... i vilken vår hjältinna gått in för landning

Dagen rusade på, och iväg. Plötsligt hade det gått åtta timmar och 43 minuter av ren och skär arbetsdag. Ingen lunchpaus. Inga fikaraster. Jag hastade iväg och hade turen att hinna med rätt tåg, så jag slapp väntetiden vid busshållplatsen i Hökarängen. Skönt att komma hem. Landa lite. Äta rostbiff och smörsvängd brysselkål. Pyssla lite. Plocka fram inför morgondagen. Jobba 35 minuter (se ett TV-avsnitt och skriva ner nya ord och så snickra ihop ett par adekvata uppgifter - detta funkar inte att göra i skolan, eftersom det är elever runt mig hela tiden - och när de gått hem var det dags för lagmöte...). De 35 minuterna skriver jag ner. Inte för att jag kan kvitta ut dem mot ledighet utan som underlag vid ett kommande utvecklingssamtal med min chef... Minutkrig, alltså.

Diskmaskinen går. Ljusen på bordet tända. Snart ska jag laga mig en mugg gott roooiboste, med en gnutta honung kanske, och se på Livet i Fagervik. Sedan väntar ett nästan helt brödraskap (som dock kommer att splittras inom mycket kort) i min säng...