... i vilken vår hjältinna stänger av

När eleverna slutligen går hem fikar vi tillsammans. Dricker kaffe, äter blåbärspaj som Marianne köpt och pratar ihop oss om början på nästa arbetsvecka. Vi skiljs åt i gemytlig helgförväntansstämning. När jag sjunker ner på tunnelbanesätet (min axelremsväska med den på-lunchen-inhandlade-bag-in-boxen väger tungt) plockar jag fram Kaya i iPoden, lutar mig tillbaka och lyssnar inåtvänt. Stänger av och ute alla andras störande ljud. När vi närmar oss T-centralen önskar jag att jag kunde skärma av även andras dofter. Hela vagnen stinker av trött fredagseftermiddagssvett. Jag andas sparsamt och försöker visualisera mig själv på soffan, senare i kväll, med ett glas rött, en skål popcorn och Brokeback Mountain på teven. Det går sådär.

Uppepå den höga bron strax innan Gullmars blir vi stående en kort stund. Solen bryter igenom och i marinan långt där nere under oss glittrar det svarta vattnet. Sedan rullar vi in på stationen och solen går i moln igen.