... i vilken vår hjältinna haft en nära-döden-upplevelse

När jag, på väg hemåt, cyklade över Gröndalsbron gick en vithårig man där, med spänstiga steg, och tittade på utsikten. Det var min morbror Torsten. Det märkligaste var inte att han gick just där utan att han gick överhuvudtaget. Han har ju varit död i flera år. Jag har inte tänkt på honom på länge, men för en stund gjorde jag det. Mindes hans underfundiga humor, hans passion för att sno med sig skumma souvenirer - typ en bit tegel från Khartago - från sina resor och hur han alltid tog sig tid att resonera med mig, när jag var barn, liksom han sedan alltid gjorde med mina barn. Och så brukade han sura ihop lite när jag och kusinen Anna (hans dotter) sjöng Sov lilla Totte för honom. Jag vet inte. Kanske var det bara någon som var väldigt lik honom?

Kul grej öht, men Tottesekvensen kommer 06:35 in i klippet, för dig som har bråttom (men då ska du göra annat och inte sitta och läsa bloggar... ;-))...

Ha en skön fredagskväll, me lovely ones! Nu har jag börjat min semester och ska ha en extremt lugn och fin kväll.