Den Nya, Bättre Magdalena (Version 7.1, ungefär) tog tåget till Örebro i fredags efter jobbet. Jag reste via Pocketshop. Där hittade jag Åke Edwardssons Den sista vintern. Jag började läsa den, inte utan en viss känsla av sorg - han ska inte skriva fler böcker om Erik Winter. Jag hoppas dock att han inte slutar skriva. Hans språk är en ren fröjd!
På perrongen i Örebro väntade Cia och lite längre bort väntade min far med bilen. Vi åkte genom ett regnigt Örebro hem till gatan där mina föräldrar bor. Det kändes varmt och gott att träffa dem. Kramar, stilla prat och aperitifer med frusna röda vinbär. Samtalet gled lätt. Varsamt navigerade vi förbi grynnor och skär.
De frågar efter barnen - de har bra koll på dem men inte så mycket kontakt. Vi uppdaterar telefonnummer. De berättar om sina fredagsutflykter. De har tagit för vana att se sig om på fredagarna. Besöka platser i närområdet som de aldrig besökt tidigare. Det gör mig glad att höra. De är inte purunga längre (69 resp 75) och jag tror jag blir glad av att tänka att de fortfarande är aktiva och nyfikna. Tillsammans. Det känns fint.
I fredags hade de varit i Fjugesta och Lekeberg och bland annat kikat på Riseberga kloster. Eller snarare ruinerna av sagda kloster, där Arns Cecilia, enligt "sägnen", satt inspärrad. De berättade att de köpt gammaldags svagdricka och revbensspjäll och satt i bilen på parkeringen och mumsade när två D30 körde in på den i övrigt tomma parkeringen, parkerade en meter från deras bil och släppte ut fem rara men vilda ungar. D30? Både jag och Cia trodde de pratade om någon bilmodell, kanske en minivan eller liknande. Men D30 är deras benämning på kvinnor i 30-årsåldern! Haha!
Det blev en lugn och trevlig kväll och när det var lagom sent erbjöd sig pappa att skjutsa oss hem till Cia, där hennes Joachim väntade. Vi drack lite mer vin och knaprade kex och ost och pratade oss en god bit över midnatt. Mysigt! Efter en mindre sovmorgon och skönt långsam frukost åkte jag tillbaka till Stockholm. Med buss. Jag tycker det är roligt att åka tåg. Att åka buss är däremot rätt trist men som tur var hade jag ju min Edwardssonsbok och tiden rann undan. Träffade P vid Björns Trädgård och vi åt sushi och traskade sedan upp till Mosebacketerassen och hängde där en god stund innan vi skildes åt vid samma Trädgård och for hem.
Det var mörkt och tyst hemma hos mig. Ingen Olle. Jag var ordentligt frusen och medan tevattnet blev klart fixade jag ett par marmeladmackor och tände ljus i vardagsrummet och satt sedan en stund och bara funderade. Släckte ner, kröp i säng med Åke och Erik (Edwardsson respektive Winter) och läste en stund. Vaknade med ett ryck när boken föll i golvet, släckte läslampan och somnade om.
Nu är det morgon igen och jag dricker mitt goda morgonkaffe, läser DN och ser ut på solen genom mina fönster. Det ska bli en fin promenad i eftermiddag, genom koloniområden och skog och eftertänksamhet. Runt en sjö.
Stay tuned, me lovely ones. Stay tuned.
På perrongen i Örebro väntade Cia och lite längre bort väntade min far med bilen. Vi åkte genom ett regnigt Örebro hem till gatan där mina föräldrar bor. Det kändes varmt och gott att träffa dem. Kramar, stilla prat och aperitifer med frusna röda vinbär. Samtalet gled lätt. Varsamt navigerade vi förbi grynnor och skär.
De frågar efter barnen - de har bra koll på dem men inte så mycket kontakt. Vi uppdaterar telefonnummer. De berättar om sina fredagsutflykter. De har tagit för vana att se sig om på fredagarna. Besöka platser i närområdet som de aldrig besökt tidigare. Det gör mig glad att höra. De är inte purunga längre (69 resp 75) och jag tror jag blir glad av att tänka att de fortfarande är aktiva och nyfikna. Tillsammans. Det känns fint.
I fredags hade de varit i Fjugesta och Lekeberg och bland annat kikat på Riseberga kloster. Eller snarare ruinerna av sagda kloster, där Arns Cecilia, enligt "sägnen", satt inspärrad. De berättade att de köpt gammaldags svagdricka och revbensspjäll och satt i bilen på parkeringen och mumsade när två D30 körde in på den i övrigt tomma parkeringen, parkerade en meter från deras bil och släppte ut fem rara men vilda ungar. D30? Både jag och Cia trodde de pratade om någon bilmodell, kanske en minivan eller liknande. Men D30 är deras benämning på kvinnor i 30-årsåldern! Haha!
Det blev en lugn och trevlig kväll och när det var lagom sent erbjöd sig pappa att skjutsa oss hem till Cia, där hennes Joachim väntade. Vi drack lite mer vin och knaprade kex och ost och pratade oss en god bit över midnatt. Mysigt! Efter en mindre sovmorgon och skönt långsam frukost åkte jag tillbaka till Stockholm. Med buss. Jag tycker det är roligt att åka tåg. Att åka buss är däremot rätt trist men som tur var hade jag ju min Edwardssonsbok och tiden rann undan. Träffade P vid Björns Trädgård och vi åt sushi och traskade sedan upp till Mosebacketerassen och hängde där en god stund innan vi skildes åt vid samma Trädgård och for hem.
Det var mörkt och tyst hemma hos mig. Ingen Olle. Jag var ordentligt frusen och medan tevattnet blev klart fixade jag ett par marmeladmackor och tände ljus i vardagsrummet och satt sedan en stund och bara funderade. Släckte ner, kröp i säng med Åke och Erik (Edwardsson respektive Winter) och läste en stund. Vaknade med ett ryck när boken föll i golvet, släckte läslampan och somnade om.
Nu är det morgon igen och jag dricker mitt goda morgonkaffe, läser DN och ser ut på solen genom mina fönster. Det ska bli en fin promenad i eftermiddag, genom koloniområden och skog och eftertänksamhet. Runt en sjö.
Stay tuned, me lovely ones. Stay tuned.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar