Bananerna jag köpte för ett tag sedan har inte blivit uppätna. Två låg kvar på fruktfatet, lite mörka i uppsynen och potentiella fruktflugeteasers, så jag beslöt mig för att göra något av dem. Inte hungrig på just bananmilkshake beslöt jag mig för att istället baka bananmuffins av dem.
Jag satte först på ugnen, på 200 grader, och sedan Dream Theaters Black Clouds & Silver Linings och skred så till verket genom att röra ihop 75 gram smör med 1 dl socker och mosa ihop 1 välmogen banan med några droppar pressad citron. Bananmoset fick vila lite i en tallrik medan jag tillsatte 1 tesked bakpulver och 1 tesked vaniljsocker till smör-socker-smeten. Därefter vispade jag ner 2 ägg i smeten och sedan var det dags att tillsätta bananmoset och 2 dl vetemjöl. Sedan klattade jag ner den smarriga smeten (ja, naturligtvis provsmakade jag - det är oundvikligt!) i sex stora muffinsformar och hivade in det i ugnen. 18 minuter senare var härligheten klar!
Medan muffinsen stod i ugnen föll inspirationen över mig och jag satte en deg på vatten, olivolja, en gnutta socker och ganska mycket salt, dinkelmjölet som var kvar i påsen och resten fick bli vetemjöl special. Det står och jäser nu. Vid nästa knådning ska jag blanda ner ett hack av soltorkade tomater och svarta oliver och när det, så småningom, är dags för gräddning tänker jag pensla brödet helt lätt (eventuellt med lite naturell yoghurt, eller kanske en skvätt fruktig, jungfrulig olivolja) och sedan strössla över lite flingsalt och grovt smulad rosmarin. Jag tror det kan bli helt suveränt gott, faktiskt! Lite grekisk-italiensk touch på det hela.
Ingalill ringde mitt i alltihop, men jag var mjölig och stissig (för att inte missa muffinsen i ugnen) så hon skulle ringa tillbaka. Jag tänker att om hon kommer över ska hon få nybryggt kaffe och ljumma bananmuffins!
Jag satte först på ugnen, på 200 grader, och sedan Dream Theaters Black Clouds & Silver Linings och skred så till verket genom att röra ihop 75 gram smör med 1 dl socker och mosa ihop 1 välmogen banan med några droppar pressad citron. Bananmoset fick vila lite i en tallrik medan jag tillsatte 1 tesked bakpulver och 1 tesked vaniljsocker till smör-socker-smeten. Därefter vispade jag ner 2 ägg i smeten och sedan var det dags att tillsätta bananmoset och 2 dl vetemjöl. Sedan klattade jag ner den smarriga smeten (ja, naturligtvis provsmakade jag - det är oundvikligt!) i sex stora muffinsformar och hivade in det i ugnen. 18 minuter senare var härligheten klar!
Medan muffinsen stod i ugnen föll inspirationen över mig och jag satte en deg på vatten, olivolja, en gnutta socker och ganska mycket salt, dinkelmjölet som var kvar i påsen och resten fick bli vetemjöl special. Det står och jäser nu. Vid nästa knådning ska jag blanda ner ett hack av soltorkade tomater och svarta oliver och när det, så småningom, är dags för gräddning tänker jag pensla brödet helt lätt (eventuellt med lite naturell yoghurt, eller kanske en skvätt fruktig, jungfrulig olivolja) och sedan strössla över lite flingsalt och grovt smulad rosmarin. Jag tror det kan bli helt suveränt gott, faktiskt! Lite grekisk-italiensk touch på det hela.
Ingalill ringde mitt i alltihop, men jag var mjölig och stissig (för att inte missa muffinsen i ugnen) så hon skulle ringa tillbaka. Jag tänker att om hon kommer över ska hon få nybryggt kaffe och ljumma bananmuffins!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar