Daliutställningen var verkligen fyllig och fin att se och vad gäller snobberi och finkultur så utmanade han verkligen och tänjde rejält på gränserna för "den goda smaken" och vilka jippon en konstnär egentligen förväntades engagera sig i. Och jag blev liksom bara glad av alla dessa underbara tavlor och andra konstverk som ingick i utställningen! Enda besvikelsen var väl att inte Christ of St. John on the Cross var med - som är en av mina absoluta älsklingsmålningar av Dali - men skottarna vill väl inte skiljas från den, ens för en kortare tid. Jag förstår dem.
När vi ändå var på Moderna passade vi på att gå runt och kika i de permanenta utställningarna också och njuta lite Miró, Kandinsky, Grünewald, Lichtenstein och Mondrian - för att inte tala om två älsklingsobjekt: Rauschenbergs get och Duchamps pissoar:
I den hastigt fallande skymningen (höstdagjämning idag, förresten!) promenerade vi från Skeppsholmen förbi Grand, över Strömbron och via Skeppsbron till Slussen där vi tog tåget hemåt.
I morgon är åter en dag. Nu ska jag sova. Natti, me lovely ones.
2 kommentarer:
Låter riktigt häftigt! Skulle oxå vilja se! :-)
Ja, det var en fin grej! Ibland kan jag annars bli besviken på utställningar, som slås upp megastort och sedan har de knappt något att visa...
Skicka en kommentar