tisdag, november 17, 2009

... i vilken vår hjältinna tänker om förortstalibaner och religionsfrihet

Jag pratade med en kvinna om förra veckans Agenda, det SVT-program där bland annat två unga muslimska tjejer deltog. Hon tyckte att Agendas redaktion agerat opportunt och att det minsann finns viktigare saker att fokusera på. Visst finns det viktigare saker. Absolut. Jag tycker ändå inte att det hindrar att man ibland även låter lite mer marginella problem få ta plats i det offentliga samtalet. Inte minst eftersom det inte är ett litet problem – i all synnerhet inte för de människor det faktiskt drabbar. Och de är inte så få. Dessutom befinner de sig redan i en utsatt position i vårt samhälle och om de inte blir sedda och får stöd från oss alla runtomkring finns risken att de tappar även den lilla tillit de eventuellt har kvar…

I dagens DN gör Nalin Pekgul ett debattinlägg som är väl värt att läsa. Trots att jag vet att detta verkligen händer, på daglig basis, så blir jag ändå mörkrädd när jag läser om det. Vi skulle alla behöva göra enad front mot förortstalibanerna som självsvåldigt tar på sig såväl moralpolisfunktion som tolkningsföreträde i något som verkligen måste läggas upp på bordet och dissekeras. Inte bara för unga muslimers rätt till rörelsefrihet utan också för att det står för något mer; för det svenska samhällets flathet och ”vår” oförmåga att kollektivt nyansera debatten så att ”vi” vågar säga det som måste sägas, och samtidigt garantera religionsfrihet – även i uttryckets mest tvetydiga betydelse…














... och för de unga kvinnor som deltog i programmet finns nu en reell risk att överhuvudtaget visa sig i Tensta och Rinkeby eftersom ryktena där (spridda av vilka, kan man undra... eller kanske inte?) bland annat säger att de i teveprogrammet offentligt avsade sig sin tro... Gissa hur de mår idag.

12 kommentarer:

hg storm sa...

tack
och tack detsamma
du får hemskt gärna länka min blogg..
allt gott i novembermörkret
hg storm

Lina sa...

Jag märker att jag är alldeles för trött för att läsa och vara engagerad. Förlåt! Vill ändå säga att jag varit här hos dig.
/Lina

We are paying it forward sa...

hg, du softa människa; tack!

Lina... det är så lugnt, så lugnt. Jag läser så ofta hos dig också, oftast utan att kommentera. Men inspirerad - det blir jag!

Caligula sa...

Jag gick in här för att fråga om JAG får länka till Dyermakers blogg! En mycket angelägen fråga jag tänkt jättemycket på på sistone. Utmärkta frågeställningar och verkligen en passande bild!

dyermaker sa...

Cal> Jag känner mig hedrad! ;)

Caligula sa...

Me tå! ;-)

Matilda sa...

Haha - coolt att jag faktiskt INTE läst det här inlägget när jag valde min artikel... :D Ska inte ändra, fast här fanns mycket bra att sno.... ;) Kram!

dyermaker sa...

Eller HUR, Matilda. Fatta att jag blev full i skratt när jag såg det! ;D

KRAM!

Vi på Kantarellen sa...

Det var exakt detta jag menade... och lite till.

dyermaker sa...

Präsajsli, Mams!

Josephine sa...

Det är då fan också! Pga idiotiska fanatiker så har alltså två unga kvinnor förlorat/avsagt sig sin tro - det är ju faktiskt vridrigt!! och absurdt!

Min tro på Gud är min och ingen präst eller pingstvän eller vad det vara månde kan tala om för mig hur jag ska tro. Då skulle de lika gärna kunna säga att jag ska sluta att vara så himla lång - hur då liksom??

dyermaker sa...

Josephine> Nej. De har inte avsagt sig sin tro... men ryktet går att de gjort det. jag vet inte... Kanske ser fanatikerna så rött att de varken ser eller hör vad som faktiskt sägs i programmet..?