... i vilken vår hjältinna är själv

Nu har mina värmländska gäster åkt hem. Det har varit roliga, och bitvis rätt intensiva, dagar. Småkillarna är rara och snälla om än lite busiga - precis som friska ungar ska vara - och det känns såklart lite tomt efter dem. Känslan av tomhet är kluven; jag saknar dem alla, men samtidigt är det skönt att vara själv igen.


























(Wiggo är tuff.)
Tvätt- och torkmaskinerna går för fullt nere i tvättstugan och jag har suttit och petat med en bild jag tog igår, för att se om jag kunde radera bort en störande detalj i ett annars himla bra foto. Jag tycker inte resultatet blev hundra; när Johanna kommer hem från Wacken ska jag ta en photoshopdiskussion med henne. Kanske läge att skaffa ett bildredigeringsprogram; kan proffsfotograferna fuska kan väl jag, liksom. Så här blev bilden, i alla fall:
























(Klara Norra Kyrkogata)

Resten av min dag är helt oplanerad. Tror faktiskt jag bara ska vara hemma med mig själv och kanske göra klart ett fulpyssel jag hållit på med ett tag. Laga mig något gott, läsa och kanske se en film. Jag har en sak att fundera på också; en eventuellt förestående resa och hur jag skulle kunna finansiera den. Jag är så sugen på den att jag nästan skulle kunna tänka mig ett städjobb, några helger. SÅ sugen är jag...



























(Leo är betänksam.)