Alltså... Jag läser Brysons "En kortfattad historik..." och småfnissar mest hela tiden. Samtidigt som han verkligen lyckas förklara saker och ting så att det blir begripligt berättar han ju också hur i all världen vetenskaparna kan veta det. Inte minst upplysningstidens banbrytande forskare, eller vad man ska kalla dem. Hela tiden kryddandes med lite anekdoter och personliga fakta kring alla dessa gubbar (och så småningom också lite fler damer får vi hoppas, men vi vet ju hur det varit ställt med det...). Om Isaac Newton får vi t ex veta att han var en tämligen excentrisk person som bland annat stack in en stoppnål i sin egen ögonhåla och rotade runt en stund, bara för att se vad som hände. Lyckligtvis hände ingenting... Han berättar vidare om Newton:
"Dessa underliga beteenden och excentriska drag styrdes dock av ett överlägset genis hjärna - även om han, när han arbetade i konventionella sammanhang, ofta visade sig rätt konstig. Som student var han frustrerad över den konventionella matematikens begränsningar och uppfann därför en helt ny formel, differential- och integralkalkylen. Men sedan berättade han inte det för någon på 27 år."
Han berättar också om många vanvettigt fantasirika, men akut misslyckade, försök att bestämma jordens vikt och ålder och massor av annat. Och sådant gillar jag. Man förleds annars lätt att tro att en näve superbegåvningar liksom bara forskat och klurat och räknat och så... TADAAA!... visste man bara. Så var det alltså inte. Varje upptäckt eller insikt föregicks vanligen av en massa galna försök. Eller så satt det något verkligt geni för 400 år sedan och bara liksom sa hur det var... skrattades ihjäl... sedan skulle alla messerschmittar minsann visa hur det låg till... och plötsligt en dag kunde någon totalt okänd person bevisa att den ihjälskrattade snubben haft rätt hela tiden - på ren intuition...
Som sagt. En bok att bli både allmänt och särskilt bildad av - och få ha roligt med, av bara farten! A must read if there is one, me lovely ones!
"Dessa underliga beteenden och excentriska drag styrdes dock av ett överlägset genis hjärna - även om han, när han arbetade i konventionella sammanhang, ofta visade sig rätt konstig. Som student var han frustrerad över den konventionella matematikens begränsningar och uppfann därför en helt ny formel, differential- och integralkalkylen. Men sedan berättade han inte det för någon på 27 år."
Han berättar också om många vanvettigt fantasirika, men akut misslyckade, försök att bestämma jordens vikt och ålder och massor av annat. Och sådant gillar jag. Man förleds annars lätt att tro att en näve superbegåvningar liksom bara forskat och klurat och räknat och så... TADAAA!... visste man bara. Så var det alltså inte. Varje upptäckt eller insikt föregicks vanligen av en massa galna försök. Eller så satt det något verkligt geni för 400 år sedan och bara liksom sa hur det var... skrattades ihjäl... sedan skulle alla messerschmittar minsann visa hur det låg till... och plötsligt en dag kunde någon totalt okänd person bevisa att den ihjälskrattade snubben haft rätt hela tiden - på ren intuition...
Som sagt. En bok att bli både allmänt och särskilt bildad av - och få ha roligt med, av bara farten! A must read if there is one, me lovely ones!
3 kommentarer:
Sheisse! Låter som en helt underbar bok! =P
It is! :)
Denna bok har jag numera också i min ägo... men den får ligga tills alla andra böcker jag håller på med är utlästa.
Skicka en kommentar