Efter jobbet (jo, jag tog mig igenom dagen med ganska gott humör - mycket tack vare underbara ungdomar och bra arbetskamrater) mötte jag upp Johanna på Centralen för fika och hejdåkramar och avvinkning. Det känns så vemodigt att hon åker hem; hon skulle kunnat stanna hur länge som helst!
Redan på Centralen var jag galet kissnödig. Men jag hade bara tre spänn i cash så jag tänkte att det klarar sig nog tills jag kommer hem. Hade tur så att mitt tåg kom ganska direkt efter att jag passerat spärrarna och åkt nerför rulltrappan. Vid Hökarängen tog turen dock slut. Just när jag passerar ut genom dörrarna vis stationen åker min buss iväg. Tjugo minuter till nästa... *suck* Eller snarare; *morr* Jag blev så arg - och var så desperat kissnödig - att jag snabbt beslöt mig att inte vänta på nästa buss (20 min) utan gå hem. Att gå känns klart bättre i det läget, jämfört med att bara sitta och vänta... Och det är inte alls långt - ungefär 2.5 km kanske - och det gick på knappt 25 minuter. Tur jag hade vettiga skor och måttligt tung väska.
Väl hemma stekte jag lite bacon och ägg (fast först sprang jag in på toa förstås) och medan det blev klart smarrade jag i mig en bunt romansalladsblad och en liten näve cocktailtomater. Jag har faktiskt klarat en hel dag utan bröd eller pasta. Eftersom jag ändå ska tänka på vad jag kan stoppa i mig i matväg, den här veckan, passar jag på att skippa en massa andra kolhydrater också. Därmed går även ris och potatis fetbort. Men jag har hållit mig mätt och nöjd hela dagen, faktiskt. Det blev en tallrik Dofilus blåbär till frukost och två kokta ägg till eftermiddagens mellanmål. One day down - six to go. ;-)
Nu blir det fötterna på soffbordet och ett par telefonsamtal (till son och till god väninna), en mugg te och tidig läggning.
Sussa sött, me hearties!
Redan på Centralen var jag galet kissnödig. Men jag hade bara tre spänn i cash så jag tänkte att det klarar sig nog tills jag kommer hem. Hade tur så att mitt tåg kom ganska direkt efter att jag passerat spärrarna och åkt nerför rulltrappan. Vid Hökarängen tog turen dock slut. Just när jag passerar ut genom dörrarna vis stationen åker min buss iväg. Tjugo minuter till nästa... *suck* Eller snarare; *morr* Jag blev så arg - och var så desperat kissnödig - att jag snabbt beslöt mig att inte vänta på nästa buss (20 min) utan gå hem. Att gå känns klart bättre i det läget, jämfört med att bara sitta och vänta... Och det är inte alls långt - ungefär 2.5 km kanske - och det gick på knappt 25 minuter. Tur jag hade vettiga skor och måttligt tung väska.
Väl hemma stekte jag lite bacon och ägg (fast först sprang jag in på toa förstås) och medan det blev klart smarrade jag i mig en bunt romansalladsblad och en liten näve cocktailtomater. Jag har faktiskt klarat en hel dag utan bröd eller pasta. Eftersom jag ändå ska tänka på vad jag kan stoppa i mig i matväg, den här veckan, passar jag på att skippa en massa andra kolhydrater också. Därmed går även ris och potatis fetbort. Men jag har hållit mig mätt och nöjd hela dagen, faktiskt. Det blev en tallrik Dofilus blåbär till frukost och två kokta ägg till eftermiddagens mellanmål. One day down - six to go. ;-)
Nu blir det fötterna på soffbordet och ett par telefonsamtal (till son och till god väninna), en mugg te och tidig läggning.
Sussa sött, me hearties!
Inlägg
2 kommentarer:
Bra, just så, att lämna avtryck, så jag får vidga mina vyer och läsa nytt.
/Lina
Samma för mig, ju! :)
Skicka en kommentar