Jag hade balkongdörren öppen inatt. Vaknade till ibland och lyssnade på regnet. Svalt och skönt i rummet.
Förmiddagen satte jag av till städning. Det var verkligen välbehövligt. Plockade, röjde, skurade badrummet och dammtorkade, dammsög och svabbade golven. Lägenheten kändes härligt fräsch när jag var klar. Det gör den fortfarande.
När jag var klar med städningen tog jag det lite lugnt. Men regnet gjorde ett uppehåll och springet i benen blev mig övermäktigt så jag gav mig ut på en runda. Superskönt var det! Jag går från klarhet till klarhet och det är en sådan lycka att kroppen gör som jag vill. Visst protesterar den ibland. Men det hör liksom till; som min och Jennys gamle spinninginstruktör Bo-Erling brukade säga: "När ni tror att ni är slut har ni 50% kvar att ge!" Och så klatschade han med handen på låret sitt och hojtade: VÄLBEFINNANDE!
Jag brukar tänka på honom ibland när det tar emot. Och på att han ju faktiskt hade rätt, även om jag inte vet om själva procentsatsen stämmer. Och så springer jag vidare - och riktigt känner hur pannbenet tjocknar lite, av bara farten.
Efter löprundan tog jag det seriöst lugnt. Tog mig en banan-minimjölk-shake och en dusch och sedan la jag mig på soffan och småslumrade en stund. Läste vidare en bit i Claptons självbiografi. Så småningom lagade jag mig middag. Det blev fullkornspasta och i den körde jag ner en röra på minikeso, fint hackad schalottenlök, soltorkade tomater, lite riven parmesan, flingsalt och några varv med svartpepparkvarnen. Ett glas rött till det. Mumsigt!
Ja, det har varit en fin dag, det här. Det är verkligen helt underbart att vara ledig! Jag känner inget tvång att hitta på så storvulna grejer hela tiden. I morgon tänkte jag träna en sväng på förmiddagen och blir det nu sol, som väderprofeterna lovat, så ska eftermiddagen tillbringas på en solig klippa. Kvällen lämnar jag öppen, så länge.
Hoppas ni har det lika fint som jag, me lovely ones!
Förmiddagen satte jag av till städning. Det var verkligen välbehövligt. Plockade, röjde, skurade badrummet och dammtorkade, dammsög och svabbade golven. Lägenheten kändes härligt fräsch när jag var klar. Det gör den fortfarande.
När jag var klar med städningen tog jag det lite lugnt. Men regnet gjorde ett uppehåll och springet i benen blev mig övermäktigt så jag gav mig ut på en runda. Superskönt var det! Jag går från klarhet till klarhet och det är en sådan lycka att kroppen gör som jag vill. Visst protesterar den ibland. Men det hör liksom till; som min och Jennys gamle spinninginstruktör Bo-Erling brukade säga: "När ni tror att ni är slut har ni 50% kvar att ge!" Och så klatschade han med handen på låret sitt och hojtade: VÄLBEFINNANDE!
Jag brukar tänka på honom ibland när det tar emot. Och på att han ju faktiskt hade rätt, även om jag inte vet om själva procentsatsen stämmer. Och så springer jag vidare - och riktigt känner hur pannbenet tjocknar lite, av bara farten.
Efter löprundan tog jag det seriöst lugnt. Tog mig en banan-minimjölk-shake och en dusch och sedan la jag mig på soffan och småslumrade en stund. Läste vidare en bit i Claptons självbiografi. Så småningom lagade jag mig middag. Det blev fullkornspasta och i den körde jag ner en röra på minikeso, fint hackad schalottenlök, soltorkade tomater, lite riven parmesan, flingsalt och några varv med svartpepparkvarnen. Ett glas rött till det. Mumsigt!
Ja, det har varit en fin dag, det här. Det är verkligen helt underbart att vara ledig! Jag känner inget tvång att hitta på så storvulna grejer hela tiden. I morgon tänkte jag träna en sväng på förmiddagen och blir det nu sol, som väderprofeterna lovat, så ska eftermiddagen tillbringas på en solig klippa. Kvällen lämnar jag öppen, så länge.
Hoppas ni har det lika fint som jag, me lovely ones!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar