måndag, januari 04, 2010

... i vilken vår hjältinna har ett ömt öra

Det är det värt för att prata... länge och väl... om högt och lågt... djupt och brett.

Men jag saknar närheten... värmen... beröringen. Och jag saknar de där stunderna då vi bara sitter nära varandra... och vilar i tystnaden. En form av kommunikation som inte funkar i telefon, ju.

Inga kommentarer: