... i vilken vår hjältinna återvänder

Hemma igen. Men inte så länge till.

Helgen var fin. Mycket fin. Det är väl ungefär vad jag kan tänkas skriva om den just nu... ;-)

Gårdagen var en smått surrealistisk resa i nuet och dået. Tidigaste morgontimmen tillbringades på en buss och sedan var jag på min blivande arbetsplats för att få schema, träffa nya chefen och nya arbetskamrater (idel kända ansikten och glada återseenden) och få rätat ut ett par mindre frågetecken. Sedan traskade jag iväg för att titta på lägenheterna. Det var inte så svårt att bestämma sig. Ska ringa bostadsbolaget om det nu på morgonen.

När det affärsmässiga var avklarat gick jag till Fenix där man numera inte bara kan betala med kort utan dessutom få sig en rätt anständig latte. Satt där och läste tidningen när ett par av mina före detta mentorselever kom in och såg smått överraskade ut. Vi fick oss en pratstund och bestämde att träffas framöver, även om de inte ska läsa på VMG i höst, utan på skolor i Kalmar. Roligt att se dem! Och jag kunde avhålla mig från att säga att jag tyckte de vuxit till sig och såg lite mer vuxna ut... ;-)

Någon gång efter elva var det dags att gå till stationen. Jag löste min biljett och satt där och funderade på hur fasen man tar sig till universitetet i Växjö, från stationen. Ja, alltså... att man åker buss visste jag ju - men vilken? Och när? Just då kom Karin in. En före detta arbetskamrat. Efter att hon fått fråga vad i allsindar jag gjorde där och dessutom fått ett svar, så visade det sig att hon var på väg till universitetet, för att börja en kurs i fysik, så vi tog helt enkelt sällskap och så fick jag både en trevlig pratstund och en snabbguidning av universitetsområdet. Najs! På det viset kom jag tid i god tid och hann både lokalisera mig och betala kåravgiften (och därmed ordna ett SJ-intyg) tills det var dags att påbörja första mötet.

Mina kursare är tre (Karen, Ulrika och Alexander) och våra lärare är två (eventuellt tre) så det lär inte gå någon nöd på oss. Vi diskuterade lite vad vi skrivit om tidigare och vad vi ville skriva nu och vilken litteratur som kunde vara relevant för det. I pausen drog Stefan med mig för att träffa Jonas. Han har lite mer grått hår nu och skägget har blivit yvigare, men annars var han sig lik! Roligt att träffas och utifrån mitt val av uppsatsämne kan det bli så att han - i mån av tid - blir min handledare. Stefan skulle kolla.

Tågresan hem hade varit urtrist om inte Någon jag tycker väldigt, väldigt mycket om hade ringt och pratat med mig ända tills min telefon dog. Ungefär där tog också min goda karma slut. Tåget blev försenat och när jag skulle åka hemåt fick jag vänta i snöslabb och kyla i Hökis, på bussen.

Hann bubbla lite med Johanna innan det var dags att dyka i säng. Och ja... jag har sovit som en sten i natt.

Nu väntar en ny dag, med nya utmaningar och ny karmauppladdning. Men först: dricka upp kaffet!