... i vilken vår hjältinna visar sig

Jag får en tanke. En tanke om att visa sig som man är. Inte för att jag brukar dölja vem jag är, men det finns sidor av en själv som man inte lika självklart visar upp för andra. Hos mig. Hos dig.

Så... hurdan är jag idag? Just nu? Jag är osäker. Jag har fattat ett par beslut, när de var lättare att fatta. Nu när avgörandets stund närmar sig känner jag en viss bävan för dem, även om min mage säger mig att jag har gjort rätt.

Några av de största besluten i mitt liv har jag fattat snabbt. Och sedan handlat. I de allra, allra flesta fall har resultaten blivit alldeles jättebra. Men med stigande ålder och ökande erfarenhet vet jag ju att skit kan hända. Jag tror det är det som ligger och gnager. Någon slags rädsla att inte fatta det perfekta beslutet.

Men... så tar jag mig i kragen och inser att jag glömt några av mina ledord:

What if?
So what?

Ja. Man kan faktiskt välja om, ifall utfallet skulle bli något helt annat än det man tänkt sig. Vad är det värsta som kan hända? Inte mycket egentligen, mer än ett och annat omval och sedan kursändring. Det är inte farligt.

Det perfekta beslutet... Det finns inte. Lika lite som den perfekta tidpunkten. Och så fan om jag riskerar att djupt ångra en missad möjlighet. Nej. Hellre då ångra ett beslut och göra något åt det, i efterhand.

Sådan är jag just nu. Osäker. Förandes ett inre resonemang med mig själv. Och någonstans trygg i mig själv. Samtidigt. Hmm...