torsdag, augusti 06, 2009

... i vilken vår hjältinna försöker vara småflitig i alla fall

Jag sitter på balkongen i en solstol och läser. Det går sådär. Än når inte solen hit så det är svalt och skönt, i alla fall. På det lilla bordet bredvid mig står en mugg kaffe och en stor flaska iskall saft. Mobiltelefonen ligger där också, så jag slipper lyfta från min sköna position om det skulle ringa.

Huvudet värker, näsan rinner och jag är fortfarande låg, men ändå lite mer uppåt än igår. Piggar upp mig med lite gitarrhjältar. Först ut var Mattias IA Eklundh med The Road Less Travelled och nu har jag dragit på Steve Vai's Alien Love Secrets. Helt underbar platta, från första astuffa riffen i Bad Horsie (tuffast i världshistorien, nästan...) tills den slutligen klingar av i en av mina De-Fem-Bästa-Låtarna-i-Världen; Tender Surrender. Den får mig att smälta totalt. Varje gång.

Jag försöker läsa lite till, dårå. Ibland kommer jag att blunda och bara lyssna. Utåt, på Vai, och inåt, på mig själv.

4 kommentarer:

pärlbesatt sa...

Tur att jag inte väckte dig, jag visste inte hur du har det med mobilen, om den är på, med ljud eller ej och så vidare. På grund av messets art ville jag skicka det på en gång...

dyermaker sa...

Ja... och det kändes fint att läsa det i morse! Jag tar fasta på det du skrev!

Anonym sa...

Hoppas det blir bättre snart! Kram!

dyermaker sa...

Tack, Cuby. Det blir det såklart.