Det är fortfarande mörkt ute när jag kommer till mitt arbete, på morgonen. Boardskivorna som täcker våra fönstergluggar ska sitta kvar tills årsskiftet. Och när jag, på eftermiddagen, går ut genom porten för att åka hem igen är det mörkt igen...
Jag går inom Coop Extra och handlar ett par förnödenheter innan jag sätter mig på tunnelbanetåget och far hemåt.
I Råcksta sätter sig en man bredvid mig. Han har lusekofta, hörselkåpor och stora, gröna gummistövlar och försjunker direkt i sin tidning. Han luktar gott. Väldigt gott. Men jag tänker att han nog inte har riktigt alla flingor i paketet. Det kan man inte ha om man läser Metro från Råcksta ända till Gubbängen...
Själv låter jag virkningen vila och försjunker i musik. The Incredible Gretsch Brothers (sköna Anders F. Rönnblom och läckerbiten Peter R. Ericson) ger mig en avkopplande hemresa, som i en egen bubbla. Stadens ljus bryts fint i vattendropparna på vagnens fönsterrutor.
Jag går inom Coop Extra och handlar ett par förnödenheter innan jag sätter mig på tunnelbanetåget och far hemåt.
I Råcksta sätter sig en man bredvid mig. Han har lusekofta, hörselkåpor och stora, gröna gummistövlar och försjunker direkt i sin tidning. Han luktar gott. Väldigt gott. Men jag tänker att han nog inte har riktigt alla flingor i paketet. Det kan man inte ha om man läser Metro från Råcksta ända till Gubbängen...
Själv låter jag virkningen vila och försjunker i musik. The Incredible Gretsch Brothers (sköna Anders F. Rönnblom och läckerbiten Peter R. Ericson) ger mig en avkopplande hemresa, som i en egen bubbla. Stadens ljus bryts fint i vattendropparna på vagnens fönsterrutor.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar