Jag sitter i soffan, läser eDN (tidningsbudet måtte ha gått vilse inatt?), dricker mitt kaffe och har fyrans frukostteve på. Plötsligt är han där i rutan, nästan som i mitt hem - Thomas Di Leva. Jag blir liksom varm och glad bara av att se honom.
Thomas pratar om att vi hela tiden väljer… att vi kan välja tillit – som är kärlek – eller så hamnar vi i rädsla… kan inte visa tillit… och därmed inte kärlek. Och så väljer vi utifrån det i stället.
Det känns gott att höra honom sätta ord på tankar jag själv omfattar. Jag har funderat på det i flera år och tror ju att kärlek/tillit och rädsla är de två grunddrivkrafter som styr oss människor. Att våra val - stora såväl som de pyttesmå, vardagliga - baserar sig på dessa två. Inte enbart i en parrelation utan även i familje- och vänskapsrelationer. Ja, faktiskt i alla relationer – från de livslånga till de där nanosekundkorta som uppstår i livets olika möten. Kärleken, och omvårdnaden, av sig själv, inte att förglömma...
Vad tror ni, me lovely ones?
Thomas pratar om att vi hela tiden väljer… att vi kan välja tillit – som är kärlek – eller så hamnar vi i rädsla… kan inte visa tillit… och därmed inte kärlek. Och så väljer vi utifrån det i stället.
Det känns gott att höra honom sätta ord på tankar jag själv omfattar. Jag har funderat på det i flera år och tror ju att kärlek/tillit och rädsla är de två grunddrivkrafter som styr oss människor. Att våra val - stora såväl som de pyttesmå, vardagliga - baserar sig på dessa två. Inte enbart i en parrelation utan även i familje- och vänskapsrelationer. Ja, faktiskt i alla relationer – från de livslånga till de där nanosekundkorta som uppstår i livets olika möten. Kärleken, och omvårdnaden, av sig själv, inte att förglömma...
Vad tror ni, me lovely ones?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar