vår hjältinna är smått beroende

Oh YES! Saffran... I'm mad ferrit... Måtte lussebullssäsongen vara förbi snart.

... i vilken vår hjältinna bekämpar mörkret

Idag bekämpar jag mörkret och det svarta med ett halsband i varma, röda färger... tillverkat av en när och kär Vän.

En röst i radion säger att i Lillhärdal är det -23 grader och jag drar på mig en varm tröja och kommer att tänka på Stor-Märit Jonsdotter. Ni som sett Guillous Häxornas tid vet vem jag menar.

Det är inga -23 här i byn, men väl -3 och det räcker en bra bit. Min tröja värmer gott och det gör det nybryggda kaffet också. Sista dagen med lektioner idag, för terminen. Mestadels lättsam planering och dessutom julkaffe tillsammans med kollegorna. En skön dag. Det blir det. Det har jag bestämt.

... i vilken vår hjältinna avnjuter a wee dram

Uisge beatha.
Caol Îla. Special release. Distiller's Limited Edition. C-si; 1-465. 1993.

Livets vatten. Ett varmt, skummande bad. Nick Drake. Fullt tillräckligt.

... i vilken vår hjältinna dricker kaffe

Att komma hem till lugnet, tystnaden och stillheten efter en dag på en larmande högstadieskola är verkligen att komma hem i ordets alla bemärkelser. Fixa mig en kanna Blue Java, bläddra lite i posten och sätta på en stillsam platta.

Just idag låg det ett lagom tjockt paket från CDON på köksbordet. Led Zeppelin's hopkoksplatta Mothership och så en dubbelDVD med The Full Monty och Priscilla - öknens drottning. Jag har varken haft ork att kolla den ena eller den andra. Det får bli under lovet, som det känns nu. Eller om jag kanske mobiliserar lite bakork och gör en ny laddning lussebullar senare. Då kan lite remastrad Led Zep sitta fint.















Men i detta nu ska jag fylla upp min mugg, luta mig tillbaka och bara vila lite. Sov inte bra i natt.

Stay tuned, önskar allas eder dyermaker.

... i vilken vår hjältinna finner balansen

Tänk vad ett bad kan göra. Ett bad med Jan Johansson. Badet mjukar upp min stela och trötta lekamen och musiken gör detsamma för min själ.

Den där skivan med Jazz på svenska har följt mig sedan min barndom och jag tröttnar aldrig på den. Synd att youtubeklippet jag gav er är så kort; ni får skaffa er plattan, helt enkelt.

Instant relief.

For now.

... i vilken vår hjältinna tänker på Vänner

Såhär efter en helg som varit allt annat än vilsam och efter en arbetsdag som varit längre än lång känns min hjärna som den kola jag just nu mumsar på, lite förstrött, medan jag inte lyssnar på radion som står och maler och inte gör något annat heller. Jag borde kanske sticka lite. Börja på de där sms-vantarna. Eller fortsätta med den röda, flätade mudden, nu när jag knäckt felet i beskrivningen och listat ut hur jag ska göra för att det ska funka ändå. Eller fortsätta läsa Liseys berättelse, som efter en mer än lovligt seg inledning börjar lyfta och fånga mitt intresse. Kolla om det är något bra på teve?

Medan jag samlar ork nog för att ens bestämma detta sätter jag på lite tevatten och tar en titt igen på ett julkort som värmer mig ända in i märgen:













Jag tänker på Vänner. Ni är några stycken och jag uppskattar er så oerhört, ska ni veta. Alldeles oavsett om jag skickat er julkort eller ej. Och definitivt oavsett om ni skickat till mig. Jag tänker på ett indiskt ordspråk: En vän är någon som kommer in när hela världen gått ut. Hela världen har inte alls gått ut, men den befinner sig i omvälvning. Och ni finns där så som jag finns för er.

Äh. Jag orkar inte sätta på tevatten heller. Men ett hett bad ska jag tappa upp nu. Ordna mig lite skön musik och tända ljus i badrummet. Lägga mig och bara domna bort en stund.

Stay tuned.

... i vilken vår hjältinna bjudit på middag

Han var här en snabbrepa; min älsklingsson. Vi hann kramas, småprata, äta middag, dricka kaffe med lussebulle (det fick bli efterrätten) och föreviga honom och kompisen vid den "nya" bilen. Som vanligt kan inte Linus hålla sig still (alt. "normal") när jag ska plåta honom, därför fick det bli den här bilden jag publicerar, trots att han vänder ner ansiktet.

Som bonus (?) fick jag med fasaden på huset där jag bor. Jag förstår inte riktigt varför bostadsbolaget inte gör något åt den, när den är så snygg på husets tre andra sidor, och de kostat på taken ett sådant lyft (även bokstavligen). Det ser för jävligt ut, helt enkelt. Synd - för här är så fint, för övrigt.

Snart dags för sista vändan ner till tvättis.

... i vilken vår hjältinna är ytlig

I mitt köksfönster lyser en adventsstjärna välkomnande, tillsammans med en röd adventsstake som drivs med elektricitet. På köksbordet lyser tre tända ljus och här doftar kaffe, pepparkakor och clementiner.

Stereon i vardagsrummet spelade tills alldeles nyss Transsiberian Orchestra's The Night Before Christmas och medan jag läser DN's ledare om Balimötet seglar en ensam mås över innergården.

Min son är på väg hit, tillsammans med en kompis, för att hämta sin nya bil; den jag var i Växjö och plockade upp i fredags. Jag försöker ringa honom, men han har ju sitt norska kontantkort i och min uppringning äter upp de sista korvörena på kortet, så jag hinner aldrig fråga om de vill ha fika eller middag när de kommer. Jag bestämmer mig för att laga middag. Tycker de att det är för tidigt med middag så har jag ju ändå lagat den och den kan ätas senare, alt. frysas in för någon jobbdag. Det blir en gryta med fläskfilé, purjolök, svamp, böngroddar, goda krydderier, lite matlagningsgrädde. Jag kör på Viktväktarnas 4%-iga - som ger lagom fyllighet men givetvis inte är samma superba smakbärare som riktig grädde. Basmatiris till det.

I frysen ligger saftiga lussebullar. Om vi orkar kanske vi tinar upp några till kaffet.

Klockan tolv har jag tvättstugan. Inte så kul, kanske, att tvätta en söndag men å andra sidan vet jag med mig att jag inte har tillräcklig ork för att göra det en veckokväll efter jobbet. Och jag behöver ju inte släpa ner tvätten till Bjurbäcken (som skiljer mitt kvarter från skolan där jag jobbar) och ligga där och klappa den, så det ska nog överlevas.

Jobbveckan, ja. Den är förberedd. Jag har nog tänkt på allt och behöver bara gå in och göra det som är tänkt. Lite som ska avrundas, men också ett par saker som ska startas upp; jag har tänkt att det kan vara skönt att första veckan på nästa termin inte enbart består av uppstart på nya grejer varenda lektion. Det blir tungt för både mig själv och för eleverna.

På ytan är allt som det brukar vara. På ytan.

... i vilken vår hjältinna säger som det är

Det är fredag.
Jag har suttit i min soffa ett par timmar nu.
Jag har slösurfat, stickat och pratat med min älsklingsson på msn.
Senare ikväll ska jag slå in julklappar till småkusinerna fvb Kil imorgon mha Posten.
I höjd med detta ska jag dricka en extremt god whisky.
Jag har svarta träningsbyxor på mig.
Jag är barfota.
Det är så det är.

... i vilken vår hjältinna degar

Vi bakade igår, Johanna och jag. Traditionsenligt stod jag för själva hopmeckandet av degen och det initiala formandet av lussebullarna och sedan fick Johanna härja fritt med ungefär hälften av degen. Som översta bilden visar blev det både klassiska lussebullar och... klassiska. Som t ex ett pentagram:













Pentagrammet mumsade hon raskt i sig efter gräddning, de andra klassikerna ligger i min frys tillsammans med kusarna.













Idag efter jobbet fikade jag i mig några bullar och ett par muggar kaffe. Jag är lika trött nu som i morse. Det är som att när jag är på jobbet hinner jag inte känna huruvida jag är trött eller ej; det är fullt ös medvetslös mest hela tiden. Men så snart jag kommer hem och sätter mig stilla och vilar lite så faller tröttheten över mig som en säck potatis. Ikväll ska jag lägga mig toktidigt, har jag bestämt mig för. Och jag ska sova. det har jag också bestämt.

Imorgon ska jag åka in till stan och hämta en bil som sonen köpt. Det är egentligen mer än jag orkar med men jag får väl muta mig med en latte på Wayne's så jag orkar köra hem. Och tänka på att sonen kommer hit, med en kompis, på söndag och hämtar bilen. Då ska vi äta lasagne! Och kramas! JÄJ!

... i vilken vår hjältinna lussar

Nä. Men det trodde ni väl ändå inte? Tack. Bra. Jag lussar inte. Däremot har jag druckit mitt lugna, stillsamma morgonkaffe tillsammans med Johanna. Hennes tåg går strax innan nio och jag ska gå ner och vinka av henne innan jag går till kyrkan med niorna för att vara med på någon slags luciagrej. Jag vet inte riktigt vad det är vi ska göra där, men det visar sig väl.

Jag sover alldeles för lite nu, vaknar och mår illa (nej, jag är inte gravid) och magen svider. Måste, måste, måste ha lov snart.

... i vilken vår hjältinna vill ha en BMW

Jamen kolla på den! Visst är den gullig! Om man nu ska ha en mus (på laptopen använder jag bara touchpad'en) är det så här den ska se ut, tycker jag.

Mornarna är tunga nu. Jag har väldigt stor förståelse för elever som på "flexar" lite på första lektionen. Men det kan jag givetvis inte säga så de hör det. Eller... jo... det kan jag... och gör, men det levereras alltid med en liten välgräddad moralkaka. Imorse snoozade jag så till den milda grad att jag missade både Tankar för dagen och 7-nyheterna till mitt morgonkaffe. Men jag behövde det. Jag är sjukt trött och det är inte alls torsdag idag, trots att det känns så. Det är bara onsdag och tre arbetsdagar kvar på veckan.

När jag väl är här, på jobbet, kickar jag ju igång så jag ska inte gnälla för mycket - det är bara i morgonmörkret som tröttheten nästan tar över. Jag bekämpar den med Blue Java och självsuggestion...

Och se här! Jag har julpysslat! Ett vykort till en God Vän. Najs, va'? :-)













Nu är det nog dags att börja plocka ihop inför dagens första lektion; engelska med ett litet gäng nior.

Stay tuned!

... i vilken vår hjältinna avger ett löfte

På bloggen hos Medea finns ett najsigt erbjudande; de första tre som skriver och säger att de vill, kommer att få något av hennes egna alster. Den enda motprestationen är att de som får något gör likadant, dvs ger bort något de själva tillverkat till tre andra.

Jag avskyr kedjebrev, egentligen. Och det här känns som ett sådant. Men det känns samtidigt lite kul. Lite i samma anda som när jag tog några CD-skivor som av absolut misstag (eller genom ödets nyck) hamnat i min skivhylla (t ex en platta med Gyllene Tider som jag fick när jag köpte en ny mobiltelefon...), slog fina snören om dem, försåg dem med ett litet kort och sedan placerade ut dem på stadens parkbänkar och andra högfrekventerade platser. Jag hoppas de som hittade dem blev glada. Så... ni som vill ha något fint (?) som jag har gjort får skriva kommentar, dårå... Men kom ihåg villkoret! Ni måste själva ge bort något till tre andra! :-)

Denna mörka morgon dricker jag mitt Blue Java och lyssnar på P1-morgon men vill inte riktigt vakna till liv, trots att jag varit uppe en god stund nu. Jag är riktigt trött, helt enkelt. Toktrött. Och jag tänker att det är åtta arbetsdagar kvar, innan jullovet, att orka med. Späckade dagar. Intensiva dagar. Men också roliga!

Förresten... apropå ingenting. När cineasten Johanna är här blir det förstås lite mer filmtittande än vanligt. Igår såg vi The Number 23, med bl a Jim Carrey. Jag var lite skeptisk innan, men faktum är att jag fastnade i filmen. Fascinerande. Och jag tänker att idag är det 11/12 (11+12=23) och nu är det 23 minuter tills jag börjar jobba... Hoho!

Gotta go!

... i vilken vår hjältinna trippar

E6, någon km söder om Kvibille. Lika roligt som det ser ut. Jag tog bilden mest för att jag har åkt, eller kört, den här sträckan så otroligt många gånger att jag inte ens orkar räkna efter. Jobbade i ju Halmstad några år och sedan pluggade jag ju där i 4½ år. Ibland åkte jag tåg, men ofta samåkte jag med Maria, Nina och Johan. Jag undrar vad de gör nu. Maria tänker jag oftast på. Hon råkade ut för en fruktansvärd olycka sommaren -05 och blev förlamad från nacken och ner. Jag hälsade på henne på Sahlgrenska och tänkte att vi skulle hålla bättre kontakt än det faktiskt blivit. Jag känner dåligt samvete när jag tänker på hur kass jag kan vara med att vårda en del av mina vänskaper. Troligen känner jag också dåligt samvete för att denna underbara, sprudlande danstjej och småbarnsmamma inte ens kan hålla om och krama sina barn medan jag är frisk, och glad (fast det är nog Maria också - jag har aldrig träffat någon med ett sådant jävlaranamma!) och kan krama mina barn massor. Dessutom hade Maria så mycket underbara tankar kring vårt jobb. Vi pratade så ofta om saker vi ville göra och hur kul vi skulle ha när vi jobbade på samma gymnasieskola i framtiden. Nu är jag där, i den framtiden. Jag har min examen och jag har ett jobb där jag stortrivs och kan pröva många av de där idéerna vi brukade spåna kring. Och Maria...

Nina skickade mig en bebisbild för ett tag sedan; hon har blivit mamma igen. Nu har hon tre små knoddar därute i "Läjet". Johan skulle bli idrottslärare och jag är säker på att han är det också. Målmedveten kille.

Igår körde jag till Falkenberg för att Johanna behövde sin mamma. Vi tog en "bilpromenad" runt stan, pratade om vad som hunnit förändras på det knappa 1½ år som gått sedan jag flyttade. Vi lagade god mat, pratade ännu mer och gick en runda på Doktorspromenaden i strilande regn. Uppe vid kraftverket stod portarna vidöppna och hela skogsdungen nedanför var som en enda illustration till global warming, tyckte Johanna. Tyvärr var det alltför skymningsmörkt för att vi skulle kunna föreviga forsarna med kamera. Men de finns i våra egna bildminnen.

Johanna bestämde sig för att följa med mig hem och hälsa på några dagar, nu då hon ändå inte jobbar. Det var fint att ha henne som sällskap i bilen. Vi pratade ännu mer. Om högt och lågt. Smalt och brett.

Nu har vi några eftermiddagar och kvällar att njuta av tillsammans. Det ser jag fram emot.
En fin vecka blir det här!

... i vilken vår hjältinna handlat klart

Nu har jag varit i stan och handlat de sista klapparna. I lugn och ro. Ingen stress. Till lillkusinen Fanny (10 ½) blev det Oliver Twist. Boken, alltså, eftersom jag vet att hon önskar sig den. Dessutom får hon ett litet batteridrivet blinkhjärta som jag hittade på Lagerhaus.

Lille Wiggo (jag bara måste kalla honom med epitetet "lille" eftersom jag alltid associerar till Lille Viggs äventyr på julafton som jag läste så ofta när jag var liten) får en shake-and-go-bil ur Cars. Först lurade jag på en fjärrstyrd variant, men tänkte att det nog får vänta till nästa jul - han är inte ens fem än. Istället får han Mater som tydligen är en "figur" ur filmen (som jag alltså inte sett). Den kör omkring och låter och kan bärga andra bilar vilket jag tror ska vara tillfyllest för honom.










Lille Leo (som verkligen är liten, bara 1½ ju) får en kultfigur ur Byggare Bobs "familj; traktorn Grålle. Jag minns att vi läste sagor om honom när jag var och passade dem för ett par månader sedan.











Att Grålle sedan är blågrön (nästan samma turkos färg som Camp Funkadelicabussen) verkar inte vara relevant i sammanhanget.

Simones julklapp är också inköpt, plus att hon ska få en liten sak till av mig. Och så passade jag givetvis att smita in en snabbis på Umbra för att köpa lite garn. Det blev två nystan mörkrött Drops Alaska som ska bli ett par vikingainspirerade halvvantar och så ett underbart lila Eskimo som ska bli ett par pulsvärmare. Bägge garnerna i skönaste, mjukaste ull. Helgen är räddad. Typ. Fast jag har ju inte beskrivningarna utskrivna så jag får väl vänta tills måndag då jag kan skriva ut dem på jobbet. Såvida jag inte har datorn uppe bredvid mig i soffan. Hmm... det skulle givetvis funka... ;-)

Igårkväll la jag mig faktiskt tidigt. Och somnade tvärt. När jag vaknade imorse - innan telefonen visslade - kände jag mig faktiskt ganska utvilad. Jag klev upp, duschade och mjukstartade som jag brukar. Gick till jobbet. Tände ett par ljus i fönstret i mitt arbetsrum, hämtade kaffe och gick igenom lite grejer. Kopierade nya klass- och grupplistor. Pratade med kollegor. Första lektionen blev inte av för min enda elev (en extra insats som görs under terminen för en elev som behöver särskilt stöd) dök inte upp. Jag gick ett varv i korridorerna och ner till fritidsgården/cafeterian men hittade honom inte. Nästa lektion (dagens sista för min del) såg jag och killarna sista avsnittet av The Illustrated Mum och den slutade bra om än inte lyckligt.

Därefter var det dags för mysiga fredagsfikan med kollegorna och sedan traskade jag hem, drack lite mer kaffe innan det var dags att dra till "stan", då.

Nu är det dags att tända några ljus, hälla upp ett glas vin och gosa ner mig i soffan för stickning och lite slötittande på teven. Slappna av och veta att t o m mitt Norgepaket nu är på väg mot sin destination och alla helger fram till jul bara är en räcka vilsamma öar i ett hav av arbete.

... i vilken vår hjältinna anar ett samband

Alltså. Förra fredagen, när jag skulle börja pyssla iordning adventsstaken, så tyckte jag att det inte fanns så mycket mossa (flamskyddad... f'låt till alla isbjörnsbebisar) som förra året. Dessutom saknades minst en flugsvamp.

När jag nu betraktar arrangemanget anar jag ett samband mellan dessa mystiska försvinnanden och tomtarnas tillstånd...












I rest my case.

... i vilken vår hjältinna möter döden

Kolla! Gulligt, va'? Det är ett iPodfodral i lovikkagarn. Johanna får det till sin iPod Classic. Jag tror hon blir glad att den lille rackaren slipper frysa...

Jag lyckades med konststycket att få en toklång arbetsdag idag igen. Men å andra sidan har jag dokumenterat varenda en av mina elever och deras arbete och exakt hur de ligger till och varför jag ger dem det betyg jag ger dem. Eller varför jag inte ger betyg, i vissa fall. Jag har också hunnit ett par bra samtal med kollegorna samt inviga (flera gånger!) den nya kaffemaskinen i personalrummet. Kaffet smakar väl ungefär som i den förra men latten och chokladen är godare. Dessutom är den baserad på mjölk och inte på grädde som i den gamla. Nu kan jag emellanåt belöna magen med något snällt under långa eftermiddagar.

I mitt vardagsrum har döden passerat. Den tog med sig min cyklamen.












Jag fryser. Detta trots att jag har på mig träningsbyxor, långärmad luvtröja, strumpor och raggsockar. Just nu dricker jag, den "sena" timmen till trots, nybryggt Blue Java. Om en stund går jag över till te. Det kanske hjälper bättre. I övrigt är det en sådan kväll då jag egentligen skulle vilja krypa ner under täcket nu, med lite soft musik och så Stephen King, då. Jag blev så otroligt sugen på Ryan Adams när jag öppnade Kings Liseys berättelse tidigt i morse och såg en bit ur texten till en underbar låt - When the Stars Go Blue - på försättsbladet;

Where do you go when you're lonely?
Where do you go when you're blue?
Where do you go when you're lonely?
I'll follow you
When the stars go blue...

Den låten försätter mig i en alldeles särskild, lite bitterljuv, sinnesstämning. Jag fick tips om den av en nära vän och spelade den mycket för några år sedan, då jag var nyskild och njöt av stillheten och lugnet i mitt nya hem. När jag lyssnar till den minns jag både det speciella ljuset om höstkvällarna i mitt vardagsrum, känslan av ro och långsamma, sköna kvällar med en god vän och motsträvig singelmalt från Skottlands västligare öar.

Kanske skulle jag följa min känsla och krypa i säng. Jag sov inte så mycket inatt och jag skulle troligen falla i koma på studs. En lockande tanke. Indeed.

... i vilken vår hjältinna blivit utmanad

(Mycket liten Sméagol)
"Så här gör ni: Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma."

Det här meddelandet fick jag till min andra blogg. Jag svarade där och taggade sju medbloggare. En av dem taggade mig på den här adressen. Och... jag gör ett undantag från allt som överhuvudtaget luktar kedjebrev och svarar...

Här är sju önskningar:

- Att mina barn, jag själv och mina vänner ska få vara friska och må bra och ha många roliga och fina stunder tillsammans! Det är vi värda!
- Riktig vinter. Jag vill åka pulka och dricka varm choklad i en snödriva!
- Tid och utrymme för alla mina intressen! Annars briserar min kreativa bomb...
- En katt. Oslagbart att ha spinnandes på magen en lat lördagseftermiddag.
- En hund. En westie. Igen. Härligt och roligt med en hund. Och många promenader blir det! I ur och skur.
- Nya roliga musikaliska upptäckter. Musik är en av meningarna med livet!
- Glada och roliga överraskningar! Me like!

Däremot tänker jag förstöra den här delen av kedjan. Ingen taglista. Men önska kan ju alla göra, lite till mans (och kvinns).













(Kunde varit salig Terry. Men det är det inte.)
Jag jobbade över en stund idag. Jag sitter hellre kvar på jobbet en stund extra än gör som många kollegor och tar med mig arbete hem. Mitt hem är min borg, typ. Och framförallt vill jag att min fritid ska vara fri tid. Tid att disponera som jag vill.

Efter jobbet gick jag hem, via affären. I affären träffade jag en bekant som änteligen hittat sig en ledig lägenhet mitt i byn. Han viskade lite konspiratoriskt så att ingen nyfiken, bostadssökande, skulle höra. Jodå, visst... affären är nog buggad... ;-)

Jag var sjukt hungrig så jag skyndade mig hem och lagade någon i all hast uppfunnen rätt med fullkornspasta och bladspenat. Inte alls pjåkig. När maten sjunkit undan lite gjorde jag det! Jag drog på mig träningskläderna och gick ut! Wohoo! Det blev en rask powerwalk i kvällsmörkret. Det är milt och fint ute och jag kunde känna mikroskopiska regndroppar mot huden. Inuti mig kände jag livet. Jag tror jag är tillbaka på spåret igen! Medan jag hade ångan uppe passade jag på att också förnya mitt medlemsskap i Ab's Viktklubb. Jag behöver dagboken och dess funktioner, där. Accountability is da shit. Typ.

Och nu sitter jag här i mitt kök, skriver lite, lyssnar på P1 och väntar på att mitt te ska bli klart, så jag kan flytta in i soffan. Fast egentligen skulle jag nog krypa ner under täcket. Jag är trött ikväll och även om torsdagar är roliga dagar på jobbet är de också krävande. Måste orka två veckor till.















(Större Sméagol. Saknad.)