Det är skönt att vakna tidigt, när det fortfarande är mörkt ute, titta på klockan och veta att det bara är att somna om och sova så länge jag vill. När jag väl vaknar tassar jag upp tyst, för att inte väcka Matilda, sätter på kaffet, brer ett par mackor och tassar sedan tillbaka till sängen och sitter sedan och myser med DN, datorn, kaffet och vinden utanför. Täcket är varmt och gott.
Efter en stund vaknar Matilda och vi pratar lite och uppdaterar varandra på gårkvällen. Hon hade haft värsta vedermödan när hon skulle ut till Helmer och hans sambo och när hon skulle byta tunnelbanetåg vid Slussen stod det på upplysningsskyltarna att det var ett signalfel vid Zinkensdamm. Om man faktiskt inte bor här, eller ändå har geografisk koll på stan, så är det ju inte så lätt att veta vad det innebär om man ska åka röd linje ut mot Mörby. När hon väntat en längre stund och inga tåg dök upp knatade hon upp till informationen för att få... information. Killen i luckan svarade bara att "du ser väl att det är signalfel vid Zinkens?" och hon förklarade att det inte sa henne så mycket och fick veta att det går ersättningsbussar och sedan klämde han igen luckan. Hon letade upp ersättningsbussarna och på dem stod det bara "Ersättningsbuss" så hon frågade chauffören i den ena om vilket håll bussen gick varvid han fräste åt henne att "det ser du väl?" och hon sa att det gjorde hon faktiskt inte och gick bussen möjligen åt Mörbyhållet till?
Och till slut medgav han att den gjorde det så hon kunde kliva på. Strax innan bussen skulle gå - dörrarna hade stängts - knackade en gammal tant på dörren och chauffören öppnade dörren och hon ställde samma fråga som Matilda gjort och då skrek han åt henne om att hur svårt kan det vara att se att han faktiskt kör framåt? och fattade hon inte hur korkat det var att knacka på dörren bara för att fråga en sådan sak? och sedan klämde han igen dörren och körde. Mot Mörby, lyckligtvis. En kille som stod bredvid Matilda tyckte också att det väl var ganska uppenbart åt vilket håll bussen skulle, men när Matilda förklarade för honom att det faktiskt inte är det minsta självklart för någon som nästan aldrig varit i Stockholm och som inte har en chans i havet att peka ut i vilken riktning Mörby ligger, överhuvudtaget... än mindre lista ut åt vilket håll en buss går utifrån var den står på en gata... så fattade han till slut. Och chauffören hörde tydligen deras konversation för resten av resan uppförde han sig som folk mot passagerarna.
Men jag blir så förbannad - vad är det med folk egentligen? Har SL inga som helst krav på de som anställs - krav på lite social kompetens och servicekänsla? De flesta chaufförer och spärrvakter är hur trevliga som helst men det finns ett och annat rötägg. Halvpsykopater som antagligen sitter och bara hatar sitt jobb och därmed borde omplaceras eller byta yrke helt och hållet.
Idag har jag en sak på agendan som innebär att jag måste bege mig utom hemmets väggar; jag ska på vernissage i gamla Stan. För övrigt ska jag bara slasa omkring (både före och efter vernissagen) i mysbrallor och pyssla. Kanske baka. Montera mitt senaste broderialster som sedan ska bli en inflyttningsprickasent till Rille. göra klart det allra, allra sista på den röda sjalen. Ta itu med det plommonfärgade alpacka-sileprojektet. Och såna goa grejer.
Ha en fin lördag, me lovely ones! And... stay tuned.
Efter en stund vaknar Matilda och vi pratar lite och uppdaterar varandra på gårkvällen. Hon hade haft värsta vedermödan när hon skulle ut till Helmer och hans sambo och när hon skulle byta tunnelbanetåg vid Slussen stod det på upplysningsskyltarna att det var ett signalfel vid Zinkensdamm. Om man faktiskt inte bor här, eller ändå har geografisk koll på stan, så är det ju inte så lätt att veta vad det innebär om man ska åka röd linje ut mot Mörby. När hon väntat en längre stund och inga tåg dök upp knatade hon upp till informationen för att få... information. Killen i luckan svarade bara att "du ser väl att det är signalfel vid Zinkens?" och hon förklarade att det inte sa henne så mycket och fick veta att det går ersättningsbussar och sedan klämde han igen luckan. Hon letade upp ersättningsbussarna och på dem stod det bara "Ersättningsbuss" så hon frågade chauffören i den ena om vilket håll bussen gick varvid han fräste åt henne att "det ser du väl?" och hon sa att det gjorde hon faktiskt inte och gick bussen möjligen åt Mörbyhållet till?
Och till slut medgav han att den gjorde det så hon kunde kliva på. Strax innan bussen skulle gå - dörrarna hade stängts - knackade en gammal tant på dörren och chauffören öppnade dörren och hon ställde samma fråga som Matilda gjort och då skrek han åt henne om att hur svårt kan det vara att se att han faktiskt kör framåt? och fattade hon inte hur korkat det var att knacka på dörren bara för att fråga en sådan sak? och sedan klämde han igen dörren och körde. Mot Mörby, lyckligtvis. En kille som stod bredvid Matilda tyckte också att det väl var ganska uppenbart åt vilket håll bussen skulle, men när Matilda förklarade för honom att det faktiskt inte är det minsta självklart för någon som nästan aldrig varit i Stockholm och som inte har en chans i havet att peka ut i vilken riktning Mörby ligger, överhuvudtaget... än mindre lista ut åt vilket håll en buss går utifrån var den står på en gata... så fattade han till slut. Och chauffören hörde tydligen deras konversation för resten av resan uppförde han sig som folk mot passagerarna.
Men jag blir så förbannad - vad är det med folk egentligen? Har SL inga som helst krav på de som anställs - krav på lite social kompetens och servicekänsla? De flesta chaufförer och spärrvakter är hur trevliga som helst men det finns ett och annat rötägg. Halvpsykopater som antagligen sitter och bara hatar sitt jobb och därmed borde omplaceras eller byta yrke helt och hållet.
Idag har jag en sak på agendan som innebär att jag måste bege mig utom hemmets väggar; jag ska på vernissage i gamla Stan. För övrigt ska jag bara slasa omkring (både före och efter vernissagen) i mysbrallor och pyssla. Kanske baka. Montera mitt senaste broderialster som sedan ska bli en inflyttningsprickasent till Rille. göra klart det allra, allra sista på den röda sjalen. Ta itu med det plommonfärgade alpacka-sileprojektet. Och såna goa grejer.
Ha en fin lördag, me lovely ones! And... stay tuned.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar