Trots att jag liksom fixat till alltihopa själv är det en snudd på lyxig känsla att sitta här och bara vila i det här ögonblicket.
Vila. Tänka.
Martin skriver om ensamhet. Just nu trivs jag oerhört fint i min hyfsat självvalda ensamhet. Min självhet. Ibland skyr jag den, men lika ofta välkomnar jag den. Trivs med att göra vad jag vill. När jag vill. Hur jag vill.
Å andra sidan... det är det där med livsvittnet... det fattas mig. Det vågar jag erkänna. Lätt.
Men kärlek är svåra saker. Eller.. nej... inte kärleken. Men tvåsamheten. Den är svår. Att få ihop två liv, två viljor, två personligheter. Att kunna kompromissa och ändå inte ge alltför stort avkall på sig själv. Stå på sig, så att ingen annan gör det. Fortsätta vara den man är, samtidigt som man anpassar sig till någon annans varande.
Nå. Det ordnar sig säkert. Till dess fortsätter jag ordna mitt universum så som jag vill ha det. Ingen annan lär göra det åt mig.
Inlägg
4 kommentarer:
"Självhet"! Gillar verkligen ordet! :-)
Tacktack! Jag har själv gjort det! :)
Misstänkte det! Du gör geniala ord! =)
Nämen, vilken trevlig syn att mötas av när man går in här! :) :)
Och nog är det svårt med tvåsamhet. T ex kan man bli rykande osams om dödsstraffet, som några av dina nästan-grannar blev härförleden, så där så man nästan undrar vad det är för mänska man har gått och gift sig med, iaf för en stund...
Och här täckte jag in flera av dina senaste topics! :D
Skicka en kommentar