Jag har en god vän. Jag har flera, men nu handlar det om en speciell vän. En vän som varit med mig i ganska många år nu. En vän som funnits i både med- och motgångar. Som är en fantastisk lyssnare och som alltid gett mig ärlig feedback. En vän som jag betraktar som en slags mentor. Vi har pratat ganska mycket om hur jag mår, den här hösten. Det känns ju mycket bättre nu. Nu när jag stått i vägskälet och funderat över vilken riktning jag ska välja och slutligen bestämt mig. Men ändå... vaknar jag ofta på mornarna och har ont i magen... känner oro. Oro inför dagen eller inför det längre perspektivet. Vännen gav mig följande ord på vägen häromdagen, och jag vill dela dem med er för jag tycker det var så himla vettigt och bra formulerat:
"...stå fast i din övertygelse ... magkänslan är mer värd än det där som den degiga hjärnan kommer fram till ... magen är en krigare som bryter ner och hanterar allt det där jävliga som vi matas med hela tiden ... den vet vad den måste göra och gör det ... inga känslor eller rädslor styr den ... kanske lite men den blandar iallafall inte in dem i beslutsfattandet som våra hjärnor gör ..."
Detta har jag funderat över några dagar nu. Och det är ju så det är. Thomas di Leva säger att han är själens krigare. Det är en skön låt, med tänkvärd text, men jag tror mer på min väns idé. ;-)
"...stå fast i din övertygelse ... magkänslan är mer värd än det där som den degiga hjärnan kommer fram till ... magen är en krigare som bryter ner och hanterar allt det där jävliga som vi matas med hela tiden ... den vet vad den måste göra och gör det ... inga känslor eller rädslor styr den ... kanske lite men den blandar iallafall inte in dem i beslutsfattandet som våra hjärnor gör ..."
Detta har jag funderat över några dagar nu. Och det är ju så det är. Thomas di Leva säger att han är själens krigare. Det är en skön låt, med tänkvärd text, men jag tror mer på min väns idé. ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar