torsdag, juli 09, 2009

... i vilken vår hjältinna förundras

Medan jag städat har jag lyssnat på en megablandCD som Morten hade med sig till G.L.Ö.G.G.E.N. Väldigt blandad och rolig kompott som både fest- och städbakgrund.
Jag minns den här, när den kom. Jag minns hur jag bokstavligen hoppade i föräldrahemmets röda skinnsoffa till den och spelade så högt att jag var säker på att grannarna skulle skvallra för mina föräldrar.

Nu förundras jag över hur jag kunde tycka den var tuff. Fast... lite tuff var den allt, ändå.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Klassiska Sweet är och kommer altid att förbli tuffast.
Hade nog varenda Poster som fanns av Sweet på väggarna.

Första skiva jag fick öht var Desolation Boulevard och den håller fortfarande

The six teens kan fortfarande vara världens bästa låt

/R

dyermaker sa...

Härligt R! :)