Här är "min" tunnelbanestation och "mitt" tåg. Idag var det en lite kall vind som svepte över perrongen. Det kändes nästan som snö i luften. Den lär nog dröja lite till, ändå?
Jag sitter alltid i främre vagnen. Jag ser samma personer varje morgon, i stort sett. Vi människor är vanedjur... För att gaska upp mig själv bestämde jag mig för att le mot den skäggige mannen som brukar sitta mittemot mig. Han som alltid går av vid Skogskyrkogården och vars plats jag då alltid nallar eftersom det är trevligare att sitta i tågets färdriktning, inte minst när man åker såpass långt som jag gör. Men det var svårt. Han satt bara och tråkglodde ut i ingenting och vi fick ingen ögonkontakt. His loss. Då kan han fortsätta sitta där och se jävligt grå och bitter ut.
Själv pluggade jag in iPoden och lät soundtracket till Lord of the Rings: The Two Towers bli även mitt soundtrack, den här grå morgonen. Och så virkade jag vidare.
Jag sitter alltid i främre vagnen. Jag ser samma personer varje morgon, i stort sett. Vi människor är vanedjur... För att gaska upp mig själv bestämde jag mig för att le mot den skäggige mannen som brukar sitta mittemot mig. Han som alltid går av vid Skogskyrkogården och vars plats jag då alltid nallar eftersom det är trevligare att sitta i tågets färdriktning, inte minst när man åker såpass långt som jag gör. Men det var svårt. Han satt bara och tråkglodde ut i ingenting och vi fick ingen ögonkontakt. His loss. Då kan han fortsätta sitta där och se jävligt grå och bitter ut.
Själv pluggade jag in iPoden och lät soundtracket till Lord of the Rings: The Two Towers bli även mitt soundtrack, den här grå morgonen. Och så virkade jag vidare.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar