... i vilken vår hjältinna är lite proggig

Nu har jag åtgärdat alla punkterna i förra inlägget. Plockat ur diskmaskinen dessutom. Jag var/är väl inte heller fullt så energisk som jag kanske trodde först,för efter avslutat värv var jag helt svettig och matt och fick ta mig en lång dusch. Sedan gick jag runt här lite och bara njöt av att det är fräscht och fint igen. Nu sitter jag dock matt och mild i soffan, med fötterna på bordet och dricker kaffe. Är lite besviken på ett fallerande nätverk (inte hemma hos mig) som gör att jag inte kan skajpa med Jenny som jag tänkt. Fina, rara, vackra, härliga, underbara Jenny som för en gångs skull är ledig och vi skulle prata mycket och länge. DÄM. DUBBELDÄM.

Städningen flöt fint med Pantera på brutalvolym. Där fick grannarna lite också... för skällande, ylande hundar, bråk och smällande i dörrar och skrikande ungar. Till duschen var det dock mysigt med Panta Rei...



Känner mig för övrigt lite proggig. Då passar det fint att jag börjar så smått på boken jag köpte på rockkryssningen för ett par veckor sedan. Olle Thörnvalls Lång historia, om Trettioåriga kriget. Inte det centraleuropeiska 1600-talskriget alltså... utan bandet. Som väl snart är fyrtioårigt... Det får vara hur det vill med det; de gjorde en riktigt skön spelning på den där kryssningen!