Strax efter tolv cyklade jag in mot stan. Vädret lovade om inte strålande sol så dock mestadels soligt och det var alldeles lagom varmt. Eftersom jag inte kan cykla sakta och fint gick det naturligtvis med bra fart även om det inte blev jävelfart (jag som skulle ha en vilodag från träningen idag - nå, det får väl bli en annan dag...) och jag cyklade till vår mötesplats i Tanto på 31 minuter, inklusive en virrig felcykling vid Skanstull (jag tänkte att jag kunde svänga höger och ner under Skanstullsbron för att komma snabbast till Eriksdalsbadet och därefter följa Årstaviken - och det kunde jag, men inte riktigt så som jag hade tänkt mig det hela). Hursomhaver har jag en mil, give or take kanske ett par hundra meter mtp felkörningen, ganska exakt till mötesplatsen. Det gick lite långsammare att cykla den sista biten eftersom den smala vägen längs med vattnet var full av andra cyklister, löpare och flanörer. Anna dök upp nästan samtidigt och vi valde en lite småskuggig, fin plats helt nära vattnet där vi kunde känna friska fläktar, titta på allehanda flytetyg och dessutom spana på en massa roliga människor - ett härligt gratisnöje som vi båda uppskattar.
Vi dukade upp jordgubbar, äpplen och mörkröda körsbär och vatten och Cola och Anna hade brett mackor, också. Kaffe köpte vi i en närbelägen liten servering. Helt underbart! Efter en stund började det kliva iland pirater, från färgglada gummibåtar, tämligen beskänkta. Det visade sig vara ett rejält kompisgäng som gjorde sin årliga piratutflykt som alltid börjar med kapprodd tvärs över Årstaviken (i de där små ynkans leksaksbåtarna vars tillhörande paddlar hade krajat för de flesta - och utan flytvästar, förstås...), och tillhörande ölhävning (som om det inte räckte med sjöhävning). Beväpnade med kroksablar och lasersvärd (!) och iförda fantasifulla kostymeringar landsteg de under många "Arrr!" och muntra tillrop från sina landkrabbigare vänner som upprättat basläger och väntade med mer dryck och lite annan förtäring.
Anna och jag satt mest och kollade på folk, fikade, myste, pratade om allt mellan himmel och jord, löste korsord, snackade med några pirater och läste. En alltigenom mysig picknick som avrundades efter tre-fyra timmar när åskmullret kom allt närmare och det plötsligt började ösregna. Som Anna sa igår: "Vi lär märka om det börjar regna." Och ja - det märktes. Först intalade vi oss att det naturligtvis skulle gå över men till slut gav vi upp och splittade. Redan innan jag började cykelturen hem var jag absolut klafsvåt in på bara kroppen. Så jag cyklade frejdigt genom alla vattenpölar jag kunde hitta. Mestadels var jag bara så full i skratt - det kändes helt absurt att vara så jävla blöt och ett tag regnade det så att jag inte såg någonting. Jag trodde linserna skulle sköljas ur ögonen. Jag provade att cykla med solglajjerna på, men det funkade illa eftersom de immade igen direkt.
Nå. Jag kom hem på i samma tid jag kommit dit ungefär och efter att ha låst in cykeln i källaren var det skönt att komma inom dörren, dra av sig alla våta paltor och ta en varm dusch. Inte för att jag egentligen frös (jag var ju varm efter cyklingen) utan mer för att det kändes mysigt och gott, liksom.
Jag är nöjd och glad över min dag! Och det känns fint att ha brutit ytterligare ny cykelmark. Äventyret fortsätter!
Nu har jag ätit en god middag och sitter och slöar lite på balkongen (solen skiner igen!) och dricker ett glas rött. Kvällen ska vikas åt lite tevetittande, faktiskt. Inte särskilt vanligt för min del, men ungefär vad jag orkar just ikväll. SVT2 bjuder på en helkväll, mer eller mindre, med Elvis Costello med gäster (The Police ikväll), en nyzeeländsk film som jag tycker verkar lovande: Whale Rider, samt - om jag är vaken då - första delen i den musikaliska dokumentärserien Flower Power (en repris som tål att ses igen).
Detta är planen, men... det kan bli som igår kväll; jag blir sömnig och lägger mig tidigt. Dock hoppas jag slippa vakna kvart över fem igen...
Ha en skön kväll, me lovely ones!
Vi dukade upp jordgubbar, äpplen och mörkröda körsbär och vatten och Cola och Anna hade brett mackor, också. Kaffe köpte vi i en närbelägen liten servering. Helt underbart! Efter en stund började det kliva iland pirater, från färgglada gummibåtar, tämligen beskänkta. Det visade sig vara ett rejält kompisgäng som gjorde sin årliga piratutflykt som alltid börjar med kapprodd tvärs över Årstaviken (i de där små ynkans leksaksbåtarna vars tillhörande paddlar hade krajat för de flesta - och utan flytvästar, förstås...), och tillhörande ölhävning (som om det inte räckte med sjöhävning). Beväpnade med kroksablar och lasersvärd (!) och iförda fantasifulla kostymeringar landsteg de under många "Arrr!" och muntra tillrop från sina landkrabbigare vänner som upprättat basläger och väntade med mer dryck och lite annan förtäring.
Anna och jag satt mest och kollade på folk, fikade, myste, pratade om allt mellan himmel och jord, löste korsord, snackade med några pirater och läste. En alltigenom mysig picknick som avrundades efter tre-fyra timmar när åskmullret kom allt närmare och det plötsligt började ösregna. Som Anna sa igår: "Vi lär märka om det börjar regna." Och ja - det märktes. Först intalade vi oss att det naturligtvis skulle gå över men till slut gav vi upp och splittade. Redan innan jag började cykelturen hem var jag absolut klafsvåt in på bara kroppen. Så jag cyklade frejdigt genom alla vattenpölar jag kunde hitta. Mestadels var jag bara så full i skratt - det kändes helt absurt att vara så jävla blöt och ett tag regnade det så att jag inte såg någonting. Jag trodde linserna skulle sköljas ur ögonen. Jag provade att cykla med solglajjerna på, men det funkade illa eftersom de immade igen direkt.
Nå. Jag kom hem på i samma tid jag kommit dit ungefär och efter att ha låst in cykeln i källaren var det skönt att komma inom dörren, dra av sig alla våta paltor och ta en varm dusch. Inte för att jag egentligen frös (jag var ju varm efter cyklingen) utan mer för att det kändes mysigt och gott, liksom.
Jag är nöjd och glad över min dag! Och det känns fint att ha brutit ytterligare ny cykelmark. Äventyret fortsätter!
Nu har jag ätit en god middag och sitter och slöar lite på balkongen (solen skiner igen!) och dricker ett glas rött. Kvällen ska vikas åt lite tevetittande, faktiskt. Inte särskilt vanligt för min del, men ungefär vad jag orkar just ikväll. SVT2 bjuder på en helkväll, mer eller mindre, med Elvis Costello med gäster (The Police ikväll), en nyzeeländsk film som jag tycker verkar lovande: Whale Rider, samt - om jag är vaken då - första delen i den musikaliska dokumentärserien Flower Power (en repris som tål att ses igen).
Detta är planen, men... det kan bli som igår kväll; jag blir sömnig och lägger mig tidigt. Dock hoppas jag slippa vakna kvart över fem igen...
Ha en skön kväll, me lovely ones!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar