Det är den elfte september idag.
9/11.
En dag som jag tror alla har någon slags tanke och känsla kring.
Själv minns jag oron och stressen över att inte veta vad det var som hände. Att vara i Hudiksvall på jobb, med Jenny hemma i Falkenberg, Matilda boende i Schweiz och Johanna och Linus i Grekland med sin far. Försöka ta in nyheterna och skaffa mig en bild utifrån tevens information... lugna ner förtvivlade barn som ringer på en sprakig mobil från Ios (med en far som var bortom kontakt)... Tänka på jobbet...
Men ur detta kaos som jag inte har för avsikt att beskriva närmare än så... ett avgörande. Ett beslut. En helomvändning i livet.
Den 11 september 2009 bestämde jag mig slutligen och oåterkalleligt för att göra det jag borde gjort flera år tidigare; skilja mig från mina barns far och försöka skapa en egen, en annan, trygghet för barnen och för mig själv.
På så vis är detta ett datum som inte enbart innebär katastrof; för mig och mina barn innebar det också en positiv vändpunkt i livet! Åtta år har gått. Åtta år av ups and downs. Men mest ups. Och... je ne regrette rien. Livet blev verkligen bättre, på så många plan! Och det går vidare!
9/11.
En dag som jag tror alla har någon slags tanke och känsla kring.
Själv minns jag oron och stressen över att inte veta vad det var som hände. Att vara i Hudiksvall på jobb, med Jenny hemma i Falkenberg, Matilda boende i Schweiz och Johanna och Linus i Grekland med sin far. Försöka ta in nyheterna och skaffa mig en bild utifrån tevens information... lugna ner förtvivlade barn som ringer på en sprakig mobil från Ios (med en far som var bortom kontakt)... Tänka på jobbet...
Men ur detta kaos som jag inte har för avsikt att beskriva närmare än så... ett avgörande. Ett beslut. En helomvändning i livet.
Den 11 september 2009 bestämde jag mig slutligen och oåterkalleligt för att göra det jag borde gjort flera år tidigare; skilja mig från mina barns far och försöka skapa en egen, en annan, trygghet för barnen och för mig själv.
På så vis är detta ett datum som inte enbart innebär katastrof; för mig och mina barn innebar det också en positiv vändpunkt i livet! Åtta år har gått. Åtta år av ups and downs. Men mest ups. Och... je ne regrette rien. Livet blev verkligen bättre, på så många plan! Och det går vidare!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar