... i vilken vår hjältinna känner sig en smula pysslig

När jag vaknade i morse (i höjd med att Kärleken pussades gomorron och sedan gick till jobbet) var det mörkt och kallt ute. Frosten låg vit på taken och Kärleken fick skrapa bilrutorna innan han kunde köra iväg. För ett ögonblick tyckte jag synd om honom och sedan rullade jag in mig i duntäcket och somnade om en liten stund. ;-)

Idag börjar höstlovet. Men bara för eleverna. Vi lärare har tre kompetensutvecklingsdagar att se fram emot. Eller... tja... en av dessa är nu avverkad. Pedagogikprofessorn Mats Ekholm föreläste på förmiddagen, och för en gångs skull var det en intressant förmiddag. I sådana här sammanhang brukar det inte vara det, tycker jag. Eftermiddagen ägnades åt kortare seminarier och det var generösa avbrott för fika och lunch. Till eftermiddagskaffet fick vi t o m lite livemusik av kommunens musiklärare. Rena finlandsbåtsstämningen. Minus gunget. Och spriten. Men på torsdag och fredag ska jag vara ledig. Eller... ledig och ledig... En mig synnerligen närstående Kärlek fyller jämnt i helgen och det kommer att bli en viss baluns, både lite finmiddag för närmaste familjen och lite artyparty för de 15-18 närmaste kompisarna. Så det ska planeras käk och handlas och fiffas och moffas. Men jag tycker ju sådant är roligt och är rätt van att organisera events så det är lugnt. Dock vet man aldrig om jag i ett kritiskt ögonblick lyckas tappa något eller glömma bort något i ugnen. Jag får återkomma med rapport i detta.

Den s k "stormen" kom av sig rejält här. Det var lite småblåsigt i fredags, men det blev ändå en skön promenad i väntan på att Lillmysen och hans tjej skulle komma och hälsa på. Egentligen hade vi inte alls tänkt promenera utan ÄNTLIGEN få upp mitt CDställ. Men det visade sig att väggen i vardagsrummet är synnerligen borresistent och vi måste hyra/låna en slagborr... Finns det sådana till uthyrning i Emmaboda? Svar: nej. Så Kärleken ska fråga på jobbet och plan B är annars att jag frågar vår attans trevlige slöjdlärare omutifall att han kanske har en att låna ut, nu när det inte pågår någon undervisning. För UPP ska skiten och det innan helgen! Basta!

Det blev f ö promenader även i lördags och söndags. Skönt för kropp och själ! När vi var på IKEA förra söndagen kikade jag runt efter lite najsiga julgrejer. Det är visserligen nästan två månader kvar, men man måste passa på när man är i stan, ju. Fast de hade verkligen inget intressant. Inte än, åtminstone. Men det fick ändå den effekten att jag plötsligt blev svårt pysselsugen. Jag förstår det inte riktigt, eftersom jag varken firar särskilt mycket jul eller brukar pyssla och pynta. Kanske är det för att Kärleken aviserat att hans barn nog blir jätteledsna om vi inte har en gran och jag därvidlag upplever en viss stress eftersom jag inte kan klä en gran och inte heller har några grejer att göra det med, ens om jag visste hur man gör... Alltså... jag har sett granar. Ja, t o m närstuderat dem. Men aldrig funderat på hur jag skulle vilja att en egen ska se ut. Utom att jag inte vill att den ska vara sådär röd och grön. Jag tror att blått och silver vore ganska vackert. Och... öhm.. kanske... änglar? Hmm... Jag får bara en känsla av att ska jag få det som jag vill ha det måste jag knåpa ihop prylarna själv. Jag har letat lite på nätet (jag skulle vilja hitta den ultimata julpyntsnätshopen!) utan några imponerande resultat. Närmast hittills är Panduro och då får jag klippa och klistra något alldeles hejdlöst. Vilket iofs kan vara roligt, ju... Jag har lovat Kärleken att en gran är helt okej men att jag drar gränsen vid byte av gardiner. Jag pyntar gärna, och bakar lussebullar och lagar käk. Men jag byter inte gardiner. Och jag bakar inte pepparkakor. Lägger in sill gör jag inte heller. Pepparkaksbagarna och sillinläggarna ska ju leva de också, och dessutom gör de det de gör så oändligt mycket bättre än jag.

Nåväl. Detta om detta. Nu ska jag dra mig tillbaka från datorn, ta mig en mugg Blue Java, lägga mig i soffan med kudde och filt och längta lite efter Kärleken som är hos sina barn. See ya!

... i vilken vår hjältinna har repat mod

Jarå. Lördagskvällens dipp var av tillfällig art. Nu leker livet igen. Men trött är jag. Inte så konstigt. En triljard nya grejer på jobbet, varenda dag. Men det går framåt och därmed är jag ganska nöjd. Framförallt känner jag att jag börjar komma mina elever inpå livet.

Kärleken och jag har klarat ännu ett svårt relationsprov. IKEA. Det gick hur smärtfritt som helst, faktiskt. Och - TADAA! - det var Kärleken som hittade de perfekta gardinerna till vardagsrummet. Tjohej!

Bara mitt CDställ kommit upp (JA - det är fortfarande inte uppsatt...) ska jag ta lite kort och lägga upp här. Och så måste jag ta hem drivrutiner så jag kan ladda över bilderna i min kamera. CDn med dem var det enda som försvann i flytten. Eller så ligger det i datorn Linus fick med sig.

Nu är Kärleken hemma från jobbet, så jag ska inte sitta här och tråka mig. Nu blir det barnförbjudet... ;-) Inget kaffe, alltså. Bara kärlek.

... i vilken vår hjältinna känner sig lite eländig

Det var ljuvligt att ha 3/4 av mina barn här förra helgen. Jag har verkligen saknat dem; inte minst har jag oroat mig för hur de två "små" har det och det kändes gott att se att de verkar må rätt fint och att få prata med dem. Matilda också, förstås, men den flickan vet hur man tar hand om sig och hur man tar sig fram här i livet. Givetvis åt vi också lasagne och kanelbullar. Och promenerade runt den lilla sjön i solskenet. Kärleken tycker om dem och de gillar honom. Det känns så gott!

Eftersom de hade bil hit var det ju fiffigt att låta sonen ta med sig min gamla dator, som han ska bygga ihop med sin nuvarande. Det innebar dessvärre att vi blev utan internetmöjligheter nästan en vecka igen. Men nu har vi säkrat upp kontakterna med yttervärlden avsevärt med såväl stationär dator som en laptop. Trådlöst nätverk också. Det är fint att kunna sitta i soffan eller sängen och blogga och/eller surfa.

Jobbet är fortfarande roligt, men också väldigt krävande. Bara att lära känna mina elever och att ha en bra struktur på planering och lektioner ger mig fulla händer och att dessutom, efter knappa tre veckor, vara tvungen att avleverera skriftliga omdömen kändes tungt i veckan. Omdömena måste dessutom vara så distinkt formulerade att det klart framgår att eleverna inte når målen och därför behöver åtgärdsprogram (och därmed fortsatt plats i Studion) och hur i glödheta ska jag kunna ha underlag för det? Nåväl - jag är en improvisationens mästarinna så jag snickrade ihop riktigt bra omdömen till slut. Och har någon av mentorerna synpunkter, eller frågor, på dem inför sina utvecklingssamtal så får de väl komma och fråga mig, då. Men innan jag kom så långt fick jag ett mindre bryt och ringde till Kärleken och var ledsen och han blev jätteorolig och kom försent till repet eftersom han inte ville sticka innan jag kommit hem från jobbet så han fick krama lite på mig och uppmuntra mig. Och det funkade! Han är

Så... ikväll känner jag mig tom och eländig. Jag orkar liksom inget och det är inte riktigt likt mig; jag brukar ha en bedrövlig massa energi. Jag saknar mina barn, jag har ont i magen och jag längtar efter Kärleken som är på nån sorts grabbfest och jag är allmänt trött och dessutom har jag lite ont i halsen och min arm värker igen. Känner mig uppsvälld och FUL. Inte blir det bättre av att jag vet att jag inte skulle moffat i mig smågodis igår och att jag verkligen borde haft bättre disciplin på min träning på sistone. Den är fanimej under all kritik, just nu. Jag skyller på att jag inte hinner/orkar före jobbet och att jag slutar så sent men det är ju inte riktigt hela sanningen. Och så saknar jag Närmaste A. Vad jag borde göra är att lägga mig strax och sova och sedan dra ut på en skön långrunda imorgonbitti innan vi äter frukost och kör till IKEA i Kalmar. Men gör jag det? Nähärå... Jag sitter här och svär över att boarden hela tiden kukar ur, småtittar på den helt underbart vackra Hero på teven och bloggar, dårå. Och jag lär nog inte komma i säng på den här sidan midnatt...

Ha! Sicken jämrans gnällblogg det blev, då. Ingen kan tycka synd om sig själv som jag om jag sätter den sidan till. En viss tröst - om än klen - är väl att jag är medveten om hur illa jag låter och dessutom kommer jag snart att vara tillbaka i gamla uppåtgängor igen. Kanske dippar jag lite för att jag egentligen inte har så mycket att oroa och bekymra mig för, egentligen? Nu är ju t o m min ekonomi uppstagad.

Wellwellwell... Jag ska inte ytterligare belasta de tappra bloggläsarna med mina jeremiader mer ikväll. Dricka kaffe vid tiotiden på kvällen är nog ingen vidare bra idé, men tänka på Kärleken kan jag såklart göra. Och ska.

Over and out.

... i vilken vår hjältinna är rik

ÄNTLIGEN har vi ett fungerande internet hemma hos oss. Först var vi tvungna att vänta 10 arbetsdagar på flytten av abonnemanget av bredbandet och sedan funkade det liksom inte ÄNDÅ. När jag ringde supporten sa de ömsom att det VISST skulle funka ömsom att det inte var riktigt "i synk" (???) än. Och så ifrågasatte de om jag anslutit alla kablar rätt, om modemet funkade och troligen ifrågasatte de annat rörande min person, också. Men så till slut, i onsdags, ringde självaste Teracom upp och sa att NUUUU så... och YES! Det funkade!

Flytten av teleabonnemanget var ju betydligt smidigare såtillvida att det gick på nanosekunder den 22 september, just så som jag beställt. Problemet var bara att Felia lyckats med konststycket att koppla det till grannen tvärsöver i trappuppgången... Det är så FINT att leva i en digital tidsålder...

Men ANNARS är det oförskämt bra med mig. Att hoppa av tåget för tre veckor sedan och mötas av Kärleken och åka hem till oss kändes stort och underbart. Det gick fort att få ordning på grejerna - förutom mina CD-ställ som fortfarande står på vardagsrumsgolvet och de dithörande 350-400 skivorna står i travar längs en vägg. Jag har just avslutat min andra jobbvecka och när jag går och handlar möter jag folk som jag kan nicka och heja till och ibland rentav stanna och prata med (kollegor, elever och Kärlekens kompisar) och eftersom jag är en sorts kameleont känner jag mig redan tämligen hemmastadd här i byn/samhället/orten/whatever. ADSL-bristen gjorde ju att jag var tvungen att bli stammis på bibblan för att kunna kolla mail och pynta räkningar (och låna böcker, förstås) och här är ju inte så stort så jag har bra pejl på var allt finns. Sådant känns bra, tycker jag - jag finns i ett sammanhang, liksom.

Jobbet är tufft och jag är totalt utslagen när jag kommer hem på eftermiddagarna men det är också KUL! Än så länge har jag ju bara kunnat fokusera på att lära känna mina elever och få lektionerna att funka, men det känns så BRA. Jag jobbar med en stor "vanlig" klass som jag har i svenska och är mentor för, och så har jag 6 mindre grupper (om 3-7) med elever i "Studion" där vi jobbar med Eng/Sv/Sveng år 7-9. Totalt rör det sig om ca 40 elever (en del återkommer i olika gruppkonstellationer) och jag har lärt mig vad alla heter och haft tillfälle att prata lite mer med en del av dem. Kollegorna är också helt okej (nåväl - de flesta av dem...) så det gör inget att våra lokaler är rätt nedgångna eller att skolans datorer är så gamla att det står på dem att de är säkra för millenieskiftet. Å andra sidan står det inte vilket millennieskifte...

Jag ska bespara eventuella bloggläsare en massa lycko- och kärleksmyspysskriverier men... vårt hem... att komma hem... det är verkligen så det känns... Kärleken finns här och det känns på atmosfären. Jag är äckligt lycklig!

Och JO... jag har ju fått sålt min lägenhet! Och bra betalt fick jag också! Handpenningen går in på mitt konto idag och när jag tagit mig an några eftersatta räkningar ska jag tanka upp bilen och köra till Kalmar och shoppa loss lite på IKEA. Inte så mycket KUL som ska shoppas, mest lite krokar och extra hyllplan till Billy och sånt. Men det blir säkert något flärdfullt också, som ytterkrukor eller fina påslakan eller så... Egentligen har jag feber men det väljer jag att fetignorera. Kärleken är på väg till Dalarna för en spelning så jag kan vara hur asocial som helst ikväll. Däcka tidigt om så är.

Så jag är rik. Mest är jag rik på Kärlek och sköna vänskaper men också på pengar. Pengarna kommer dock att rulla iväg - mycket förståndigheter som inlösen av studieskulder etc och så en del ljuvliga oförståndigheter också! - men Kärleken och vänskaperna kommer att bestå. Länge.

Och imorron kommer Matilda och Johanna och hälsar på! Kanske Lillmysen också! DET ska bli så roligt! Frysen är dessutom fylld med kanelbullar och det står lasagne på menyn.

Fast närmast på programmet står alltså Kalmar. Jag hoppas jag hittar IKEA, men jag tror man ska köra mot Öland, typ. Vi var i Kalmar förra lördagen när Kärleken spelade på Rockvallen (och jag körde... en stor chevavan med släp!) och på natten försökte vi hitta nåt nattöppet ställe att äta på så jag har iaf en aning åt vilket håll jag ska. Tror jag. Medan jag samlar mig lite ska jag dricka en stor mugg Blue Java och längta efter Kärleken på väg norröver.

















(Kärleken sjunger och spelar ovan. Bandet nedan.)