Igår kväll hamnade vi, efter en sejour på Big Ben, på The Bishop's Arms på Folkungagatan. Lena ville vi skulle dra dit och det var faktiskt en bra idé. Livemusiken på Big Ben höll inte riktigt vad den lovade. På Bishop's Arms, däremot, kunde man prata på vanlig samtalsvolym och dessutom hade de en del spännande ölsorter. Jag är ju ingen ölkille direkt, men Johan och jag delade i alla fall på en Mikkeller Beer Geek Brunch. Det var bra att vi delade. Dels var den dyr (jag tror en flaska kostade 125 spänn) och dels så extremt motsträvig att jag ändå inte pallade att dricka upp min halva...
Men det var en spännande öl! Inte oäven - bara svårdrucken. Mycket mörk - faktiskt svart! - och med en distinkt smak av kaffe - vilket ju naturligtvis appellerade till mina koffeinskadade smaklökar. På baksidesetiketten kunde man dessutom utläsa att smaksättningen kom från kaffebönor. Nå... inte så överraskande, kanske, men när man läste vidare fick man veta att dessa kaffebönor passerat genom sibetkatters (a k a "indonesisk palmmård") tarmsystem, då dessa mårddjur älskar kaffebönor. Fruktköttet tas upp i djurets tarmsystem, medan den mer svårsmälta bönan passerar - färdigskalad! - och knöpas ut! Någon lat, men uppfinningsrik (två egenskaper som ofta går hand i hand) kaffeplockare kom väl på att man kunde plocka sibetkattens bajskorvar och därmed slippa det tidsödande kaffeböneskalandet? Hursomhaver smaksätts alltså denna öl med kaffebönor som kottats ut av en indonesisk mård. Bara det gör ju att man måste testa! Tänk om det t o m var lite knöpspår i ölen?
(Nej. Det är inte rischokladbräck...)
För övrigt kan man också köpa dessa risajklade kaffebönor och laga sig kaffe på. Det lär ska vara en avvärldens dyraste kaffesorter. Kopi Luwak heter det och enligt legenden lär det ibland finnas att köpa i någon välsorterad Kahl's-butik.
Men det var en spännande öl! Inte oäven - bara svårdrucken. Mycket mörk - faktiskt svart! - och med en distinkt smak av kaffe - vilket ju naturligtvis appellerade till mina koffeinskadade smaklökar. På baksidesetiketten kunde man dessutom utläsa att smaksättningen kom från kaffebönor. Nå... inte så överraskande, kanske, men när man läste vidare fick man veta att dessa kaffebönor passerat genom sibetkatters (a k a "indonesisk palmmård") tarmsystem, då dessa mårddjur älskar kaffebönor. Fruktköttet tas upp i djurets tarmsystem, medan den mer svårsmälta bönan passerar - färdigskalad! - och knöpas ut! Någon lat, men uppfinningsrik (två egenskaper som ofta går hand i hand) kaffeplockare kom väl på att man kunde plocka sibetkattens bajskorvar och därmed slippa det tidsödande kaffeböneskalandet? Hursomhaver smaksätts alltså denna öl med kaffebönor som kottats ut av en indonesisk mård. Bara det gör ju att man måste testa! Tänk om det t o m var lite knöpspår i ölen?
(Nej. Det är inte rischokladbräck...)
För övrigt kan man också köpa dessa risajklade kaffebönor och laga sig kaffe på. Det lär ska vara en avvärldens dyraste kaffesorter. Kopi Luwak heter det och enligt legenden lär det ibland finnas att köpa i någon välsorterad Kahl's-butik.
Inlägg
5 kommentarer:
Uää...det där lät ju def inget vidare! Du är en modig kvinna du*skratt*!
Hehe!
Jo... det där kaffet har jag hört talas om förut... vet någon som druckit det och det SKALL tydligen vara något alldeles extra. Fattas bara. Jag skulle inte våga dricka det... haha...
Äsch, heller. Eventuella bakterier är ju döa. :)
Jag såg något om det där kaffet på TVn för ett tag sen.
Det var "Border Force Australia" tror jag minsann.
Någon ville importera poopiset och tullen visste inte om det skulle klassas som något animaliskt eller något från växtriket. De kom aldrig fram till något, men det fick iaf. komma in i landet.
Skicka en kommentar