... i vilken vår hjältinna varit vågad

Jag cyklade ner till sjön. Bredde ut mitt liggunderlag och den illgröna solhandduken. Fick av mig kläderna (inte bikinin, dårå...) och smorde in mig med sololja (skyddsfaktor är inte för mig), pluggade in iPoden och la mig bekvämt tillrätta.

Då gick solen i moln.

Och när jag tittade bort mot badplatsen mittemot, såg jag regnet komma som en vägg över sjön. Jag hann precis få ner grejerna i ryggan och rulla ihop liggunderlaget när det började piska mot klippan. Först tänkte jag vänta ut regnet och tog skydd vid en stor tall. Stod där, insvept i en tunn sarong och drack en mugg kaffe. Men det regnade såpass mycket och länge att jag tänkte att det ju lika gärna kunde visa sig vara ett dagsregn, så till slut gav jag upp. Drog på mig jeansen och en torr tröja och cyklade hemåt.

Men jag försökte i alla fall. Och på något sätt förtog det inte mitt goda humör. Tvärtom blev jag lite full i skratt där jag cyklade genom stora vattenpölar med regnet forsande över ansiktet.

Jag har också funnit ut vad som orsakat mitt muskelonda; det är när jag sitter och cyklar i för tuffa motlut. Ställer jag mig upp känns absolut ingenting. Men sitter jag ner och tar i för mycket så gör det rejält ont. Och när jag var ute häromdagen så var det ju just det jag gjorde - försökte parera några duktigt sega motlut med att sitta ner och cykla. Så det jag har kanske kan klassas som träningsvärk De Luxe, bara? Skillnaden mellan träningsvärk och en sträckning måtte för övrigt vara hårfin; bägge handlar ju om trasiga muskelfibrer...

However... Nu tittar solen fram igen, men jag går inte på den lätta... Orka ta sig ner till Drevan igen... Det får bli en utflykt på min balkong, istället. Kaffe, filt och Älskade Poona.

Fördel: jag kan sola topless. ;-)