söndag, november 29, 2009

... i vilken vår hjältinna tycker att grönt är skönt

Bakverk med saffran i har en tendens att bli torra. Så inte mina. Hemligheten är att baka dem med kesella (10%-ig) och vit baksirap (i stället för socker). Därutöver är det naturligtvis smör och helmjölk som gäller, men det är ju självklarheter för den som vill ha godaste bullarna. I möjligaste mån bakar jag dem på ekologiska ingredienser, men tyvärr gäller det inte saffranet och baksirapen. Fast... snart är det ingen omöjlighet att faktiskt köpa närproducerad saffran, då den odlas på Gotland!

När degen jäst klart bakade jag till bullarna. Lite pyssel att få dem snygga (och alla blir ändå inte sådär proffssnygga – men goda!) är det ju. Medan de stod på plåt för ytterligare jäsning läste jag Per Gahrtons debattartikel, i DN, en gång till. Mitt hjärta må ligga långt ute på vänsterkanten men för kloka röstdeltagare (och uppsparkade soffliggare) känns ändå MP som det enda raka att lägga sin röst på. Ett parti som fokuserar på vår överlevnad (miljön!), rättvis fördelning (både nationellt och internationellt), offentlighetsprincipen (och då inte bara för Sverige utan för EU), human flykting- och migrationspolitik, ökad jämlikhet och jämställdhet, personlig integritet och dessutom schysst djurhållning känns faktiskt som det enda rätta.













Bullarna, ja… De blev övermäktigt toksmarriga! Jag älskar saffran och de blev verkligen ljuvligt saftiga och goda. De två första avnjuter jag i skrivande stund med min egenhändigt tillverkade årgångsglögg. Den här flaskan satte jag i november 2007. Gott, med lite russin i!










Det är gott att leva, me lovely ones!

2 kommentarer:

pärlbesatt sa...

Nu berättar jag en liten hemlis. Någon mig mycket närstående är numera partikamrat med den du läste och uppskattade (jag uppskattade också artikeln), vilket jag inte längre är, men kanske blir igen.

dyermaker sa...

Oj! Koolt! :)