... i vilken vår hjältinna gått på klubb

Jag och Ingalill möttes vid macken och trampade ut mot skogen på en smal och lite lagom kurvig väg, genom idylliska kolonilotter och tät och lummig skog. Så småningom nådde vi vårt utflyktsmål; ett enkelt fik i ett sommarstugeområde som på söndagskvällarna förvandlas till Holy Sunday Pizza Club. I en mycket söt liten vedugn (som jag blev för blyg för att knô mig fram och plåta) gräddades vegetariska, ekologiska pizzor och till detta kunde man köpa sig öl, läsk, vatten eller ett glas vin. Tidigare i sommar var det så att man betalade vad man kunde, men nu hade de en modest prislista och ett litet skrin av trä, där man la pengarna, bara.


















Pizzorna var utsökta. Små med knapriga bottnar. Gav mersmak! Den kravmärkta ölen var hyfsat sval och mycket god. Det kändes fint att sitta där vid små udda trädgårdsbord under tallarna, äta och prata och njuta av den ljumma sommarkvällen, medan lite soft reggae gungade i bakgrunden. En plats att återvända till!

Som avrundning cyklade vi hem till Ingalill och pratade mer och drack te. Jag fick bryta upp lite hastigt då mörkret började falla och jag inte hade tänkt på att ta med mig lysena till cykeln. Så skönt att för en stund glömma morgondagen. Och nu känns den plötsligt ganska överkomlig. Trots allt. Tänk vad lite vänskap, lite cykling och lite klubbhäng kan göra!

Godnatt på er, me lovely ones.